Lånad lycka

Varför är där så mycket som sätter käppar i hjulen.
Som får mig att må som jag gör nu.
Jag har väl levt på lånad lycka ett tag.

Jag vet vad det är som gör att jag är så ledsen.
Det är bara en inre sorg och saknad

Jag är inte redo ännu att berätta, jag har en liten bit till att gå
innan jag når mål.

Jag kommer att berätta, men inte idag
-Inte nu.

Gillar inte att sitta ensam och vara så ledsen som jag är nu..

Jag föll igår, på självaste morsdag... Föll i förtid.
Men tack och lov att jag lite styrka kvar att kunna glädjas
åt det min älskade dotter gjorde åt mig igår,
och hennes underbara närhet och för att hon finns.

Jag har levt under ett tag i en tacksamhets värld,
vart så nära, att nå det...
Det som jag inte själv kan nå.

Under denna tid, har allt runt omkring mig, runt mig fått ligga i ett "vänta" fack.
Finns så många måsten, om denna lådan måste öppnas upp igen.
Tiden har gett mig en inre frid, att inte behöva göra en massa måsten till bland annat läkare.
Utan jag har fått levt på lånad lycka.

Översvämning

Igår det rejält med översvämning här där vi bor, det var vattensamling på ca 120-130 cm högt i från bäcken. Tyvärr fick våra grannar vatten fylld källare.
Företag har fåttsina lokaler förstörda. Bilar har stått i vatten.
Hela bron gick det över med vatten.

skrämmande, ledsamt och helt otroligt!

Bjuder nog på bilder under morgondagen.
Det blev en Bröllopsdag att minnas..

En tidning undrade om de fick använda en av mina bilder,
och det var Okej.
så de finns även att se på deras hemsida att kika på.


Snart ska jag krypa ner i soffan på ovan våningen, äta lite snacks och lite läsk och se på en film.

Kärlek

Idag firar vi 5 årig Bröllops dag.

Ska bli så underbart att komma ut och äta

och bara njuta av varandra en stund

-Älskar er!

Vänskap

I bland duger man, då det krisar på olika sätt hos dig.
Du har en enorm förmåga,
att få fram det dåliga samvetet och skall börja tycka synd om.

Du kan vara jätte trevlig att umgås med.

Men man blir ibland så mättad.

Lusten ebbas ut,

och man känner sig ibland så utnyttjad på något sätt.

I bland känns det fruktansvärt taskigt hur man märker hur du är,

eller hur du handlar.

Vi kan ta ett exempel på en som utnyttjar mig.

Personen i fråga separerade för nästan ett år sedan med sin partner,

träffade en ny. Flyttade och hörde inte av sig.

Så mycket som jag har ställt upp för denna personen,

Jag har under vår bekantskap kört till denna varenda gång förutom en ynka gång.

Det är för det första inte rättvist.

Jag har fått vara en hjälpande person, som har fått ringa företag, sjukvård och ordnat upp

allt vad denna vuxna kvinnan ställt till det med.

Denna personen ska nu lämna sin partner, för denna har blivit gravid med sitt ex.
Och fick ett sms igår: Kan du inte komma till XX och ta lite saker i din bil och hjälpa mig att flytta lite?!

Vad tror folk egentligen?!

Att jag bedriver en flytt firma, ska köra gratis, och riskera att hamna i något som personen ställer till det?

Vart har du vart under hela tiden?

Du träffar nya vänner, lever loppan

du säger du är så ensam, men de är väl bara ord för att få ännu mera uppmärksamhet?!

Denna person som skrev så till mig igår, fick ett svar:
Jag är upptagen, och kan inte bära på 2 veckors tid!

Ingen ska komma och förvänta sig att jag mera ska ställa upp på dem

som aldrig finns!

Det är svårt att berätta hur sårad man blir, av att ständigt inte bli så delaktig i en väns liv,

att inte veta efter flera års tid hälften om en person.
Att inte veta att personen verkligen vill vara en riktig vän, och inte en vän som utnyttjar och spelar på ens samvete.

Jag har ställt upp mycket för många, och jag har delat med av mitt liv till många

Saker som blivit publicerade, var av en berättelse i en bok som SVT kom ut med,

Vad fick jag för det?

