Vad är det värt?!

Jag funderar mycket nu efter operationen och allt där till,
Hur mycket en ny graviditet är värt?,

Hur mycket är ett syskon värt att gå igenom och kämpa?!

Vad gör att jag vill ha ett barn till?!
Skulle ett syskon/ ett barn till "göra mig hel"?

Frågar en del hur långt de själva skulle vara beredda på att gå för att få ett barn till, få ett barn överhuvudtaget.
Vissa säger att de inte ens skulle gå hälften av det jag gjort, för de påstår att de "skulle få acceptera att man inte skulle bli fler".
Ger vissa människor upp så lätt?
Eller är vissa verkligen så "svaga".

Varför vill jag bli gravid igen?!
*Den stora glädjen då man får ett + på graviditets testet
(numera innebär de väl inte lika glädjande)
*Spännande och all förväntan
*Sin mage och kropp förändras till både för och nackdelar
*Få känna sparkar och rörelse i kroppen
*Få ha sitt barn i famn
*Att vår dotter får bli stora syster som hon så gärna vill
*Få möjligheten att uppleva att få vara gravid (En normal grav)
*Att få vara så där äckligt glad och lycklig som man är som gravid.

Frågor och funderingar till mig själv

*Skulle jag orka med?
*Kommer jag kunna ge min dotter lika mycket, och ge ett ev. kommande barn lika mycket kärlek, tid, saker, uppmärksamhet?!
*Kommer jag känna mig mer "hel"?
*Är det värt att riskera att bli gravid igen, är jag psykist och fysiskt stark att veta att jag mest troligt skulle få ett nytt utomveds och akut opereras och bli "steriliserad" dvs att inte kunna bli gravid på egenhand.
*Är ett barn värt att riskera mitt liv, att riskera att bli sövd, opererad, och såret i själen, sorgen, tomheten och verkligheten att vi aldrig mer kommer kunna bli gravida på egen hand?! (visst frågan kanske kommer, men "när" är jag redo att vara beredd att lägga mig på operationsbordet igen?! (för tron om att det skulle kunna gå bra finns inte i skrivande stund, fast hoppet om att ett under skulle kunna ske) (Kanske skulle jag vara redo då jag vet att alla pengar till 1 IVF försök finns)
*Är ett graviditet försök värt mer hormoner och behandlingar?
*Är 1 ynka försök värt minst 25.000 kr?!
*Skulle mitt barn ta stryk över att inte få ett syskon? kommer hon att känna sig halv? Hur tas ett barns avundsjuka och önskan "stryk" i deras inre, i deras psyke, av att inte kunna få eller få ett syskon?!


Skulle vi (och som jag tror att vi faktist kommer) försöka på nytt igen, och det värsta händer (igen) och man står där steriliserad.
Faktum vi inte KAN bli gravida.
JAG har förlorat en stor livsstor mening, och längtan och inre saknad.
Hur hantera, att vill jag få ett försök till graviditet ska få slänga ut så ofattbart mycket pengar för en 30% chans att lyckas på ett IVF. (jag har ungeför mig att oddsen ligger på dessa chanser då jag läst på någon sida, men hoppas det är fel uppgifter jag fått till mig)
Hur hanterar man att man blöder ut Livets dyraste i pengarvärde mens?! Man blöder ut 25.000 kr
Sorgens värde går inte att mäta, men då pengar är ett stort problem för många så är det nämnvärt.

Det jag har gjort kanske inte är så mycket, men för mig har det varit en oehört tuff resa..
Och hade det "bara" vart missfall (har tidigare i min blogg nämnt detta att jag vet hur ett missfall känns (dock inte sena!!! )
Så hade jag i alla fall haft alla möjligheter att lyckas nästa gång.

Jag har gjort/ genom gått följande för att uppnå en dröm:

* Gått ner 38 kilo
* Påbörjat Metformin behandling
* Tagit 18 Pergo Time behandlingar
* Hållt på att ta tempen i närmare 2 år varje dag samma tid
* En Titthålsoperation (där fel fanns okt 07.)
Med genom spolning i äggledarna.
* Skrapning för att ta bort Polyper i livmodern (dec 07).
* Gravid och få Missfall 3/2-08
* Gravid igen och få Missfall, men där de misstänkte ett Utomkvedshavandeskap då jag blev inlagd, ett X som själv läkte
ingen graviditet funnen i livmodern 16/3 -08.
* Gravid, Misstänkt MA/ofostrig graviditet
skrapades men inget funnet, så Operation gjordes och
höger äggledare försvann 26/7-08.
* Gravid och utomkvedshavandeskap, akut operation Nov -08 + den 1/11 -08)
* Cellgiftsbehandling för att ta död på moderkakas rester som fortsatt växa efter operationen (December -08)

Och väntan och längtan har vart sen i Maj 2005
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlorar jag min sista äggledare, så lämnar min man mig av någon anledning så kan han ju bara hur lätt som helst träffa en ny, möjligheterna öppnas för att bara med ett par ligg med sin nya kunna vara en ny blivande far till fler barn..

Visst jag har ju också möjligheterna, men det naturliga kan aldrig bli det samma.
jag får visserligen gratis försök 2-3 st beroende på vart man bor.

Kommer mitt hjärta att kunna acceptera om allt går åt helvete, och vi inga pengar har mer, eller min man inga mer pengar vill spara och lägga på föer IVF, kommer då mitt hjärta och kropp klara av att stanna kvar?!
Hur mycket jag älskar min man?!
Vad är priset på ett barn?
Skrämmande att inte veta hur man kommer att hantera..
Min barndoms dröm har gått åt helvete redan, en dröm om "många barn".


Mitt i allt just nu;
Vi sätter inte barn till världen som vi inte har råd att ta hand om,
ge mat, saker, försäkra, ge KÄRLEK, tid med..

Jag är på ett sätt GLAD och tacksam nu att mitt i sorgen som (var) inte den sorg som är nu.
Att vi inte lyckades bli gravid, är att
vi hade ALDRIG kunnat ge vårt barn allt det där, även om vi är två, som vi skulle kunna göra om vi då hade haft ett barn till tidigare.
Vad vårt barn har och får kärlek, tid och uppmärksamhet.
Få och kunna ta plats.
Hade inte kunnat bli så bra som det är nu om ett barn hade kommit så fort som mitt inre ville innan.
Men NU då vårt barn närmar sig 4 års åldern börjar det kännas, NU är det dags, men sanningen är att där är det kört och kommer troligtvis vara minst 5 år innan och om hon ens kommer kunna få glädjen, turen att få bli en stolt stora syster....


Läkaren som jag numera går hos har ett par tillfällen påminnet mig om vad jag faktist har, att jag faktist tur i mitt liv, (visst är det så) och han pekar på vår dotter...

Idag var jag vid byn och handlade julklappar, betalat dem och är på väg ut, dottern vart och lekt med ägarparets valp som fanns i affären och pratat lite med dem. Hon skickar med en kalender ifrån "Pilgrims" varor och fick man 3 lika dana så hade man vunnit ett fint smycke där ifrån.
Jag sa spontant "-Tänk om man hade haft tur med något"..
Hon som inget vet säger;
Du har haft turen som fått en sådan otroligt vacker dotter..

Visst har hon så rätt, men jag kan inte se... Visst ser jag vår otroligt vackra dotter, jag känner henne
men kan inte se henne på något sätt, för saknaden och längtan efter ett nytt litet liv, suddar bort det otroligt vackra och fina jag har..
Hur grym kan man vara?!
Vad för jävla värdelös mamma är jag, som längtar så efter något, så att man ser men ändå inte ser
GUDS GÅVA?

Som min man säger; Hon är verkligen ett Mirakel.


Hur ställer sig min man till att vilja eller inte vilja ha fler barn?!

Han säger att han behöver inte ha fler barn, men visst hade det vart roligt, men det är inget som är nödvändigt.

Vad tycker jag och tror jag om det?! (det vet jag inte riktigt ännu) finns en del känslor och tankar kring detta.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~¨

Vart hos Gyn idag:

HCG fortsätter att sjunka och är nu nere i 30, och nytt b-hcg ska lämnas på Måndag.
Dr JOU ringer på Tisdag och lämnar resultat.
Ny läkartid får jag till Januari 09
Brunt/blödning slutat, tog 4 veckor att bli fri från det.
Slemhinnan var mindre.
Och som jag kännt så har jag kännt rätt en stor fin äggblåsa på Höger äggstock som skulle släppa inom de närmaste..

Självaste FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN att jag inte får försöka bli gravid..
Det gör så fruktansvärt ont inom mig..
Gapar och hojtar på min man ge mig ge mig.. men vet läkarens ord som ekar i mitt huvud
som han sa idag
"För att få den mest bästa optimala chansen så låt det gå nu någon månad"
(ska till honom i januari, ser allt bra ut då kommer nya pergo time tabletter skrivas ut..)
Får se OM jag kommer avslöja vilken månad han sagt (sa idag) att vi först får försöka.

Nu väntar förshoppningsvis lite medicinska behandlingar för mig att försöka bli så bra som möjlig psykist.


Vore väldigt trevligt att om du läst kunde skriva Något i komentarer..
Även om det är svårt att formulera, bara så jag vet om det ens är lönt att fortsätta skriva här.

Tiden

Ett velande ifrån min sida idag hur vidare ja "vill" skrapas eller inte.
Dr ringde som lovat, och sa att jag mår inte bra i kroppen och de lilla bruna jag har kan ja stå ut med och vänta tills måndag då han skulle ringa mig igen.
För en timme sen så vart det helt plötsligt blod och var "nervig" och känner nej fan inte igen.
Söker dr som ringde upp mig nyss, och bestämt att han ringer mig kl. 20.00
Får väl se om de lagt sig då eller om de fortsätter.
Har värk i från livmoder, precis som rejäl mensvärk.
Får endå inte opereras förens tidigast vid 22.00.
Så jag får vänta med att fika lusse saker tills jag vet vad de är som gäller o blir av.

