I morgon kommer dottern att bli opererad.
mycket som jag vill och behöver hinna klart idag.
så nu får vi alla stiga upp ur sängen, äta frukost och se till
att få saker gjorda.
tisdag 29 december 2009
lördag 26 december 2009
Annandag Jul
Året närmar sig sitt slut, Julen är över och nu längtar jag efter att ta bort allt jul pill.
Tösens klappar är öppnade, en del är lekt med andra samlades på hög.
I morse kom min man hem med en 32tums Tv, som jag/Vi kan ha i vårt sovrum.
Han hade naturligtvis köpt en sak till sig med.
Jag har inte känt mig riktigt på topp sen efter jag var på Vårdcentralen och fick Kåvepenin.
Har inte ont som då, men trött hängig, förkyld, täppt i näsan. med mera.
Min far hade sökt mig igår, men jag sms.a tillbaka att så som vi mådde igår så kommer vi inte orka.
Vi kom F.ö hem strax efter halv fem på natten till den tjugofemte december, efter vart hos svärföräldrarna och firat. De resulterade i att vi inte körde alla dessa milen till honom för att äta middag och sova över där en natt.
Dagen idag har vi spenderat inomhus, dels av tröttheten, regnet, slask samt dotterns astma triggas igång mer av detta vädret. Jag mår inte riktigt bra.
Innan tösen somnade i kväll hade hon väldigt ont i huvudet. Då jag för en stund sedan tog upp henne för att gå på toaletten, har hon feber. Så vi får hoppas det är borta tills i morgon, då vi har planerat att åka iväg och titta runt lite grand.
Nyår kommer vi sitta hemma, troligtvis ensamma.
Jag har en uppgift som jag hade behövt gjort sen en tid tillbaka,
att kopiera alla mina bilder ect. För att rensa hela datorn ifrån onödigt utrymme.
Hade förövrigt inte tackat nej till den Laptop de säljer ut nu på (tror) det är på expert.
Nej nu är jag så trött. Tösen ligger bredvid mig i vår säng och är vaken. Där uppe sitter min man och kollar på en film som jag har spelat in på en av alla våra dvd apparater..
Vi hade tänkt att hyrt en film idag, rättare sagt 2 st
Men naturligtvis var de uthyrda.
Känns inte alls som om det vore Lördag idag..
ha de gott
Tösens klappar är öppnade, en del är lekt med andra samlades på hög.
I morse kom min man hem med en 32tums Tv, som jag/Vi kan ha i vårt sovrum.
Han hade naturligtvis köpt en sak till sig med.
Jag har inte känt mig riktigt på topp sen efter jag var på Vårdcentralen och fick Kåvepenin.
Har inte ont som då, men trött hängig, förkyld, täppt i näsan. med mera.
Min far hade sökt mig igår, men jag sms.a tillbaka att så som vi mådde igår så kommer vi inte orka.
Vi kom F.ö hem strax efter halv fem på natten till den tjugofemte december, efter vart hos svärföräldrarna och firat. De resulterade i att vi inte körde alla dessa milen till honom för att äta middag och sova över där en natt.
Dagen idag har vi spenderat inomhus, dels av tröttheten, regnet, slask samt dotterns astma triggas igång mer av detta vädret. Jag mår inte riktigt bra.
Innan tösen somnade i kväll hade hon väldigt ont i huvudet. Då jag för en stund sedan tog upp henne för att gå på toaletten, har hon feber. Så vi får hoppas det är borta tills i morgon, då vi har planerat att åka iväg och titta runt lite grand.
Nyår kommer vi sitta hemma, troligtvis ensamma.
Jag har en uppgift som jag hade behövt gjort sen en tid tillbaka,
att kopiera alla mina bilder ect. För att rensa hela datorn ifrån onödigt utrymme.
Hade förövrigt inte tackat nej till den Laptop de säljer ut nu på (tror) det är på expert.
Nej nu är jag så trött. Tösen ligger bredvid mig i vår säng och är vaken. Där uppe sitter min man och kollar på en film som jag har spelat in på en av alla våra dvd apparater..
Vi hade tänkt att hyrt en film idag, rättare sagt 2 st
Men naturligtvis var de uthyrda.
Känns inte alls som om det vore Lördag idag..
ha de gott
onsdag 23 december 2009
den bittra
Fick välbehövd Sovmorgon.
Gick ut med hunden på en tänkt kort morgon, förmiddags promenad.
Men hinner inte långt förens en stor hund kommer springandes mot mig och hunden.
I ren panik lyfter jag upp min hund.
Den stora hunden, som är runt min viktklass hoppar upp på mig flera gånger.
Jag ropar efter hjälp, och hör hur ägaren skäller på sin hund som vanligt.
Han kommer springandes mot mig och rycker tag på sin hund, han knappt kan hålla.
Då jag vågar lämna platsen, märker jag att det gör ont att gå, lite öm vid axlarna där han av alla ställena hoppade på mig.
De onda gick inte över, och försökte köra bil, men så fort jag skulle trycka ner kopplings pedalen gjorde det ont.
Strålade upp i rygg och ner en bit i benet, ont på vänster höft.
Ringde min man och berättade, min, vår hund har inte blivit biten eller skadad. Min Jacka är hel, men var lerig på höger armens baksida. Samt de gjorde ont att gå sätta sig.
Så blev ombedd att ringa VC.
Som bad mig komma in på koll.
Där konstateras endast Mjukdelsskador.
Men ska höra av mig om det fortsätter att smärta.
Sa åt mig att stoppa i mig värktabletter,
Men sa åt honom de gör jag ju redan för min bihåleinflammation.
Han sa åt mig att de sista man ska göra att lyfta upp sin hund, men min spontana tanke är lyft upp min lilla 7 kilos klump, då den stora hunden kommer.
Det är svårt att handla rätt alltid, och särskilt då man hamnar i situationer som gör en så rädd.
Läkaren tyckte att jag för övrigt skulle meddela att jag fått uppsöka läkare.
Det var lite genant att de råkade bli samma läkare som igår.
*****************
Idag har vi fått dammsugit, tvättat golvet, handlat hem gott att ha till julafton, fixat jul gröten.
Min man fick sluta tidigare och de var guldvärt!
Vi fick åka iväg och köpa syrsor, till min mans leopard gecko som är närmare 15år!! Vi pratade med affärsinnehavaren samma man som hade djuraffären då min man köpte ödlan.
**********
Tösen är inne i en lite perido som inte alltid är så snäll.
Och orden känns emellan åt hårt i hjärtat.
Idag är det årsdagen, skönt att skiten är över.
Bitterhet att vi inte ens hann igång med att starta upp eller påbörja ett IVF försök.
När kan vi starta upp det?!
Vill, orkar jag/vi det?
Istunder i tillvaron söker jag med ljus och lyckta efter något som får bort tankar, oro som äter upp mitt inre. Fann en sak, som fick mig under flera dagar.
Ibland kanske jag ser, kanske hör eller verkligheten bara kommer i kapp.
det är jobbigt då tårarna bara börja att falla.
När man känner att ångesten gör så ont,
som tar över mitt liv, tills något stryper tanken eller känslan.
Vill ha allt överstökat, men jag vill aldrig komma till den dagen.
Dumma, jobbiga tankar kommer.
Är rädd för att dö
är rädd för så mycket som väntas.
Vad jag misstänker så får man inte ha dessa tankar,
Finns säkert dem som sitter med många olika tankar och funderingar av det jag skriver och säger om min oro.
av de mycket FÅ personer som verkligen bryr sig om mig.
Och av dem som bara besöker mig som inte orkar skriva att de har vart här.
Som söker på google eller de ställen de söker på som råkar att hamna här.
Som inte bryr sig, som inte orkar skriva en kommentar.
Under mellandagarna ska jag och min man vara vittnen då Testament skall skrivas.
Vi ska även under dessa dagarna införskaffa oss något på rean.
Men vad det blir vet inte ännu..
Dan före dopparedagen, klockan är snart halvtio på kvällen dottern är vaken och munnen går i ett. Förväntasfull om Nissen har vart med något paket i strumpan tills i morgon.
Hoppas och undrar om Tomten kommer till henne i morgon.
Vi ska vara hos svärföräldrarna vid fjortontiden.
Hunden ska även följa med. Hoppas han lugnar ner sig efter en stund då han kommer bli uppe i varv då där bor en annan hund med.
Tänker reda på Nyårsafton, vad vi ska göra.
Jag är så förbannat trött på denna FYLLA
Varför måste man supa?!
Varför är det så viktigt för.
Jag och min man har en del att disskutera om inför denna dagen.
Och i år blir det mina regler.
Kommer vi inte överrens, så bye bye
Kommer inte fira in något nytt år med honom
om det är som det var förra och åter förra och återförra året.
Jag tar inte mer, jag mitt barn mina djur har de så mycket mer trevligare
av att bara vara hemma i så fall.
Eller fira med någon som är på samma plan som mig.
Nu har det vart hans vilja och "behov" och hur han vill ha det på nyår alla dessa nyårsaftnar
efter det året vi var bortbjudna utomlands i 2 veckor.
klaga läxa upp mig, berätta för mig vad jag är för människa, vad jag är för fru.
Duger det inte för min man så får vi ha ett delat liv.
och han får leva och dricka med sina vänner.
Men jag kommer inte stå bredvid och ta hand om vårt barn, vår hund och må dåligt över att se ett fullt as!
jaja..
God jul
Gick ut med hunden på en tänkt kort morgon, förmiddags promenad.
Men hinner inte långt förens en stor hund kommer springandes mot mig och hunden.
I ren panik lyfter jag upp min hund.
Den stora hunden, som är runt min viktklass hoppar upp på mig flera gånger.
Jag ropar efter hjälp, och hör hur ägaren skäller på sin hund som vanligt.
Han kommer springandes mot mig och rycker tag på sin hund, han knappt kan hålla.
Då jag vågar lämna platsen, märker jag att det gör ont att gå, lite öm vid axlarna där han av alla ställena hoppade på mig.
De onda gick inte över, och försökte köra bil, men så fort jag skulle trycka ner kopplings pedalen gjorde det ont.
Strålade upp i rygg och ner en bit i benet, ont på vänster höft.
Ringde min man och berättade, min, vår hund har inte blivit biten eller skadad. Min Jacka är hel, men var lerig på höger armens baksida. Samt de gjorde ont att gå sätta sig.
Så blev ombedd att ringa VC.
Som bad mig komma in på koll.
Där konstateras endast Mjukdelsskador.
Men ska höra av mig om det fortsätter att smärta.
Sa åt mig att stoppa i mig värktabletter,
Men sa åt honom de gör jag ju redan för min bihåleinflammation.
Han sa åt mig att de sista man ska göra att lyfta upp sin hund, men min spontana tanke är lyft upp min lilla 7 kilos klump, då den stora hunden kommer.
Det är svårt att handla rätt alltid, och särskilt då man hamnar i situationer som gör en så rädd.
Läkaren tyckte att jag för övrigt skulle meddela att jag fått uppsöka läkare.
Det var lite genant att de råkade bli samma läkare som igår.
*****************
Idag har vi fått dammsugit, tvättat golvet, handlat hem gott att ha till julafton, fixat jul gröten.
Min man fick sluta tidigare och de var guldvärt!
Vi fick åka iväg och köpa syrsor, till min mans leopard gecko som är närmare 15år!! Vi pratade med affärsinnehavaren samma man som hade djuraffären då min man köpte ödlan.
**********
Tösen är inne i en lite perido som inte alltid är så snäll.
Och orden känns emellan åt hårt i hjärtat.
Idag är det årsdagen, skönt att skiten är över.
Bitterhet att vi inte ens hann igång med att starta upp eller påbörja ett IVF försök.
När kan vi starta upp det?!
Vill, orkar jag/vi det?
Istunder i tillvaron söker jag med ljus och lyckta efter något som får bort tankar, oro som äter upp mitt inre. Fann en sak, som fick mig under flera dagar.
Ibland kanske jag ser, kanske hör eller verkligheten bara kommer i kapp.
det är jobbigt då tårarna bara börja att falla.
När man känner att ångesten gör så ont,
som tar över mitt liv, tills något stryper tanken eller känslan.
Vill ha allt överstökat, men jag vill aldrig komma till den dagen.
Dumma, jobbiga tankar kommer.
Är rädd för att dö
är rädd för så mycket som väntas.
Vad jag misstänker så får man inte ha dessa tankar,
Finns säkert dem som sitter med många olika tankar och funderingar av det jag skriver och säger om min oro.
av de mycket FÅ personer som verkligen bryr sig om mig.
Och av dem som bara besöker mig som inte orkar skriva att de har vart här.
Som söker på google eller de ställen de söker på som råkar att hamna här.
Som inte bryr sig, som inte orkar skriva en kommentar.
Under mellandagarna ska jag och min man vara vittnen då Testament skall skrivas.
Vi ska även under dessa dagarna införskaffa oss något på rean.
Men vad det blir vet inte ännu..
Dan före dopparedagen, klockan är snart halvtio på kvällen dottern är vaken och munnen går i ett. Förväntasfull om Nissen har vart med något paket i strumpan tills i morgon.
Hoppas och undrar om Tomten kommer till henne i morgon.
Vi ska vara hos svärföräldrarna vid fjortontiden.
Hunden ska även följa med. Hoppas han lugnar ner sig efter en stund då han kommer bli uppe i varv då där bor en annan hund med.
Tänker reda på Nyårsafton, vad vi ska göra.
Jag är så förbannat trött på denna FYLLA
Varför måste man supa?!
Varför är det så viktigt för.
Jag och min man har en del att disskutera om inför denna dagen.
Och i år blir det mina regler.
Kommer vi inte överrens, så bye bye
Kommer inte fira in något nytt år med honom
om det är som det var förra och åter förra och återförra året.
Jag tar inte mer, jag mitt barn mina djur har de så mycket mer trevligare
av att bara vara hemma i så fall.
Eller fira med någon som är på samma plan som mig.
Nu har det vart hans vilja och "behov" och hur han vill ha det på nyår alla dessa nyårsaftnar
efter det året vi var bortbjudna utomlands i 2 veckor.
klaga läxa upp mig, berätta för mig vad jag är för människa, vad jag är för fru.
Duger det inte för min man så får vi ha ett delat liv.
och han får leva och dricka med sina vänner.
Men jag kommer inte stå bredvid och ta hand om vårt barn, vår hund och må dåligt över att se ett fullt as!
jaja..
God jul
tisdag 22 december 2009
Dan före dan, före dopparedagen
vaknade morse illamående som bara den, var beredd på att jag skulle behöva kräkas igen.
Somnade om och klarade mig ifrån det.
huvudet bultade, ont i käken, ont på kinden, ovanför ögonbrynet.
Bultade i huvudet, frusen.
Fick lämnat tösen. Intagit värktablett nässpray men värken la sig inte ändå.
Ringde Vårdcentralen och fick tid.
Hämtade tösen, hittade en buss som gick in till staden.
Snön började vräka ner igen.
40 minuters tur med bussen så var vi på stationen.
Sen dra tösen upp till VC.
Kom in direkt. och var ute efter 5 minuter.
Recept 6tabletter om dagen i sjudagar.
Vår ena kisse har inte kommit hem, hon följde med mig och hunden ut tidigare idag, men även fast vi vart ute ett par gånger så kommer hon inte.
De knyter sig i magen.
Idag fick jag träffat den vän som jag så gärna hade velat göra innan julafton.
Skit var bara de att jag mådde så pissigt.
Mannen hämtade oss hemma hos henne. jag var så slut.
Nu ska jag natta dottern och ta de sista Antibiotika tabletterna för dagen.
Imorgon är en dag som är skönt att fått passera.
Dagen för 1 år sedan som telefon samtalet från läkaren som " frisk förklarade" mig efter Methotrexate behandlingen.
Nu hoppas jag att Kissen kommer hem, så jag inte behöver vara orolig.
Somnade om och klarade mig ifrån det.
huvudet bultade, ont i käken, ont på kinden, ovanför ögonbrynet.
Bultade i huvudet, frusen.
Fick lämnat tösen. Intagit värktablett nässpray men värken la sig inte ändå.
Ringde Vårdcentralen och fick tid.
Hämtade tösen, hittade en buss som gick in till staden.
Snön började vräka ner igen.
40 minuters tur med bussen så var vi på stationen.
Sen dra tösen upp till VC.
Kom in direkt. och var ute efter 5 minuter.
Recept 6tabletter om dagen i sjudagar.
Vår ena kisse har inte kommit hem, hon följde med mig och hunden ut tidigare idag, men även fast vi vart ute ett par gånger så kommer hon inte.
De knyter sig i magen.
Idag fick jag träffat den vän som jag så gärna hade velat göra innan julafton.
Skit var bara de att jag mådde så pissigt.
Mannen hämtade oss hemma hos henne. jag var så slut.
Nu ska jag natta dottern och ta de sista Antibiotika tabletterna för dagen.
Imorgon är en dag som är skönt att fått passera.
Dagen för 1 år sedan som telefon samtalet från läkaren som " frisk förklarade" mig efter Methotrexate behandlingen.
Nu hoppas jag att Kissen kommer hem, så jag inte behöver vara orolig.
måndag 21 december 2009
Helgen
Söndag morgon hade tösen endast 36.8 så det blev kalas i allafall.Mannen körde in dit, på vägen fick jag sms att någon av oss var tvungna att vara med där,
så sa jag åt gubben min att sitta där.
Så jag stack till Shopping center och handlade.
Men tyvärr hann jag inte med något varken till min man eller mig.
Utan bara till dottern och Djuren. Samt det sista paketet till Julklapps leken.
På lördagen lämnade vi ju in den ena bilen på lagning, och idag Måndag kväll har gubben inte ringt ännu.
Det handikappande att jag inte kan ta mig någonstans!
För mannen får ju ta min bil till jobbet.
Lämnade tösen på dagis, trodde de skulle vara ute dag i dag så jag packade på underställ, de vanliga kläderna. Didriksson stället. För att komma till ett mörklagt dagis, av att de bara ska vara på dagis idag. Suck allt jobb.
Sen blev det en promenad med hunden
Idag hade jag inte glömt att smörja in mina fötter och händer och mycket noga mina tummar!
(Kärlvidgande salva)
Sen hem i garaget städa och sortera så mycket jag orkade. Sen var det istort sett dags att gå ut med hunden igen, lämna honom och hämta på dagis.
