Då viljan inte räcker till.

Har inte haft så stor lust, eller någon vidare ork till att skriva.
Jag har åter igen fått, och försöker inse att de någonstans går fel.
Så fort lusten, intresset glädjen för att göra något som att fixa och dona med att sälja saker tex.
Jag tycker det är så otroligt roligt.
Men igår kväll, natt så började jag gråta i min mans famn.
Jag är så TRÖTT!
Detta misslyckande att det finns sån vilja och lust att försöka "Arbetsträna" genom att jag försöker hålla denna "hobby" igång.
Min chans att kunna försöka kunna få in pengar, alldeles "egna ihop tjänade pengar".
Jag har vart så glad, att jag har kunnat visa min man "titta här".
Jag var så glad, tyckte allt var jätte roligt. Hade så otroligt mycket energi, satt uppe till 01, vissa nätter nästen fram till 05 på natten för att kunna hinna med allt. Sen gå upp 8 senast 9.
De senaste dagarna börja känna att jag håller på att bli tröttare och tröttare igen..
Och den speciella tröttheten som kommer, som är ett tecken på att det har gått för långt, och att någon borde slå en klubba i huvudet på mig vid 20 tiden ett par dagar fram över.
Allt för att återhämta all den "maniska" tiden där mina inre batterier sakta men kännbart börjat ta slut.
Om jag kunde fått vara född till att ha ett inbyggt batteri, som en Duacell "kanin" har.. "den bara går och går"...

Men stå här åter igen; Då lusten och viljan VILL så otroligt mycket, men återigen inse att har jag brutit ihop en gång redan,
och det är tyvärr inte slut än.
När jag till och med hittar något roligt, så orkar min kropp, orkar inte jag.
Jag kan bara inse att jag fortfarande inte är redo,
Det är precis som min F.d Handläggare på Försäkringskassan sa åt mig; "Du har misslyckats så många gånger nu, så nu måste du i så fall ha ett läkar utlåtande som skriver vad du kan, och hur många timmar som är lämpligt".
För även i Försäkringskassans värld, blir man kallad och man "Misslyckas"..
En misslyckad människa.
Jag höll inte ens ihop i 14 dagar, innan dessa dagar hade gått så hade jag redan brutit ihop, av Trötthet och stressad.

Jag äger inte makten över min kropp, inte ens då det är något som ja tycker är otroligt roligt så orkar jag inte.
Inte på samma sätt, och vill nu bara att allt ska vara över.


I Torsdags eftermiddag fick vi ett uppdrag, så hela familjen körde iväg... ca 45-48 mil var framme sent. På radion kom varningar, om en trafik olycka som har hänt en bit längre fram på den vägen vi ska förbi.
Men de hann och ordna sig.
Vägen hem, skulle vi försöka hitta till min pappas nya bostad.
Ångest. Stressande, kom in på spårvagns fil?!
Pappa som förklarade som en Kratta vägen, iofs på ett ställe som jag aldrig kört till.
Och det var ändå 6 år sedan som jag bodde i de trakterna på ett ungefär. Innan vi kom till pappa, så precis hade de hänt en trafik olycka precis i motsatt riktning där jag kör, 2 bilar inblandade och var nästan igenom "min sidas" vägräcke. För de hade gått igenom deras sida.

Väl hemma hos min Pappa, och efter hade kört runt de stället 3-4 gånger innan han går ut och ställer sig på vägen för att vinka så kommer vi tillslut, båda stressade och irriterade.
Svurit både det ena och de andra.
Dottern får sina julklappar; en "skinn" midje jacka, en vit kortärmad blus, och ett par Jeans i stl: 116. (dottern är nog snart en meter lång)
Hon som jag nämnt om tidigare i min blogg, då det blev för mycket då de var här sist.
Hon tar tag i jeansen, och säger i frågande ton: Undra om hon kan ha dessa, de ser väldigt små ut.
Ber mitt barn ställa sig upp, lyfter upp hennes tunika och pluffsiga byxor.
Frågar oss: Har hon blöja på sig?!
-Nej!
Oj då, vilken stor rumpa hon har.
Kärring jävel, säg rakt ut att du tycker att min unge är tjock, fet!
Än att varenda förbannade gång vi ses ska komma och påpeka något.