En gratis bok? Nej.

Ett tack? Nej

Så vad är saker och ting värda för andra människor.

Upplever att många i min bekantskaps krets, kan raderas ut från min adress lista..

Jag är trött på att bli utanför, jag är trött på att bli tagen förgiven, att jag alltid ska kunna ställa upp med allt.

Men vad får man tillbaks?
De handlar inte om det materiella tingen,

Det handlar om en ren kärleksfull vänskap.

Förskolans dag

Idag har det vart Förskolans dag,
Tidningen var där och fotograferade och pratade personal och vissa barn

Roligt att de anordnar så roliga saker för barnen.
På dotterns förskola, var nog de flesta barnen utklädda inklusive personalen.
Det har vart skattjakt, de har kastat med vatten ballonger emot en clown tavla,
ansikts målning, vart lite disco och de hade fått äta popcorn med mera.

Vart stekande hett idag, men nu på eftermiddagen kom åska och regn.

Idag är det fotbolls träning, jag är med och tränar de små
men måste ta det väldigt lugnt nu i någon veckas tid.
Men jag gör så gott som jag kan.

I morgon är det en viktig dag för oss :-)

Varför måste jag

Varför måste jag vara så rädd att berätta hur allt ligger till med
att vi inte kan få ett syskon, så som vi vill?

Skulle du som möter på mig, som kanske är min granne,
skulle du förstå?

Skulle du nöja dig med det svar som jag försöker ge?

Jag undrar många gånger vad mina, vad våra anhöriga som vet om vad som har hänt
Hur de lägger fram till, låt oss säga till min mormor om hon frågar om inte jag och min man ska ha flera barn?

vad säger dem? Eller är det tabu att säga den nakna sanningen?
Klarar människor lyssna på sånt "intimt"?
Om svärföräldrarna är bortbjudna till min mans släktingar
och en frågar dem.
Vad skulle de då säga?

Att förklara för andra "Vi kan inte få fler barn"
Så kommer följd frågan -Varför då?
Men jag upplever att det för många är för svårt för att förstå,
För det man inte själv är drabbad utav, det tar man ju inte till sig.

De som lever i den värld, som kämpar efter att få bli första gångs föräldrar, som kanske försöker få syskon, de som fått besked att prognoserna inte ser så bra ut, eller kanske rent av inte kan få egna biologiska barn -Vi kan prata samma språk.

Med viss skillnad för många, att de som inga barn har anser att deras sorg och längtan är så mycket större än till exempel min, Vår längtan efter ett barn, ett syskon.
För vi ska vara så tacksamma för det barn vi fått.

Ingen ska och kommer inte heller lyckas ta i från mig, vår enorma längtan och saknad.
Jag är så otroligt tacksam för det mirakel vi har i vårt liv.
Jag förstår alla dessa par som så innerligt längtar och kämpar och beundrar dessa par
oerhört mycket.
Men ingen äger rätten att ta bort vårt tak på vårt hus...

Jag vill inte göra någon kamp om vems sorg och saknad som är mest tung,
alla vi som inte kan, som är i många synvinklar utpekade i samhället
Vi sitter i samma båt.
Jag vet inte om det finns fler, som känner att man sitter så fruktansvärt ensam i den
rangliga ekan på havet.


Nu måste jag gå och lägga mig, klockan har hunnit att bli 23.24 och det har vart en väldigt känslo laddad dag.

Saknar

Saknar att få uppleva det lyckorus, ett speciellt sånt, sånt som man så få gånger i sitt liv får uppleva.
Förväntan, förhoppningar att kunna få se ett efterlängtat plus på graviditets testet.
Kunna få en ärlig chans att ens nå dit.

Vår väg dit är via Ivf.

Jag vill få uppleva med min man, i vår lilla familj att vi ska få vänta barn.
För vår dotters önskan efter att få ett syskon.

För 3 år sedan fanns inte IVF i våra tankar, för vi var inte drabbade
och inte alls insatta.
Vi hade lyxen att kunna få göra som så många andra par,
Krypa ner i säng och göra det som är så naturligt.

De skulle behövas att man kände någon mycket nära, eller som vi
-Hamna i den sits som vi aldrig trodde skulle ske.