Och kommer då på att jag har glömt att äta frukost!
Huvudvärken, illamående, värk ifrån axel, nacken sattes igång.
Små sur tös, för att jag glömt pulkan hemma.
Hem för att äta smörgås.
Ja tjena!
Upp kom det igen, och 2 olika värktabletter hann jag stoppa i mig en stund innan.
frusen och de gjorde så ont.
Tösen var gullig & hämtade en spy påse till mig hihi.. Om jag skulle råka kräkas igen.
Min man fick jobbet att laga middag, tömma diskmaskinen och fylla den igen.
Så i morgon ska jag försöka om allt är bra med mig att dammsuga, skura bubbelbadkaret, handfat & toaletterna.
Fått ringa de på Volvo kort idag då vår faktura inte har kommit.
Så de skickar ut en kopia på räkningen till oss.
Imorgon är sista dagen på dagis, och hon börjar igen den tolfte januari tvåtusentio.
Samma dag som jag ska in på röntgen.
Jag har en vän som jag så innerligt skulle vilja träffat innan julafton, men vet inte hur jag ska lyckas ta mig till henne. Och om hon ens hade haft tid?!
Min Pappa sms:ade mig och frågade om vi kom upp till dem den tjugosjätte december på Kalkon middag. Men svarade som så att: Jag vet inte om jag orkar! Och de är det svaret de flesta får på många frågor. Men köra alla dessa milen för äta kalkonmiddag, Ja men träffa de andra, de hade väl vart trevligt?! Jo, det kunde vara trevligt. Men bara vissa av dem. Jag kan inte råda över hur det är. Sen har jag inte mage att köra de milen till honom och sen strunta i min mamma och de två syskonen där. Sen tror jag även att min storasyster gärna hade velat haft besök med.
Men för mig innebär det stress och ångest.
Jag behöver finna det som ger mig inre ro, som är avkopplande.
Hur kunde jag bli sån här som inte ser fram emot saker, träffa sin egna familj, med alla dess inblandade, på samma sätt som tidigare?!
Jag har inte köpt en endaste julklapp till någon annan än till mitt barn, mina djur samt till Julklapps leken.
Lusten? Glädjen?!
Kommer vi inte upp, och om inte Pappa och min ena av alla systrar kommer ner. Så kommer vi inte ses förens i mitten av maj. Tack gode gud att vi kommer ha eget rum. Och hoppas det inte kommer att ligga vägg i vägg.
Alla de andra i min familj var det väldigt längesedan vi sågs av många olika anledningar.
Men jag valde lämna mitt liv där uppe, fick ett nytt och förlorade mer eller mindre allt som jag hade. Så det som jag har inom huset fyraväggar, värderar jag så högt. Och orkar inte min hälsa att åka iväg nu i Jul, så får de andra ta det helt enkelt.
De är rätt intensivt fram till i slutet av Mars. Inte bara hälsa utan,
En del som fyller både femma och nolla tvåtusentio.
Var av min mamma fyller femma i slutet av Januari,
då funderar jag på att köra uppåt, uppvakta på något sätt.
Så på 3 månader är det i allafall minst 7 födelsedagar.
I helgen har jag ju avnjutit ett par filmer :-)
Nej nu ska jag låna ut min data till min gubbe.
Själv ska jag vila, och hoppas att dottern inte vaknar av sin hosta
God natt! Nu är min klocka slagen 21:46
så sa jag åt gubben min att sitta där.
Så jag stack till Shopping center och handlade.
Men tyvärr hann jag inte med något varken till min man eller mig.
Utan bara till dottern och Djuren. Samt det sista paketet till Julklapps leken.
På lördagen lämnade vi ju in den ena bilen på lagning, och idag Måndag kväll har gubben inte ringt ännu.
Det handikappande att jag inte kan ta mig någonstans!
För mannen får ju ta min bil till jobbet.
Lämnade tösen på dagis, trodde de skulle vara ute dag i dag så jag packade på underställ, de vanliga kläderna. Didriksson stället. För att komma till ett mörklagt dagis, av att de bara ska vara på dagis idag. Suck allt jobb.
Sen blev det en promenad med hunden
Idag hade jag inte glömt att smörja in mina fötter och händer och mycket noga mina tummar!
(Kärlvidgande salva)
Sen hem i garaget städa och sortera så mycket jag orkade. Sen var det istort sett dags att gå ut med hunden igen, lämna honom och hämta på dagis.
Och kommer då på att jag har glömt att äta frukost!
Huvudvärken, illamående, värk ifrån axel, nacken sattes igång.
Små sur tös, för att jag glömt pulkan hemma.
Hem för att äta smörgås.
Ja tjena!
Upp kom det igen, och 2 olika värktabletter hann jag stoppa i mig en stund innan.
frusen och de gjorde så ont.
Tösen var gullig & hämtade en spy påse till mig hihi.. Om jag skulle råka kräkas igen.
Min man fick jobbet att laga middag, tömma diskmaskinen och fylla den igen.
Så i morgon ska jag försöka om allt är bra med mig att dammsuga, skura bubbelbadkaret, handfat & toaletterna.
Fått ringa de på Volvo kort idag då vår faktura inte har kommit.
Så de skickar ut en kopia på räkningen till oss.
Imorgon är sista dagen på dagis, och hon börjar igen den tolfte januari tvåtusentio.
Samma dag som jag ska in på röntgen.
Jag har en vän som jag så innerligt skulle vilja träffat innan julafton, men vet inte hur jag ska lyckas ta mig till henne. Och om hon ens hade haft tid?!
Min Pappa sms:ade mig och frågade om vi kom upp till dem den tjugosjätte december på Kalkon middag. Men svarade som så att: Jag vet inte om jag orkar! Och de är det svaret de flesta får på många frågor. Men köra alla dessa milen för äta kalkonmiddag, Ja men träffa de andra, de hade väl vart trevligt?! Jo, det kunde vara trevligt. Men bara vissa av dem. Jag kan inte råda över hur det är. Sen har jag inte mage att köra de milen till honom och sen strunta i min mamma och de två syskonen där. Sen tror jag även att min storasyster gärna hade velat haft besök med.
Men för mig innebär det stress och ångest.
Jag behöver finna det som ger mig inre ro, som är avkopplande.
Hur kunde jag bli sån här som inte ser fram emot saker, träffa sin egna familj, med alla dess inblandade, på samma sätt som tidigare?!
Jag har inte köpt en endaste julklapp till någon annan än till mitt barn, mina djur samt till Julklapps leken.
Lusten? Glädjen?!
Kommer vi inte upp, och om inte Pappa och min ena av alla systrar kommer ner. Så kommer vi inte ses förens i mitten av maj. Tack gode gud att vi kommer ha eget rum. Och hoppas det inte kommer att ligga vägg i vägg.
Alla de andra i min familj var det väldigt längesedan vi sågs av många olika anledningar.
Men jag valde lämna mitt liv där uppe, fick ett nytt och förlorade mer eller mindre allt som jag hade. Så det som jag har inom huset fyraväggar, värderar jag så högt. Och orkar inte min hälsa att åka iväg nu i Jul, så får de andra ta det helt enkelt.
De är rätt intensivt fram till i slutet av Mars. Inte bara hälsa utan,
En del som fyller både femma och nolla tvåtusentio.
Var av min mamma fyller femma i slutet av Januari,
då funderar jag på att köra uppåt, uppvakta på något sätt.
Så på 3 månader är det i allafall minst 7 födelsedagar.
I helgen har jag ju avnjutit ett par filmer :-)
Nej nu ska jag låna ut min data till min gubbe.
Själv ska jag vila, och hoppas att dottern inte vaknar av sin hosta
God natt! Nu är min klocka slagen 21:46
söndag 20 december 2009
Feber
Så vaknade tösen runt 00.30 idag gnällig. Ville ha hjälp upp på toaletten, säger hon fryser så.
tar tempen och feber igen.
Hoppas den är försvunnen tills vi vaknar i morgon, för hon är äntligen bjuden på ett Födelsedags kalas på ett speciellt ställe, där barnen kan leka, studsa och hoppa omkring.
Men tror inte vi har sån tur, i och med att hon har gnällt över både öra och hals.
Och vaknade natten till Lördag med ont i Örat.
Hoppas kan man alltid göra.
Här fortsätter det snöa, och vet inte om jag sett ut någon gång idag då det inte har snöat.
Nu på kvällen har vi sett andra filmen av Stig Larsson. Mycket bra film, så nu väntar jag jag uppföljaren :-)
Nu är klockan 00:58 slagen
go natt
tar tempen och feber igen.
Hoppas den är försvunnen tills vi vaknar i morgon, för hon är äntligen bjuden på ett Födelsedags kalas på ett speciellt ställe, där barnen kan leka, studsa och hoppa omkring.
Men tror inte vi har sån tur, i och med att hon har gnällt över både öra och hals.
Och vaknade natten till Lördag med ont i Örat.
Hoppas kan man alltid göra.
Här fortsätter det snöa, och vet inte om jag sett ut någon gång idag då det inte har snöat.
Nu på kvällen har vi sett andra filmen av Stig Larsson. Mycket bra film, så nu väntar jag jag uppföljaren :-)
Nu är klockan 00:58 slagen
go natt
lördag 19 december 2009
Ännu mera snö
Igår fick jag skottat 4 gånger, sista gången fick jag låna av grannen en speciell skyffel.
idag ringde våra väcka klockor vid 09, så vi började vakna till liv.
Sen fick vi tag i mannen som skulle fixa vår ena bil.
Så jag tänkte visa en annan väg dit för min man som körde bakom.
Som jag blev arg på mig själv, kände inte alls igen mig, och så oskottat och överfullt av snödrivor.
Så när vi äntligen såg skylten som ledde mot vår by så lättade trycket över bröstet över vad jag hade gett mig in på.
En resa som den vanliga vägen tar 10-15 minuter tog 40 minuter och det fick jag äta upp.
Strax innan 11 blev det frukost pågrund av att jag ställt till det.
Ätit och nu städat och satt igång dagens andra maskin med tvätt.
Här snöar det sen vad jag vet 3 ½ timme tillbaka.
I natt hade tösen vaknat och haft ont i ena örat, men inget hon säger om nu.
Vi har en riktig sötis här hemma, oj så mycket skratt de blir. :-)
Så mycket av alla inre tankar och oro lättades lite
och det var och är precis det som jag behöver nu.
Lite julklapps ångest över att inte vara nöjd, och belåten vad vi ha hunnit köpa till dottern.
Känns som något fattas på något sätt.
Troligtvis är det beslut ångest vilket av de sakerna jag tänkte satsa på att köpa.
Hon kommer att få:
* Nya Nicke nyfiken filmen DVD
* Tingeling film (den gröna)
* Hello Kitty: Pyjamas, Strumpbyxor, trosor matchande linne, diadem, hår spännen samt Bad trosor och badtröja (som passar bra då vi ska utomlands i Maj)
* 4 i rad spel
* Ett träspel med pinnar man lägger på hög och ska plocka en pinne efter den andra och de gäller att tornet inte faller.
* Kläder
* Barbie Pappa, en Barbie flicka med en Bobby car.
* modell lera
* Magnet bokstäver
* Trumset
* New born docka
Men har en del saker till som jag så gärna vill ha köpt, och vissa saker är bara planer för jag är lite osäker.
*Hello Kitty leksaks data som är total slut överallt
*Dockhus, med inredning och dockor
*Hello Kitty Sulky (till dockan)
*En Barbie dock med bebis i magen
*En Dockvagn
*En Laptop/ Stationär data
Ja listan kan göras lång.
Vad vill jag ha här hemma?!
Wii fit med sån Motions platta (frågan är hur länge man tycker det är så roligt?)
Lite mer Singstar skivor
Ny TV till Sovrummet
Ny soffa
Värme madrass
Ny Laptop till mig
Staket
Buskar runt hela vår tomt gräns
Jag vill gärna hitta några fina kläder till mig
Hitta någon fin tröja till min man
Ja tänk allt de materiella man kan önska sig.
Men Hälsan är ju naturligtvis alltid nummer ett.
Vart denna dagen ska ta vägen och bli utav den är inget jag har en aning om.
Livet är tomt
och förbannade ångest som är så rädd att bjuda hem och in folk.
Rädslan för att de ska vara stökigt, andra på något sätt inte tycker om något här hemma
Att ja skäms för att de inte är så kliniskt rent, och undanplockat som jag önskar att det var.
Att folk ska äcklas och bli sjuka av våra djur.
De sätter spår.
nu är jag trött och slutar skrivandet
undra varför folk ens besöker min blogg?!
varför folk som går in och läser inte kan skriva ett Hej?!
Varför har jag folk som följer min blogg som inte skriver?!
Ja ja ha de gött
idag ringde våra väcka klockor vid 09, så vi började vakna till liv.
Sen fick vi tag i mannen som skulle fixa vår ena bil.
Så jag tänkte visa en annan väg dit för min man som körde bakom.
Som jag blev arg på mig själv, kände inte alls igen mig, och så oskottat och överfullt av snödrivor.
Så när vi äntligen såg skylten som ledde mot vår by så lättade trycket över bröstet över vad jag hade gett mig in på.
En resa som den vanliga vägen tar 10-15 minuter tog 40 minuter och det fick jag äta upp.
Strax innan 11 blev det frukost pågrund av att jag ställt till det.
Ätit och nu städat och satt igång dagens andra maskin med tvätt.
Här snöar det sen vad jag vet 3 ½ timme tillbaka.
I natt hade tösen vaknat och haft ont i ena örat, men inget hon säger om nu.
Vi har en riktig sötis här hemma, oj så mycket skratt de blir. :-)
Så mycket av alla inre tankar och oro lättades lite
och det var och är precis det som jag behöver nu.
Lite julklapps ångest över att inte vara nöjd, och belåten vad vi ha hunnit köpa till dottern.
Känns som något fattas på något sätt.
Troligtvis är det beslut ångest vilket av de sakerna jag tänkte satsa på att köpa.
Hon kommer att få:
* Nya Nicke nyfiken filmen DVD
* Tingeling film (den gröna)
* Hello Kitty: Pyjamas, Strumpbyxor, trosor matchande linne, diadem, hår spännen samt Bad trosor och badtröja (som passar bra då vi ska utomlands i Maj)
* 4 i rad spel
* Ett träspel med pinnar man lägger på hög och ska plocka en pinne efter den andra och de gäller att tornet inte faller.
* Kläder
* Barbie Pappa, en Barbie flicka med en Bobby car.
* modell lera
* Magnet bokstäver
* Trumset
* New born docka
Men har en del saker till som jag så gärna vill ha köpt, och vissa saker är bara planer för jag är lite osäker.
*Hello Kitty leksaks data som är total slut överallt
*Dockhus, med inredning och dockor
*Hello Kitty Sulky (till dockan)
*En Barbie dock med bebis i magen
*En Dockvagn
*En Laptop/ Stationär data
Ja listan kan göras lång.
Vad vill jag ha här hemma?!
Wii fit med sån Motions platta (frågan är hur länge man tycker det är så roligt?)
Lite mer Singstar skivor
Ny TV till Sovrummet
Ny soffa
Värme madrass
Ny Laptop till mig
Staket
Buskar runt hela vår tomt gräns
Jag vill gärna hitta några fina kläder till mig
Hitta någon fin tröja till min man
Ja tänk allt de materiella man kan önska sig.
Men Hälsan är ju naturligtvis alltid nummer ett.
Vart denna dagen ska ta vägen och bli utav den är inget jag har en aning om.
Livet är tomt
och förbannade ångest som är så rädd att bjuda hem och in folk.
Rädslan för att de ska vara stökigt, andra på något sätt inte tycker om något här hemma
Att ja skäms för att de inte är så kliniskt rent, och undanplockat som jag önskar att det var.
Att folk ska äcklas och bli sjuka av våra djur.
De sätter spår.
nu är jag trött och slutar skrivandet
undra varför folk ens besöker min blogg?!
varför folk som går in och läser inte kan skriva ett Hej?!
Varför har jag folk som följer min blogg som inte skriver?!
Ja ja ha de gött
fredag 18 december 2009
snöröjning
nu har jag vart ute med hunden 2 gånger, och försökt mig på att skotta 3 gånger. Hängt 2 lussebullar på brevlådan till brevbäraren då han kommer, Om han kommer.
Sur o tvär är jag även iår på de som har hand om snö röjningen. Visst de är pressade. men 2 meter från tomt gränsen är väl ändå att ta i?
Och nu får de ta och sluta upp att snöa, innan de skulle blåsa upp.
Inser att frysen är tom på smörgås, och ingen jäst hemma. och våga mig ut med tösen utan vagn och i denna höga snö, glöm de.
Och om den andra bilen skulle starta så kommer jag inte ur den höga snövallen som de har gjort utanför vår garage ut fart.
Idag blir det nog ryggbiff och kanske ett par kotletter till middag.
Magen börjar kurra redan ;-)
Sen har jag ringt min man så han köper mig sig en STOR påse med små godis.
ojoj vad jag är hungrig nu.. då har det gått för långt mellan tiden jag åt sist och där med hamnar lättare i godis fällan.
Sur o tvär är jag även iår på de som har hand om snö röjningen. Visst de är pressade. men 2 meter från tomt gränsen är väl ändå att ta i?
Och nu får de ta och sluta upp att snöa, innan de skulle blåsa upp.
Inser att frysen är tom på smörgås, och ingen jäst hemma. och våga mig ut med tösen utan vagn och i denna höga snö, glöm de.
Och om den andra bilen skulle starta så kommer jag inte ur den höga snövallen som de har gjort utanför vår garage ut fart.
Idag blir det nog ryggbiff och kanske ett par kotletter till middag.
Magen börjar kurra redan ;-)
Sen har jag ringt min man så han köper mig sig en STOR påse med små godis.
ojoj vad jag är hungrig nu.. då har det gått för långt mellan tiden jag åt sist och där med hamnar lättare i godis fällan.
morgon svammel
Oj som det snöar här hemma.
Kommer jag ut idag?!
Ingen bil har jag heller, då min man fick ta min.
Ja vi får hoppas kylen frysen är full av god mat. och förrådet är full av god läsk ;-)
Och eget godis får göras idag.
Ut måste ja komma, för i "valp" hagen är snön högt upp, så där kan ja juinte släppa ut honom.