Jag ber snart till några gudar att hela min familj är Sjuka då vi ska iväg på semester så vi,
JAG slipper henne.

Bättre Pappa frågade oss om vi ville ha denna resan, eller skulle uppskatta och få dessa pengar till IVF.
Då jag ser hur mycket pengar det går för att åka ett par dagar på semester.

På väg hem där ifrån, och nästan är hemma kommer ett meddelande på radion om en trafik olycka, där vi bara för ca 20-25 minuter sedan kört. Att det inträffat en olycka..
När vi kör in på den första vägen, ifrån de större vägarna säger jag åt min man som nu kör:
Har du lagt märke till vad olyckor har hänt, på samma vägar bara ett par minuter innan och efter vi vart där.
Hur fort en olycka kan hända.

När vi kommit hem, går jag till brevlådan
I där ligger en kallelse ifrån ett sjukhus.
med liknande namn och ställe, Patologi och stod något mer på brevet.
Jag kände hur jag kom i spänningstillstånd, sa till min man.
Nu har jag fått en kallelse, men de är ju till fel ställe.
Tar hundarna och brevet. Lämnar en fullpackad bil och barn o man,
Brevet tog lång tid att öppna. Jag kände ilska, rädsla
sen då jag öppnar handlar allt som cellprovs tagning.
Jag höll på att nästan riva sönder fanskapen till kallelse.
Helvete heller jag kommer boka tid till någon Barnmorska och göra ett cellprov.
Ska det göras är det bara någon av mina 2 gyn läkare som får göra detta.
Annars får det vara.
På måndag är de 3 veckor efter operation.
Såg att mitt ena längre ärr glepar lite.
som om hudflik lyfts upp och där under är såret.
Ska kika hur det ser ut idag.

Är så trött.
Grannen undra om vi skulle träna lydnad idag.
jag vill samtidigt iväg köpa lite kläder
Samtidigt som jag bara vill att någon städar och plockar undan här hemma, och sen sticker här i från så jag får SOVA!

OP ärr

Jag måste börja lägga mig tidigare, men har svårt att komma till ro. Tisdag kväll skulle jag ta av, loss plåstren, och tejp remsorna på magen.
Men råkade ta loss fel.
Så de ena ärret var varigt och vattnigt och gult.

De lite längre ärret går inåt i buken även då plåstret är borta, men strips på.

Här har jag torkat rent:

Jag känner mig så fin! Eller inte.... :´(

*För övrigt är jag förbannat trött på all snö.
*På att de känns som jag har en kula i magen, ont då jag böjer mig där huden går inåt.

Tja på lite allt möjligt är jag trött på.

Blandade tankar

Igår efter middag begav jag mig hem till en vän till mig o hennes dotter. Fikade och grejade med mobilerna, snackade lite och bakade kladdkaka och såg på ett program om överviktiga som ska gå ner så mycket i vikt på kortast tid, kampen om pengarna hälsa och självkänslan, första gången för mig som jag såg de programmet
Nog för att jag är mycket stolt över mig själv som lyckats gå ner alla mina överflödiga kilon,
och är idag en "annan människas" kropp.
Det som finns i mina tankar då jag såg på programmet som väckte en del känslor och funderingar.
Får de hjälp att hantera känslorna då de väl nått sitt mål och lyckas stå kvar på den vikten sen?!
För att vart extremt överviktig/ Överviktig till att bli normal viktig innebär ju inte att livet blir en fest och man älskar sig mer själv efteråt.
Kommer de kunna sluta upp att träna såpass som det gör under programmets gång, för de kan inte vara bra så som jag hört att det går till.
Många som tränar regelbundet, som blir sjuk och får ha uppehåll ifrån träningen, eller skadar sig och för att kroppen ska kunna läka att man får avstå ifrån träning, många som är vana vid att träna har jag hört att de får abstinens besvär, mår dåligt, klättrar på väggarna med mera.

Hur finansierar deltagarna i sådant program alla kläder de ständigt behöver byta ut, då de fanns de som gick ner 38kilo på 4½ månad.

Jag upplevde det som dyrt att gå ner i vikt, och då tappade jag inte mina -42 kilo på 4½ månad utan några månader till tog det.

