Läkaren

Dagens läkar besök inne hos gyn tog 50 minuter.
Fått lite mer klarhet angående cellgifts behandlingen om risker, rekommendationer
Pratat om andra mediciner och eventuella risker/skador på foster.
Det har beslutats att ta ett blod Hcg prov på mig på Måndag den 26/1 -09.
Vi har pratat om medicinering som jag ska gå på och fortsätta på då tiden är inne.
Jag ska fortsätta min behandling med Metformin 3 gånger om dagen.
Då tiden är inne för att börja försöka bli gravid igen, så ska även PergoTime på börjas åter.
Undersökningen som gjordes på mig såg bra ut.

Och jag har fått ett start datum, då kondom kan flyga och fara om vi vill.

Det är just bara kondom vi får ha!
En del som man pratar med, vill "dum förklara" mig, och trycka ner med vissa kommentarer som

"Om du inte får gravid, borde du väl se bättre till att skydda dig, för vem som helst förstår väl att en kondom inte är något direkt säkert preventivmedel"

(Och även jag vet att en kondom inte är säkert)
Då jag försöker ge enkla men korta svar att detta är på läkarens ordination, Jag har också bland annat fått till svar:
"Tycker det låter väldigt konstigt att föreslå sådant skydd"

Visst kondom kan spricka, men om folk innan de fördömmer, hellre frågar mig: Varför jag inte får ha annat sorts skydd.
Så hade det på annat sätt känts bättre.

Nedräkning pågår, under tiden funderar jag mer, bearbetar så mycket jag hinner tills "tiden är inne". Arbeta med mitt inre...

Fick även besked om att, får jag igen ett nytt X, så kommer de att ta bort min äggledare, då hade den visat att den är skadad. De skulle inte spara den, för att det handlar om min säkerhet.

Ont i mina bröstvårtor så fort jag blir kall.. Huanan mig vad ont de gör då!!

I morgon, Rädlsa undran och tankar

I morgon är det dags att besöka gyn igen, Om läkaren hunnit bli frisk, vilket jag hoppas på.
Få klarhet i vad det är som gäller.
Har även tänkt att skriva ett brev till honom som jag tänkte lämna till han innan jag går. Om jag vågar, om ja hinner få skrivet.

Kom i en situation, där jag upplevde ren ångest, rädsla, panik. En otrolig rädsla för att eventuellt våga att försöka bli gravid igen. Jag ser bara inom mig, och "känsla" där jag blivit gravid, allt åter speglar sig igen. VUL, blod HCG´s tagningar, strålande, pulserande känsla som strålar sig ner i benet, bak och upp i ryggen. Graviditets symptom Eviga väntan på dagarna bara ska gå undan och få klarhet att jag åter igen fått ett utomkveds, som jag redan ultra tidigt in i graviditet känt av. Att åka in till sjukhuset, vara den där misslyckade kvinnan, som ska in på ytterligare en operation. Få dropp, byta om till halvt förnedrande kläder och obehagliga vita bomulls knästrumpor. Rullas från en säng till en annan operations säng. Avdelnings personal, lämnar. Och nya ansikten ses. Bli påklädd varma ben "fodral" och grön vitt täcke. Skaka av rädsla. För frågan om jag vill prata med läkaren innan operation. Rullas in på operations bordet, se detta äckliga rum, se alla dessa grön klädda människor, med gröna mössor på. Se personal ta fram saker till operation. Få ekg "klipps" fast klistrat på min kropp, någon främmande som går in under min skjorta och "tar/vid rör" mig. En annan som sätter på blodtrycks marschett, och apparaten börjar pumpa upp och hör hjärt övervakningen låta. Många många tankar är i mitt huvud. Narkosläkare kommer och säger att "snart kommer du att få somna, vi kommer att ta hand om dig". Någon ringer efter läkaren och berättar att patienten är klar. En personal sätter mask över ansiktet på mig, en annan säger, nu sprutar jag in sömn medlet och du kommer snart att somna..... Mina tankar precis innan har vart; Kommer jag att vakna upp igen? kommer jag kunna bli gravid igen? När? Jag vill inte somna, vill bara vakna upp och hoppas att de bara var en jävla mardröm. Men ja somnade och vaknade upp, på uppvaket, ont, tom ledsen, ensam och oerhörd sorg....

Händer detta igen... Ja, då vet jag att jag aldrig mer kunna bli gravid på egen hand. Då kommer jag vara steriliserad. Mot min vilja, men ett jävla onödigt ont.