Eller går de tro?!
Precis vaknat, blev väckt av en kille ifrån Elbolag som ville ha våra uppgifter.
Jag tryckte bort samtalet o vaknade till och fick gå upp och hämta uppgifter.
Och sa att om de inte kan ta oss ifrån den 1/1 så kommer de att gå in och betala mellan skillnaden. Och bad om mail på detta!
Han sa att hans chef sa att de var dem ifrån början för ett par veckor sen då jag pratade med en handläggare där, gett mig ett pris sen inte svarat och då jag pratat in på telefonsvararen så har hon idags läget ännu inte ringt upp.
Nnu har vi en hund som behöver gå ut och vill ha sitt krubb.
Ett barn o Mamma som är Hungrig.
Och mamman hon vill gärna lägga sig igen, i den varma goa sängen, dra täcket över huvudet och sova i ett par timmar till.
för vad ska man vara vaken för då det inget finns att göra?!
Buss in till byn kanske?
Hmm men efter hur många timmar går det en buss hem?!
Tja kanske skulle de kunna vara något, efter att mamma stoppat i sig en värktablett så den onda ryggvärken går över?!
Men vad ska vi i byn göra? varndra omkring tro?!
Nej de var mig en dum idé
nej här finns ingen tid att sitta på baken, för nu är det inte bara tomten som är vaken....
Kommer jag ut idag?!
Ingen bil har jag heller, då min man fick ta min.
Ja vi får hoppas kylen frysen är full av god mat. och förrådet är full av god läsk ;-)
Och eget godis får göras idag.
Ut måste ja komma, för i "valp" hagen är snön högt upp, så där kan ja juinte släppa ut honom.
Eller går de tro?!
Precis vaknat, blev väckt av en kille ifrån Elbolag som ville ha våra uppgifter.
Jag tryckte bort samtalet o vaknade till och fick gå upp och hämta uppgifter.
Och sa att om de inte kan ta oss ifrån den 1/1 så kommer de att gå in och betala mellan skillnaden. Och bad om mail på detta!
Han sa att hans chef sa att de var dem ifrån början för ett par veckor sen då jag pratade med en handläggare där, gett mig ett pris sen inte svarat och då jag pratat in på telefonsvararen så har hon idags läget ännu inte ringt upp.
Nnu har vi en hund som behöver gå ut och vill ha sitt krubb.
Ett barn o Mamma som är Hungrig.
Och mamman hon vill gärna lägga sig igen, i den varma goa sängen, dra täcket över huvudet och sova i ett par timmar till.
för vad ska man vara vaken för då det inget finns att göra?!
Buss in till byn kanske?
Hmm men efter hur många timmar går det en buss hem?!
Tja kanske skulle de kunna vara något, efter att mamma stoppat i sig en värktablett så den onda ryggvärken går över?!
Men vad ska vi i byn göra? varndra omkring tro?!
Nej de var mig en dum idé
nej här finns ingen tid att sitta på baken, för nu är det inte bara tomten som är vaken....
torsdag 17 december 2009
Sjung
Idag är mamma trött.
Får man skriva s l u t = Slut?!
Det var ett ord som jag var uppväxt med att dagligen få höra.
Försov oss, vad det väntat annat?!
Var där 10 minuter innan Bussen gick, som visst skulle hämta upp barnen för åka iväg till
ett uppträdande.
Snabbt ut med hunden, och så var det här möte i 2 timmar. *trött*
Efter det jagade jag EL bolag, då vårt abonnemang går ut den 31/12.
I vår kommun är deras kortaste avtal på 1 ½ år, och det vill jag INTE teckna, och inte till det priset.
*Fann ett bolag som hade 6månaders bindning till 89öre per Kw.
Men de var försent in i månaden att ta över från och med den 1/1 2010.
Utan kunde då bara ta ifrån den 1/2.
De hade inneburit att vi hade fått ett tillsvidarepris hos vår idags läget el-leverantör på 117 öre Kw. (tecknade vi i 1 ½ år hos dem låg el priset på närmare 97öre)
Så jag ringde ett annat bolag, från mina hem trakter.
Tog jag 9 månader var priset 90.3 öre per Kw
Men tog vi 1 år med start från och med den 1/1-2010 som de gäller att bestämma sig innan i morgon) så på 1-års avtal är priset 87.38öre Kw.
Så frågan är vad är det som är Bäst?!?
Finns det någon som har något att säga och tycka om detta?!
******************************************************************************
Idag har vi vart (jag och tösen)
vart hos Barn läkaren.
Och vikten stått på samma i 3 månader nu,
Men vuxit 1,2 Cm på nästan en månad. Var hos henne sist den tjugonde November
Så till våren har hon säkert nått upp till att bli en meter lång, lagom till sin femårs dag kanske ;-)
I Januari ska vi tillbaka till Läkaren igen.
Var hos henne i närmare 1 ½ timme, där finns tid att ta upp allt med henne och de känns kanon!
Berättade även lite hur läget är nu, och bett även henne att skriva ett intyg om att de bästa vore att dottern kommer tt vistas på dagis då jag är på sjukhuset samt kommit hem där ifrån tills jag blir mer återställd.
Sen skulle hon kontakta kirurgerna där dottern ska opereras angående hennes väntetid.
Vi får väl se...
Ja lite annat ska också göras och kollas upp.
Idag valde min man att sluta i tid, han var helt enkelt slut.
Och de var nog tur han slutade i tid för jag är jätte trött & godissugen ;-)
På Lördag, förhoppningsvis har en vi "känner" tid att titta på den ena bilen och försöka laga provisoriskt Avgasröret typ sönder..
Varför skall bilarna alltid lyckas gå i sönder just lagom runt Julaftons tid?!
Varför?!
Förra året la vi mellan 20 och 30.000kr på bilarna.
Idag har vi vart i Pulkabacken på kvällen åkte 3 gånger ner för den längre backen. Jag åkte 2 och mannen min 1 gång med tösen. Hunden fick springa löst.
Men jag måste verkligen lägga ner mer tid och ett mer jävla anamma på inkallning och alla mina andra övningar som jag gick och tränade in.
Som grannen sa: Man får det så mycket roligare då det väl fungerar.
Och visst är det så.
Litet "problem" jag har nu, denna tidpunkt av året är att han är ju så förtjust i Vatten, att han verkligen vill hoppa i bäcken fast snön ligger i drivor högre än han själv är.
Att vilja finns att hoppa i.
Tok stolle ;-)
Nu hoppas jag att vår lilla Fröken kan somna snart, mannen min ligger nu och halv sover ungefär.
Ikväll så ska jag se på "Kniven mot strupen"
Idag ska jag slå in PAKET, så jag kan stryka det ifrån min Lista.
Är det ingen som har lust att åka köpa Billiga Julklappar med mig nu på Lördag?!?!?!
Jag tror också att jag någon dag ska ta och inviga mitt nya Singstar spel, Skiva.
Följande artister/Låtar är med:
Adam Tensta - My Cool
Agnes - On And On
Atomic Swing - Stone Me Into A Groove
Björn Skifs - Hooked On A Feeling
Blond - Bara Hon Älskar Mig
BWO - Lay Your Love On Me
Carola - Invincible
Charlotte Perelli - Hero
Danny Saucedo feat. Therese - If Only You
E.M.D.- Jennie Let Me Love You
Eva Dahlgren - Vem Tänder Stjärnorna?
Hardcore Superstar - Dreamin' In A Casket
Kent - Columbus
Kleerup feat.
Robyn - With Every Heartbeat
Kristian Anttila - Vill Ha Dig
Lena och Orup - Nu När Du Gått
Lykke Li - I´m Good, I´m Gone
Martin Stenmarck - 7milakliv
Miss Li - Oh Boy
Neverstore - Rejected All Along
Patrik Isaksson - Du far gora son du vill
Peter Bjorn And John - Young Folks
Petter - Det Går Bra Nu
Robyn - Be Mine
Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt Du Och Jag'
Takida - Curly Sue
The Cardigans - My Favourite Game
The Concretes - On The Radio
The Hellacopters - Carry Me Home
The Hives - Tick Tick Boom
Gooo Kväll
Får man skriva s l u t = Slut?!
Det var ett ord som jag var uppväxt med att dagligen få höra.
Försov oss, vad det väntat annat?!
Var där 10 minuter innan Bussen gick, som visst skulle hämta upp barnen för åka iväg till
ett uppträdande.
Snabbt ut med hunden, och så var det här möte i 2 timmar. *trött*
Efter det jagade jag EL bolag, då vårt abonnemang går ut den 31/12.
I vår kommun är deras kortaste avtal på 1 ½ år, och det vill jag INTE teckna, och inte till det priset.
*Fann ett bolag som hade 6månaders bindning till 89öre per Kw.
Men de var försent in i månaden att ta över från och med den 1/1 2010.
Utan kunde då bara ta ifrån den 1/2.
De hade inneburit att vi hade fått ett tillsvidarepris hos vår idags läget el-leverantör på 117 öre Kw. (tecknade vi i 1 ½ år hos dem låg el priset på närmare 97öre)
Så jag ringde ett annat bolag, från mina hem trakter.
Tog jag 9 månader var priset 90.3 öre per Kw
Men tog vi 1 år med start från och med den 1/1-2010 som de gäller att bestämma sig innan i morgon) så på 1-års avtal är priset 87.38öre Kw.
Så frågan är vad är det som är Bäst?!?
Finns det någon som har något att säga och tycka om detta?!
******************************************************************************
Idag har vi vart (jag och tösen)
vart hos Barn läkaren.
Och vikten stått på samma i 3 månader nu,
Men vuxit 1,2 Cm på nästan en månad. Var hos henne sist den tjugonde November
Så till våren har hon säkert nått upp till att bli en meter lång, lagom till sin femårs dag kanske ;-)
I Januari ska vi tillbaka till Läkaren igen.
Var hos henne i närmare 1 ½ timme, där finns tid att ta upp allt med henne och de känns kanon!
Berättade även lite hur läget är nu, och bett även henne att skriva ett intyg om att de bästa vore att dottern kommer tt vistas på dagis då jag är på sjukhuset samt kommit hem där ifrån tills jag blir mer återställd.
Sen skulle hon kontakta kirurgerna där dottern ska opereras angående hennes väntetid.
Vi får väl se...
Ja lite annat ska också göras och kollas upp.
Idag valde min man att sluta i tid, han var helt enkelt slut.
Och de var nog tur han slutade i tid för jag är jätte trött & godissugen ;-)
På Lördag, förhoppningsvis har en vi "känner" tid att titta på den ena bilen och försöka laga provisoriskt Avgasröret typ sönder..
Varför skall bilarna alltid lyckas gå i sönder just lagom runt Julaftons tid?!
Varför?!
Förra året la vi mellan 20 och 30.000kr på bilarna.
Idag har vi vart i Pulkabacken på kvällen åkte 3 gånger ner för den längre backen. Jag åkte 2 och mannen min 1 gång med tösen. Hunden fick springa löst.
Men jag måste verkligen lägga ner mer tid och ett mer jävla anamma på inkallning och alla mina andra övningar som jag gick och tränade in.
Som grannen sa: Man får det så mycket roligare då det väl fungerar.
Och visst är det så.
Litet "problem" jag har nu, denna tidpunkt av året är att han är ju så förtjust i Vatten, att han verkligen vill hoppa i bäcken fast snön ligger i drivor högre än han själv är.
Att vilja finns att hoppa i.
Tok stolle ;-)
Nu hoppas jag att vår lilla Fröken kan somna snart, mannen min ligger nu och halv sover ungefär.
Ikväll så ska jag se på "Kniven mot strupen"
Idag ska jag slå in PAKET, så jag kan stryka det ifrån min Lista.
Är det ingen som har lust att åka köpa Billiga Julklappar med mig nu på Lördag?!?!?!
Jag tror också att jag någon dag ska ta och inviga mitt nya Singstar spel, Skiva.
Följande artister/Låtar är med:
Adam Tensta - My Cool
Agnes - On And On
Atomic Swing - Stone Me Into A Groove
Björn Skifs - Hooked On A Feeling
Blond - Bara Hon Älskar Mig
BWO - Lay Your Love On Me
Carola - Invincible
Charlotte Perelli - Hero
Danny Saucedo feat. Therese - If Only You
E.M.D.- Jennie Let Me Love You
Eva Dahlgren - Vem Tänder Stjärnorna?
Hardcore Superstar - Dreamin' In A Casket
Kent - Columbus
Kleerup feat.
Robyn - With Every Heartbeat
Kristian Anttila - Vill Ha Dig
Lena och Orup - Nu När Du Gått
Lykke Li - I´m Good, I´m Gone
Martin Stenmarck - 7milakliv
Miss Li - Oh Boy
Neverstore - Rejected All Along
Patrik Isaksson - Du far gora son du vill
Peter Bjorn And John - Young Folks
Petter - Det Går Bra Nu
Robyn - Be Mine
Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt Du Och Jag'
Takida - Curly Sue
The Cardigans - My Favourite Game
The Concretes - On The Radio
The Hellacopters - Carry Me Home
The Hives - Tick Tick Boom
Gooo Kväll
onsdag 16 december 2009
16:e December
Idag har tösen, hunden & jag vart ute och åkt pulka. Fikat med Lussebullar, Pepparkakor och Julmust.
Här fortsätter det snöa till och från, och lite mer i skrivande stund.
Nyligen kom min man hem, efter vart borta i nästan 15 timmar på jobb.
Hoppas på att kunna somna tidigt idag, då det blir en lite krävande dag i morgon.
Lämna tösen i tid, ut med hunden.
För att sen ha 1-2 timmars möte hemma.
Sen på eftermiddagen är det dags för både barn habiliteringen samt att träffa Barn läkaren.
har inte gjort min uppgift, helt ut som Sjukgymnasten bad mig om.
Att för varje gång tösen hade ont, att skriva ner tidpunkt, vart de satt, hur länge de varade etc.
Tror jag slutade föra anteckningar runt då hon var sjuk nu sist och var på Vårdcentralen.
Idag vaknade hon med "lätt" feber. 38.1
och efter vilat i en timme 38.4
Vi får helt enkelt se vad tempen visar i morgon. Men jag måste få den lilla tiden efter mitt möte och innan hon ska hämtas för mig själv!
Jag hoppas och vill så gärna få fram en ansökad om utökad barnomsorg i förtid, så de inget kan säga att jag är ute för sent.
Snart blir min lilla tös 5 hela år. Herre gud! Snälla dra tillbaka tiden lite.
Nu ska jag ta och prata lite med gubben och se om jag orkar och hinner slå in lite Julklappar.
Snälla rar söte Tomte, om du nu läser detta så önskar jag mig följande saker:
*Att vi i min familj som kan framföra eller inte har den förmågan att ge uttryck för inretrötthet och sorgsenhet, oro, ängslan skall få kunna känna ett mer inre lugn.
*Att min tös Operation kommer att gå fint, och stillsamt där.
*Att jag kommer klara av utmaningarna att inte gå upp i för mycket varv, så att stressen leder mig vilse och tappar mitt rätta jag.
*Att min operation kommer att gå bra, att operations teknik som är planerad kommer att fungera, att inga blödningar eller annat kommer att tillstöta, samt patologens svar blir bra!
*Att Förskola, Kommun kommer kunna tillgodo se vårt barns behov samt mina, under en tid.
*Att vi kanske kan starta upp vår resa, som vi fick avbryta.
*Att min kraft & intresset för träningen med hunden kommer att gå bra och finnas där
*Att mina nära och kära kommer att få ha hälsan, och så mycket medgång i sina liv under året.
*Att jag finner det jag vill önskar och tror på
*Samt att jag finner sanningen.
Här fortsätter det snöa till och från, och lite mer i skrivande stund.
Nyligen kom min man hem, efter vart borta i nästan 15 timmar på jobb.
Hoppas på att kunna somna tidigt idag, då det blir en lite krävande dag i morgon.
Lämna tösen i tid, ut med hunden.
För att sen ha 1-2 timmars möte hemma.
Sen på eftermiddagen är det dags för både barn habiliteringen samt att träffa Barn läkaren.
har inte gjort min uppgift, helt ut som Sjukgymnasten bad mig om.
Att för varje gång tösen hade ont, att skriva ner tidpunkt, vart de satt, hur länge de varade etc.
Tror jag slutade föra anteckningar runt då hon var sjuk nu sist och var på Vårdcentralen.
Idag vaknade hon med "lätt" feber. 38.1
och efter vilat i en timme 38.4
Vi får helt enkelt se vad tempen visar i morgon. Men jag måste få den lilla tiden efter mitt möte och innan hon ska hämtas för mig själv!
Jag hoppas och vill så gärna få fram en ansökad om utökad barnomsorg i förtid, så de inget kan säga att jag är ute för sent.
Snart blir min lilla tös 5 hela år. Herre gud! Snälla dra tillbaka tiden lite.
Nu ska jag ta och prata lite med gubben och se om jag orkar och hinner slå in lite Julklappar.
Snälla rar söte Tomte, om du nu läser detta så önskar jag mig följande saker:
*Att vi i min familj som kan framföra eller inte har den förmågan att ge uttryck för inretrötthet och sorgsenhet, oro, ängslan skall få kunna känna ett mer inre lugn.
*Att min tös Operation kommer att gå fint, och stillsamt där.
*Att jag kommer klara av utmaningarna att inte gå upp i för mycket varv, så att stressen leder mig vilse och tappar mitt rätta jag.
*Att min operation kommer att gå bra, att operations teknik som är planerad kommer att fungera, att inga blödningar eller annat kommer att tillstöta, samt patologens svar blir bra!
*Att Förskola, Kommun kommer kunna tillgodo se vårt barns behov samt mina, under en tid.
*Att vi kanske kan starta upp vår resa, som vi fick avbryta.
*Att min kraft & intresset för träningen med hunden kommer att gå bra och finnas där
*Att mina nära och kära kommer att få ha hälsan, och så mycket medgång i sina liv under året.
*Att jag finner det jag vill önskar och tror på
*Samt att jag finner sanningen.
måndag 14 december 2009
Söndag 13:e December
Dagens andra hälft har vart väldigt mysigt.
Var i väg och köpte oss en Kungsgran, vi klädde den.
Bakat Mjölk fria Lusse bullar, en sats med saffran & en utan.
Såg en stund på Lucia firande på Tv:n på kvällen.
Vi vaknade vid 11 iförmiddags.