Får, kan de få möjligheten att få hjälp att få bort all äcklig lös, dallrigt skinn som dinglar och hänger på kroppen?

Tänker på en del som fått magsäcks operation, och de som fått vänta jätte länge på sin tid, och vissa får mycket snabbare. Sen på det har de flesta fått beviljat att ta bort all skinn gratis.

Finns det inte några förmåner, rättigheter till en patient som mig som arbetat mig ner och hållit min vikt i över 2 år?!

Som sagt det programmet väckte en hel del!

******

Idag har jag mer ont än vad jag haft de 2 senaste dagarna,
benet där de stuckit mig är fortfarande blått, blåmärke men bredvid är det en upphöjning av huden, och fick sista Klexane sprutan den 11 Februari. Sen är jag helt lila på ett annat stickhål där de satt en av de gånger de gav mig Klexane.
Blåmärke börjar visa och sprida sig ut på vissa av ärren.
Citodon måste jag ta på kvällen. Ligger jag ner och andas in, precis då jag andas ut låter de som magen kurrar varje gång.
Mina vader verkar vara vätskefyllda, då de är tydligt märke och uppböjning där mina strumpor suttit och då är det lös sittande resår.
På Torsdag är det dags att åka iväg och ta bort stygnen.

*******
Idag är det en speciell dag av 2 anledningar och båda handlar om mitt barn.
Den ena är att hon blir fem år nästa månad. Fem hela år!
Vi får hoppas hon lyckats bli 1 meter lång tills dess ;-)

****
Idag har vi vart iväg hos Veterinären,
Vaccinerat min hund som blir ett år om femdagar.
Sen även gjort besiktning, chippning och vaccinering av
vår nya familje medlem.

Snart ska vi köra iväg, mannen min har tid till Tandläkaren.
Ute snöar det ännu en dag.
Idag hade vi tur, på väg hem ifrån veterinären var de polis kontroll på båda ställena, och bilen framför oss vinkade de in, men försent kanske?! så insåg kanske Polisen att de vore oss egentligen han borde vinkat in.
Då vi har en lång spricka i fram rutan, som nästan går ifrån kant till kant, och vi drar oss in i det längsta med att lämna in bilen då rut byte går på närmare 4000kr i självrisk!
Något som är fruktans värt retsamt är att jag lyckas få stenskott varenda år på den bilen. *grrr*

Vet ju att vi kommer att få byta, men för stunden slapp vi få ett krav att inom 1 månad ska de vara bytt som Polisen krävde av mig sist..

Nu kommer strax dottern innanför dörren, då blir det fullt ös och liv!

drömmar

Hej!

Jag lever,
tagit det lugnt.
Åter upptagit mitt säljande på Tradera igen.
Min man hjälper nästan helhjärtat till,
för han har bara väntat på att något ska ske med denna
Klädkammaren som är full av barnkläder, skor, gardiner.


Börjat trappa ner på Citodon dosen nu, men den behövs särskilt då jag ska sova då
det gör ont att vända och förflytta mig i sängen.
Olika rörelser och lyft gör ont


Jag ska försöka börja leva mitt liv igen, söka och göra det jag tror gör mig gott.
Kommer jag göra misstag och inse att jag tagit mig vatten överhuvudet,
så ska jag se till så långt det går att allt kommer lösa sig.
Med planer som jag har.

Jag är en väldigt impulsiv människa, full av drömmar.
Pendlar i mitt mående med kraft styrka ork och tro.
Jag har just nu en plan som jag tror vi ska genomföra.
Pröva - Försöka

Funkar det, och om jag orkar så varför inte?.

Jag försöker finna saker som kan göra mitt liv så komplett som möjligt,
mitt liv ut ifrån vad jag idag tror kan göra mig gott.

Sen får andra ha sina åsikter.


Jag känner mig starkare Fysiskt, betydligt bättre än vad jag ens vågats hoppats på.
Vad resultat kommer att visa vill jag försöka tro och utgå ifrån att allt ska vara bra!

Jag har en lösning på planen jag har om jag inte lyckas, med det som är under rullning.