Jag är så rädd för att bli opererad igen, då finns det inte samma "tröst" att "vi kan ju snart försöka igen"... För då kan vi inte försöka förens vi har alla pengar som krävs till ett IVF.

Att jag skulle få ytterligare ärr, är inget direkt större bekymmer. Är redan ful, Bristningar från att ha vart kraftig överviktig och vart gravid, ha "skrynklig" hud efter min stora viktnedgång. Och mina 21 st ärr på kroppen efter operationer.



Är jag beredd på att våga försöka igen.. Kommer någon att finnas vid min sida om och när det sker?! Eller kommer jag bli klassad som en "idiot" som var så jädrans dum som försökte att bli gravid igen?! Eller kommer någon finnas där för mig, och sörja med mig?!


Efter denna upplevelsen, försöker jag fundera på hur mycket som jag vågar, om min önskan och längtan kommer att ta överhand över denna inre rädslan?! Jag stampar runt i ett eget inre kaos

Av bokat

Igår morse runt 07:50 ringer Sjukhuset, berättar att min läkare är sjuk, influensa!
Så typiskt.
Det har väldiga problem på det sjukhuset och har fått sätta besökt förbud på vissa avdelningar, vart man än går där inne måste man sprita händerna.

(Men hade jag jobbat på vården och blivit erbjuden influensavaccin så hade jag tagit det och minskat riskerna att bli sjuk, men det är jag de)

Så på Måndag är de en ny tid och då hoppades de på sjukhuset att han var frisk igen. Han har egentligen administrations tid då, men bokade en tid till mig då.

Igår den 14/1 -09 blev jag Faster, till en jätte söt pojke! Hoppas jag kommer att få träffa barnet så mycket som det går då jag väl är där uppe hos min pappa och hälsar på, och hoppas min bror kan släppa in mig lite i hans liv. Men har tyvärr inga större förhoppningar.

Har molande värk i magen idag.
Var för övrigt en rätt jobbig dag igår.

Frustrerande

Jag tror att jag har,
har haft eller kommer att få ägglossning.

Och det är smått frustrerande att inte få försöka..
Mitt inre skriker försök, försök...

Men försöker att inte vara dumdristig och hålla oss i från det denna gången.
Försöka tänka på vad läkaren har sagt till mig
"För att få den mest bästa optimala chansen så låt det gå nu någon månad"

Om allt ser bra ut på onsdag, så tror och hoppas jag av hela mitt hjärta att vi får starta upp vår lilla verkstad igen.

Uppdatering

Var ett tag sedan jag uppdaterade lite.

Vet att mitt hjärta vill ha en liten bebis till.
och jag vill ha det här och nu.
Men det vet jag inte går, men att få vara gravid då?
Är det för mycket begärt att önska.
Men då kommer ju flera önskningar till.
Att det sätter sig på rätt ställe i kroppen.
Och att det inte blir missfall.
Helt plötsligt är vi uppe i 3 önskningar.

Som det känns just nu i skrivande stund, Så ska vi fortsätta att kämpa, tills jag inga äggledare har kvar
och om vi kommer dit att vi måste göra IVF, att kämpa fram tills
vi inga pengar har kvar, eller till den gräns att min man inte är beredd att betala för mera.
Man kan inte trolla fram pengar som man inte har heller.
Eller om min kropp helt enkelt ger upp.

Eller om den psykiska hälsan sätter stopp.
Eller våra inre säger att vi inte orkar mer, eller kommer till insikt att "vi "nöjer" oss att ha ett barn i stället för fler som vi hade planerat. Idagsläget ska vi vara otroligt glada om vi ens skulle få ett barn till.

Idag är jag inne på dag 56 med blödningar, blodiga/bruna flytningar och det är så drygt!!
Sökte min läkare igår, så i går eftermiddag ringde han upp mig.
Han sa att jag inte ska vara orolig för detta, men han förstår att detta är jobbigt att det inte tagit slut ännu.
Bestämdes att för säkerhets skull så ska jag lämna ett nytt hcg prov och lite andra prover, så att han har resultaten tills jag kommer i nästa vecka.
Jag frågade om det fanns något som kunde hjälpa mig, och han nämnde att man kanske får ta lite hormoner.. Men han vill inte uttala sig för ens blodprovs svar kommit samt en gynundersökning gjorts.

Men idag konstigt nog känns det som om jag har ägglossning!!! Fast det kommer lite rött.

Jaja vi får väl se, vet inte vad min kropp sysslar med riktigt.
Men ägglossnings värken är sig lik, är det inte ägglossning ja då är det väl något annat som spökar som gör att jag har ont i äggstockarna..