Vi har iaf gjort de bästa utav dagen för vår dotter skull, klätt granen (plast i år)
tagitfram lite julduk och några tomtar, lagt julklappar under granen och så fick hon 1 Lucia paket utav oss, en film. Blev jätte glad och kramade om mig flera gånger.

Svärföräldrarna ringde även och sa att de kommer väl vid 17.30 tiden och följer med oss till Kyrkan där dottern ska gå med de större barnen i Lucia tåget Om hon vågar.
Hon väntar spänt på detta.
Kommer snart att byta om på henne, och vara säker på att hon inte kommer äta något innan vi ska köra dit. Så hon inte smutsar ner sina vita kläder hon ska ha på sig under.
Har laddat batteriet på min kamera och hoppas på att kunna få något fint kort på henne.

Vet varken ut eller in vad som jag "klarar" av just nu.
Bästa vore att inte bli skrapad. En annan viktig faktor är hur mycket JAG orkar med mera med blödningar och sånt.
Igår var det 4 veckor efter operationen..

AKUTEN

Igår vid 14-15 tiden började smärtor i höger axel.
Vid 15-16 tiden började jag få lite ont i magen på höger sida, och bak i ryggen.
Får mer och ökade smärtor och grät och hade jätte ont,
Min man kör in mig på Akuten, fick vänta ca 10 min innan de var min tur att anmäla mig,
och då de tagit emot min anmälan får ja ut o sätta mig, och ingen av alla de andra som sitter o väntar har fått komma in, utan de ropar in mig väldigt fort,
temp, syretillförsel prov, blodprov, och bt tas.
Kommer in efter ett tag till ett vanligt undersöknings rum.
och jag får lite mer ont, var uthärdigt att åka in under bil färden.
jag börjar misstänka själv att de är gallgångarna som spökar, men lämnar allt till läkaren.
De misstänker väl de då de ger mig en Spasmofen spruta i höger armen.
Efter ca 30-40 min mår jag bättre säger till dottern att "snart ska vi åka hem"..
Men allt vänder och jag får fruktansvärda smärtor, och skriker av smärtor minns inte så himlans mycket.
Får 2-3 doser med ren morfin,
av ngt får jag allergisk reaktion min högra arm blir röd, öm kliar, och börjar klia i ansikte, hårbotten halsen. Får under ett par tillfällen 2 olika sorters medicin mot klåda och allergi,
Smärtor bara blir värre och värre, de gör Ekg, skickar upp mig på röntgen vid 2 tillfällen. och försökte ta spec. blodprov på mig och blev stucken så fruktansvärt många gånger o hade svårt att sticka mig, så över 10 gånger blev ja stucken igår och på vissa ställen har jag blmärken på nu.
Smärtorna "flyttade" sig, fick ont under brösten, sen runt om där bh.n sitter, hade lite tidigare slängt av mig den om de var den, men naturligtvis var det inte den.
Usch som ja skrek och fy fan vilka smärtor att föda barn var inget emot detta jag kände igår. Min man o dotter fick flera ggr lämna rummet och 2 läkare o 2 andra sköterskor var inne hos mig, trode att jag skulle dö! kändes som jag skulle svimma blev ljust o allt gick runt.
Munnen var en öken av allt morfin.
fick dricka någon gul sörja, och Zylocain dricka, och fick något via dropp.
Det var en fruktansvärt eftermiddag, kväll, natt..
Sa till dem att jag ville hem o se min dotter (idag kl 07 då de var lucia firande)
Min man o dotter åkte hem vid 21.30.
jag får komma hem och är hemma efter 02.
Och kl. 06 går jag upp, ögonen och ögonlocken var röda.

Läkaren sa att jag har Magsår och ska gå på Nexium 40mg i en månad.

//
I morgon kommer gyn läkaren att ringa mig,
har fortf. äckligt som kommer.
Vi får väl se om han tycker jag ska in på sövning och göra skrapning i morgon.



Mår dåligt idag psykist o är ännu rädd för vad som hände igår/natt.
Vilka smärtor jisses!!!

Läkar samtal

Läkaren ringt och provsvar kommit, hcg sjunkit från 190 till 100.
Vilket är bra, nu ska det följas till det är under 5.
Grät en skvätt då han ringde.

Inte mer sagt el gjort.

åter igen ledsen och förbenat TRÖTT..

Har svårt att glädjas över beskedet att cellgiftsbehandlingen tycks gått bra hitills.

På Lördag ringer läkaren igen (den andra)

Önskan

Att hitta saker som får en att må bra,
som ger mig något, som jag värderar, som jag behöver.

Ett Egoisitist tänkande, men en sak skriker min kropp efter;
En unbar natt med min man!!!!

Får jag inte den sortens närhet, kan jag bli ganska nere,
känna mig oälskad, hur mycket min man än säger att han älskar mig...
Ett förhållande utan ett bra samliv fungerar inte för mig,
Det är en stor del av ett förhållande för mig ialla fall sen vet jag inte hur det är för dig?!

Men jag vill inte ha mens, blod, rött eller brunt om jag ska klara av att njuta,
och vilja, fast mitt hjärta och kropp VILL..
Jag är så TRÖTT på dessa blodblandade skitet,
Och hur ska jag våga förklara,
vara ärlig och vuxen och säga till min läkare att jag vill bli av med detta,
för att jag även vill kunna få ha ett samliv med min man,
Det är inte bara det psykiska att bli påmind så fort man känner de rinner,
Går på toaletten som tar psykist, det är även själva alltet som drar ner mig..

Hur ska jag våga säga,
och tar de ens hänsyn till att jag vill ha sex med min man?!
Är på Tooooooooook för länge sen..... Förlåt jag blir så privat.

Idag är jag inne på 27.e dagen då blod o äckligt kommer
och det var ännu fler dagar innan som sista ggn var.

Har idag lämnat HCG prov på Vårdcentralen,
De skulle vara framme på sjukhuset kl 14.
(idag är det tänkt att en av mina beh läkare ska ringa mig och ska bli intressant om han ens ringer mig, detta hade min andra läkare lovat mig att han på eftermiddagen skulle ringa mig och höra hur det var)
Ringer han mig inte finns ingen av mina dr på sjukhuset förens lördag morgon.
Då måste allt blod/brunt vara borta annars blir det skrapning på Lucia.

Skulle eg. ringa in om det var rött som kom, men ja orkar inte,
Har ingen barnvakt, min man är på kurs idag.
Och den komentaren jag fick från "Äcklet" "Du hade ju ont i fredags med , så vad spelar det för roll?!" Så tjaa varför ringa in?!
Har ont till o från på höger sida, i bland på vänster..
(men även det hade jag för 2 veckor sen så vad skulle ha ändrats?!)

Idag fick jag höra av en kompis till mig;
(Hon behövde lite hjälp av mig idag efter vart på VC, och även igår)
* J, jag är så oehört glad över att jag har dig,
Du har vart sånt otroligt stöd för mig och min son..

Som det värmde mitt hjärta och inre.
Jag gör något gott för någon ialla fall och det betyder mycket för mig..
Att mitt i mitt egna så fanns jag för henne i hennes jobbiga stund igår.
Och att de lilla jag gjorde betydde så mycket för henne,
Gjorde att jag kunde sträcka på mig lite grand.

(14.58 nu ringde min man och på väg hem från utbildningen hemma om ca 1 timme)

Livets helvete!

Jag har varit otroligt ledsen och tyckte livet var skit,
då inget hände, jag blev inte gravid hur vi än försökte
hur vi än låg i, hur noga jag ens var med att gå ner i vikt
äta bra, röra mig äta vitaminer, och ta hormoner.
Livet kändes så oehört orättvist, och bara undrade Varför
kunde gud vara så ond som inte låter mig bli gravid,
undrade då om livet kunde bli värre...

(dessa tankar och känslor fanns även i mina tidigare relationer då vi inte blev gravida, som när jag hade ett barn!)

Opertionen okt 2007 blev vändningen.

Jag blev gravid, äntligen
Men råkade då ut för ett Missfall
Livet föll i bitar och undrade om jag kunde bli hel igen.
Livet kändes mer grymmare än någonsin och undrade
vad som kunde bli så mycket värre.

Blev snabbt Gravid igen
och fick ytterligare ett Missfall (vilket läkarna tror att det var ett utomkveds som självläkte)
Än en gång gick vår dröm, önskan, längtan i bitar..
Att något värre, eller ytterligare missfall skulle drabba mig
det ville jag inte ta in, ville tro, ville hoppas
och bara önska att det var "dåligt ägg, dålig spermie"..

Jag blev Gravid igen, nu måste det gå.
Försökte av hela mitt hjärta tro.
Allt kändes ju super bra...
Tills den dagen då VUL gjordes
INGET fanns i min livmoder,
Läkaren nämnde ett MA/ Ofostrig graviditet.
Trode inte det var sant.
Smärtorna kom efter undersökningen och fortsatte.
Livet var så fruktansvärt orättvist.
Skrapning blev av, ingen graviditet funnen.
Och akut operation blev och där satt ett X,
Ett Utomkvedshavandeskap och det tar bort min högra äggledare.
Jag kände mig så "stympad" på något sätt,
Livet kändes nästan som ett slut.
Vad mer skulle kunna drabba mig?!
Hade jag inte straffats tillräckligt?!
Idetta skedet så kändes ett missfall som Ingenting!

Lyckades bli Gravid med de dåliga oddsen,
och istort sett sen dag 1 så kändes något fel
Men ville tro att allt bara var psykist.
Men något inom mig, sa att något är fel.
Och än en gång hade jag rätt.
Tyvärr.
Man går in och opererar mig akut,
de positiva i det negativa var att jag fick behålla min sista äggledare.
Såren höll på att läka..
Min hjärna försökte stänga av, jag ville inte visa
för min familj vad allt detta inneburit för mig.
Har försökt att inte klaga, inte gråta denna gången.
Varför skulle det ha gått bra för?!
Jag trode min otur var över, men blodproverna visade på stigande HCG
och sätts in på cellgifts behandling i 6 dagar
Och blödningar i 3½ vecka (i skrivande stund)
Och idag fick jag prognos att minst 50% risk att jag får ett nytt X.
och får jag ett nytt, förlorar jag min sista äggledare.