När beskedet från läkaren kommit, ska jag låta de få smälta.
Sen om samma mål finns kvar då.
Då börjar kanske vi på det som fick läggas åt sidan.

I skrivande stund är jag gladare, positivare och en mer inre tro.
Så jag tackar för de få men sköna och befriande stunderna i vardagen
Då det inre fått sova för en stund.

Det ringde på dörren

Och undrade vem kan de nu vara?!
Utanför står tanten som äger blomster butiken, och säger: Här!

-Aha, vem är dem ifrån då?!
Inte är de från mig, inte ifrån din man.
nähä.
-De är ifrån din mamma!
Så mamma hade vart gullig och skicka blomsterbud.
En otroligt vacker bukett, en mycket fin handling av henne som gjorde mitt hjärta glad!

Igår på Sjukhuset, då svärmor besökte mig, kom hon med en bunt gul orange rosor. De visades vara en avdelning där man inte egentligen får ha blommor.

**********************************************************************

Trots allt fint, sitter jag nu med ångest trött och ont.

Bara inser att jag inte orkar ett och annat.

Tack till er som visat medmänsklighet, ni sms:at/ringt mig,

mailat mig, skrivit kommentarer, skickat fint kort innan operationen

Till min man, dotter och svärmor som kom på besök.

Till kvinnan som hjälpte mig att passa min hund.

på väg hem

Så då har mannen kommit fram till sjukhuset efter ha hjälpt 3 bilar som kört fast på vägen.
Loggar ut och säger adjö till en rätt jobbig avdelning, men med många bra och trevliga personal och läkare.

Han är just nu ute och lämnar första lasset med saker i bilen då jag inte orkar bära något.

Under min vistelse har de vart en del personer som tycker sig att jag ska vända mig till någon tidning. ang hur man blir bemött då man är fysiskt sjuk, och kommun som gång på gång ger avslag..

Cancer besked är inget som får inträffa, för då vet ja inte hur jag ska klara av eller göra för att fixa barnomsorg eller hjälp med barnet.
För inte ens beskeden om ovissheten om tumören tas någon hänsyn till, så hur vida tar man hänsyn till en som hade cancer?!

farväl avd XX

Jag tar steget

Och skriver ut mig själv.
Haft ett långt läkar samtal.
Där meningar trots de andra sjukhuset glömt av mig i över ett halv år, anser inte läkaren att
man ska göra något åt det, kommer inte ihåg hans ordspråk,
För om jag behöver dem, så är det dumt att börjat ett bråk med de.
Samtidigt som jag sa: att om ett fel har begåtts är det även Läkarens skyldigheter att anmäla fel och brister.
Men till svar; man har olika värderingar eller liknande.
För de ska visa sig vara de som iså fall får skriva ett intyg om jag kan göra ett ivf till min beh. läkare, de kan nte kirurger göra utan bara endokrin medicin läkare göra.

Jag har vart en patient de lärt sig en hel del om, och om jag hamnar här igen är jag hjärtligt välkommen tillbaka. Samtidigt som jag ska försöka fortsätta leva mitt liv, och se framåt.
Sen att de är alltid bra att ha någon nära anhörig, vän ect som man har förtroende för och som kan vara med på mitt återbesök om 3-6 veckor. Så man är mer än 2 som uppfattar saker rätt.

Min man är i skrivande stund på väg till mig.
Det gör ont i magen, jag är trött, stressad.
Och jag har i huvudet att jag ska försöka lägga allt gamalt bakom mig.
Allt sånt har med vilken person man är, allt handlar om man har någon diagnos.
Ord är lätta att säga, men svåra för många att leva upp till.

Efter beskedet, så kan vi om vi vill starta upp Ivf 3 månader efter denna operation.
Då man fått klarhet.
Men något som förbryllade var att i hans förklaring, att ett helt 100% svar kan man aldrig få.
Men får man ett svar att man kan inget se, så ska man leva efter detta.