Själv somnade jag efter 04.30 natten till Lördagen.
Snart är klockan 02 natten till Måndag.
Måste i säng, måste komma upp i TID, ska vara i annan stad på Sjukhuset redan 9.30
innan dess ska jag hunnit lämna på dagis, promenad med hunden och på det köra dit.
Var i väg och köpte oss en Kungsgran, vi klädde den.
Bakat Mjölk fria Lusse bullar, en sats med saffran & en utan.
Såg en stund på Lucia firande på Tv:n på kvällen.
Vi vaknade vid 11 iförmiddags.
Själv somnade jag efter 04.30 natten till Lördagen.
Snart är klockan 02 natten till Måndag.
Måste i säng, måste komma upp i TID, ska vara i annan stad på Sjukhuset redan 9.30
innan dess ska jag hunnit lämna på dagis, promenad med hunden och på det köra dit.
Om att söka, och hitta de lilla. Att Finna
Kanske lite sjukt inlägg,
Men för mig, för oss är vi så glada över hur lite jag behövt gå igenom detta året (hehe året är dock inte slut än) Men om vi summerar lite, och inte räknar in alla Sjukhusbesök som jag har gjort har jag bara i år gjort, gått igenom
Dragit en Visdomstand.
Lapptest
Satt in ett rör i örat, snabba varianten som brännde - knastrade gjorde ont att sätta in.
HSG Röntgen av äggledaren
Hormon utredning samt samla urin i 48 timmar. Dexametason hämnings test. (Binjuren)
Opererade bort sista äggledaren.
CT Röntgen
Röntgen över Höfter och fötter.
Olika diagnoser på min hälsa.
CT Röntgen av Binjurar
Förlorade min katt
PET/CT Röntgen undersökning (radioaktivt ämne insprutat)
Bekräftat Binjuren vuxit
Hamnade på neurologen akut, inlagd 10 dagar.
Fick bekräftat de inte går att göra något åt mitt öra, utan min viktnedgång har orsakat att jag har de problemen med öronen, med Lock. Samt bekräftat att jag inte hör (uppfattar vad människor säger) lika bra som man ska/ beräknas göra i min ålder. Inget som man ändå inget kan göra något åt, utan lära sig leva med.
Jag har besökt/pratat med läkare,
behandling, undersökning, inlagd, hittills: 129 dagar/gånger.
(Hittills har jag 5 besök kvar i år)
Så det är ta mig tusan Tummen UPP.
Så lite som jag behövt gå igenom i år :-)
Får jag lov att klaga över att livet, tillvaron i livet inte känns så jätte upplyftande?!
Om jag kommer med att bara haft de vanliga, till att i 3års tid vart så otroligt mycket opererad och behövt träffa läkare och rehabilitering
Tösens Hälsa:
Vart inlagd vid 2 tillfällen i år totalt 17 dagar.
Träffat Kirurg och uppsatt på Operation
Så hon har träffat sjukvården 36 gånger.
Och har 2 inbokade besök kvar i år.
Sen orkar jag inte dra upp allt som vart med henne och undersökningar.
Sen daglig medicinering.
Så om vi då tittar på mina besök & undersökningar = 134 st
Sen har jag ju vart inlagd med tösen dessa 17 gånger.
Jag har vart med henne alla gångerna utan 1 besök så
134 + 35 = 169 Dagar.
Då har jag ju inte räknat in alla de dagar hon har vart sjuk!.
SÅ frågan är hur andra som är i liknande situation, hanterar allt?!
Hur skulle den person som inte är i närheten av att vara sjuk,
hantera och göra i dessa lägen?!
Hur skulle man kunna sköta ett arbete med att vara i den "enkla" situation som jag/vi är i,
(i jämförelse med alla andra människor som har det så mycket svårare)
Jag söker andra som mer eller mindre lever ett liv genom att vistas och tvunget vara i kontakt med vården
oavsett som det rör hela familjen, dig själv, eller ditt/dina barn.
Allt som vart och är stressar upp mig oerhört, resulterar i en enorm glömska, huvudvärk, tankspriddhet, tidvis knappt kan sova, för jag inte vet hur jag ska hinna med allt, till att falla i perioder där allt rasar samman och jag är så trött och åter trött. De perioder resulterar i att då jag är som tröttast bli, falla i depressivt tillstånd, där jag bara behöver lägga mig att sova från det barnet somnar, jaga i all sömn jag kan få tills något plötsligt vänder, eller vaknar upp en dag och fann en ljusglimt, en liten sak, ett samtal någon eller något som gav mig en inre glädje för stunden.
Det är då jag lägger i högsta växel, för att söka och göra allt för att hitta de positiva bitarna i livet och hittar glädjen igen, meningen, orken, motivationen.
MEN jag är inte en tillräcklig rolig, positiv utåtriktad person troligtvis, i och med vänners frånvaro.
Jag bär en hemlighet, jag bär ett svar en förklaring.
Men när ska jag kunna hinna & våga berätta för vissa
Då man många gånger inte ens hann få en chans?!
Jag vet att jag är en dålig vän, särskilt genom att jag har otroligt svårt att lova/ boka in besök
för jag vet aldrig vart jag befinner mig i mitt mående och Trötthet som så plötsligt kan bli så förlamande.
Vem orkar med en person som mig, som egentligen vill vara snäll, omtänksam person.
Vill visa, och försöka närvara och hjälpa, vara positiv hitta på trevliga saker.
Men kan glömma, Får av boka för att det av någon anledning tagit stop Fysiskt eller Psykiskt.
Jag börjar lämna ut mig mer och mer i min blogg, jag balanserar och överväger vad man ska berätta.
Detta inlägget ville jag få iväg av många olika anledningar,
*Dels min glädje, tacksamhet över det lilla.
*Att söka andra som ofta behöver vara i kontakt med vården, eller de som får göra ett kors i taket 1 gång om året om de råkar behöva komma till vårdcentral. Som inte kan, eller vill försöka förstå.
*Att kortfattat få berätta lite om tösen, och dagliga medicineringar
*Försäkringskassans jakt på likanade fall som mig. (men jag är inte drabbad)
*Försöka öka förståelsen till att man/ jag är & blir trött fort och för minsta lilla
*En frågeställare, hur man har tänkt att man ska kunna klara av att arbeta, Lyckas behålla en anställning med såpass mycket frånvaro?! Skulle du som arbetsgivare anställt mig?! Hade DU kunnat bortse från min frånvaro och se till vad jag tillföra på arbetet?!
Nu har klockan hunnit bli 01:48, behöver man egentid så blir det på natten då jag behöver sömnen allra bäst.
Men för mig, för oss är vi så glada över hur lite jag behövt gå igenom detta året (hehe året är dock inte slut än) Men om vi summerar lite, och inte räknar in alla Sjukhusbesök som jag har gjort har jag bara i år gjort, gått igenom
Dragit en Visdomstand.
Lapptest
Satt in ett rör i örat, snabba varianten som brännde - knastrade gjorde ont att sätta in.
HSG Röntgen av äggledaren
Hormon utredning samt samla urin i 48 timmar. Dexametason hämnings test. (Binjuren)
Opererade bort sista äggledaren.
CT Röntgen
Röntgen över Höfter och fötter.
Olika diagnoser på min hälsa.
CT Röntgen av Binjurar
Förlorade min katt
PET/CT Röntgen undersökning (radioaktivt ämne insprutat)
Bekräftat Binjuren vuxit
Hamnade på neurologen akut, inlagd 10 dagar.
Fick bekräftat de inte går att göra något åt mitt öra, utan min viktnedgång har orsakat att jag har de problemen med öronen, med Lock. Samt bekräftat att jag inte hör (uppfattar vad människor säger) lika bra som man ska/ beräknas göra i min ålder. Inget som man ändå inget kan göra något åt, utan lära sig leva med.
Jag har besökt/pratat med läkare,
behandling, undersökning, inlagd, hittills: 129 dagar/gånger.
(Hittills har jag 5 besök kvar i år)
Så det är ta mig tusan Tummen UPP.
Så lite som jag behövt gå igenom i år :-)
Får jag lov att klaga över att livet, tillvaron i livet inte känns så jätte upplyftande?!
Om jag kommer med att bara haft de vanliga, till att i 3års tid vart så otroligt mycket opererad och behövt träffa läkare och rehabilitering
Tösens Hälsa:
Vart inlagd vid 2 tillfällen i år totalt 17 dagar.
Träffat Kirurg och uppsatt på Operation
Så hon har träffat sjukvården 36 gånger.
Och har 2 inbokade besök kvar i år.
Sen orkar jag inte dra upp allt som vart med henne och undersökningar.
Sen daglig medicinering.
Så om vi då tittar på mina besök & undersökningar = 134 st
Sen har jag ju vart inlagd med tösen dessa 17 gånger.
Jag har vart med henne alla gångerna utan 1 besök så
134 + 35 = 169 Dagar.
Då har jag ju inte räknat in alla de dagar hon har vart sjuk!.
SÅ frågan är hur andra som är i liknande situation, hanterar allt?!
Hur skulle den person som inte är i närheten av att vara sjuk,
hantera och göra i dessa lägen?!
Hur skulle man kunna sköta ett arbete med att vara i den "enkla" situation som jag/vi är i,
(i jämförelse med alla andra människor som har det så mycket svårare)
Jag söker andra som mer eller mindre lever ett liv genom att vistas och tvunget vara i kontakt med vården
oavsett som det rör hela familjen, dig själv, eller ditt/dina barn.
Allt som vart och är stressar upp mig oerhört, resulterar i en enorm glömska, huvudvärk, tankspriddhet, tidvis knappt kan sova, för jag inte vet hur jag ska hinna med allt, till att falla i perioder där allt rasar samman och jag är så trött och åter trött. De perioder resulterar i att då jag är som tröttast bli, falla i depressivt tillstånd, där jag bara behöver lägga mig att sova från det barnet somnar, jaga i all sömn jag kan få tills något plötsligt vänder, eller vaknar upp en dag och fann en ljusglimt, en liten sak, ett samtal någon eller något som gav mig en inre glädje för stunden.
Det är då jag lägger i högsta växel, för att söka och göra allt för att hitta de positiva bitarna i livet och hittar glädjen igen, meningen, orken, motivationen.
MEN jag är inte en tillräcklig rolig, positiv utåtriktad person troligtvis, i och med vänners frånvaro.
Jag bär en hemlighet, jag bär ett svar en förklaring.
Men när ska jag kunna hinna & våga berätta för vissa
Då man många gånger inte ens hann få en chans?!
Jag vet att jag är en dålig vän, särskilt genom att jag har otroligt svårt att lova/ boka in besök
för jag vet aldrig vart jag befinner mig i mitt mående och Trötthet som så plötsligt kan bli så förlamande.
Vem orkar med en person som mig, som egentligen vill vara snäll, omtänksam person.
Vill visa, och försöka närvara och hjälpa, vara positiv hitta på trevliga saker.
Men kan glömma, Får av boka för att det av någon anledning tagit stop Fysiskt eller Psykiskt.
Jag börjar lämna ut mig mer och mer i min blogg, jag balanserar och överväger vad man ska berätta.
Detta inlägget ville jag få iväg av många olika anledningar,
*Dels min glädje, tacksamhet över det lilla.
*Att söka andra som ofta behöver vara i kontakt med vården, eller de som får göra ett kors i taket 1 gång om året om de råkar behöva komma till vårdcentral. Som inte kan, eller vill försöka förstå.
*Att kortfattat få berätta lite om tösen, och dagliga medicineringar
*Försäkringskassans jakt på likanade fall som mig. (men jag är inte drabbad)
*Försöka öka förståelsen till att man/ jag är & blir trött fort och för minsta lilla
*En frågeställare, hur man har tänkt att man ska kunna klara av att arbeta, Lyckas behålla en anställning med såpass mycket frånvaro?! Skulle du som arbetsgivare anställt mig?! Hade DU kunnat bortse från min frånvaro och se till vad jag tillföra på arbetet?!
Nu har klockan hunnit bli 01:48, behöver man egentid så blir det på natten då jag behöver sömnen allra bäst.
fredag 11 december 2009
Sång, Högtid,
Det blev inget Lucia firande på dagis.
Jag somnade närmare 03.
Vaknade efter mycket om och men,
och stressad ut med hunden, för att sticka iväg och köpa, byta, hämta de nya däcken.
Men blir försenad, ringer företaget och meddelar att det kört ihop sig, då jag inte i all stress fann de förbannade bil nycklarna.
Då en killen sa:
Är du inte här på din tid, blev 8 minuter försenad. Så får vi boka om dig, för varje person har 15 minuter inbokat.
Jag sms:ade ett väldigt fint sms till min man, om de nu blir så att jag inte får komma in med bilen.
Väl på plats träffade ja en kille, och sa: Jag är försenad, kan ni ta in bilen ändå?!
Så efter 20 minuter så var allt fixat & betalt.
Ikväll var det dags för Lucia firande och i år skulle äntligen de små få vara med och sjunga 2 sånger, Så som det värmde mitt hjärta.
Det är så underbart att den fina sidan av Lucia börjar återvända in i mitt liv igen, efter vad min föredetta sambo gjorde mot mig natten till Lucia 2003.
De värmde i hjärtat att höra de människor som kom fram och sa att min tös var så söt.
För det var hon, min lilla Lucia!
Jag fick även hjälpa familjen med 3 barn, som har alla födda inom 4 år.
Så den lille 6månaders bebisen fick jag sitta och vagga, gosa och krama om i närmare 1 ½ timmes tid..
De större tjejerna, sjöng 2 speciella låtar som de 2 senaste åren fått tårarna att rinna.
"I Have a dream"
De sjöng den på svenska, och mycket stämmer så väl in.
De sjöng även "Tänd ett ljus" en uttjatad låt egentligen. Men den för med sig så många minnen tillbaka. Och den förmedlar saker ännu. Jag berörs inte längre av att höra den på skiva längre,
de är då folk kan framföra den på ett fint sätt, med olika stämmor.
Cd versionen har jag gråtit färdigt på, de gjorde jag i samband med begravningen på mordet av en gammal klasskamrat för flera år sedan..
Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på tänd ett ljus för jordens barn
Jag såg en stjärna falla
det var inatt när alla sov
jag tror jag önskade
att du var nära
för en minut sen brann den
för en sekund sen försvann den
det var det bara jag som såg
på radion sjöng dom om fred på jorden
jag ville tro dom slitna orden
Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinnadet är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barndom
Jag fick ett kort från Windhem
jag visste inte var det låg
jag såg på kartan
du är på andra sidan jorden
men det är samma himmel
det är samma hav och stjärnan som jag såg
föll för alltid som vi drömmer
föll för att vi aldrig glömmer
tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barn
Det är en saknad av de barn som vi inte fick förra året,
det är för den jämnårige vars liv som togs ifrån jordelivet.
Det är för alla de nära och kära som jag har förlorat.
Det är för min och mina näras hälsa.
Det är en låt som ska ge mig ett hopp, om att de kommer bli ljusare igen.
Det är sånger, texter som betyder så mycket som inte går att sättas i ord.
Mina tårar föll, då jag höll om den lille bebisen, och hade min älskade dotter huvudet vilandets mot min kropp, då hon samtidigt satt och klappade bebisen.
De hade ju kunnat vart vårt, om det var på vår lott.
Något jag saknar mer och mer i mitt liv är att få S J U N G A igen!
Tänk vad underbart det var att hålla på att sjunga, och uppträda lite grand.
Den gången de ringde ifrån "Sikta mot stjärnorna" blivit uttagen och få sjunga.
Då G. Lengstrand lyssnade på mitt band jag sjungit in på, och fick mig att ringa B. Karlsson.
Men "Friends" bandet, blivit uttaget och de skulle börja visas på Tv:n.
De gånger på alla uppträdanden som jag sjöng solo, och vid Lucia kröningen.
Jag mådde så bra av att få sjunga.
Men glädjen togs ifrån mig, och mitt ex ströp det i stort sett helt.
Min man nu, försöker få mig att börja sjunga mer.
Jag kommer väl få nöja mig med att få tralla och sjunga här hemma,
men bara de får komma ut.
Nu sover alla, men jag sitter uppe som vanligt.
Förkyld, hosta, och bultar lite över kinderna, pannan.
Små huvudvärk.
Dagen var blandad
Men njuter av att få ha sett & hört min alldeles egna Lilla Lucia
Jag somnade närmare 03.
Vaknade efter mycket om och men,
och stressad ut med hunden, för att sticka iväg och köpa, byta, hämta de nya däcken.
Men blir försenad, ringer företaget och meddelar att det kört ihop sig, då jag inte i all stress fann de förbannade bil nycklarna.
Då en killen sa:
Är du inte här på din tid, blev 8 minuter försenad. Så får vi boka om dig, för varje person har 15 minuter inbokat.
Jag sms:ade ett väldigt fint sms till min man, om de nu blir så att jag inte får komma in med bilen.
Väl på plats träffade ja en kille, och sa: Jag är försenad, kan ni ta in bilen ändå?!
Så efter 20 minuter så var allt fixat & betalt.
Ikväll var det dags för Lucia firande och i år skulle äntligen de små få vara med och sjunga 2 sånger, Så som det värmde mitt hjärta.
Det är så underbart att den fina sidan av Lucia börjar återvända in i mitt liv igen, efter vad min föredetta sambo gjorde mot mig natten till Lucia 2003.
De värmde i hjärtat att höra de människor som kom fram och sa att min tös var så söt.
För det var hon, min lilla Lucia!
Jag fick även hjälpa familjen med 3 barn, som har alla födda inom 4 år.
Så den lille 6månaders bebisen fick jag sitta och vagga, gosa och krama om i närmare 1 ½ timmes tid..
De större tjejerna, sjöng 2 speciella låtar som de 2 senaste åren fått tårarna att rinna.
"I Have a dream"
De sjöng den på svenska, och mycket stämmer så väl in.
De sjöng även "Tänd ett ljus" en uttjatad låt egentligen. Men den för med sig så många minnen tillbaka. Och den förmedlar saker ännu. Jag berörs inte längre av att höra den på skiva längre,
de är då folk kan framföra den på ett fint sätt, med olika stämmor.
Cd versionen har jag gråtit färdigt på, de gjorde jag i samband med begravningen på mordet av en gammal klasskamrat för flera år sedan..
Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på tänd ett ljus för jordens barn
Jag såg en stjärna falla
det var inatt när alla sov
jag tror jag önskade
att du var nära
för en minut sen brann den
för en sekund sen försvann den
det var det bara jag som såg
på radion sjöng dom om fred på jorden
jag ville tro dom slitna orden
Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinnadet är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barndom
Jag fick ett kort från Windhem
jag visste inte var det låg
jag såg på kartan
du är på andra sidan jorden
men det är samma himmel
det är samma hav och stjärnan som jag såg
föll för alltid som vi drömmer
föll för att vi aldrig glömmer
tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen
Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barn
Det är en saknad av de barn som vi inte fick förra året,
det är för den jämnårige vars liv som togs ifrån jordelivet.
Det är för alla de nära och kära som jag har förlorat.
Det är för min och mina näras hälsa.
Det är en låt som ska ge mig ett hopp, om att de kommer bli ljusare igen.
Det är sånger, texter som betyder så mycket som inte går att sättas i ord.
Mina tårar föll, då jag höll om den lille bebisen, och hade min älskade dotter huvudet vilandets mot min kropp, då hon samtidigt satt och klappade bebisen.
De hade ju kunnat vart vårt, om det var på vår lott.
Något jag saknar mer och mer i mitt liv är att få S J U N G A igen!
Tänk vad underbart det var att hålla på att sjunga, och uppträda lite grand.
Den gången de ringde ifrån "Sikta mot stjärnorna" blivit uttagen och få sjunga.
Då G. Lengstrand lyssnade på mitt band jag sjungit in på, och fick mig att ringa B. Karlsson.
Men "Friends" bandet, blivit uttaget och de skulle börja visas på Tv:n.
De gånger på alla uppträdanden som jag sjöng solo, och vid Lucia kröningen.
Jag mådde så bra av att få sjunga.
Men glädjen togs ifrån mig, och mitt ex ströp det i stort sett helt.
Min man nu, försöker få mig att börja sjunga mer.
Jag kommer väl få nöja mig med att få tralla och sjunga här hemma,
men bara de får komma ut.
Nu sover alla, men jag sitter uppe som vanligt.
Förkyld, hosta, och bultar lite över kinderna, pannan.
Små huvudvärk.
Dagen var blandad
Men njuter av att få ha sett & hört min alldeles egna Lilla Lucia
tisdag 8 december 2009
Brev
Varje gång posten kommer, och där i ligger en kallelse i från Sjukhuset.
Jag läser, jag skriver ner i agendan
och varje gång tar det sådan kraft.
Men kallelsen som idag kom,
fick mig att stanna upp allt jag hade påbörjat
blev trött.
Samtidigt som det är skönt att det går framåt,
och att jag, att vi snart kan få ett besked.
Så Januari månad, kommer en ny röntgen att ske, med iv kontrast.
Kontakta min kontakt sjuksköterska för att få besked avseende op-planeringen.
Jag är hungrig och trött
På Torsdag ska tösen Lussa för de gamla med dagis, senare på eftermiddagen är det avslutning på barnrytmiken.
Fredag morgon 7 på m o r g o n e n,
Hur i hela världen jag ska orka upp, så är det Lussefirande utomhus på Dagis, sen ska vi hem igen.
För att vid 10-tiden köra min mans bil till en däckfirma i annan stad.
För att sen på kvällen åka till kyrkan där tösen ska vara med i Lussetåget.
Förlåt för en sådan negativ, sjuklig blogg.
Men jag behöver en ventil
Här skriver jag ner allt som tynger mig.
För att kunna ha ett glatt och så roligt liv och tillvaro som det bara går.
Jag läser, jag skriver ner i agendan
och varje gång tar det sådan kraft.
Men kallelsen som idag kom,
fick mig att stanna upp allt jag hade påbörjat
blev trött.
Samtidigt som det är skönt att det går framåt,
och att jag, att vi snart kan få ett besked.
Så Januari månad, kommer en ny röntgen att ske, med iv kontrast.
Kontakta min kontakt sjuksköterska för att få besked avseende op-planeringen.
Jag är hungrig och trött
På Torsdag ska tösen Lussa för de gamla med dagis, senare på eftermiddagen är det avslutning på barnrytmiken.
Fredag morgon 7 på m o r g o n e n,
Hur i hela världen jag ska orka upp, så är det Lussefirande utomhus på Dagis, sen ska vi hem igen.
För att vid 10-tiden köra min mans bil till en däckfirma i annan stad.
För att sen på kvällen åka till kyrkan där tösen ska vara med i Lussetåget.
Förlåt för en sådan negativ, sjuklig blogg.
Men jag behöver en ventil
Här skriver jag ner allt som tynger mig.
För att kunna ha ett glatt och så roligt liv och tillvaro som det bara går.
söndag 29 november 2009
Är det vi
Jag önskade att du tog mig till ett ställe, som jag aldrig förr har vart.
Jag önskar du bar mig, då min dag började bli för tung.
Jag önskar att du kunde se, läsa av mig
och veta vad som fattades.
Jag vet inte hur jag ska hitta ut, och finna de som en gång var.
Jag vet att jag lika fort kan vakna en ny dag, och veta att jag är åter där.
Men då det är som mörkast, så vill jag bara fly.
Du förstår mig inte, och du gör inget åt det.
Du tro dig veta de mesta av mig,
men inte hälften är uppnått av att känna mig.
De är så lätt att beskylla och finna sina egna bra saker,
men svårare att finna de, som trycker ner de andra
eller de som får de andra att börja tvivla, kämpa och många gångar bara vilja ge sig av.
Ibland så undrar jag vad jag egentligen har här att göra,
varför jag aldrig ger mig av.
De finns många skäl att stanna, det finns fler att gå...
Kommer vi utvecklas, etsas oss samman och finna "oss"?
Eller fann vi aldrig de vi trodde vi hade eller skulle få?!
Vad får dig att stanna och inte gå?
Varför stannar jag, då allt emellanåt känns så svårt?!
Vissa saker i vårt liv, blir som en kortslutning
och vi finner inte ut,
Vi får stänga dörren, eller fortsätta träta.
Så ytterst sällan vi i dessa strider finner fred.
Vad ger oss glädje, kärlek, lusten, viljan och meningen att stanna kvar?!
Vad ska jag göra då jag inte kan tala, och inte göra mig helt förstådd?!
Vad ska jag göra då, enbart lusten att bara vara
inte orka bry mig om det du behöver, för att jag är så slut?!
Vad har vi för mål?
Vi har sen dag 1 sen vi träffades bara haft intensivt runt oss, och alltid
någon förändring på något plan.
Vi hann aldrig vara ny förälskade, vi hann aldrig känna oss på varandra.
För plötsligt befann vi oss i en helt ny värld.
Men då inspirationen och allt de vi drömt och tänkt,
Kanske rent av allt du drömmer om, inte ens kanske slår in
Ska du verkligen stanna kvar då och strypa ditt liv?!
Är det rätt av mig att stanna, även om du älskar mig, och jag dig?!
Men vad ska vi göra de dagar,
alla de dagar då så mycket meningslöst
bara äter upp iallafall mig!
fredag 27 november 2009
tiden har gått
Idag är det 1 år sedan som jag fick besked ifrån min Gyn läkare att mitt HCG halt hade ökat, och var uppe i mer än efter operationen i äggledaren.
Där jag fick besked om att jag skulle börja på cellgifts behandling.
Tiden har gått fort, mycket har hänt sen dess.
Jag är tacksam att jag inte har behövt att gå igenom
samma saker som jag behövde förra året.
Men jag har fått annat..
På måndag ska jag prata med min Läkare vad han tycker att jag ska göra.
Hjälpa mig att råda, då jag inte hittar rätt i tankar och känslor.
Idag ska jag försöka uppskatta att jag inte är där jag var för ett år sedan.
http://lillamini.blogspot.com/2008/11/varfr-varfr-varfr.html
Där jag fick besked om att jag skulle börja på cellgifts behandling.
Tiden har gått fort, mycket har hänt sen dess.
Jag är tacksam att jag inte har behövt att gå igenom
samma saker som jag behövde förra året.
Men jag har fått annat..
På måndag ska jag prata med min Läkare vad han tycker att jag ska göra.
Hjälpa mig att råda, då jag inte hittar rätt i tankar och känslor.
Idag ska jag försöka uppskatta att jag inte är där jag var för ett år sedan.
http://lillamini.blogspot.com/2008/11/varfr-varfr-varfr.html
onsdag 18 november 2009
Storm, Utskrivning och Besked
Jag har länge vetat,
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
måndag 16 november 2009
Måndag och dess dag
Måndag igen.
En vecka sen, de vände & blev sämre.
Idag får jag glatt berätta att jag kan röra mina fingrar, alla mina fingrar. Dock behövs mer träning i fingrarna, handen & armen.
Så jag har god tro att jag innan veckans slut kommer känna mig mer som människa igen.
Värken är ju kvar, liksom blåmärkena efter läkarna tryckt på mig.
(sen lyckades akuten göra sönder mitt ena örhänge, så ja har ännu inte lyckats få knäppt min "ring" örhänge :-( )
Men jag lever,
Har ingen blödning, Stroke eller tumör i huvudet, Jag ligger inte som ett kolli i sängen längre som inte minns, som stammar och tappar hur man uttalar med mera. Jag kan lyfta mina ben & armar..
Innan vi körde iväg till Sjukhuset ringde även Audiologmottagningen till mig, och frågade om jag kunde komma till dem idag kl:13
Så där var jag med, 2 timmar tog undersökningen samt att träffa den läkaren i ca 10 minuter, som verkligen inte brann för sitt jobb. Så behöver jag inte säga något mer om henne. (I och med att jag är så "negativt" inställd så frågade jag min man som följde med, Vad hade du för uppfattning om henne?! -Samma uppfattning.
Idag har jag haft ett möte med Kuratorn och 2 samtal med läkaren, som sa åt mig/oss att återkomma i morgon igen för utskrivnings samtal.
(Denna manlige läkaren samt kuratorn ger jag tummen Upp för!)
Men ärligt talat vet jag inte om jag ORKAR köra alla dessa milen IGEN.
Så förändras inte mitt mående tills tidigt i morgon bitti, så kommer jag låta gubben gå till jobbet och tösen till Dagis.
Kanske ringa & fråga om de skulle kunna gå bra om ja kom på Onsdag i stället.
På väg hem från Sjukhuset ringde jag lite samtal, och jag har fått en "akut" tid till min beh. läkare i slutet av månaden, han har bedömt detta som viktigt och ska då få journal kopia. Tack goe gubbe, du vet allt hur du ska bemöta mig!!
Ringde även de på Kommunen, försökte få tag på enhets chefen. Försökt få tag på Rektorn ett par gånger idag, men glöm de.
Innan vi körde hem passade jag på att Vaccinera mig, trots allt ja hade tänkt att avvakta tills efter ja hade vart hos Kirurgen.
Nu har ja suttit och tittat lite på tv i en timme, men tösen har inte somnat ännu.
Jag ska under morgon dagen leta upp mina gamla frågor, samt fundera ut om det är något nytt som jag undrar inför Besöket på Onsdag på samma sjukhus, var av därför jag inte orkar köra den långa vägen i morgon, men får se om jag måste.. Orkar.
Har inte tid att avsluta mitt inlägg så
Ha en skön kväll
Nu väntar Grannfejden
En vecka sen, de vände & blev sämre.
Idag får jag glatt berätta att jag kan röra mina fingrar, alla mina fingrar. Dock behövs mer träning i fingrarna, handen & armen.
Så jag har god tro att jag innan veckans slut kommer känna mig mer som människa igen.
Värken är ju kvar, liksom blåmärkena efter läkarna tryckt på mig.
(sen lyckades akuten göra sönder mitt ena örhänge, så ja har ännu inte lyckats få knäppt min "ring" örhänge :-( )
Men jag lever,
Har ingen blödning, Stroke eller tumör i huvudet, Jag ligger inte som ett kolli i sängen längre som inte minns, som stammar och tappar hur man uttalar med mera. Jag kan lyfta mina ben & armar..
Innan vi körde iväg till Sjukhuset ringde även Audiologmottagningen till mig, och frågade om jag kunde komma till dem idag kl:13
Så där var jag med, 2 timmar tog undersökningen samt att träffa den läkaren i ca 10 minuter, som verkligen inte brann för sitt jobb. Så behöver jag inte säga något mer om henne. (I och med att jag är så "negativt" inställd så frågade jag min man som följde med, Vad hade du för uppfattning om henne?! -Samma uppfattning.
Idag har jag haft ett möte med Kuratorn och 2 samtal med läkaren, som sa åt mig/oss att återkomma i morgon igen för utskrivnings samtal.
(Denna manlige läkaren samt kuratorn ger jag tummen Upp för!)
Men ärligt talat vet jag inte om jag ORKAR köra alla dessa milen IGEN.
Så förändras inte mitt mående tills tidigt i morgon bitti, så kommer jag låta gubben gå till jobbet och tösen till Dagis.
Kanske ringa & fråga om de skulle kunna gå bra om ja kom på Onsdag i stället.
På väg hem från Sjukhuset ringde jag lite samtal, och jag har fått en "akut" tid till min beh. läkare i slutet av månaden, han har bedömt detta som viktigt och ska då få journal kopia. Tack goe gubbe, du vet allt hur du ska bemöta mig!!
Ringde även de på Kommunen, försökte få tag på enhets chefen. Försökt få tag på Rektorn ett par gånger idag, men glöm de.
Innan vi körde hem passade jag på att Vaccinera mig, trots allt ja hade tänkt att avvakta tills efter ja hade vart hos Kirurgen.
Nu har ja suttit och tittat lite på tv i en timme, men tösen har inte somnat ännu.
Jag ska under morgon dagen leta upp mina gamla frågor, samt fundera ut om det är något nytt som jag undrar inför Besöket på Onsdag på samma sjukhus, var av därför jag inte orkar köra den långa vägen i morgon, men får se om jag måste.. Orkar.
Har inte tid att avsluta mitt inlägg så
Ha en skön kväll
Nu väntar Grannfejden
lördag 14 november 2009
Slut
Är hemma på permission ifrån neurologen,
har ont i huvudet, kroppen.
Bilder, minnen från dessa dagar har kommit upp lite mer & mer för varje dag,
Rädslan som jag kände, börjar ta på mitt psyke rätt rejält, livets sårbarhet har åter igen visat sig.
Ingen visste någonting, än mindre jag.
Jag låg som ett kolli, och har inte ens vetat vart jag var, vad mitt barn heter på rakarm, Min egna identitet var ingen självklarhet.
Jag låg i en säng, alla ord kunde jag inte säga, minnet svek mig, talet, kroppen.
Ja kunde förstå, att något var galet fast vissa på akuten vart otrevliga emot mig, och bara ville få de till att ja gjorde mig till.
Inre förtvivlan att på någotvis förstå att JAG var inte ja längre.
Skulle jag dö? Skulle jag bli ett kolli som aldrig skulle bli återställd igen?
Inre sorgen att veta/känna att min man nog aldrig skulle välja stanna kvar vid min sida.
Tisdagen tog jag mod till mig att ringa min granne, men tårarna bara föll
jag fattar inte varför jag förnedrade mig själv genom att ringa henne då hon sökt mig.
Varför lät jag henne få höra hur jag stammade och inte fick fram ord, eller rätta uttal o de problem som jag hade...
Jag är så oerhört ledsen, skäms ångrar det så mycket.
Jag fick börja på Trombyl i 3 dagar.
Jag gjorde ct röntgen på huvudet,
Vad jag tror det heter: Angiografi röntgen av nacken, sprutade in kontrast medel.
Sen gjordes Magnet röntgen av huvudet, samt
Magnet röntgen av nacken.
Citadon, Primperan
De tog ryggmärgsvätska, 2 bedövningar, och 3 försök att komma rätt.
De 2 första försöken gjorde så ont, och har fortfarande värk i ryggen.
De första nätterna o dagarna väckte de mig var 4.e timme tror jag de var,
Ekg, blodtryck, syresättning, lysa mig i ögonen, jag skulle "le" försöka lyfta mina armar och ben, vissa gånger försöka träffa näsan med fingret.
Blodprover med mera.
Jag har enligt läkaren ingen blödning ovanför hjärnan, som ena magnet röntgen kanske tydde på, då skulle de synts i vätskan i från ryggen.
Kan bara använda min vänster hand ännu, ont i huvudet, kroppen.
Upptäckt blåmärken som läkare åsakat mig.
Vissa ville tro, få de till att detta kunde bero på att jag skulle göra mig till, någon sa att ja skulle sluta upp och spela, larva mig, och dessa personer visste att ja visst kunde röra mig, och allt som de sa sig veta. En läkare sa till mig att hon visste jag mådde psykiskt dåligt, frågade mig vad som har hänt som har utlöst detta. En annan frågade mig om jag hade tagit överdos.
Jag skulle aldrig spela mig så sjuk och dålig som jag var.. Jag tror aldrig jag skulle kunna lyckas, jag skulle inte utsätta mitt barn för detta frivilligt
Jag orkar inte försvara mig, de är slut med över tramp..
Jag ska tillbaka till sjukhuset på söndag/måndag igen.
Prata, lägga upp en planering. Får se om jag blir kvar på sjukhuset.
Det kommer bli många samtal och kontakter med min kommun.
De måste in och hjälpa mig, oss nu.
För stunden.
Få hjälp med barnomsorg, så mitt barn kan få träffa kompisar.
Min man återkomma till sitt arbete
och jag få vård, rehabilitering att försöka bli återställd igen.
Jag har inte tid med detta, har inte ork.
Jag har NOG med problem och tillräckligt stressad och pressad.
Tillräckligt att göra.
Jag har lust att ge upp allt som har med detta att göra, allt som rör läkar besök, hälsa överhuvudtaget.
Men då ja inte kan; knäppa byxor, knyta skor, ta på strumpor, sätta upp håret i en hårsnodd. Inte kunna öppna förpackningar, hälla upp tex. mjölk. Inte kan hålla bestick med min hand så kan jag inte ge upp allt.
Jag är arg över att en hand endast kan användas till att försöka skriva här. Lära mig borsta tändera med fel hand. Jag kan & vågar inte köra bil.
Förbannade jävla huvudvärk
Ligger på den akuta avdelningen.
Hade eget rum, med egen toa och även en tv.