Nu känns ett Missfall för mig ingenting, men tänk den då vilken sorg
frustration jag befann mig i då...
Livet kändes som ett slut.
Jag är så oehört ledsen för alla dem som drabbats av missfall
så tro inget annat, jag vet vilka känslor, tankar och hur ont det gör i kropp och själ.

Men då jag hade fått mina Missfall hade jag ialla fall båda mina äggledare kvar,
jag hade alla chanser att bli gravid..
Jag behövde bara läka inom mig fysiskt och psykist.
Men de positiva sidorna kunde jag verkligen inte se då,
för jag visste inte vad som kunde hända "för de skulle ju inte drabba mig".
De som känner mig, bor och lever med mig vet vad jag kände och hur jag mådde..
Vad som var värt något, som var min morot att kämpa vidare....

Idag sitter jag här, och livet känns flera resor värre..
Idag fick jag nog, idag öppnades min port..
Vill bara bort, lägga in mig, få min tid, mitt utrymme. Få och kunna må dåligt
utan att tänka på mitt barns bästa.

Under denna lilla resa i mitt liv, har ingen annan än min man och dotter besökt mig på sjukhuset.
Jag vet bara själv att jag hade besökt andra vänner, bekanta, släktingar, tja alla dem som står mig nära om de hamnade på sjukhuset..
Men ingen kom..
Inte prioriterad!

Vill inte att någon ska få dåligt samvete, var inte det min blogg inlägg handlade om..

Utan synen på hur dåligt man kan må, vad man kan känna
och vad man grät och klagade på innan...
Livet känns pissigt, och jag vet faktist inte hur jag ska ta mig ur ännu.


//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Jag vet inte hur jag ska hantera allt runt om "alla" som är gravida,
Och nu fått reda på att ännu en, en mycket nära vän till mig bestämt sig för att bli gravid igen.
Hur det ska gå, hur jag ska kunna klara av och ta det.
Då jag med mina internet vänner kunnat ta några steg tillbaka.
Och en *irl* bekant, henne har jag fått ta avstånd ifrån, då jag inte klarar av
att umgås med henne så, som man gjort innan.
Vad händer? Hur hantera? Då livet känns bara så jävla orättvist.

Läkar besöket

Mitt psykiska vill få ett SLUT!

Men inget idag som tas någon "hänsyn" till.
Då ja kom till gyn idag berättade läkaren att hon som tog b-prov på mig igår gjort en "tabbe" och glömt sätta namnettikett på blodprovet och i datan har mitt resultat ---. Så då jag kom dit idag fick jag gå ner till labb och ta nytt akut HCG.
Sa att de var ju bäst att gå ner så det blir riktigt gjort.
(idag har jag haft taggarna ute!!)
Han sa vid undersökningen att jag fått tjock slemhinna och viss del var väl blod?!
Han var rädd för att mitt HCg inte sjunkt eller att de stod kvar på samma nivå.
Men en skrapning skulle jag "få".
9.45 var det äntligen min tur på labbet sen fick jag gå runt och vänta
Kl: 11:45 fick ja gå upp till Förlossningen och prata med dr.
Hcg värdet sjönk men ligger på 200 nu.
(nytt prov kommer att tas på Torsdag)
Då mitt värde har vart nere på det innan och stigit, så man får inte släppa mig ännu.
Jag får Ingen skrapning idags läget, fast tjockslemhinna finns, då de ska komma ut med mens som ska komma någon gång.
Beslutades att om jag får en blödning (RÖTT) över huvudtaget så ska skrapning göras.
(är rött som kommer o går i skrivande stund och mest brunt, gammalt blod)
Men jag kommer bara låta 2 av sjukhuset läkare få röra mig, så ja vet när dessa läkare jobbar.
Vi har bestämt att den läkaren ja träffade idag ska ringa mig i morgon FM och prata med mig.
På Torsdag ska blodprov lämnas HCG, det är bestämt att på Torrsdag EM så ska den andra (min ord. dr) ringa mig för att höra hur jag mår.
På Lördag jobbar denna läkaren, och då ska ALLT brunt, rött vara helt borta annars skrapning!.

Jag var så ledsen idag så jag var rätt elak emot läkaren, och sa mina sanningens ord om kliniken och den dr som ringt mig, och var otrevlig här om dagen.. Ja sa; "Det ÄCKLET ska inte få röra mig"!!
Det är bara du och Dr JOU som får röra mig.

Sen sa jag vill jag ha hjälp och stöd, och känna mig trygg med deras svar, så ringer jag inte de Inkompetenta personerna som sitter och svarar där på det sjukhuset.
Och sa; Jag förtjärnar INTE att bli behandlad på detta sättet som jag blivit och blir.

(jag kommer troligtvis att be min läkare om ursäkt för mitt upträdande och betende idag men till mitt försvar mådde jag, och mår jag så oehört dåligt psykist)

Efter att ha sagt detta, sa han till mig att de kommer göra undantag för mig, som att
* Jag ska ringa till förlossningen om ja vill mina läkare något än ringa dessa som svarar då man ringer och vill ha hjälp.
*Att båda läkarna ska ringa mig, och höra hur jag mår onsdag, torsdag och Lördag då är de dagar dem jobbar.

Läkaren var rätt osäker då vi skulle nästan avsluta och ifråga satte; hur länge jag psykist skulle klara av och stå ut, och de svarade jag på att det vet jag inte om jag gör.
Jag vill ha ett avslut på graviditeten, hmm vilken jävla graviditet, den som inte finns men som existerar i mitt blod, som ger mig ömma bröst och illamående.
Jag vill ha ett slut på Blod & brunt, jag vill få bort allt äckligt.
Få ett AVSLUT!
Behandlar mig med lugnande för att klara av situationen hemma just i skrivande stund, för att försöka samla mig, försöka intala mig själv att skrapning kanske inte är ett bra alternativ.

Jag vet iaf att är de som det är idag, i morgon så kommer jag söka min dr redan kl 08.00 (har tagit reda på när hans pass börjar)
och kräva skrapning, om jag inte känner mig psykist starkare i morgon..

idag så skulle dr ge mig en blod remiss och går iväg och skriver i en.
Då han kommer in upplyser ja honom att de nya remisserna så ska hormonproverna vara gula. och dessa är inte giltliga ..
Han ler och säger; När kan du börja jobba här?!'


(En annan gång var det en "elev" eller vad hon var som var med på mitt VUL, och jag berättade lite för dem och pekade på vul apparaten och pratade som vanligt på.
Läkaren säger till "eleven" läkaren, Den här patienten är mer kompitent än vissa på den här mottagningen.. Så bara de säger mig lite om vissa personeras kompitens!)
Folk som jobbar i vården/med människor ska kunna visa empati, förståelse och försöka hjälpa patienten så långt de bara går och även med det psykiska, för lite psykologi borde väl personalen behövt läsa på?!


Jag sitter fast med medicin i kroppen med ångest, är så in i norden trött, slut och vill bara ringa min läkare och gråta och få honom att "göra mig hel".. få slut på det som rinner ur mig.

Vill bara bli omkramad av min man då han kommer hem få och våga gråta, och vill sova sova sova.. är så trött men kan inte somna själv pga ångest och oro

Ärr

Ont i naveln, ont då man sitter med byxor på sig, nuddar naveln, tar på naveln gör ont. Stöter emot magen.

Har fått en "kula" mellan stygnen som ännu inte släppt!!! (om det nu är kulan som gör ont, lite mer öm där)
Har 3 stygn kvar.
Kulan gör ont att ta på.
Som jag gnäller,
Får inte dra dem själv sa sjukvårdsrådgivningen, utan skulle gå till distrikt sköterskan i morgon
(har pratat med sjukv. rådg. i kväll)

Har haft ont/känningar där i ett par dagar, fick nog idag och tog mig och tittade på min navel förut.

En sak som är bra är att ja håller på att sluta blöda :-)

I morgon ska jag ta mitt sista HCG prov innan jag får prata med dr.

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla,

att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,

att hoppa högst eller att vilja mest.

Att vara stark är inte att lyfta tyngst,

att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,

att acceptera dess kraft och ta del av den.

Att falla till botten,

slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit..
Sluta aldrig drömma
Sluta aldrig be
Sluta aldrig hoppas
Under kan ju ske

(Lånade denna dikten)

10%

Idag är det 3 veckor sedan jag opererades akut för Utomkvedshavandeskap
och 2 dagar sen jag avsutade Metotrexat och Folacin behandlingen som varade i 6 dagar.
Idag har jag vart på Vårdcentralen och lämnat 2 rör med blodprov. (på måndag ska jag lämna igen)
Ingen hörde av sig igår ifrån gyn mottagningen, varken hon som svarar vid rådfrågningen eller någon Jour läkare.
Och jag blöder ännu. Men inte död.

Kräktes i morse och mår hela tiden illa.
Men jag tror inte det har med den avslutade behandlingen att göra
är väl min gamla vanliga visa med tryck under/vid höger revbensbåge och illamående ibland kräkningar som börjat igen.

men äckligt är det att kräkas!


Läste lite om X ifrån Region Skåne, genom att söka på google;

Min vanliga (o)tur?!

Framtida graviditet?
Tidigare opererades X ofta konservativt, dvs att man bara tar bort ägget och lämnar äggledaren kvar. Resultaten från detta har dock inte gett bättre graviditetsutfall men en risk att X:et börjar växa igen är cirka 10%. Det finns även en klart förhöjd risk att man får ett nytt X i samma äggledare

ARG!!!!!!

Min beh. läkare är ledig denna veckan!!!

och jag försökte få denna person som svarar på gyn att förstå att jag inte mår bra och är orolig över att jag blödit i 19 dagar.
Men hon anser att denna läkare jag pratade med igår, skulle tagit in mig om han nu ansåg att jag hade behövts undersökas...

Känner mig nu så arg och ledsen..

Hon frågade om mitt största problem var att jag inte förstod allt läkaren sagt.
Både ja och nej, även att jag blöder och läkaren i fredags sagt att han inte trode ja skulle blöda något mera. Sen att jag har lite ont...