Jag vill skaffa mig en valp till, en ren spontan impuls känsla,
viljan att finna och distrahera och återfå lite livsglädje saker som jag vet att
Jag är så glad över och som ger positiva stunder i min annars trista vardag.
Inget av vad jag säger eller gör går i hop som kompletta pussel bitar, men de förklarar lite hur
mitt huvud går runt.
Och andra personer som klankar ner.
Jag borde inte ens fått bli mamma anser vissa. Jag anser och önskar er alla en del av mitt liv, särskilt de senaste 3 åren. Önskar att du/ni fick uppleva den sorg, den fysiska smärtan
och den lamslående tröttheten av ren utmattning efter sjukdom/operation. De kanske är först då, du/ni som försöker snoka och söka upp om mig, inser,
om ni fick uppleva lite av livet: att jag nog inte är en sån förbaskad dålig förälder/mamma. Som en del vill måla upp.
Allt som hänt går hand i hand.
Jag är en tillräcklig förnuftig och ansvarstagande mamma; som kan se till mina "brister/svagheter" i en fysiskt sjukdoms period och försöker göra allt för mitt barn.
Men perfekta mammor, föräldrar fördömer en mamma som mig, att sån som jag borde inte äga rätten att få ett barn.. Njut då hemska människor och läs faka.
var glada över mitt öde bara valde att jag skulle få 1 barn.
för att jag är trött och ont efter min sjukdom önskade och bad om 1-2 veckors extra tid
ska bli ifrågasatt och dömd. Hemska människor!

jag är en konstig människa, en svår person att förstå. En person som är så jobbig krånglig och svårförstådd, så lätt jag kan göra andra irriterade och förbannade.
Trots de; så älskar min man & dotter mig.

de är skit då de gör ont, men kan lika väl ligga hemma och vila och ha ont, och ge tusan i att göra allt de som de tjatas om, utan att ge mig tid att vila och hitta mig själv och lite inre glädje och ro.

Ha de bra, ni som förtjänar detta!

operationen avklarad, återhämtning pågår

Operation avklarad,
idag vi koppla bort morfin pumpen,
har bara behövt 1 påseblod
och lite andra olika dropp.
blodtryck legat låg.
4 hål, något blev väl inte helt ok efter op
med urinen, så man tog lite mer vätska,
som sen resulterade i vätske utdrivande.
och viktuppgång på 4 kilo.
har idag vart på diabets mottagning
fått tagit ett speciellt belastningsprov.
innan jag är klar kommer en läkare och
säger att jag ska ta 2 st kortisontabletter.
sen får vi invänta vad blod proverna säger om
min binjur kan klara av de hela själv.
livet, verkligheten börjar komma i kapp.
har ont, men inte som innan.

svärfar hjälper oss att formulera och ifråga sätta kommunens agerande
och hänvisar till olika lagar och barn konventionen.
och deras egna motto som de själva går emot.
Anmälan, överklagan och kritik kommer jag ge.

Operations dagen

Då är dagen här, en dag jag med delade känslor velat nå fram till.
Men i skrivande stund, sen redan 04 i morse har de bara mötts av tårar och ångest. En stor rädsla.

Vetskapen att vakna upp? och har ont!

Jag är så otroligt trött, ont i huvudet.

Jag är rädd!

jag är orolig för inget är som det brukar vara då man ska in och opereras.
Andra rutiner, helt nytt sjukhus
Och förbannat dålig och hård säng.

Snart kommer det knackas på dörren, för att jag måste upp och duscha med dessa svampar.
Sen kommer i allafall 1 av Kirurgerna hit och ska rita på min mage.
Huvudet bultar, jag mår illa.

inlagd

sittern nu på mitt rum på Sjukhuset, eget rum.
Har fått spruta för att förhindra blodproppar.
fått duschat.
försöker få i mig kvälls mat, men de går trögt.
vägde mig i ondags och hade gått ner.
vägde mig idag och gått ner lite till.
Har närings drycker med mig, finns även på avdelning med.
Ska få önske kost, så jag får ärlig chans att få i mig riktig mat
sen efter operationen.
ca 3 timmar innan jag skulle vara på sjukhus,
får då besked att jag ska vara på annan avdelning, fast samma våning.
Han som ringde sa att de har intagnings stop på pat.
Pga virus?!
Sen 2 timmar senare ringer avdelnings läkaren upp mig, som jag känner
stort förtroende för. Där kemin fungerade bra då vi träffades i Onsdags.
Och att de har valt att ge mig enkel rum,
och att de har samma kompetens om inte lite mer på denna avdelning
kring mina "problem".