Fick även lov att få special kost. Dvs önske kost.
Behöver jag bli kvar, så hoppas ja innerligt att "mitt" rum är kvar.
Vill inte dela någotrum med några, eller någon.
Jag hoppas på kunna få rätsida med mitt liv, med detta kapitel
Något som även stressar mig är att på onsdag är det tid att besöka Endokrin/sarkom
kirurgen, angående min Binjure.
Vad har jag gjort för ont?
har ont i huvudet, kroppen.
Bilder, minnen från dessa dagar har kommit upp lite mer & mer för varje dag,
Rädslan som jag kände, börjar ta på mitt psyke rätt rejält, livets sårbarhet har åter igen visat sig.
Ingen visste någonting, än mindre jag.
Jag låg som ett kolli, och har inte ens vetat vart jag var, vad mitt barn heter på rakarm, Min egna identitet var ingen självklarhet.
Jag låg i en säng, alla ord kunde jag inte säga, minnet svek mig, talet, kroppen.
Ja kunde förstå, att något var galet fast vissa på akuten vart otrevliga emot mig, och bara ville få de till att ja gjorde mig till.
Inre förtvivlan att på någotvis förstå att JAG var inte ja längre.
Skulle jag dö? Skulle jag bli ett kolli som aldrig skulle bli återställd igen?
Inre sorgen att veta/känna att min man nog aldrig skulle välja stanna kvar vid min sida.
Tisdagen tog jag mod till mig att ringa min granne, men tårarna bara föll
jag fattar inte varför jag förnedrade mig själv genom att ringa henne då hon sökt mig.
Varför lät jag henne få höra hur jag stammade och inte fick fram ord, eller rätta uttal o de problem som jag hade...
Jag är så oerhört ledsen, skäms ångrar det så mycket.
Jag fick börja på Trombyl i 3 dagar.
Jag gjorde ct röntgen på huvudet,
Vad jag tror det heter: Angiografi röntgen av nacken, sprutade in kontrast medel.
Sen gjordes Magnet röntgen av huvudet, samt
Magnet röntgen av nacken.
Citadon, Primperan
De tog ryggmärgsvätska, 2 bedövningar, och 3 försök att komma rätt.
De 2 första försöken gjorde så ont, och har fortfarande värk i ryggen.
De första nätterna o dagarna väckte de mig var 4.e timme tror jag de var,
Ekg, blodtryck, syresättning, lysa mig i ögonen, jag skulle "le" försöka lyfta mina armar och ben, vissa gånger försöka träffa näsan med fingret.
Blodprover med mera.
Jag har enligt läkaren ingen blödning ovanför hjärnan, som ena magnet röntgen kanske tydde på, då skulle de synts i vätskan i från ryggen.
Kan bara använda min vänster hand ännu, ont i huvudet, kroppen.
Upptäckt blåmärken som läkare åsakat mig.
Vissa ville tro, få de till att detta kunde bero på att jag skulle göra mig till, någon sa att ja skulle sluta upp och spela, larva mig, och dessa personer visste att ja visst kunde röra mig, och allt som de sa sig veta. En läkare sa till mig att hon visste jag mådde psykiskt dåligt, frågade mig vad som har hänt som har utlöst detta. En annan frågade mig om jag hade tagit överdos.
Jag skulle aldrig spela mig så sjuk och dålig som jag var.. Jag tror aldrig jag skulle kunna lyckas, jag skulle inte utsätta mitt barn för detta frivilligt
Jag orkar inte försvara mig, de är slut med över tramp..
Jag ska tillbaka till sjukhuset på söndag/måndag igen.
Prata, lägga upp en planering. Får se om jag blir kvar på sjukhuset.
Det kommer bli många samtal och kontakter med min kommun.
De måste in och hjälpa mig, oss nu.
För stunden.
Få hjälp med barnomsorg, så mitt barn kan få träffa kompisar.
Min man återkomma till sitt arbete
och jag få vård, rehabilitering att försöka bli återställd igen.
Jag har inte tid med detta, har inte ork.
Jag har NOG med problem och tillräckligt stressad och pressad.
Tillräckligt att göra.
Jag har lust att ge upp allt som har med detta att göra, allt som rör läkar besök, hälsa överhuvudtaget.
Men då ja inte kan; knäppa byxor, knyta skor, ta på strumpor, sätta upp håret i en hårsnodd. Inte kunna öppna förpackningar, hälla upp tex. mjölk. Inte kan hålla bestick med min hand så kan jag inte ge upp allt.
Jag är arg över att en hand endast kan användas till att försöka skriva här. Lära mig borsta tändera med fel hand. Jag kan & vågar inte köra bil.
Förbannade jävla huvudvärk
Ligger på den akuta avdelningen.
Hade eget rum, med egen toa och även en tv.
Fick även lov att få special kost. Dvs önske kost.
Behöver jag bli kvar, så hoppas ja innerligt att "mitt" rum är kvar.
Vill inte dela någotrum med några, eller någon.
Jag hoppas på kunna få rätsida med mitt liv, med detta kapitel
Något som även stressar mig är att på onsdag är det tid att besöka Endokrin/sarkom
kirurgen, angående min Binjure.
Vad har jag gjort för ont?
torsdag 12 november 2009
Inlagd
skriver kort.
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.
vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.
får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.
frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.
de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.
vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.
vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.
får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.
frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.
de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.
vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!
torsdag 5 november 2009
Om jag bara hade kraft
Har idag fått ringt ett rätt jobbigt samtal som jag inte vet vart det kommer att landa,
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.
Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.
Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.
Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.
Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.
Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..
och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.
Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.
sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.
Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.
Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.
Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.
Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.
Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.
Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..
och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.
Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.
sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.
Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.
Hund
Har inte orkat innan, men här om dagen kom äntligen vårt diplom och intyg för vår Kurs som jag & hunden gick på.
"För genomförd allmänlydnads kurs och godkänd passkontroll"
Jag började då han precis hade blivit 6 månader, och vi var klara då han var 8 månader.
Nu är han hela 8½ månad
Nu kallar sängen.. Så godnatt
Hur kommer de då se ut om ca 10år?!
Om det kan se så här ut då hon är 4, Hur kommer de då se ut om ca 10 år?!
Vill inte ens tänka tanken ;-)
Nu så ska jag försöka orka städa lite, ska försöka ta fram den tanken och sidan jag hade innan jag hann och se vad klockan var, innan dottern sa att hon råkat kissa i vår säng.
Ha en bra dag, så kanske jag skriver mera sen om orken och kraften finns.
onsdag 4 november 2009
Brände sig
Natten till idag (onsdag) fick jag akut huvudvärk, nackvärk tog 2 st Citadon.
Ensidig huvudvärk, ont i ena/bakom ena ögat, kräktes 3 gånger, jag hade så förbenat ONT!
Försökte ringa sjukvårds rådgivningen men efter försökt ringa i 45 min och de bara kopplar bort mig för de är överbelastade ringde jag till Akut mottagningen, direkt numret.
Där fick jag frågor:
Kan du böja huvud så din haka når bröst korgen?
-Nej
Vart gör de ont?!
-Huvudet
Har du värk i kroppen?!
-Ja, och jag är trött, Men jag har Fibromyalgi med. Men jag har så djävulskt ONT i huvudet och ögat, vad ska jag göra?!
Har du feber?!
-Nej, har nu bara 36.3
Du får inte komma in, för du har troligtvis Svininfluensan, och då gör det lite ont i kroppen, huvudvärk och illamående och kräkningar.
Men får du feber eller mer andningsbesvär så får du väl komma in.
Så du får fortsätta att smärtbehandla dig på bästa sätt!
Vi kan inte ta in dig.
TACK så mycket, för hjälpen eller något.
Så alla som träffar mig Jag har visst Svininfluensan, för jag har ont i min kropp som alltid, och jag hade en Djävulsk ensides huvudvärk med kräkningar och ingen feber. Så Akta er!
Visst ja, jag har ju lite hosta på kvällarna vid läggdags.
Så de var ju bra jag då via telefon får en diagnos att jag har svininfluensan, då behöver jag nog inte vaccinera mig heller.
Så de var ju bra på annat sätt med, för då kan inte Endokrin Kirurgen säga till mig att de inte kommer kunna operera bort min växande Binjure, som de inte kan lova mig till 100% att den är godartad (2 röntgen säger Elak artad, 1 röntgen säger God. Sen hade min binjure vuxit halva sin storlek sen sist).
För de var en av anledningarna till varför de bland annat skulle ta ännu längre tid innan de skulle kunna operera mig, var om jag tog sprutan så skulle jag behöva ta spruta nr2. Och sen behövde man vänta viss antal veckor efter sista spruta innan de skulle operera mig.
Sen var den läkaren "spydig" nog att säga till mig att " Inom ett år kommer du iallafall bli opererad".
Jag kommer stöta på detta med 90 dagars vårdgaranti.
Sen är ju kruxet, att de finns för få kirurger som kan operera såpass komplicerade operationer,
för få sjukhus som har utrustning!
Över till annat:
Idag Onsdag 4/11
Brände sig tösen på ett element hemma, på handen 3.5cm* 2cm, Fick visa upp på Vårdcentralen och anmält till Försäkringsbolaget ifall att det kommer att bli ärr.
Så rese ersättning blir utbetalt inom en vecka.
Såg att jag fått kommentarer; förfrågningar om vad mitt barn kommer att bli opererad för;
Då hon blev inlagd akut i Juni var där 2 kirurger som sa att hon hade navel bråck, men de sjukhuset kan inte operera barn.
Då hon blev inlagd akut på ett stort sjukhus fick vi kontakt med en läkare, kirurger med mera.
Då jag undrade o hennes navel, så fick vi papper hem om att Kirurgerna kollat på de bilder som jag mailat in, och bedömt att vi skulle in på kontroll.
så Vi fick tid rätt omgående.
Då vi var där sa kirurgen att hon var nästan säker på att de inte var ett Navel bråck, utan som hon sa till mig "Buk håls bråck".
Att det inte har vuxit ihop i magen på henne, att där är ett hål rak igenom, så att de kommer öppna upp och kolla hur de ser ut och är det hål genom magen att de kommer få sy ihop inifrån.
Så ja, är det detta.. Så hoppas jag av hela mitt Hjärta att det är detta som orsakar alla hennes smärtor och problem med magen.
Nu kallar sängen, undrar ni något om vad som helst så fråga på!!
Ensidig huvudvärk, ont i ena/bakom ena ögat, kräktes 3 gånger, jag hade så förbenat ONT!
Försökte ringa sjukvårds rådgivningen men efter försökt ringa i 45 min och de bara kopplar bort mig för de är överbelastade ringde jag till Akut mottagningen, direkt numret.
Där fick jag frågor:
Kan du böja huvud så din haka når bröst korgen?
-Nej
Vart gör de ont?!
-Huvudet
Har du värk i kroppen?!
-Ja, och jag är trött, Men jag har Fibromyalgi med. Men jag har så djävulskt ONT i huvudet och ögat, vad ska jag göra?!
Har du feber?!
-Nej, har nu bara 36.3
Du får inte komma in, för du har troligtvis Svininfluensan, och då gör det lite ont i kroppen, huvudvärk och illamående och kräkningar.
Men får du feber eller mer andningsbesvär så får du väl komma in.
Så du får fortsätta att smärtbehandla dig på bästa sätt!
Vi kan inte ta in dig.
TACK så mycket, för hjälpen eller något.
Så alla som träffar mig Jag har visst Svininfluensan, för jag har ont i min kropp som alltid, och jag hade en Djävulsk ensides huvudvärk med kräkningar och ingen feber. Så Akta er!
Visst ja, jag har ju lite hosta på kvällarna vid läggdags.
Så de var ju bra jag då via telefon får en diagnos att jag har svininfluensan, då behöver jag nog inte vaccinera mig heller.
Så de var ju bra på annat sätt med, för då kan inte Endokrin Kirurgen säga till mig att de inte kommer kunna operera bort min växande Binjure, som de inte kan lova mig till 100% att den är godartad (2 röntgen säger Elak artad, 1 röntgen säger God. Sen hade min binjure vuxit halva sin storlek sen sist).
För de var en av anledningarna till varför de bland annat skulle ta ännu längre tid innan de skulle kunna operera mig, var om jag tog sprutan så skulle jag behöva ta spruta nr2. Och sen behövde man vänta viss antal veckor efter sista spruta innan de skulle operera mig.
Sen var den läkaren "spydig" nog att säga till mig att " Inom ett år kommer du iallafall bli opererad".
Jag kommer stöta på detta med 90 dagars vårdgaranti.
Sen är ju kruxet, att de finns för få kirurger som kan operera såpass komplicerade operationer,
för få sjukhus som har utrustning!
Över till annat:
Idag Onsdag 4/11
Brände sig tösen på ett element hemma, på handen 3.5cm* 2cm, Fick visa upp på Vårdcentralen och anmält till Försäkringsbolaget ifall att det kommer att bli ärr.
Så rese ersättning blir utbetalt inom en vecka.
Såg att jag fått kommentarer; förfrågningar om vad mitt barn kommer att bli opererad för;
Då hon blev inlagd akut i Juni var där 2 kirurger som sa att hon hade navel bråck, men de sjukhuset kan inte operera barn.
Då hon blev inlagd akut på ett stort sjukhus fick vi kontakt med en läkare, kirurger med mera.
Då jag undrade o hennes navel, så fick vi papper hem om att Kirurgerna kollat på de bilder som jag mailat in, och bedömt att vi skulle in på kontroll.
så Vi fick tid rätt omgående.
Då vi var där sa kirurgen att hon var nästan säker på att de inte var ett Navel bråck, utan som hon sa till mig "Buk håls bråck".
Att det inte har vuxit ihop i magen på henne, att där är ett hål rak igenom, så att de kommer öppna upp och kolla hur de ser ut och är det hål genom magen att de kommer få sy ihop inifrån.
Så ja, är det detta.. Så hoppas jag av hela mitt Hjärta att det är detta som orsakar alla hennes smärtor och problem med magen.
Nu kallar sängen, undrar ni något om vad som helst så fråga på!!
måndag 2 november 2009
SYNSAM Optiker SYNSAM´s Skämt?!
Jag gick in till Optiker företaget SYNSAM, för att höra om de på något sätt skulle kunna laga mina Glasögon bågar,
Kanske att det förhoppningsvis skulle kunna finnas dessa bågar kvar.
Jag lämnar in mina glasögon hos dem, och de skulle ringa mig. (vilket de inte gjorde)
Då jag lämnar in dem, säger en Kvinna där att de ska göra de bästa de kan i att hitta en LIKVÄRDIG "båge", vet inte vad rätta ordet heter, den raka som går vid örat.
Men att det inte var säkert att de hittade exakt likadan BLÅ färg, som den jag har.
Okej, tänkte jag.
Men en liten Nyans skillnad på blå kulör är nog inget man märker av så mycket, då jag inte använder de 24/7.
Jag tänkte att dels hur ja hade blivit bemött en gång innan (står längre ner i inlägget) Sen att kunde jag spara lite pengar så gör jag gärna detta.
Men jag frågade kvinnan i butiken om de kanske hade billiga bågar; Hon svarar mig; Om du nu har så dåligt med pengar, så är ju det här ett budget alternativ för dig!
Men jag frågade kvinnan i butiken om de kanske hade billiga bågar; Hon svarar mig; Om du nu har så dåligt med pengar, så är ju det här ett budget alternativ för dig!
Men döm av min förvåning och STORA besvikelse då jag kommer för att hämta ut, och betala för mina glas ögon och de ser ut så här:
****FY SKÄMS PÅ ER SYNSAM***********
NI HAR VART ETT FÖRETAG SOM JAG HAR TRIVTS MED, OCH DÄR JAG KÖPTE BÅGARNA I ANNAN STAD, BLEV JAG BEMÖTT SOM MÄNNISKA, ÄVEN FAST JAG INTE VILLE LÄGGA FLERA TUSEN PÅ MÄRKES BÅGAR, FÖR JAG ÄR INTE DEN TYP AV PERSON SOM BEHÖVER HÄVDA MIG, GENOM ATT GÅ OCH BETALA, FÖR ATT VARA EN GRATIS MARKNADSFÖRINGS PELAR, SOM VISAR UPP GRATIS REKLAM TILL ETT FÖRETAG. KANSKE JAG SKULLE KUNNA LÄGGA ETT PAR TUSEN PÅ ETT PAR BÅGAR, MEN DET ÄR INGET SOM JAG PRIORITERAR SOM SMÅBARNS MAMMA OCH DJURÄGARE.
Allt började att jag först tänkte gå in och köpa mig helt nya bågar, med glas. Då börjar killen visa mig diverse märkes bågar, sa till honom vänligt men bestämt: Jag är inte ute efter märkesbågar, och jag är inte den typ av människa som behöver sånt, till svar får jag: Vi är ett företag som bara säljer märkesbågar! Ja, men jag är faktiskt inte ute efter att bära såna bågar, så jag undrar har ni några bågar som kostar kanske högst 1500kr, han gick bort till ett hörn, öppnar en låda och börjar rota.
Var är sådana trevliga personer som den man på Västkusten som hjälpte mig att finna ett par bågar i en prisklass som jag tycker är okej, som jag blir FIN i?!
Droppen var då jag skulle hämta ut mina glasögonen, och det första min 4 åriga dotter utbrister:
Men Mamma Vad FULA GLASÖGON de är, Vad har de gjort?!
jag svarade henne: Ja, vad de har gjort med Mammas glasögon vet jag faktiskt inte, Kanske sitter det någon på Synsam´s butik, som kanske är halvt blind,
Rättare sagt F Ä R G B L I N D!!
Jag har inte HÄLSAN på olika sätt att orka med att bli bemött på sådant bemötande, Jag vill inte känna mig som den FATTIGLAPPEN som inte kan/vill bära runt på märkesbågar. Jag har faktiskt inte klarat av att hämta hem mina glasögonen, och de gånger ja råkar vara i närheten av den butiken, så blir jag bara LEDSEN.. Den butiken fick mig känna så mindervärdig, fattig
fredag 30 oktober 2009
Dagen
För ett år sedan, fick jag ett plus.
Ett ultra svagt, som för varje dag blev starkare.
Ett år sedan, där man trodde
att vi hade fått vår beskärda del
av motgångar skulle få lov att vara över.
Jag vill inte minnas, för det gör så ont.
Det gör mig så arg.