Sa surt, att jag söker mig till ett Bättre sjukhus där dem kan något.
Hon svarade mig bara: Gör de!

sen slängde ja på luren

Uppd: 10.20
Pratat med ett stort sjukhus rådgivning, som anser att detta sjukhus ja ringde till SKA ta emot mig, och att jag ska åka in akut.
Mår jag inte bra är det min fulla rätt att bli undersökt, och skulle hälsa från gyn mottagningen i L.

Läkar samtal

Idag ringde jag sjukvårdsrådgivningen pga mina blödningar jag har och haft sen 15/11.
De sa bara vänta så ska jag ringa akuten, för jag tycker det låter länge.
Berättade även för henne att jag tagit denna cellgifts behandlingen och sista tabletterna idag.
Ja kopplas till Akuten som tar person nr och tele.
Efter 20 minuter ringde en Läkare som jag aldrig tyckt om upp mig.. (får väl vara glad för det)

Jag berättar om mina blödningar
-han säger; men här står inget om några blödningar.
Men det har jag sagt till min dr om,
-Här står det att blödningar upphört
Ja men det började sen på kvällen igen, sen att jag har ont och även haft ont i livmoder
-Ja men det hade du ju då du var hos läkaren med.
*suck*

Han börjar att läsa på "läkar språk" vad (det visar sig vara Patalogens svar)
På svenska: Ingen graviditet funnen i det läkaren "sugit" bort i från äggledaren
(och patalogens svar var inte klar i Fredags då jag var hos gyn)

(Då blir jag orolig)
Och frågar och frågor kommer men känner att han är rätt otrevlig, oförstående eller vad och allt ja kan säga om honom.
Frågar; Men var det nödvändigt då med en operation (var spontan tanke som flög ur mig)
-Han fnäser och höjer rösten, DU sökte ju för buksmärtor. Klart de var nödvändigt
Sen på op såg man en liten förtjockning på din äggledare.
(Kände efter den meningen att det är ingen ide att försöka få fram min oro och mina tankar funderingar och frågor.)

Frågar då; Var det inget utomkveds?!
-Vet inte svårt att säga (min tanke nu är men då borde de väl hos patalogen funnit grav rester i de dem sög bort?!)

Undrade satt graviditen i så fall någon annan stanns
*Men det viste han inte.

han sa att den behandling du tagit nu ska slå ut all din graviditet, och all din graviditets hormon ska vara ute efter ca 3 veckor vid sånt här lager (på fredag är det 3 veckor sen operation)

Han sa även att allt är så individuellt om man svarar på denna medicinska behandlingen,
kan bli att man får ta ny behandling för att "slå bort alla dina hormoner som sänder ut graviditets hormon fast du inte är gravid"

För er kanske detta låter mycket information, men detta är INGET mot vad jag brukar få från min behandlande nya läkare.

Så i morgon ringer jag gyn och hör om min läkare jobbar i så fall ska jag säga att jag kräver att han ringer upp mig...

Med mina blödningar blev ja inte klokare

Är så jävla trött på läkare och vissa människor så BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ


Känner att in beh. läkare har en hel del att förklara för mig

(*hur kan man ha HCG, och se förtjockning på äggledaren och "säga" det är utomkveds och det sugs ut, men patalogen inte kan finna graviditet, hur kan då denna läkaren säga typ att han inte vet om det var ett X eller inte.)
Äsch de går så runt i huvudet på mig så jag vet inte exakt vad ja menar nu, fast ja eg vet vad jag menar men svårt att få ner det)

Sista behandlingsdagen

Dessa tabletter och ett par till är vad jag tagit på 6 dagar.

Idag ska jag ta mina sista Folacin tabletter, och på Fredag är det dags för det första av det 2 blodprover som nu ska tas.

Ska snart försöka få i mig 2 knäcke mackor, dammsuga lite, bädda sängarna och ringa SOVA butiken och höra ang min madrass

Mår illa och hoppas min tablett mot illamående hjälper snart!

Nu hoppas jag på BRA nyheter på Tisdag..

skriver nog mer senare idag.

Ledsen

Idag har jag haft mer "smärta" än vad jag hade då jag kom in med mitt senaste X,
har kräkts och mår illa och fått ta 2 tabletter mot illamående idag.
blir ju orolig..

I morgon tar ja de sista cellgifts tabletterna och på onsdag de sista tabletterna på behandlingen..
Känns inte som om det är slut på min mardröm.
Jag ska inte bli förvånad... Men då tror jag att de får lägga in mig..
Har även börjat blöda sen i fredags el om det var i lördags o gör det ännu..
Innan dess blödde jag sen den 14/11 med att bara ha 1-2 dagar uppehåll till att nu direkt blöda igen
och då jag var hos gyn i fredags sa han att de inte ser ut som om jag kommer att blöda något mera med tanke på slemhinnan, aha men nu då?!
I morgon har jag iaf äntligen fått en tid till en Kurator på gyn, kanske kan jag våga och klara av att öppna upp mig..
Vet inte om jag vågar att öppna upp allt, vet inte om jag kan med att berätta mina tankar och känslor..
Vet inte om jag vågar släppa ut vad jag känner, då kanske helvetet brakar loss.
Att jag blir så svag inom mig, så att min man "inte orkar med mig"
att det blir för mycket för honom.
Jag känner att jag och Han behöver egen tid, för att se om vi finner tillbaka till det som var, för jag tvekar nu..

Vill slippa så mycket nu, och vill vara med mina vänner, tja de 2 som bjudder hem mig till sig P & M, Bjuds in på en fika lite snack.

Vad vill jag med livet, hur vill jag ha min familj, mitt liv?
Funderar på att införsökaffa oss en kisse till.
Men min ångest och funderingar om hur de skulle vara att ha 4 hemma.
En kisse som kan få mig på andra tankar och uppmärksamhet,
visst de ger mig något extra den första tiden.
Vad kan trösta? vad kan lindra?
Egentligen säger mitt inre strunta i allt, men någon kämpar anda
säger försök finna något.

känns de inte bättre eller liknande känsla i morgon med vänster sida så ringer jag!

Nu har min sömntablett börjat att verka, och jag får ta dess tåg och lägga mig ner på min underbara Tempur kudde och sova ljuvligt.

kräkningar

Idag så kräktes jag, och illamåendet kommer med mer eller mindre under dagen. I skrivande stund mår jag väldigt illa.
Och fick kvälvningar då jag var ute med dottern till affären (då jag glömt saker som jag skulle ha. Har redan vart i affären 2 ggr i dag)

Åkte idag till en kär vän, och fick i mig mackor där :-)
Och så spelade vi Yatzy och jag åkte på stryk 2-1 till henne *attans*

Ska snart börja med middagen och hoppas jag får i mig middag.

Illamående

Mår ILLA och känner mig rätt trött. Ville inte vakna idag, men ett måste.
Tagit lLergigan comp för en stund sen och hoppas den hjälper snart så jag kan försöka få i mig 2 knäckemackor eller något till frukost.

Idag är det den 1:a December, det är inte klok, inom mig är det Julkaous om hur jag ska orka kanske till och med hinna göra allt som behövs/vill.
Som att ta fram de sista sakerna i fönster o tomtar som ska fram.
Julklappar då? när ska jag orkar och hinna det??

Iår känns inte julen speciellt rolig, inte som det känns nu.

Konstigt jag blöder fortfaranade, men men han som inte trode jag skulle blöda mer än det jag hade gjort.

Methotrexate Teva

Idag var det dags för andra kuren med dessa gula tabletter 6 st.
Blir faktist yr, trött och illamående.
haft kramper i tarmarna (om det är mitt gamla som återkommit till mig nu så kommer papaverin vara en medicin som kommer att få intagas med 8tabl/dag för att slippa dessa mag smärtor.

har även under dagen fått ont vid livmodern, och vid tryck med.
jag skriver ner allt jag känner, och det är för mig bra att kunna veta hur jag mått under dagen..
Och mår under behandlingen..

Vet iaf att jag inte ska sätta mig och köra då tabletterna intagits då jag märker att jag plötsligt kan blir yr och fick konstig upplevelse att grannes oranga ljusslinga fyttade sig och jag blev lite rädd de då kändes som om det var flera som "bländade" mig med ljus. Men fick stänga ögonen ett tag och stå still och då såg jag bara att de var deras ljusslinga som hände på deras tomt.

Jag känner mig även världelös som mamma och människa, har inte orkat plocka fram alla våra fina julsaker och stakar, att jag inte orkar försöka göra det så mysigt för vår dotter som vi gärna vill..
Även en granne var på vår tomt i dag då min man grejade med bilen och påpekade att jag inte satt upp ljusstakar i de 2 fönsterna som jag hade förra året, fick bara säga att hälsan är inte som den ska och huset kommer i sista hand och att jag gör mitt bästa för att orka och klara av.
Men jag blev faktist ledsen, kände mig så värdelös som inte orkat.
Dotter ska iaf till dagis i morgon ska sätta på musik och gråta och gråta, ska föröska sätta upp alla jävla ljus stakar så kanske någon kan berömma mig att "ja nu har du satt upp ljus stakar i dessa fönster.
Men jag har inte ens ljusstakar till alla våra fönster i vårt stora hus.
jag är inte den bästa mamman nu att vara pigg och allert att jul baka, hade till och med glömt av att det idag var 1:a advent så ut i förrådet och hitta ljushållaren, promenerade till affären i byn (kort promenad på 15 min t/r) för att köpa pepparkakor..

I morgon är det 1 December tiden går på, och längtar tills min guda gåva fyller 4 år, senast då ska jag börja försöka bli gravid igen...

Har idag även vart och tittat på en kattunge som var lev.klar, men jag kunde ej bestämma mig, men söt var han, lekfull och gosig. Men i natt åker dem utomlands så därför kan vi tidigast hämta honom nästa Måndag.
Tänkte det kunde vara bra med att få vänta några dagar
dels för att jag skulle vilja känna efter att ja vill ha honom och inte enbart för att jag är i
SORG utan att jag vill ha honom även om det är i sorg och för att jag tycker om honom för den lilla individ som han faktist är och om jag tror att de kommer att fungera med alla de andra katterna här hemma. och hinna kolla upp andra viktiga saker.
Men detta är en ras som jag inte haft men är liknande 2 av dem vi redan har.
Så vi får se..

nu går ögonen i kors.. sömntabletter har slinkit ner och även tablett mot ångesten.