Denna avdelningen var väl inte bättre än den andra i ett visst avsende,
på anslags tavlor hänger broschyrer om cancer, rehabilitering.
I mitt rum står det en broschyr;
Rehabilitering vid cancer, Att vara närstående vid livets slut, Vad säger jag till barnen?, Palliativt medicinskt centrum.

Jag ska inte försöka ta åt mig, låta bli att se mot de hållet dessa foldrar står i mitt rum.
Men anslags tavlorna längs korridoren då.

Ska ta lite medicin nu, mår inget bra.

sista natten

sista natten hemma, hemma i min egna säng. blir nog till att ta med datorn till sjukhuset. men får fundera över de.
nu ska ja sova. ska i morgon söndag förmiddag åka lämna bort hunden till tisdag efter middag.. go natt

här mina älskligar i sängen hos mig, de behöver ja.
kärlek, värme, närhet och trygghet

Trötthet

Vi har beslutat att dottern kommer vara på dagis på måndag 06:30-17:00
och ca 4 ½ timme på Tisdagen.
Sen kommer min man vara hemma.

Fick även beslutet, avslaget ifrån kommunen i Onsdags som jag funderar på att lägga ut.
Att trots jag anser mig inte kunna tillgodo se barnets fysiska behov efter op. med mera så
anser han inte att barnet har rätt att få vara där mer.
Men jag trodde att de var för barnet han såg till.

har kräkts och har förbannad huvudvärk, och fått ta Migrän medicin.
Allt ja önskar ja skulle orka med under dagen, allt jag behöver fått gjort.
När jag inte orkar så vill ja inte ens att min man kommer hem och ser allt
jag inte orkat och kunnat.
Fast jag vet att han inte kräver något av mig.
Men mitt inre, odugliga sida kommer in.

Jag skulle även ha haft tjej kväll med min vän, men allt glidit ut ur sanden
och mår piss över detta.
Min äldsta syster, skrev igår att de var svårt att ha någon relation mellan oss då vi inte ses och knappt aldrig hörs.
Hon skulle kunna ringa med jobb mobilen ngn minut men
att ringa min mobil hem ifrån sånt fungerar inte.
Och att jag fick höra de var vi som valde stänga av hem tele.
svarade att: 99% av de få gånger de ringde någon, så var det bara försäljare.
Och betala Telias ocker priser är inget jag gör.
Jag fick åter igen ursäkta mig för att jag inte mår bra,
sen har jag även fått höra och läst att många personer bett mig att
inte kontakta skriva till dem, då de inte orkar med att jag mår dåligt.
Och då de inte är mycket som som är roligt eller krafter kvar
så är de ingen ide.
Jag kämpar nu med att orka vara mamma och en någorlunda fru.
Mitt inre sätter ett förbannat stop och tröttheten,
och ord som tidigare är sagda kommer upp och jag håller mig ifrån alla.

imorgon är de tänkt svärföräldrar och ena svägerskan ska komma hit och de ska bjudas på middag. Säger bara: Min man får ta skriva inköps lista, åka och handla mat och laga samt servera.
För mitt huvud är inte här och nu.
mitt huvud är där jag befinner mig på söndag kväll.
Mitt huvud upptas av allt jag måste hinna med att ordna, packa och fixa.

Jag vet inte hur jag ska göra då jag åter igen inte lyckats hålla det jag lovat min vän.
Som jag verkligen vill göra, träffa och umgås haft vår kväll.
Jag vet inte vilka ord, som kan ursäktas, eller om de kan förlåtas.

Tuff dag!

Vaknade 5:10,
Bara att dra sig upp, min man var snäll och gick ut och skottade så att båda bilarna skulle kunna komma ut, och soptunnan skulle kunna vara lätt tillgänglig.
06:30 lämnas dottern av, sen lämna bort hunden.
Sen raka vägen till Sjukhuset.
Blod provstagning vid 8.
8:45-9:40 samtal med Sjuksköterska
Sen tog jag lite frukost.
10:05-10:25 Träffa Sjukgymnast, och min syresättning var 100%, så de kunde inte bli bättre.
10:30-12:05 Pratade en Läkare, som vi fick till ett bra samtal och jag blev förstådd och blev beslutat att de kommer tillåta att vänta in att min man kommer till Sjukhuset på måndag, min tid är egentligen 7:40 men de är nog på håret att han skulle kunna hinna tills dess. Han ska få vara med tills jag somnat in och få komma upp till mig och vara med då jag vaknar upp.