Men jag ska låta mig ha mina tankar, funderingar och de tårar som kommer att falla.
Kanske får alla de tårar komma ur dessa dagar,
De tårar jag inte kunde fälla, då jag behövde vara stark och lugn mot min man den kvällen/natten den natten jag blev akut opererad.
Jag kommer inte för andras skull att vara tyst, hålla masken.
För det är inte bara den förbenade graviditeten, utöver de andra förra året, inte akut operationen, och inte cellgifts behandlingen, Hsg röntgen i våras, operationen i somras.
Som kommer vara orsaken till att jag gråter
För det tar ju aldrig slut!
Det är inte bara min hälsa, som inte är på topp
Dotterns alla besök, undersökningar tar på mig.
Mitt föräldra ansvar absolut och säger inget annat.
Men önskar av hela mitt hjärta att hon fått slippa det, hon under sin korta tid på vår jord
behövt genomgå och må.
Är sitt barns hälsa inte bra, Vad är föräldrarnas hjärta då?!
Det som väntar nu är ett besök hos barn kirurgen på Måndag,
och jag får ensam åka pågrund av denna svin influensan.
Veckan därpå väntas besök hos, Barn habiliteringen samt Läkar besök igen.
Idag var jag hos min gynekolog,
Där han berättade att Kirurgen hade ringt honom och pratat med honom
personligen, och bett om journaler.
Berättat för gyn läkaren; att de inte kan säga om det är god artad eller inte.
Tillväxten på min Binjure som skett.
Och de hade bestämt, om det blir operation och om Jag går med på det,
Att min beh. gynekolog skulle närvara under denna operationen,
då han inte vart med om Robot kirurgi.
När vi satt och pratade innan jag skulle gå så sa han;
"Detta var väldigt taskigt att du skulle få detta problem och bekymmer med binjuren,
Du hade och har redan haft tillräckligt med oro & bekymmer"
Det är skönt att han kan vara så "mänsklig" att ta några steg ur Läkar rollen.
Så, när jag hade fått operations tiden så skulle jag ringa läkaren direkt.
Jag vill få ruska av mig allt, låtsas att inget av det som sker verkligen händer.
jag vill in i min bubbla, i den värld vi befann oss i då jag började att skapa min blogg.
Men fick höra idag att: "Detta är prioritering nummer 1 nu, du måste bli bra och klar först"
Något jag undrar och funderar över mycket:
Gäller inte den så kallade "Vård garantin" i alla avseenden inom operation?!
Att som det står;
Från vilken tidpunkt börjar man räkna de 90 dagarna för behandling?
Garantitiden räknas från det datum då vårdgivaren i den specialiserade vården beslutat om behandling/operation fram till dess att behandlingen påbörjas.
Vad ska/kan jag som patient göra om inte Sjukhuset ger mig en operations tid inom 90 dagar?!
Ett ultra svagt, som för varje dag blev starkare.
Ett år sedan, där man trodde
att vi hade fått vår beskärda del
av motgångar skulle få lov att vara över.
Jag vill inte minnas, för det gör så ont.
Det gör mig så arg.
Men jag ska låta mig ha mina tankar, funderingar och de tårar som kommer att falla.
Kanske får alla de tårar komma ur dessa dagar,
De tårar jag inte kunde fälla, då jag behövde vara stark och lugn mot min man den kvällen/natten den natten jag blev akut opererad.
Jag kommer inte för andras skull att vara tyst, hålla masken.
För det är inte bara den förbenade graviditeten, utöver de andra förra året, inte akut operationen, och inte cellgifts behandlingen, Hsg röntgen i våras, operationen i somras.
Som kommer vara orsaken till att jag gråter
För det tar ju aldrig slut!
Det är inte bara min hälsa, som inte är på topp
Dotterns alla besök, undersökningar tar på mig.
Mitt föräldra ansvar absolut och säger inget annat.
Men önskar av hela mitt hjärta att hon fått slippa det, hon under sin korta tid på vår jord
behövt genomgå och må.
Är sitt barns hälsa inte bra, Vad är föräldrarnas hjärta då?!
Det som väntar nu är ett besök hos barn kirurgen på Måndag,
och jag får ensam åka pågrund av denna svin influensan.
Veckan därpå väntas besök hos, Barn habiliteringen samt Läkar besök igen.
Idag var jag hos min gynekolog,
Där han berättade att Kirurgen hade ringt honom och pratat med honom
personligen, och bett om journaler.
Berättat för gyn läkaren; att de inte kan säga om det är god artad eller inte.
Tillväxten på min Binjure som skett.
Och de hade bestämt, om det blir operation och om Jag går med på det,
Att min beh. gynekolog skulle närvara under denna operationen,
då han inte vart med om Robot kirurgi.
När vi satt och pratade innan jag skulle gå så sa han;
"Detta var väldigt taskigt att du skulle få detta problem och bekymmer med binjuren,
Du hade och har redan haft tillräckligt med oro & bekymmer"
Det är skönt att han kan vara så "mänsklig" att ta några steg ur Läkar rollen.
Så, när jag hade fått operations tiden så skulle jag ringa läkaren direkt.
Jag vill få ruska av mig allt, låtsas att inget av det som sker verkligen händer.
jag vill in i min bubbla, i den värld vi befann oss i då jag började att skapa min blogg.
Men fick höra idag att: "Detta är prioritering nummer 1 nu, du måste bli bra och klar först"
Något jag undrar och funderar över mycket:
Gäller inte den så kallade "Vård garantin" i alla avseenden inom operation?!
Att som det står;
Från vilken tidpunkt börjar man räkna de 90 dagarna för behandling?
Garantitiden räknas från det datum då vårdgivaren i den specialiserade vården beslutat om behandling/operation fram till dess att behandlingen påbörjas.
Vad ska/kan jag som patient göra om inte Sjukhuset ger mig en operations tid inom 90 dagar?!
lördag 24 oktober 2009
Gillar inte att ha rätt
Jag vaknade 9, väckte tösen & sa till henne att gå upp och kissa.
Hon skriker på toan "Jag fryser"
Fick bära henne in i vår säng igen.
Hon är VARM.
Feber!
Hon sover & sover,
försöker få i henne vätska men har sen igår kväll vid 19
fått i henne max 1 dl vätska.
Ingen mat,
orkar inte sitta upp.
Låg i förra vakenhets perioden och skrek över mag smärta och ont lite ont i pannan.
Sen somnade hon om och nu sovit igen i ca 1½ timme.
Mannen min sover med.
Jag är väldigt trött men har inte ro´n i kroppen att sova då hon är sjuk och än mindre skrikit av mag ont...
Hon skriker på toan "Jag fryser"
Fick bära henne in i vår säng igen.
Hon är VARM.
Feber!
Hon sover & sover,
försöker få i henne vätska men har sen igår kväll vid 19
fått i henne max 1 dl vätska.
Ingen mat,
orkar inte sitta upp.
Låg i förra vakenhets perioden och skrek över mag smärta och ont lite ont i pannan.
Sen somnade hon om och nu sovit igen i ca 1½ timme.
Mannen min sover med.
Jag är väldigt trött men har inte ro´n i kroppen att sova då hon är sjuk och än mindre skrikit av mag ont...
torsdag 22 oktober 2009
Utan förskap. "Livet blir vad man gör det till"
Nu börjar de närma sig den dagen, då jag fick mitt sista +
Ett år sedan jag och dottern var i Marmaris.
Året har gått så oerhört fort.
Ett år som har snart passerat, även detta året har gått i Sjukdomar och Operationers tecken.
Sen 2007 började hälsan på diverse sätt sakta gå utför,
Från att i början av mitt myndiga liv farit ut och in på operationer, punktioner av cystor.
Men mötte mannen i mitt liv, tog mitt pick & pack och flyttade 45 mil, efter att bara ha pratat med varandra i telefon och Internet i ca 2 veckor, sen körde han hem till mig, där sa de Klick.
Jag följde efter andra gången han kom upp till mig, med honom ner.
Där vi fick känna på någon vecka.
Efter det gick det undan..
Efter de vi blev tillsammans, så förlovade vi oss efter 1 månad.
Månaden där på lämnade jag min borg, min familj, de vänner ja hade där.
Samma månad får vi besked, vi väntar barn.
Och ni kan nog ana vad andra tänkte.
Jag var chockad, för de åren ja o tidigare partner försökte bli gravida.
och vad gyn läkaren i den närmsta staden, där vi bor sa till oss den månaden innan jag flyttade ner; Vår största chans att bli gravida var via IVF.
Men han skrev ut Pergo time.
Och jag hade innan sagt till min man att jag har svårt att bli gravid, och har aldrig innan vart gravid.
Så de känns nu bra att veta, att han var med på de gyn besöket vad gynekologen sagt.
För månaden som jag tog Pergo Time, blev gravid med vårt barn.
Så på vår 1-års dag, stod vi vid altaret, och hade en liten guda gåva på 2 månader och 5 dagar.
Så att fått detta fantastiska i mitt liv,
samtidigt lämnade jag en stor trygghet, vänskap, familj och syskon.
Idag var en dag som jag förbannade,
en dag som jag insåg hur otroligt ensamt mitt liv har blivit.
Har idag, idagens aktivitet som jag och dottern vart i väg på, bjudit på mig själv, frågat personer om de vill följa med på shopping tripp som jag tänkt skulle vara trevligt.
Trots att ingen annan av dem aldrig frågar mig.
Andra kan gå bredvid mig & mitt barn, de ska träffas antingen ute, eller på någons tomt,
men vi blir aldrig tillfrågade.
Det gör ont i mitt hjärta att mitt älskade barn ska få komma i kläm.
Men det som tryckte på från början, från det att min barn hämtades ifrån dagis,
* Vid entren på informations tavlan stod det, att de skulle ha Halloween fest på Tisdag, och jag frågade om vårt barn fick komma och närvara då.
Då en personal svarar mig;
-Nej det får hon inte, det är till för alla de barn som inte får vara hemma och ha det roligt.
Det är pågrund av vårt barn har fyllt 4 år= ingen barnomsorgs avgift på 15 timmars barn.
Men förra året då vi betalade över 700kr/månad som vi var (tvugna) så fick vår 15 timmars barn vara med under lov.
och dagis har innan oftast haft & gjort så att alla 15 timmars barn vart inbjudna om det har vart speciella "studie besök", utflykter, fast de inträffade de dagar de egentligen inte fick vara där.
Men att man fick hämta sitt barn så fort det speciella var slut.
Men nu då verkar det som om särskilt då vårt barn är ett "icke betalande" enligt regelverket, inte är välkomna att delta på Festen.
Och funderar på att ringa i morgon, och höra om de gör skillnad på de 15 timmars barn som är under 4 år och om de får vistas på dagis nästa vecka.
Sen på svar på komentar hur vida vårt barn kommer att ha det "roligt",
Innebär att hon kommer att få delta på 3 st läkar besök.
Så tjaa...
Men det hela känns väldigt diskriminerande!
Då även en av dagiset Policy är att;
Ingen får bjuda in någon på kalas och lägga inbjudningskort i facken, så vida man inte bjuder in ALLA barn på det kalaset.
märker att jag har svårt att hålla fast vid en tråd, en känsla
så lika bra jag avslutar dagens skrivande
Är så slut, och då vi kom hem efter aktiviteten idag, så föll jag i sängen och bara grät & grät.
Att bara gråta för utanförskapet, ensamheten som faller över mig så ofta.
*jag ber att min enda vän som bjuder in mig, inte tar åt sig åt detta, och jag tror, hoppas du vet var du står, och du förstår hur jag i detta inlägg menar. Annars så hör du bara av dig, och jag kommer berätta mer ingående för dig då vi ses..*
Ett år sedan jag och dottern var i Marmaris.
Året har gått så oerhört fort.
Ett år som har snart passerat, även detta året har gått i Sjukdomar och Operationers tecken.
Sen 2007 började hälsan på diverse sätt sakta gå utför,
Från att i början av mitt myndiga liv farit ut och in på operationer, punktioner av cystor.
Men mötte mannen i mitt liv, tog mitt pick & pack och flyttade 45 mil, efter att bara ha pratat med varandra i telefon och Internet i ca 2 veckor, sen körde han hem till mig, där sa de Klick.
Jag följde efter andra gången han kom upp till mig, med honom ner.
Där vi fick känna på någon vecka.
Efter det gick det undan..
Efter de vi blev tillsammans, så förlovade vi oss efter 1 månad.
Månaden där på lämnade jag min borg, min familj, de vänner ja hade där.
Samma månad får vi besked, vi väntar barn.
Och ni kan nog ana vad andra tänkte.
Jag var chockad, för de åren ja o tidigare partner försökte bli gravida.
och vad gyn läkaren i den närmsta staden, där vi bor sa till oss den månaden innan jag flyttade ner; Vår största chans att bli gravida var via IVF.
Men han skrev ut Pergo time.
Och jag hade innan sagt till min man att jag har svårt att bli gravid, och har aldrig innan vart gravid.
Så de känns nu bra att veta, att han var med på de gyn besöket vad gynekologen sagt.
För månaden som jag tog Pergo Time, blev gravid med vårt barn.
Så på vår 1-års dag, stod vi vid altaret, och hade en liten guda gåva på 2 månader och 5 dagar.
Så att fått detta fantastiska i mitt liv,
samtidigt lämnade jag en stor trygghet, vänskap, familj och syskon.
Idag var en dag som jag förbannade,
en dag som jag insåg hur otroligt ensamt mitt liv har blivit.
Har idag, idagens aktivitet som jag och dottern vart i väg på, bjudit på mig själv, frågat personer om de vill följa med på shopping tripp som jag tänkt skulle vara trevligt.
Trots att ingen annan av dem aldrig frågar mig.
Andra kan gå bredvid mig & mitt barn, de ska träffas antingen ute, eller på någons tomt,
men vi blir aldrig tillfrågade.
Det gör ont i mitt hjärta att mitt älskade barn ska få komma i kläm.
Men det som tryckte på från början, från det att min barn hämtades ifrån dagis,
* Vid entren på informations tavlan stod det, att de skulle ha Halloween fest på Tisdag, och jag frågade om vårt barn fick komma och närvara då.
Då en personal svarar mig;
-Nej det får hon inte, det är till för alla de barn som inte får vara hemma och ha det roligt.
Det är pågrund av vårt barn har fyllt 4 år= ingen barnomsorgs avgift på 15 timmars barn.
Men förra året då vi betalade över 700kr/månad som vi var (tvugna) så fick vår 15 timmars barn vara med under lov.
och dagis har innan oftast haft & gjort så att alla 15 timmars barn vart inbjudna om det har vart speciella "studie besök", utflykter, fast de inträffade de dagar de egentligen inte fick vara där.
Men att man fick hämta sitt barn så fort det speciella var slut.
Men nu då verkar det som om särskilt då vårt barn är ett "icke betalande" enligt regelverket, inte är välkomna att delta på Festen.
Och funderar på att ringa i morgon, och höra om de gör skillnad på de 15 timmars barn som är under 4 år och om de får vistas på dagis nästa vecka.
Sen på svar på komentar hur vida vårt barn kommer att ha det "roligt",
Innebär att hon kommer att få delta på 3 st läkar besök.
Så tjaa...
Men det hela känns väldigt diskriminerande!
Då även en av dagiset Policy är att;
Ingen får bjuda in någon på kalas och lägga inbjudningskort i facken, så vida man inte bjuder in ALLA barn på det kalaset.
märker att jag har svårt att hålla fast vid en tråd, en känsla
så lika bra jag avslutar dagens skrivande
Är så slut, och då vi kom hem efter aktiviteten idag, så föll jag i sängen och bara grät & grät.
Att bara gråta för utanförskapet, ensamheten som faller över mig så ofta.
*jag ber att min enda vän som bjuder in mig, inte tar åt sig åt detta, och jag tror, hoppas du vet var du står, och du förstår hur jag i detta inlägg menar. Annars så hör du bara av dig, och jag kommer berätta mer ingående för dig då vi ses..*
onsdag 21 oktober 2009
Att vara så negativ, så "sjuk" att knappt någon orkar stanna kvar
Hade prov igår på Kursen med hunden. Var rätt nervös.
Anser att ja i jämförelse med en annan borde fått samma "betyg" på den punkten. Frågan är om det ens är lönt att säga något.
Den person var en av de 2 som har under kursens gång vart "favoriter".
Så att den favoriten inte fick sin hund att stanna på kommandot "stanna" precis där som personen gav kommandot, utan stannade först typ ett steg framför föraren. och fick MVG.
Och då min hund gör samma & får ett VG.
De var då tusan, så himla snyggt det blev förra gången på plan.
En sak kunde alla hund ägare hålla med om, att något speciellt med planen denna dagen var det.
För exakt alla hundar hade trynet nere på plan.
Vågar men presentera resultatet?!
---------------------------------------------------------------------------------------------
Ett Positivt telefon samtal fick jag igår,
De ringde ifrån Reumatologen, och läkaren har skrivit ut bland annat en speciell salva/kräm, som jag smörja in mig på fötter och händer 20-30 minuter innan jag ska gå ut, för att se om det kan hjälpa med smärtorna.
mina fötter mest min högra fot kan domna bort.
Sen var det utskrivet något annat med.
Så nu ska jag starta upp kärlvidgande medicin behandling, som är även blodtrycks sänkande medicin, vilket jag egentligen inte behöver ha hjälp med. 120/75.
Så kanske jag kan kunna vara ute, utan lika mycket smärta :-)
Min hund instruktör och en annan som går där rekommenderade mig några vantar, handledsstöd "back ontrack"?! till mig.. Men inte till min hund, om den ska tävla ;-) Då åker vi dit för doping ;-)
Idag ska jag & dottern iväg till en betydelsefull vän till mig.
Det värmer mitt hjärta att veta att jag har 1 vän, som frågar om vi ska träffas!
Och jag är mycket glad över att ha 1 sms-vän, som skriver till mig, de gör mina dagar inte lika tomma och ensamma.
Igår ringde min far mig, det var nog 2:a gången sen de var här hos oss, då jag blev så arg på hans bihang. Jag har inte så mycket att säga honom, men nu är han iallafall lite underrättad om vad som är pågång & vad jag väntar svar på. Men inget direkt svar, eller respons fick jag.
Så frågan är om det ens är lönt att underrätta föräldrar, eller egentligen någon förutom min man, och vissa få personer.