Kul om ni orkar lämna en komentar!!


UNDRAR; hur kan jag få en besök statestik till min blogg?

Folacin

vart/är illamående,
Yr, särskilt då mitt barn gick runt så snurrades allt runt.
Trött.
Mindre aptit.

Idag var det dags att ta 6st Folacin tabletter.

Har små ont till o från på vänster sida

Fick ny blödning idag, fast slemhinnan såg liten ut så han inte trode att jag skulle få någon ny blödning.

Cellgifts behandling

I kväll börjar jag på Methotrexate 6st

Lördag ska jag ta Folacin 6 st

På Söndag: Methotrexat 6 st

Måndag: Folacin 6 st

Tisdag: Methotrexat 6 st

Onsdag: Folacin 6 st

Fredag; Div blodprover + HCG

Måndag: Blod HCG prov

Tisdag: Kontakt med beh. läkare för reslutat, och HOPPAS på goda och BRA nyheter, så man slipper operation

Läkaren skrev även ut Lergigan för att minska illamående som är en biverkning, sen sa han att man kan få ökat håravfall, sår i munslemhinnan..

///

Dotterns läkare ringde idag och näsprov som togs på henne visar att hon har bakterier iom hon haft hosta i över 7 veckor, klagar tof för öron ont, snorig så skulle en bred antibiotika sättas in 2ggr/dag i 10 dagar.

Hon har även fått svamp på tungan såg jag nu på kvällen.

felet är väl att jag glömt ge henne vatten efter hon fått Airmoir och Pulmicort som hon tar vid 3 tillfällen per dag, minst.

Mår inte bra inom mig och har ingen tid över till att få gråta eller vara ledsen....

Men det behöver komma ut, gör ont inom mig....

När och vart ska jag hitta tiden och möjligheten att få släppa allt inom mig?!

Vill bara vara ensam ett tag lyssna på musik och bara gråta...........

Men när?

Det blir inte bättre att allt dras ut.. Ångesten inför tablett intaget i kväll öka.

Nu finns det ingen tid att sitta vid datorn. Dottern kräver sitt och nattning ska pågå NU.

Sen vill min man se på 2 filmer han hyrt.. Så ingen tid, ingen tröst..

varför varför varför?

Vi börjar med det "positiva" är att de kommit fram till att
ja o min man ska försöka bli gravida själva, låta oss försöka och om X uppstår
förlorar jag äggledaren.

De negativa;
är att mitt hcg har höjts från förra veckan, och är tom lite högre än vad de var efter operationen.
Så cellgifts behandling kommer att behöva sättas in, men innan var han tvungen att ta lever prover ect för att se att jag "får/kan" ta behandlingen.
Om jag har förstått allt så ska jag ta 6 sådan tabletter i morgon, dagen där på B vitaminer, dagen efter 6 tabletter och hålla på så varannan dag ta 3 "dagar" cellgift varannan dags behandling.
Risk finns att ja kommer att få blödning i äggledaren.
Jag behöver komma in i till sjukhuset i morgon och vara där kl. 10.00.
Jag kommer få ett schema från honom och jag skulle skriva ner mina frågor.
Han sa att om hcg:t inte går ner så krävs operation.
Han berättade att jag kunde bli illamående på behandlingen.


jag får inget utrymme för att gråta, mitt barn säger till mig att inte vara ledsen så jag får kämpa och stå emot att inte vara ledsen och gråta. På kvällarna försöker jag att inte vara ledsen, försöka tänka positivt och vara så glad som möjligt, men nu känner jag att nu är det NOG!
Det gör för ont innanför bröstet på mig, och vill bara få gråta, utan att bli tagen som en fjant som gråter över spild mjölk.
Detta är för mig HEMSKT, och väldigt jobbigt att gå igenom.
Jag har ångest inför morgon dagen.

Jul, jul

Jul, Jul en helvetes jul.
Varför behöver det snart vara jul snart?
Finns ingen lust, ingen glädje.
Fått först idag tvingat mig att skicka och framkalla
dessa årliga jävla julkort, som innan vart roligt.
Men vad fan är roligt?
En massa jävla utgifter.
Har äntligen slutat blöda, efter haft kraftiga blödnignar i 1 ½ vecka ca.
Är hungrig och åter hungrig, och gått upp 2 kilo och det är åthelvete!
Vill inte ha någon julafton här hemma,
vill inte upp till min pappa och träffa på min brors hög gravida sambo. *Blää*
Orkar inte se andras lycka.
Och tycker att många vänner till mig har f ö r s v u n n i t ifrån mig och får mig bara
mer sur och besviken, ledsen på människor.
men lev era lyckliga gravid dagar..
Och vissa är inte ens värda att kalla för "kompisar"
man märker vilka som bryr sig och brytt sig.

Människor tycks inte orka finnas för den som mår dåligt,
ingen som orkar att anstränga sig och lägga lite energi.
Finns en och annan som bryr sig och det är GULD värt.
Och tack till den/dem, de vet nog vilka de är.

Idag kom en vän hem hit på morgonkvisten med olika sorters frukost
satt och pratade i 2 timmar sen åkte hon och man känner hur ensamt och övergivet det är.

Kommer nog inte köra upp till varken min mamma eller till min Pappas familj,
finns ingen mening, ingen lust.

får hoppas jag finner någon glädje att åka köpa något till vår dotter i julklapp.

som jag mår idag vill jag nog vara helt ensam hemma på julafton, så får min man o dotter åka här i från.

Läkar besöket

Går dagens sms var fel, då det är fel i deras system, så om de bokar till en läkare som har jour
skickas det automatiskt ut sms att man ska vara där 8.4o.
De innebar att jag inte alls hade någon tid i morse, och sa att jag SKA
träffa Dr B alt. Dr U.
DR.B som jag hade tid till i eftermiddagen jobbade på förlossningen idag så han fick lämna avdelningen och träffa mig..

Blodproverna är på väg ner, vilket betyder att ny OP ej behövs.
Men nytt hcg prov behös på Onsdag och ny tid till honom på Torsdag nästa vecka den 27/11.
För att se att allt fortsätter att sjunka så att man kan stryka cellgifts behandling för att få ut ev. rester.

Vi pratade lite om graviditet, risker och IVF.

Han började att prata om preventilmedel, och jag sa att jag inte vill ta något, medans han sa åt mig att skydda mig då vi har sex, för att jag inte bör bli gravid inom 3-4 månader. (vilket jag har mycket svårt att vänta så länge med att försöka så känner jag mig rätt kommer jag iaf inte vänta 4 månade innan jag försöker)

Han sa att jag mest sanolikt skulle få nytt X, och skulle jag få ett nytt X förlorar jag direkt min sista äggledare.
Men han kunde inte säga procent, (och vem kan det?!)
Men visst chansen finns att jag kan få en normal graviditet, men troligtvis inte.
Och jag frågade om det går att fixa till den "knick" jag har men det är alldeles för skört för att kunna laga så NEJ!


Då vi pratade om IVF, så pratade han om att operera bort min sista äggledare, alternativ sy fast en knapp till äggledaren (om operationen görs i denna region, vilket han skulle kolla upp)
Och att gör jag IVF och det skulle vandra upp mot äggledaren och bli ett X vore det förfärligt och sorgligt, och att man då ville utesluta att det skulle kunna bli ett X åtmindstånde.
Då risk för X finns även om man gör IVF, fast mindre risk med IVF än vad jag har om jag försöker att bli gravid själv!

Han sa vilket han tyckte var positivt är att "Du har lätt för att bli gravid och det är jätte bra då man gör IVF, du har ju "bara" äggledare problem (han sa ett annat ord som jag i skrivande stund inte kommer i håg)
Han sa att lyckas med IVF är 30%
och på så sätt har jag ju bättre "odds" att bli gravid själv men desto större att risk för x.
Han tror att Ivf hade vart bra för oss.

Men han sa åt mig att komma tillbaka på Torsdag för att han behöver fundera, för då vi träffades förra Fredagen "hade vi inga pengar till ivf, men det har ni nu" Och att han vill vårt bästa och mitt bästa för minska risker och lidande för mig så behövde han läsa igenom alla mina papper, och överväga vad han anser det bästa för mig (och min man)
Om man ska
*operera bort min äggledare (direkt)

*Låta oss försöka bli gravida själva först, och om grav uppstår och sitter på fel förlora äggledaren då

* Göra IVF direkt, och då *operera bort v.äggledare/sätta knapp mot äggledare som man kan ta bort om man Båda ingreppen innebär sövning.

Usch jag är så kluven och jag och min man har mycket att fundera på.

Vad har du som läsare att säga, vad tycker och tänker du??


Min läkare sa åt mig att vara glad för det jag har, att jag inte får glömma bort min dotter att jag har henne (kände mig oehört dum då han sa det till mig) Att även hur ledsen jag än är, så har jag ett barn, ett otroligt fint barn.

Lite privat

I morgon är det dags att besöka läkaren.
Läkaren sa att jag hade tid hos honom kl.15.00
Idag fick jag ett sms på sen eftermiddagen ifrån sjukhuset att vara där kl: 08:40 !!!
Jag blir faktiskt lite grinig.
Då jag med så kort varsel ska ställa mig in att vara där jätte tidigt.


jag blir så ledsen inom mig, varje gång, då det på Tv reklamen visar små bebisar på Pampers blöjor, att 1 förpackning blöjor ger 1 vaccin till barn i annat land..
Vill bara fånga bebisen och önska den var MIN.

Har haft ont en hel del gånger idag på vänstra sidan, precis känslan som innan operationen,
kanske beror de onda på snittet i äggledaren, men ska bli intressant vad dr säger efter 6 dagar efter op om han säger att mitt onda beror på operationen...