Läkaren berättar att min tumör har vuxit igen.
Så läget är nu: Först förstorad Binjure, Storleks tillväxt, sen 2 röntgen som säger elak artad, en säger godartad. Sen på Pet/ct röntgen så är det ett osäkert wash out resultat, och nu har den vuxit igen. Och läkaren sa att det är självklarhet att man bör operera bort den.

Efter samtalet, följde han med mig ut till matsalen där han sa: Ta den mat du vill ha. Hade tänkt köra iväg och köpa något att äta, men han sa att det är sånt dåligt väder och jag hinner inte iväg och ska inte ut och köra nu.

Sen var det dags att träffa Narkosläkaren, och de samtalat pågick iallafall 35 minuter.
Fick till min fasa reda på att narkosmedlet de ska använda är det som användes vid en operation där jag somnade in gråtande av det gjorde ont i armen och brändes hela vägen upp, och då smärtan kom till axeln somnade jag.
Vitt narkosmedel, de innehåller visst fett!

Sen bestämdes det att den ena Läkaren som ska vara med och operera mig,
skulle komma ner till avdelningen och prata med mig.
Så ca 45 minuter sitter jag och pratar med honom.
Han berättar att de kommer kämpa och de kommer inte ge upp i första taget vad de gäller att försöka genomföra Robot kirurgin på mig.
Utan om det typ omöjligt att komma igenom, så kommer de få avbryta robot operationen.
Om det blir robot kirurgi, dvx 4 mindre snitt då räknas Operationen att ta mellan 2-4 timmar!
Och de tror, räknar med att man kommer hem lagom till helgen.
Men man får se hur jag mår.
Ska troligtvis ta hormon prover efter op. Hängde inte med i slutet.
Skulle robot kirurgi inte lyckas har man satt de mindre snitten i samma "spår" som de skulle behöva skära upp.
Jag kommer bli liggandes på höger sida, med vänster arm över huvudet.
Och många patienter har ont i axeln och vid revbens bågarna efter operationen.

Efter operation tar det ca 2-3 veckor innan jag får en återbesöks tid, och svaret på min tumör.

Söndag Förmiddag lämnar jag iväg min hund, på kvällen körs jag in till sjukhuset.
Duschar och på kvällen får jag min första spruta med klexane. Och ska ha en spruta varje kväll som jag är inlagd.
På operations morgonen, Duscha igen. Sen ta lugnande samt antibiotika.

På avdelningen får jag ha mobil telefon och data med mig om jag vill. Och de ska göra allt för att jag skall få ett av de få ensam rummen som finns, på sin höjd 2-mans rum.

16:36 kom jag precis in i bilen, och fick ringa min man och säga att han får hämta tösen på dagis.

Vi beställde Pizza, och min man fick lite lotter och teckningar.
Efter vi ätit så la jag mig i sängen med datorn och där sitter, ligger jag ännu.
Vilken fin födelsedag jag gav min man.

------------------
På det fick jag sms ifrån min granne som berättade att hennes ena hund har gått bort
__________
När jag kommer hem, inser jag att de förbannade personerna som kommer och skottar snö, åter igen täckt för vår soptunna, så om sopbilen kom idag el inte vet jag inte. Men vår tunna var inte tömd, för framför har de åter igen lagt 2 meter snö hög. lika så vid vår brevlåda som min man så noga skottade innan 06 på morgonen.
Men i brevlådan låg brev, ett avslag ifrån KUKEN! på Kommunen
Ursäkta.
jag är för trött på allt HELVETE just nu.