För ingen har något att säga, ingen kan ge en kommentar, Nästan ingen klarar av att bara finnas i mitt liv.
Det är synd om alla runt omkring mig, som får läsa & höra allt negativt jag har att skriva & berätta.
Som jag fick höra i ett telefonsamtal för någon vecka sen, så fick jag på rak arm höra hur de ligger till.
UNDERBARA VÄNSKAP
Nej nu måste jag sätta igång. Ska försöka orka klara av att dammsuga nedervåningen.
Och sen försöka klara av att köra till affären innan vi ska till min vän. Då tösen måste ha speciella matvaror. 1 Liter mjölk 20kr, Tjena mitt bena!
Anser att ja i jämförelse med en annan borde fått samma "betyg" på den punkten. Frågan är om det ens är lönt att säga något.
Den person var en av de 2 som har under kursens gång vart "favoriter".
Så att den favoriten inte fick sin hund att stanna på kommandot "stanna" precis där som personen gav kommandot, utan stannade först typ ett steg framför föraren. och fick MVG.
Och då min hund gör samma & får ett VG.
De var då tusan, så himla snyggt det blev förra gången på plan.
En sak kunde alla hund ägare hålla med om, att något speciellt med planen denna dagen var det.
För exakt alla hundar hade trynet nere på plan.
Vågar men presentera resultatet?!
---------------------------------------------------------------------------------------------
Ett Positivt telefon samtal fick jag igår,
De ringde ifrån Reumatologen, och läkaren har skrivit ut bland annat en speciell salva/kräm, som jag smörja in mig på fötter och händer 20-30 minuter innan jag ska gå ut, för att se om det kan hjälpa med smärtorna.
mina fötter mest min högra fot kan domna bort.
Sen var det utskrivet något annat med.
Så nu ska jag starta upp kärlvidgande medicin behandling, som är även blodtrycks sänkande medicin, vilket jag egentligen inte behöver ha hjälp med. 120/75.
Så kanske jag kan kunna vara ute, utan lika mycket smärta :-)
Min hund instruktör och en annan som går där rekommenderade mig några vantar, handledsstöd "back ontrack"?! till mig.. Men inte till min hund, om den ska tävla ;-) Då åker vi dit för doping ;-)
Idag ska jag & dottern iväg till en betydelsefull vän till mig.
Det värmer mitt hjärta att veta att jag har 1 vän, som frågar om vi ska träffas!
Och jag är mycket glad över att ha 1 sms-vän, som skriver till mig, de gör mina dagar inte lika tomma och ensamma.
Igår ringde min far mig, det var nog 2:a gången sen de var här hos oss, då jag blev så arg på hans bihang. Jag har inte så mycket att säga honom, men nu är han iallafall lite underrättad om vad som är pågång & vad jag väntar svar på. Men inget direkt svar, eller respons fick jag.
Så frågan är om det ens är lönt att underrätta föräldrar, eller egentligen någon förutom min man, och vissa få personer.
För ingen har något att säga, ingen kan ge en kommentar, Nästan ingen klarar av att bara finnas i mitt liv.
Det är synd om alla runt omkring mig, som får läsa & höra allt negativt jag har att skriva & berätta.
Som jag fick höra i ett telefonsamtal för någon vecka sen, så fick jag på rak arm höra hur de ligger till.
UNDERBARA VÄNSKAP
Nej nu måste jag sätta igång. Ska försöka orka klara av att dammsuga nedervåningen.
Och sen försöka klara av att köra till affären innan vi ska till min vän. Då tösen måste ha speciella matvaror. 1 Liter mjölk 20kr, Tjena mitt bena!
onsdag 14 oktober 2009
Läkar besöket
Efter att läkaren var 1 timme försenad, så fick jag komma in.
Besöket, mottagandet vart inte som jag hade önskat eller trott
och inte heller resultatet
Besöket, mottagandet vart inte som jag hade önskat eller trott
och inte heller resultatet
tisdag 13 oktober 2009
I min blogg
Dagen som jag hade tänkt att den skulle bli så positiv och bra som möjligt.
Hade tänkt att jag skulle försöka ha en Positiv inställning..
Men kan säga att inte mycket har gått som jag tänkt, eller som jag trott.
Helt oförutsedda saker hänt, vilket medfört att det har blivit otroligt mycket tvätt bland annat.
Dagens roliga var väl, efter en kamp om vem av mig & hunden som bestämde, hur och vart den skulle gå & göra, var då han Äntligen fick släppas på en speciell sträcka, som jag brukar.
Att få se honom busa, hoppa och springa i alla lerpölar.
Att kunna få sig flera goa skratt
De är så underbart att ha honom lös, sådana stunder är så guld värt!
Men då en katt kissar ner mitt täcke, bäddmadrass samt skiter ner min mans täcke 2 gånger så blir jag inte så Positiv!
Har även ringt till 3, fått tag på 2 kliniker om Sterilisering på katten och Kastrering på hunden.
Igår kväll blev jag lite irriterad, på vår inhägnade uteplats.
Så var vår ena katt där, Sen grannens katt som inte gillar min hund, och en annan okänd katt på min lilla inhägnad
Då ser jag grannes katt som fastnat med huvudet i en speciell blom hållare, till amplar, i alla fall en grön plast sak, skulle gå och hjälpa den, men den kutar rygg, fräser och morrar åt mig. Som en annan gång då vi vart ute. Hunden lyckas ta sig ut dit, skrämmer iväg den okända katten och vår katt.
Fick tag på min hund och tog in honom samtidigt som jag ringer in till grannen som kommer inspringandes och hjälper och hämtar sin katt.
iväg med er alla icke boende katter i vårt hus. *önskar de fattar vad jag önskar* ;-)
jag är så spänd inför näst sista kurs träffen, och känner att jag måste försöka hitta kontakt med min hund, den positiva sidan hos oss båda, för att samarbetet kommer att gå bra idag.. För idag har samarbetet inte fungerat mellan oss, förutom då vid lek, då han var lös.
Sent igår kväll fick jag telefon samtal, men detta kommer jag kanske ta upp senare idag, om jag orka blogga då jag kommer hem sent ikväll.
Men jag får nog försöka börja förstå att ingen orkar vara en vän med en person om den mår dåligt och har problem av diverse olika slag..
Men de andra måste börja förstå och lära sig iså fall att man är tydlig i att det det blir för mycket, för jobbigt eller vad det nu kan vara och kännas. Så SÄG IFRÅN, det är lättare att ta, än att man aldrig förstod varför en person gav sig av!
Så de som läser här i MIN BLOGG, ska veta att: Här är mitt andrum, här klagar och gnäller jag så mycket som jag bara orkar. Här får jag vara hur negativ jag vill och behöver vara. Här ska jag få vara öppen med hur jag tänker och känner. Så orkar du som läsare inte läsa min blogg. Min blogg får bli och vara min ventil där mina känslor och tankar inte får komma ut. Denna bloggen är min form av Vän. Då jag inte har så lätt att kunna uppfylla det som andra kan: Vara Positiv bland annat!
Hade tänkt att jag skulle försöka ha en Positiv inställning..
Men kan säga att inte mycket har gått som jag tänkt, eller som jag trott.
Helt oförutsedda saker hänt, vilket medfört att det har blivit otroligt mycket tvätt bland annat.
Dagens roliga var väl, efter en kamp om vem av mig & hunden som bestämde, hur och vart den skulle gå & göra, var då han Äntligen fick släppas på en speciell sträcka, som jag brukar.
Att få se honom busa, hoppa och springa i alla lerpölar.
Att kunna få sig flera goa skratt
De är så underbart att ha honom lös, sådana stunder är så guld värt!
Men då en katt kissar ner mitt täcke, bäddmadrass samt skiter ner min mans täcke 2 gånger så blir jag inte så Positiv!
Har även ringt till 3, fått tag på 2 kliniker om Sterilisering på katten och Kastrering på hunden.
Igår kväll blev jag lite irriterad, på vår inhägnade uteplats.
Så var vår ena katt där, Sen grannens katt som inte gillar min hund, och en annan okänd katt på min lilla inhägnad
Då ser jag grannes katt som fastnat med huvudet i en speciell blom hållare, till amplar, i alla fall en grön plast sak, skulle gå och hjälpa den, men den kutar rygg, fräser och morrar åt mig. Som en annan gång då vi vart ute. Hunden lyckas ta sig ut dit, skrämmer iväg den okända katten och vår katt.
Fick tag på min hund och tog in honom samtidigt som jag ringer in till grannen som kommer inspringandes och hjälper och hämtar sin katt.
iväg med er alla icke boende katter i vårt hus. *önskar de fattar vad jag önskar* ;-)
jag är så spänd inför näst sista kurs träffen, och känner att jag måste försöka hitta kontakt med min hund, den positiva sidan hos oss båda, för att samarbetet kommer att gå bra idag.. För idag har samarbetet inte fungerat mellan oss, förutom då vid lek, då han var lös.
Sent igår kväll fick jag telefon samtal, men detta kommer jag kanske ta upp senare idag, om jag orka blogga då jag kommer hem sent ikväll.
Men jag får nog försöka börja förstå att ingen orkar vara en vän med en person om den mår dåligt och har problem av diverse olika slag..
Men de andra måste börja förstå och lära sig iså fall att man är tydlig i att det det blir för mycket, för jobbigt eller vad det nu kan vara och kännas. Så SÄG IFRÅN, det är lättare att ta, än att man aldrig förstod varför en person gav sig av!
Så de som läser här i MIN BLOGG, ska veta att: Här är mitt andrum, här klagar och gnäller jag så mycket som jag bara orkar. Här får jag vara hur negativ jag vill och behöver vara. Här ska jag få vara öppen med hur jag tänker och känner. Så orkar du som läsare inte läsa min blogg. Min blogg får bli och vara min ventil där mina känslor och tankar inte får komma ut. Denna bloggen är min form av Vän. Då jag inte har så lätt att kunna uppfylla det som andra kan: Vara Positiv bland annat!
Efter det jag hade postat detta inlägg, skulle jag göra middag. Så ser jag den ena katten, där ägaren är okänd, eller kanske ingen ägare alls?! Då har någon jävel satt en liten plastpåse över huvudet på katten, och den försökte få bort den. Jag bara sprang över till grannens tomt där den vistades tillsammans med grannes katt. Försöker locka och i samma veva kommer grannen ut till mig. Precis fått bort påsen över kattens huvud. Så jag var i arg tillstånd, och hon frågade -hur lyckades katten få på sig en påse så. Det förstår du väl för fan att det inte är katten själv som kunnat sätta fast påsen på det sättet. Får nog sms:a o be om ursäkt för mitt uppträdande. Hon kallade in sin katt. och då jag kom hem kallade jag in min. Så båda mina katter är inne. Här om dagen så vet jag att ena våra grannar kastade sten emot grannens katt.
Jag bara svor påvägen över till grannens tomt nu idag, Hur FAAAAAAAAAN är folk funtade?! Nog för att man blir irriterad o arg på alla katter som kommer hipp som happ. Och nu värker de i hjärtat på mig..
Nu måste jag klä på mig, packa och åka tanka bilen. Så är det Kurs. Så jag är hemma strax innan 22.
måndag 12 oktober 2009
trött
Har nu fått en kallelse till Gyn i slutet av denna månaden för undersökning. Och troligtvis vet jag ju mer då om läget, och vart man hamnar med mediciner, IVF eller inte.
Har haft rätt så ont i kroppen så 2 citadon varje kväll har jag fått ta nu i ett par dagar, försöker undvika att ta på dagen. Men som egentligen bara resulterar i att jag blir bara mer sur & grinig. Allt gör ont.
Men försöker inte låta värken stoppa mig ut.
Och att då det är som värst så tar jag hellre kortare, men fler turer utanför dörren.
Och jag verkligen AVSKYR emellanåt att andra inte kan se att jag har så ONT!
Än värre avskyr jag de som inte har förståelse för smärta trots man försöker berätta men så är det.
De värsta är då ens egna familj inte kan eller vill förstå fakta!
Ikväll ska jag försöka träna min hund,
och påbörja att skriva ner alla tankar och frågor till Kirurgen.
Vaknade i morse var så illamående och kräktes. Så jag fick av boka ett möte som jag hade idag.
Tösen somnade runt 01 i natt och jag somnade efter 2 *suck*
Jag hoppas jag kommer till ro i kväll. och får en god nattsömn och somnar i tid!!
Tisdagar är alltid en ångest & stress laddad dag för mig.
Tur i (oturen) att de är näst sista gång på kursen i morgon.
Och funderar fortfarande på vad jag ska göra och hantera med det som hände sist.
Idag började vaccineringen på barnen hos oss, men har inte orkat komma väg med tösen.
Får se om vi tar det i morgon.
Nu ska ja ner o göra något att äta, innan tösen o min man ska iväg på gympa
ha de gott.
hade vart jätteroligt med någon kommentar :-)
Har haft rätt så ont i kroppen så 2 citadon varje kväll har jag fått ta nu i ett par dagar, försöker undvika att ta på dagen. Men som egentligen bara resulterar i att jag blir bara mer sur & grinig. Allt gör ont.
Men försöker inte låta värken stoppa mig ut.
Och att då det är som värst så tar jag hellre kortare, men fler turer utanför dörren.
Och jag verkligen AVSKYR emellanåt att andra inte kan se att jag har så ONT!
Än värre avskyr jag de som inte har förståelse för smärta trots man försöker berätta men så är det.
De värsta är då ens egna familj inte kan eller vill förstå fakta!
Ikväll ska jag försöka träna min hund,
och påbörja att skriva ner alla tankar och frågor till Kirurgen.
Vaknade i morse var så illamående och kräktes. Så jag fick av boka ett möte som jag hade idag.
Tösen somnade runt 01 i natt och jag somnade efter 2 *suck*
Jag hoppas jag kommer till ro i kväll. och får en god nattsömn och somnar i tid!!
Tisdagar är alltid en ångest & stress laddad dag för mig.
Tur i (oturen) att de är näst sista gång på kursen i morgon.
Och funderar fortfarande på vad jag ska göra och hantera med det som hände sist.
Idag började vaccineringen på barnen hos oss, men har inte orkat komma väg med tösen.
Får se om vi tar det i morgon.
Nu ska ja ner o göra något att äta, innan tösen o min man ska iväg på gympa
ha de gott.
hade vart jätteroligt med någon kommentar :-)
torsdag 8 oktober 2009
Läkar besök
Så då var jag hemma efter vart med tösen på Barnkliniken.
Läkaren kommer skriva intyg och behandlings schema hur vi & dagis ska hjälpa tösen att inhalera in, då hon behöver sin kalle-Medicin.
Hon ska även vara laktosfri,
fortsätta med sin magmedicin 1-4 påsar/dag.
Hon ska ta blodprover för att kolla upp allergi,
så de dem ska kolla är:
Fisk, Havremjöl, Mjölk, Rågmjöl, Sojaböna & äggvita.
Läkaren kommer att skriva remiss till en Sjukgymnast på Barn rehabiliteringen
Dottern kommer få en återbesöks tid om en månad, för denna gången verkade hon lite "orolig" över att dottern gått ner ett halvt kilo sen sist.
Sen så måste vi även tillbaka till sjukhuset i morgon till en Diabetes sjuksköterska, då jag ska lära mig att sticka dottern, och hon får vara med dottern då sköterskan ska sticka henne.
Så jag får se i morgon hur ofta och hur många gånger som jag ska behöva göra detta.
Skulle få utskrivet några stickor med.
Läkaren undersökte henne idag, klämde på magen, kolla öron. Men sen skulle hon ta en bit av hennes ena finger in i rumpan på henne.
Så som tösen skrek och grät högt, Aj aj aj min rumpa, det gör Ooooooont! Höll på att skrika i nästan 20 minuter, sen somnade hon i bilen hem. och ville då vi väl kom till dagis vara där till 13.15.
Så läkarbesöket tog lite mer än 50 minuter.
Jag frågade även läkaren idag om dotterns mage/tarm kunde ha något att göra om jag ger henne fel mat och sallad.
Men hon ansåg inte det, utan tycker att jag verkar ha bra koll på mat och sånt *tack*
Nu ska ja bara sätta mig ner njuta av tystnaden i ca 10 minuter, innan de är dags att klä på mig för att snart hämta dottern.
I eftermiddag blir det Barnrytmik och det ser hon fram emot, mitt i alla tårar som föll idag.
Mitt älskade barn
Läkaren kommer skriva intyg och behandlings schema hur vi & dagis ska hjälpa tösen att inhalera in, då hon behöver sin kalle-Medicin.
Hon ska även vara laktosfri,
fortsätta med sin magmedicin 1-4 påsar/dag.
Hon ska ta blodprover för att kolla upp allergi,
så de dem ska kolla är:
Fisk, Havremjöl, Mjölk, Rågmjöl, Sojaböna & äggvita.
Läkaren kommer att skriva remiss till en Sjukgymnast på Barn rehabiliteringen
Dottern kommer få en återbesöks tid om en månad, för denna gången verkade hon lite "orolig" över att dottern gått ner ett halvt kilo sen sist.
Sen så måste vi även tillbaka till sjukhuset i morgon till en Diabetes sjuksköterska, då jag ska lära mig att sticka dottern, och hon får vara med dottern då sköterskan ska sticka henne.
Så jag får se i morgon hur ofta och hur många gånger som jag ska behöva göra detta.
Skulle få utskrivet några stickor med.
Läkaren undersökte henne idag, klämde på magen, kolla öron. Men sen skulle hon ta en bit av hennes ena finger in i rumpan på henne.
Så som tösen skrek och grät högt, Aj aj aj min rumpa, det gör Ooooooont! Höll på att skrika i nästan 20 minuter, sen somnade hon i bilen hem. och ville då vi väl kom till dagis vara där till 13.15.
Så läkarbesöket tog lite mer än 50 minuter.
Jag frågade även läkaren idag om dotterns mage/tarm kunde ha något att göra om jag ger henne fel mat och sallad.
Men hon ansåg inte det, utan tycker att jag verkar ha bra koll på mat och sånt *tack*
Nu ska ja bara sätta mig ner njuta av tystnaden i ca 10 minuter, innan de är dags att klä på mig för att snart hämta dottern.
I eftermiddag blir det Barnrytmik och det ser hon fram emot, mitt i alla tårar som föll idag.
Mitt älskade barn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)