Blöder som en gris till o från och min dotter ger mig pikar om att jag har blöja på mig :-(
Vilket jag inte har utan enorm binda ifrån gyn avdelningen som man får efter operation.
Så jag kanske inte borde oroa mig för att behöva skrapas.

Har börjat få tillbaka hosta, och små ont i halsen.
Är illamående varje dag och medicinerar för det.

jag och min man har börjat prata om IVF, eller rättare sagt vi började desperat att prata om det på Fredag kväll på akuten.
Och det lutar väldigt mycket åt att vi kommer sluta försöka bli gravida själva,
och satsa i första hand på 1 IVF försök än direkt, (då vi väl får börja försöka bli gravida), bli gravida av oss själva.
Men vi får se vad läkaren rekomenderar.

Kanske är det vår lott att inte få något mer barn.
Kanske är jag inte en tillräckligt bra och duktig mamma och gud visar att
det får vara stopp.

Det känns för j*vligt att behöva betala för att försöka bli gravid, då vissa kan ha sex och råkar bli gravida, då andra som så gärna vill ha ett barn får ta fram sparbufferten för att kunna försöka få ett barn/ett barn till.
Det är förjävligt att det är en klass fråga om VEM som har råd att "få barn"/försöka få barn.
Jag kanske inte har de pengar att överrösa mitt/mina barn med massa saker, men jag har Kärleken, tiden, viljan önskan och kärleken till ett barn..
Varför kan inte det få prioriteras?!

Jag är rädd för att känna mig mer "oduglig" än vad jag idags läget gör,
är så besviken på min kropp.
Varför har jag behövt haft så många cystor på mina äggstocker under flera års tid förr i tiden, som krävt punktioner, operationer och medicinering för att bli av med dem.
Varför behöver jag ha haft lite Endometrios, minns den stora "choklad cystan" som dem fick ta bort och skicka på analys, men fanns som tur var inga förändringar i den.

Jag är rädd för om vi inte lyckas att vi inte ska ha råd med mer försök, att vi skall komma till den punkt att vi inte anser längre det är värt alla pengarna för att uppnå ett nytt försök..

Önskar att det fanns någon som ringde, mailade mig, skrev till mig att jag/vi hade vunnit pengar, att någon ville skänka en slant till vårt försök.
Nu avslöjade jag många drömmar jag återkommande har haft.
Har även drömt och önskat att jag fick någons äggledare.
Någon som inte ville ha sina..

Som jag svamlar..

Jag har så många drömmar, önskningar och mål

Nu får jag sluta, nu har min febriga dotter vaknat 23.45
ska få lite vatten i sin flaska. Stackars liten är så varm ligger bredvid oss
sen ett par veckor tillbaka då hon vart sjuk i ett par veckor.

natti natt.
Och med mitt inlägg är inget illament mot någon
Frustration och avundsjuka och längtan, från en misslyckad själ.

Tack till er som orkar att lämna en komentar.
Det betyder mycket, även om ni inte har något direkt att skriva
men en vink om att du läst, betyder så mycket för mig!
God natt
och raport om läkar besöket kommer så fort jag har hunnit hem.


Jag vill även TACKA de som har hjälpt oss, som funnit vid vår sida, till dem som hört av sig, hjälpt oss med vår dotter, till alla som visar att medmänniskor finns som kan visa empati.
Ett stort tack till alla er som fått mig känna, att de faktist finns några som bryr sig om mig!
Det betyder oehört mycket för mig

En liten ängel

Du ler emot mig, och ser mig djupt i ögonen

du tar min hand, och håller den i din

jag låter mig mig förtrollas utav kärleken.

i verkligheten är en fantasi

En liten ängel, som tar min hand

som tog mitt hjärta och satte det i brand

en liten ängel, ja det är du...

en liten ängel är hos mig nu.

Du finns hos mig

med värmen som jag alltid får

du kramar mig och vilar i min famn

ett ögonblick vi glömmer all den tid som går

vi har varann

och tror på kärleken

En liten ängel

som tar min hand

som tog mitt hjärta och som

satte det i brand

En liten ängel

ja det är du

en liten ängel är hos mig nu.

En liten ängel det är du!

En liten ängel är hos mig nu.

En liten ängel, som tar min hand

En liten ängel är hos mig nu

(Thorlief´s sjöng denna)

Tror min sorg börjar komma...

Utan anledning kan jag börja gråta,
helt plötsligt kan jag bara känna sådant tomrum inom mig.
Helt plötsligt känns allt så fruktansvärt orättvist
nu står jag där som ett jävla fån och inte längre gravid och glad,
inget att se fram emot, ingen världens bästa födelsedags present till sommaren.
se alla andra vara lyckliga och glada,
men hos mig är det bara tomt, och tårarna sprutar emellan åt.
Trodde inte att jag skulle ta det så här i och med tårarna tog "slut" efter
läkaren samtal i fredags, var kall och lugn och visste vad som komma skulle.
Försökte och försöker verka oberörd men jag tror nog att min sorg börjar komma
och helt plötsligt känns allt så ensamt och övergivet
Varför kunde han inte skrapa mig samtidigt för,
vill inte blöda till och från, vill få slut på skiten, bort med eländet
börjar återgå till min normala kropp igen.
Saknar att få ta mig härliga bad med underbara badbomber och levande ljus.
Jag vill få bort "skiten" inom mig, och är det inte borta på torsdag vill
jag att han tar bort det. Men frågan är hur han ställer sig till detta.
Orkar inte gå och vänta ut att de ska släppa taget och lämna min kropp.
Det är en sorg, en plåga ett jäkla "hån" mot mig att behöva vänta i någon månad med att bli gravid igen, det har ju vart min "livlina" att orka vidare, att inte ge upp och fortsätta kämpa.
Nu vet iaf våra föräldrar om vad som hänt och skett.
det som jag ibland undrar över varför aldrig någon kan besöka mig på sjukhus förutom min man och dotter, så många gånger jag tyvärr fått ligga inlagd
Kanske kan de bero på att "mitt kött och blod" inte bor här nere.
Men alla andra? Är det så andra vill bli behandlade då dem hamnar på sjukhuset själva?!
Jag har sådan muskel värk så att jag nästan knappt orkar röra mig, försöker att inte röra kan knappt gråta utan att det gör mer ont i kroppen.
Så fort jag rör mig får jag ont på olika ställen i kroppen av gasen/vätskan de sprutar in i kroppen då, buken fylls upp under operation.
Varje dag har jag smärtor som kommer och går på vänstra äggledare, och känns som man varje gång upplever ett nytt utomkveds, men "smärtan" är väl bara att allt håller på att läka sig.
Varje dag har jag illamående.
Jag "njuter" av de stunder min kropp inte värker, då jag inte mår allt för illa, då jag "bara" har inre sorg.
En dag kommer solen skina men inte nu.

Snart är det Jul, fan vad kul...
Nej, faktiskt inte alls.
Ingen ork att städa, plocka undan här hemma.
Här ser det för jävligt ut och önskar jag fick ordning på vårt hus
plocka fram lite jul saker nästa helg.
Men jul och julklappar kan bara kvitta är så jävla trött
så kluven vart man ska vara och göra, vem som blir ensam och inte ensam
vem man ska vara hos..
Min man och dotter kan sticka och fira jul, jag kan ligga hemma hos våra katter och fira den jul som jag inte vill ha.
Julklappar kan ja bara glömma, var finns glädjen?
Hade önskat så att de var vår sista jul vi 3 tillsammans men än en gång kommer det inte att vara det.
Hur ska jag orka få ordning på mitt hem? varför finns det inte hjälpsamma samariter som kan hjälpa till att plocka undan massa onödigt som jag har hemma, jag har inte krafterna själv.
Så därför får jag bo som jag tycker i min "stia" där alla överflödiga sakerna står..
I flera månader har jag vart gardin lös i ena rummet.
I några månader har inga gardiner kommit upp i vårt tv rum på ovan våningen.
Fast nyinköpta gardiner finns, men behövs läggas upp, men hur ska ja orka..

ja hur ska man orka....

Nu orkar jag inte skriva mer, min sömn tablett börjar hjälpa
och jag ska ta tåget nu..
släppa verkligheten lite grand
en dotter som ska upp tidigt i morgon.
Och dagen rullar på igen



När gud inte finns vid ens sida, vem gör det då?
När han där ovan inte kan göra mirakel, vem kan få mig då att tro att mirakel finns?
När han där ovan inte ger mig lugnet, vem kan då göra det?



men här kommer
En fin sång:

Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.

Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.

Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.

Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret,

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få

vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då
Nej du måste finnas, du måste,

Jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.

nej du måste finnas, du måste,

Hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstans jag vore ingenting,

Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så

Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves

Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta

Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den

Vem skulle så ta emot mig tillslut efter döden.

Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste,

jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste,

hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting,

Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste,

hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstans,

jag vore ingenting, Om du inte fanns

Gud har övergivit oss

I fredags fick ja nog med denna difusa små onda känslan på vänstra sidan
(den sidan som jag bara har en äggledare kvar på)
Jag ringer kl 10 och ber min dr ringa upp mig Omgående.
ingen ringt så 11.55 ringer jag igen.
och inom en halvtimme ringer dr B upp mig.
Han sa ja förstår din oro med din bakgrund och ej säkert vi kan se med än vad din dr såg i måndags.
Kommer dit och ser bara samma som sist typ.
Försäkerhets skull så bestämmer dr B att man ska följa upp mig igen med blod hcg prov vilket min beh. dr inte ansåg behövdes då allt såg "bra" ut i måndags.
Dr B lovade att ringa mig så fort resultatet kom. Kl 15.55 ringer dr B, jag hör redan då han nämner sitt namn att det är något som är fel.
Allt brister för mig.
Berättar att mitt hcg var i Måndag på 400, idag (fredag) på 2000.
Och vid 1500-2000 i värde så ska man se en grav i livmodern.
Så han sa att jag vill att ni kommer in i kväll till akuten för nytt nogrant vul.
Han ser ju denna svarta prick som bara var 1.4mm vilket inte är normalt för den hcg halt och utesluter en grav med mina värden.
Var klar på akuten 21.00.
Och blir inlagd direkt, kl 23.30 på fredag 14/11 så ligger jag på operations bordet.
Vi hade pratat noga min man, jag och dr B om konsekvenser och vad som kan hända och vad han hoppas på att klara av.
Allt slutar med att han kunde skära litet hål på min äggledare och suga ut.
(han hoppades på att allt kommit med ut) och han lykades behålla min äggledare då dem inte sydde igen den utan gav olika sorters medicin som drar ihop kärlen som skulle släppa blödningen.
Jag har idag söndag 16/11 tagit nytt blod hcg prov som sjunkit till 400 igen.
Och i morgon måste nytt prov lämnas..
De som är bra i dags läget är att de sänktes så mkt så man inte nu i första hand behöver om operera mig som var en risk.
Sjunker det inte tillräckligt bli de cellgifts tabletter.
Vi får inte försöka bli gravida på 2-3 månader för äggledaren måste hinna läka och inte minst min själ som han sa till mig.
Det har tagit hårt fysiskt och psykist att ha haft 2 missfall (var av de ena misstänker dem var ett X som självläkte) och 2 defentiva utomkvedshavandeskap bara i år!