Innan visste jag att missfall fanns, men att det skulle hända oss
var inget som fanns på kartan.
Men det fick vi uppleva.

Då jag fick utomkvedshavandeskap, Vad var det?
Innan man befinner sig i det, i något så främmande och något så ont,
Så var de inget som "fanns".

När man väl hamnar i Ivf svängarna
Så kommer många tankar och känslor upp.

Vi bär på en dröm

Har du gått upp i vikt? Dessa kommentarer

Idag fick jag, vi ett jätte glädjande besked. En spark i baken att orka lite mera.

Idag var dagen vi egentligen skulle åkt utomlands på en all inclusive resa.

Men jag tackade nej.

Idag fick jag höra av grannen att hennes sambo hade tyckt det såg ut som om jag har gått upp i vikt.
Åh vad det är roligt att få höra sådant, då jag har gått gått upp 2-3 kilo.

Men om vi ser på tiden då jag var lite sämre har jag väl gått upp totalt 4-5 kilo.

Vilken stress och press det är på vikten.

Och varför kan inte folk bara hålla mun?

Om jag nu uppenbarligen blivit TJOCKARE

So what?!

De är väl UNDERBART jag kanske börjar bli friskare i från min mat "problem" tankar.

Jag har tänkt ta tag i min vikt igen, om jag inte rent av skiter i att jag blivit så fet och väger strax under femtioåtta kilo.

Såpass fet, att grannar behöver påpeka.

Blev halvt depp.

Idag har mitt humör svajat rejält

Veckan som kommer kommer bli mycket spännande

Något som vi aldrig vart med om innan.

Sen ska lillan till läkaren.

Längtan

Dagarna känns långa och himmelen känns grå

Utanför hörs fåglar, och himmelen är blå

Minuter rullar sakta, länge varar en sekund

Man önskar att man kunde tänka på annat för en stund

Men alltid finns den där, längtan efter ett barn

Trots att åren går, blir man aldrig van

Omkring en växer magar, en sån man ville ha

Istället för ren glädje, mår man aldrig bra

Och ständigt kommer frågan: "Varför inte ni?"

Det är väl klart vi längtar tills lyckan står oss bi

Men nåt som för så många, är så väldigt lätt

Är svårt för många andra, trots att man gör rät

t"Hittar han inte hålet?" "Ni vet väl hur man gör?"

Andra menar väl, men det är frågor som förgör

Utan att ha fått längta, vet man inte hur det känns

När sorgen alltid kommer varje månad man får mens

Ett hopp som första veckan med mensen spolats bort

För att under andra veckan glimta fram helt kort

Och tredje veckan hoppas man innerligt och hett

Att guldägget ska släppa för att hitta rätt

Fjärde veckan är väntan, femte likaså

Trots att man inte vill, så hoppas man ändå

Man går och känner efter, tolkar allt man gör

Undrar om en bebis påverkat ens humör

Men i slutet av cirkeln, när hoppet är på topp

Kliver man hoppfullt om morgonen opp

Tar fram en sticka, ett litet test

Med makt att bekräfta en liten gäst

Minuterna segar sig än en gång

Fast väntan är kort, så känns den lång

Så ser man sakta med hjärtat i halsen

Hur man än en gång upprepar den gamla valsen

Hoppet dör, förtvivlan tar vid

Då säger väninnan "Jag är gravid"

Man ler, men tårar mot locken bränner

Ingen anar hur man känner

Så rullar månader på igen

Och magen växer på ens vän

Månader som blir till år

Och vännens bebis syskon får

Själv står man där ledsen när alla frågar

Förstår ni inte att det mig plågar?

Vi kämpar för det ni klagar på

Ska det vara så svårt att förstå?

Illamående, värk och smärta jag tar

Om jag med det får en bebis kvar

Gråt, blöjor, sena nätter, jag bryr mig ej

Om det betyder att den stannar hos mig

Men frågorna kommer med tiden ändå

För det var längesen dags att "skaffa" små

Kanske vänder cirkeln en dag

Och den som går med mage är jag

Men tills dess kryper tiden sakta fram

Man känner en djup och oförklarlig skam

Ska vi få barn, kommer vi att hinna?