Kommer att ta mig en funderare på om ett andra barn är så jätte viktig för mig, om det är värt att riskera och skada min hälsa.

Men sorgen & saknade i ens hjärta är något man får arbeta med och se vad som är bäst.
Så till er som väntar ert första barn, Lev som om det vore ert första och sista, man vet aldrig vad som kan hända.

Är på permision över natten, blir det för jobbigt är ja välkommen i kväll/natt om ja inte orkar med det.

Har ont i kroppen och är illamående. Tycker de mesta är pissigt då de gör ont och mår illa.
Har knappt gråtit, är nog för slut och trött i kropp och själ.

Är det någon som har några frågor är ni välkomna att fråga! sköt om er!

UTOMKVEDSHAVANDESKAP nr2

Idag ringde jag gyn då jag i över en vecka haft känningar på vänster sida.
Fick prata med dr och bestämde ja skulle komma in kl 14 på undersökning.
På vul ser man ingeting.
Tog akut blod hcg prov. Åkte hem med besked att han ringer mig..
strax innan 16 ringer han mig och jag hör på hans röst, en röst man bara vet att det inte står rätt till.
Han säger att blod hcg:t idag låg på 2000!!
I måndags låg det på 400.
Och från 1500 ska man kunna se en graviditet i livmodern.

Så jag blev ombedd att komma in på akuten idag för nytt nogrannare VUL, ser man inget då
blir det operation i morgon.

jag har nog inga ord för hur orättvist, sorgligt, och hur allt känns som ett stort jävla Helvete!

Och jag är så in i helvete RÄDD för att förlora min sista äggledare.
Rädd för att bli sövd,
rädd för att få en jävla klant till läkare

Sist jag opererades akut var Lördag den 26.e juli 2008 för utomkvedshavandeskap.

ja känner mig så tom, men inte överaskad över det jag kännt. Men velat tro på det bästa för att klara av att hantera det hela.
Då jag åter inatt vakande av att jag hade ont så fick de mig till att vilja få hjälp idag.
men med önskan om att allt skulle ha gått bra ville ja försöka vara stark..


jag tror inte på Under att dem nu i kväll kommer se ngt foster i livmodern, även hur mer nogrannare de kommer att vara..
Vet vad ja känner i min kropp, och känner att jag har ont, jag får väl vara glad att ja hitills inte hunnit skrika av smärta.
Men blir så fruktansvärt ledsen att man måste känna sig GRAVID då allt bara är ett helvete!

Nu måste jag åka in..
Ska först lämna av mitt älskade mirakel. sen ska min man få äta lite på sibylla.
Hade köpt hem kalops kött idag med min starka tro att jag bara började bli "psykist instabil", och min tro att de skulle gå bra så ville ja inte tro.

Men när läkarens röst började prata brast allt.

ja ville verkligen ha detta lilla mirakel, ansåg att det nu var min oh min mans tur..
Men livet är orättvist.

Vätska

Glömde att skriva ner att på Vul:et i måndags att läkaren såg att jag hade vätska på vänster sida som "inte skulle vara där" men såg inte ut som blod..
Undra om det är det som jag känner utav på vänster sida?!
Men varje gång jag känner utav, får lite ont utav det, så känner jag hur det börjar göra ont i bröstet på mig, rädsla och ångest.
Tänk att det snart äntligen är helg..
Just nu är det rätt mycket här hemma, med en sjuk katt med hög feber och infektion som varken äter eller dricker och en dotter som inte mår riktigt bra
och sen har jag mitt egna.

Ibland får jag för mig och tror starkt på att inte ens denna gången att det är en normal graviditet.

Vissa som sett mina bilder, skämtar om att det kanske är trillingar, bara tanken innebär ångest.
Men rädslan att de som läkaren nämnde "blod droppar" men han inte trodde att de var det, inte iaf den i slemhinnan som man såg på bilden.

Avskyr att jag ska ensam in och minnas allt som sägs och berättas.
Kanske jag borde ta med mig något som spelar in samtalet så att jag kan lyssna om och om igen.

Nu mår jag illa och ska försöka komma till ro i sängen, tagit 1gram alvedon men ännu ingen effekt av det jag känner till och från får väl ge de lite tid till.

Natti natt..

och förlåt mina negativa inlägg, men det måste få komma ut, ens tvekan, osäkerhet
Ösnkar jag bara kan få positiva nyheter och kunna få släppa viss oro.

Vad magen svullnar upp på eftermiddagarna/kvällarna helt otroligt

Läkar samtal

Idag ringde min läkare, fick prata en kort stund med honom.
Han berättade att går dagens HCG värde låg på 400, vilket talar mer för en tidig normal graviditet än ett X.
Värre skulle det vara om mitt hcg värde låg på 3000 nu..
Så Gravid är jag :-)
Han frågade mig hur jag mådde,
Jag svarade: Illamående!
Han svarade mig; BRA! Fortsätt med det!

Och jag skulle inte lämna något nytt blod hcg prov, utan han var nöjd.

Så just nu känns det mer som en lättnande suck ifrån mig och känner hur mycket oro försvinner i från mina axlar.

Nästa gång ska vi se om de finns något i min livmoder, att det har växt som det ska.

orolig

Än en gång är man lite "orolig" och nojjig, då man kollar på vul bilden och man se en svart prick i slemhinnan. och sen utanför den är det 2 prickar till..

han nämnde att de kunde vara blodprick de i slemhinnan men de trode han inte.
Men då vissa kommit med komentarer att "tänk om det är 3", varför är det 3 prickar?!

ja varför är det 3 prickar, vad kan de vara?

är så himlans illamående men vet inte om det beror på graviditet, utan då ja mår lite dåligt till och från med problem..

Början på ett liv?

Den svarta lilla lilla mini pricken där KAN vara en gravidtet, men inget är 100% än.

Läkaren sa "Why not?!"..

Kunde vara en blodprick men inget han tror.

Ska tillbaka nästa måndag på ett VUL och får komma när jag vill mellan 13.00- och fram på natten.

Så ännu en vecka av ovisshet.

Risken för ett X är HÖG, och innan man konstaterat en riktigt graviditet så kan man inte utesluta ett utomkvedshavandeskap..

Det lilla vi såg idag, är mer än vad man kunnat se någon gång av de 3 graviditeterna som jag haft i år..

Lämnade även blod HCG prov. Så på onsdag kanske jag kan få svar på proverna och då skulle de även beslutas OM jag ska ta nytt i slutet av veckan..

Åh jag hoppas innerligt att där är någon liten mini i min mage :-)

För mig känns de lite mer hoppingivande då man nu sett något iaf.

Jag ber till högre makter

Läkaren var positiv, och han har innan sagt till mig; Du ska bli gravid innan jag pensionerar mig & klappat mig på axeln..

Idag sa han; vad härligt, då kanske jag snart äntligen kan pensionera mig om du är gravid.

Skriver mer senare i kväll..

vad tror ni??

Utomkvedshavandeskap

Jag är så rädd, så orolig, ledsen inom mig.
Psykist påfrestande.
Och börjat sakta men säkert inställa mig på att ha ett nytt X.
Jag vet ju inte ÄN om jag har det,
men något känns ju inte som ja tror det ska vara.
Kanske kan man ha små ont på ena sidan utan att det behöver betyda ett X?!
Men med min otur så skulle det inte förvåna mig..
Är orolig om det i så fall kommer krävas en ny operation? om de i så fall kommer att kunna rädda min äggledare? Om ja, hur stor är ännu ett nytt utomkveds då jag blir gravid.
Om inte operation, hur många sprutor cellgift kommer jag att behöva ta? Kommer jag få ont, fysiskt ont? Hur länge? Innebär det då att min äggledare är "sönder" ialla fall?!
Kommer det att behöva båda delarna för att utesluta/diagnosera ett X?

Kommer jag få någon bättre hjälp denna gången?!
Hur många dagar kommer det att ta för att få reda på om man har ett utomkvedshavandeskap eller en normal graviditet?!

Om det är en normal graviditet, varför känns det så konstigt?
Om det är en normal graviditet, kan man då vara säker på att de inte är ytterligare en graviditet som är i äggledaren?!

jag är så fruktansvärt RÄDD för att förlora allt hopp om att vi själva ska kunna bli gravid genom att min äggledare kommer att förstöras om jag nu har ett X.
Livet kommer tappa en STOR mening om "naturens gång att bli gravid själva" försvinner..
Skulle de bli så man förlorar sin sita livlina att kunna bli gravid, kommer jag då kunna klara av sorgen att genom att vi troligtvis inte kommer att ha råd att bekosta egen hjälp på sjukhus för att kunna bli gravid.
Hur kommer man i så fall över sorgen att aldrig mer kunna bli gravid själva igen, jag och han på "egen hand"..
Jag vill inte bli mer bitter och ledsen igen på alla runt omkring i vår/min sorg att inte kanske kunna få en ny graviditet..

Jag ÖNSKAR att min man kunde följt med mig, eller någon annan kunde följa med mig i morgon och finnas vid utsidan av dörren, "ta emot mig" även om solen skiner eller allt förvandlast till ett helvete återigen.


Hur ska jag klara av att hantera att kanske inte kunna få klara besked, normal graviditet eller inte?!
Jag mår så dåligt inom mig just nu.
Känner mig så fruktansvärt ensam....


Hur mår man på dessa "cellgifter" som kanske måste ta via spruta, tabletter?!
Är det några biverkningar?!

Den smärtan som jag upplevde nu i juli, 23-26 Juli var FRUKTANSVÄRDA och det jag känner nu är INGET i jämnförelse mot det jag känner nu, men rädslan att gråta och skrika av den smärtan, då attackerna kommer.
Jag hade ju aldrig några blödningar utan allt var ju frid och fröjd trode jag, och kände mig ju hur gravid som helst..
Varför de kanske inte stötist ut av sig själv och eller fått någon blödning, var nog pga att jag tog Progestoron..


jag vill tro, jag vill hoppas att allt bara är bra, och att det tex bara är min äggstock där ägget kom ifrån som gör små ont till och från och kommer i "attacker"..
Men med min otur så är min tro på detta inte stor.

USCH, vill inte åka ensam i morgon :´(

Jag har inga av mina föräldrar eller svärföräldarar att prata med heller då vi inget vill säga till min mans föräldrar.. Min pappa verkar inte förstå detta med sorg och saknad, och tycker att man ska nöja sig med ett barn det är gott och väl. Min mamma känns det inte bra att berätta för.

Förlåt att jag är så negativ

Farsdag

I dag tog jag mitt sista test här hemma.
Vaknade av illamående och gick upp och testade.
Efter vart uppe började de "pulsera" göra lite ont på vänster sida, och glädjen dras ner och oron sätter fart.
Nu önskar jag bara att dagen går fort, och tiden fram till gyn besöket i morgon passerar fort.
Och att jag slipper ha ont och känningar.
Vill helst inte åka in, då jag har sån tillförlit till min beh. läkare.
Och vill inte att någon med kanske mindre erfarenhet uttalar sig om mig.
Är idag väldigt illamående.
Men i skrivande stund känner jag ingen glädje.
Kanske är det inte meningen att vi ska få mer barn.
Ödet avgörs nu.

Själa glad

Pratade idag med en präst, han verkar helt underbar, ung man, och han skulle be frånhela sitt hjärta att allt skulle få gå bra denna gången. Och det betydde mycket för mig.

Är faktist lugnare nu ang de onda då de kommer och går och även är på höger sida, och på höger sida kan ja inte ha ett X.

Imorse, hmm i natt kl 05 då jag testade blev jag så själa glad över att testet visade gravid,
Tog ett kort på mig och testet, men vet inte om jag är redo att blotta mitt ansikte ännu här.
jag kände inre lugn och glädje så jag lyckades sova i ca 2 timmar..

Idag hyrde min man en film, så då dottern sover blir det att gå upp på ovan våningen, tända massa fina ljus, och unna mig lite gott att äta

små ont

Är väl lite orolig idag med.
Små värker till och från på vänster sida,
någon gång på höger, men mest gör det ont på vänster sida.. (och de är på vänster sida som jag har en äggledare kvar på)
Det är inte roligt :´(
Men skulle bara ta alvedon 1 gram, och skulle ja få väldiga smärtor i så fall söka akuten
jag vill inte tro att ja har den jäkla oturen att även denna graviditet sitter fel, de får den inte göra.
Jag vill få ett barn, inte ett ingrepp/cellgifter i/på min kropp igen.
Nej så ska det inte vara...

Är jätte trött idag efter denna värdelösa natt som jag inte fått sovt knappt något..

Mardrömmar

Ja lite mardröms aktig natt har det varit, och jag har väl vart lite bekymrad över en incident där en elev på skolan förstört en stock till vår tomtgräns igår, och min man var väl inte jätte glad och det måste ju redas upp på ett eller annat sätt.

Jag hade även fått för mig att jag inte längre var gravid!!

så ja legat vart orolig

Så jag fick ta mig ett test idag, och den visar Gravid :-)

Har även visst gått ner i vikt med några kilon. vägde om mig då jag gjort fel igår och haft en badrums matta under vågen. så jag vägde väl ngt hekto mer idag än igår.

Tog även idag en bild på mig där man ser magen nu ifrån sidan, kul att ha uti fall att, allt går bra denna gången så då är de kul att ha en bild tidigt

tack

Ja tackar han där ovan för ännu en dag som gravid,
även fast han plågar mig..
Är super trött och ska lägga mig och sova nu,
ska se om det även i natt blir en "favorit" i repris att vakna strax innan 04 på morgonen genom att må illa.
Nu ska tänderna borstas, och lillaminis del av livlina ska tas för sista gången för idag.
Nästa Proggis tur tas vid 06.
Ska göra lite korsord och sen sova på min underbara tempur kudde och underbara
stjänbädden säng Zzzz sömn är ljuvlig.

(ps; idag tog min första graviditet efter den jag hade med min dotter slut, så 1 mål stolpe är avklarad :-) Den graviditet som avslutades på min mans födelsedag i år )

Orolig

Ja sitter på nålar, känner efter det lilla minsta..
varenda liten känsla får mig till ångest.
Det är inte roligt att vara "gravid".
Och jag tror inte att detta kommer att gå vägen.
Är nog inte meningen att vi ska bli fyra i vår familj.
Jag vill känna styrkan och glädjen att jag som i de andra 3 graviditeterna
kände glädje, en "självsäkerhet" om att allt faktist skulle och ska gå vägen.
Men det är nog helt bränt.
I skrivande stund känns det inte alls hoppingviande
är bara orolig.
Det "bränns/svider" i u-livet...
har haft samma i alla 3 andra graviditeterna mer eller mindre.

Är trött, små illamående (men tror det beror på mina problem med magen sen innan)
och b-vårterna svider/gör små ont vid beröring. lite "mens värk" känningar till och från

haft ont i äggstockarna till och från i ett par dagar..


varför kan inte allt bara kännas frid och fröjd för?
Kommer bli lååååååååååånga dagar fram till läkar besöket om ja ens får fortsätta hållas gravid.
*lite ledsen*

Besök

Idag ringde en BM upp mig ifrån Gyn, berättade att dr själv inte hade tid att ringa mig.
Han lät medela att han vill träffa mig redan på Måndag!!
Måndag den 10/11.
Så jag fick komma på jour tid så det kan bli så att jag får sitta och vänta.
Hoppas INNERLIGT att dagis kan ställa upp med att jag får lämna J lite senare den dagen och ha henne där lite längre.

Efter samtalet kom jag och tänka på att jag kommer ju inte vara så långt gånget och ringde upp dem igen, men hon sa att han ville träffa mig iaf, kanske prata om medicinering ect.
Så jaja, bara jag inte behöver bli onödigt orolig för att dem går efter en 28-dagars cykel och tror att ja ska vara längre gånget än vad jag är.

Önskan

Älskade pyre STANNA

tankar

Varenda litet mag knip, känsla noteras och känns efter extra mycket.
Är så överkörd av alla tråkiga och sorgliga händelser i år.
Tron om varför de skulle gå bra nu, men samtidigt försöker jag se framåt, hoppas försöka våga glädjas, men minnet av vad som hänt under året är en riktig glädjedödare.
Är idag barnvakt och var ute och Promenerade med vagnen, och känner att de "rinner" till och tänkte bara fan, fan och åter fan samtidigt som jag hade magknip.
Kommer hem ställer vagnen på utsidan där lillen sover och springer in på toaletten och möts som tur var av bara progestoronet som håller på än att "rinna ut" med lite flytningar.
Usch avskyr att ha dessa magkramper som jag har då jag är dålig i magen, som idag.
Och bara för att jag är kass i magen lite grand så får ja för mig att de är ett tecken på att jag kommer få missfall nu, då jag brukar vara hård i magen då jag är gravid.
Vill bara att dagarna ska gå fram åt få klarhet i vad som händer o sker. Vill dra fram mig någon vecka och få reda på om ngt sitter i livmodern på mig, sen ytterligare någon vecka för att se ett hjärta picka.
Önska önska önska..
Men verkligheten är en annan...

Är så trött idag sover oroligt och haft vår dotter bredvid oss i flera dagar och märker att hostan blir bara värre för henne.

Idag ringde jag även till gyn mottagningen, men läkaren var inte i huset förens i morgon först, han är idag på ett annat sjukhus.
Men hoppas och önskar att han ringer mig idag...

Hoppas någon annan kan hoppas för mig, då jag inte har den tron och hoppet själv.

Raskaana

Snälla rara underbara mirakel; Sitt nu på rätt ställe, stanna kvar, väx och frodas, ge mig världens bästa fördelsedags present till sommaren.
Nu borde det väl få vara min och min mans tur att få vara lyckliga och glada?!

Gravid?!

God morgon!

Ett svagt svagt + som min man och jag har sett på CLEARBLUE´S Grav test.

Vi får väl se om det blir något utav allt det hela eller om allt rinner ut mig på Måndag.

Tack till er som trode på mig igår.

Varför jag tvekar lite är att jag gjorde ett mer g-test igår av Testlagret som visade neg.
Och idag syntes de knappt ngt alls på testlagret (men ett svaaaaaaagt mkt svagt extra streck fanns där)
medans CB gav utslag inom 2 minuter.
Så därför tror jag allt kan vara på väg ut iaf.
Men HOPPAS innerligt att det vill stanna kvar och att jag ÄR gravid.
Men får väl se mig som gravid fram tills mensen kommer.
Och detta svaga ifrån CB är så himlans vanligt för mig så de är ja inte orolig över då jag "brukar" få de så ifrån det märket.
Men litar lite mer på ett CB test

Sen så sjönk tempen rätt mkt idag men ovanför coverline. (och mars kurvan är samma att äl +12 och 13 sjönk tempen o höll sig låg för att på Bim stiga. Hoppas det är så, och att de inte är någon mens på gång..