Varför kan jag inte vara en helt normal kvinna?

I gemenskapen är vi utanför, sånt är livet

På grund av nåt andra tar för givet

Får vi barn blir de yngre än andras ändå

Lekkamrater är inget att hoppas på

Gemenskapen att vänta barn med en väninna

Kommer vi heller aldrig att hinna

Månad efter månad, tempar och testar man

Livet är en plåga för de som inte kan

Sex för att njuta, det var längesen

Fram med termometern och chansa fullt igen

Så innan du vill fråga: "Varför inte ni?"

Tänk efter en gång extra, och låt hellre bli

5 års Kämpande, saknad och Stor Längtan...

Nu har det gått hela 5 år av saknad och försök att få ett syskon.
Sjukt lång tid.

Många tårar, otroligt många oduglighets känslor.
Så mycket avundsjuka, sorg, önskan,
längtan och fler känslor än vad jag kan skriva ner.

Så mycket som har hänt på denna tiden,
så mycket som man har försökt och ansträngt sig för att göra allt.
Alla operationer, alla hormoner,
och mina fyra små osynliga barn som aldrig blev av.

Barnmorskan på BB sa åt mig att skydda mig
annars skulle jag vara hos dem inom ett år om det var så.
kommentaren som under hela vår resa har skurit mitt hjärta, som ett stort hån
Förbannade Barnmorska!

Mitt i allt att förlora sin egna kropp, att få dessa Utomkvedshavandeskap
Som tar bort det som man behöver för att kunna fortsätta,
Försöka få egna barn, på "egen hand".
Det togs bort, Min kropp var och är inte längre jag.
"Jag" är inte längre hel.
Mot min vilja, för mitt livs skull så togs den ena bort i akut tillstånd.
Kanske skulle jag känna mig tacksam.

Men tacksamheten är svår att känna, då det enda jag kan känna är sorg och saknad.
I bland är man väldigt otacksam, förr i tiden hade jag kanske inte levt längre.
Idag lever jag, men med ärr på Kropp och i min själ.
Men trots att jag lever, så kan jag inte glädjas åt att jag är så lyckligt lottad som lever i
dagens värld. Där jag fick chansen att leva igen...

Visst är jag otroligt tacksam för att jag inte behöver leva med denna smärta som
Utomkvedshavandeskap ger, även i Tidig graviditet.
Det som en Barnmorska sagt åt mig att jag inte kan känna så här tidigt.
Men jag hade hela tiden rätt dessa gånger.

Jag är så glad och tacksam för det lilla mirakel vi har.
Men saknaden och sorgen för de barn vi aldrig fick, fått gör så ont
långt in i djuet av mitt hjärta.

Det är så konstigt hur livet har blivit.

Och tänk om det vore så lätt att bli gravid som lillan säger;

-Mamma, ät mera så får du en tjock mage. Då har du Bebis i magen!
Om det vore så lätt, då hade jag mer än gärna ätit mig tjock och fet.

Glad

**Jag bara längtar och längtar.**

**Fast samtidigt är det lite skrämmande.**

*******

På Lördag ska älskade liten, få ha sitt kalas och hon har fått bjuda in sina bästa kompisar.

Det ska bli Prinsessa kalas :-)

För det har lillan själv bestämt.

På eftermiddagen ska vi åka i väg på Cirkus, ska bli så roligt att göra något hela familjen.

Om inte minst för vår lilla.

Idag är det jätte kallt så det tog emot att vara ute på den kortare promenaden med hunden som det blev idag.

Får se om jag klarar vara ute lite längre sedan och gå med honom.

Nej nu måste jag sätta igång och fixa i ordning i vardags rummet.

Stolt

Idag är jag banne mig riktigt STOLT över mig själv.
Kände riktigt hur jag växte som människa.

Till och med min man gav mig beröm idag.

Åh, som jag är glad

allmänt

vissa dagar faller man ner platt som en pannkaka,

men i morgon blir de nog en bättre dag,

Dock en stressig dag.

Längtar så mycket efter min man idag,

kan ju ha med mitt humör och mående idag?!

Trött som sören,

frusen och huvudvärk.

Önskar att jag kunde lägga mig och sova middag

men sån lyx går inte.