Fy som jag har gråtit idag på sjukhuset.
men de från kommunen, de finns ingen kraft
och jag har 3 veckor på mig att överklaga.
men han ska ha rätt att lämna beslut som tagit 2½ vecka. 2 arbets dagar som jag är kvar i hemmet.

trött på morgon kvisten

Ja då är vi uppe före tuppen idag.. Zznark!
Plogningen, är väl lite under kritik.
Måste ut fylla på spolarvätska, lägga in reflex väst, skyffel,
varma vantar med mera.
Om något skulle hända på vägen till Sjukhuset.
Nu är dottern påklädd, som tur är får hon frukost på dagis.
Hunden måste ut, innnan jag lämnar av honom, OM jag kommer fram
på den vägen...

står och velar om jag ska ta med mig min data till sjukhuset eller inte.
Blir en massa extra att bära på.
jaja, vi får se om ja hinner..


Grattis min älskade man på din Födelsedag, Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

de sista

Nu har Medicin lista skrivits ner, och skall bara packas ner.
Förbereda och ta fram kläder till mig och tösen.
Buren är inpackad i bilen med hjälp av min man.
Dottern sover och mannen likaså.
Ute faller bara snön, nu måste de sluta så att jag kan komma iväg
och komma i tid.
funderar på om jag skall ta med mig min data, om de blir så att jag bli sittandes
mellan de olika personer som jag ska träffa i morgon?!
Vart skall jag hitta mat som jag klarar av att äta och som är god?!

Jag är så nervös.
och dagarna går så fort fram.
Snart är jag inlagd,
snart blir jag opererad på ett ställe som jag själv aldrig blivit opererad på innan.
Det verkar som om min behandlande gynekolog ska vara med på operations dagen.
Imorgon fyller min man år, jag skall försöka orka uppvakta honom.
Men tror han har förståelse att jag kommer vara slut då min bil är parkerad i garaget, hund och unge är hämtade och inne.
Blir nog till att beställa något att äta.
Och försöka festa till det så gott som det går...

att inte få bestämma

På lördag kvällen, när vi skulle hämta hem dottern ifrån svärföräldrarna.
Så berättar de om vilken dag de ska fira svärmor.
Vi tar upp vilken helg vi skall fira dottern.
Men de passade sig inte, för den ena svägerskan inte kommit hem
ifrån de land hon ska studera i ett par veckor. (Jag ifråga satte, varför det var så noga. Då hon har väl inte vart närvarande i allafall 2 sista åren, varför just nu?! -Jo, hon hade bett om att få vara med.)
Så varken Lördagen eller söndagen gick inte, kunde vi inte ta.
Då sa jag, att vi eventuellt kunde byta det eventuella barnkalaset,
till den helgen. Dvs helgen efter den helgen som vi inte kunde ha vårt
planerade kalas för dottern.

Då säger svärfar, att han under lång tid bestämt med någon vän att de skulle
träffas, och som han sa;
"Jag kan fan i mig inte ändra ännu en helg, de går helt enkelt inte".
Svärmor ger honom "ögon", han säger surt; "Du behöver inte ge mig sådana ögon"
Hon säger åt honom att, hon skall firas när hon väl fyller år, inte flera veckor efteråt.
Han försöker få mig att förstå, att han inte kan omboka träffen med sin vän.

Sa till honom så här; De gör mig "inget",
jag är van.
Jag bjuder in mina föräldrar, men ingen av de kommer.
"Så jag bryr mig inte" För jag är van..

Men att "göra" så emot mitt barn, deras Barnbarn är för mig inte okej.
Det är ett sår i mitt hjärta.
Att min Pappa glömde min födelsedag, kändes.
Men att inte ens kunna skicka ett grattis kort till mitt barn på hennes
födelsedag är botten ner.
Min mamma, jag vet hennes sits på olika plan.
Men hon är alltid mån om att komma ihåg delvis mig,
men glömmer aldrig dottern!

Min man blev sur och svor.
Tog på dottern,
jag tog på mig en mask,
tackade för att de var snälla att ställa upp och passade
vårt barn i 6 timmar.

Väl i bilen kom mina utbrott, och jag och mannen var ense att
vi har Kalas för vårt barn, då vi vill.


I Fredags skrev svärmor till mig och frågade vad min man önskade sig.
Vet inte, då vi inte tänkt fira.
Sen liten stund senare frågar hon: Ska ni ha kalas för X på Lördag den 7.de?
-Nej det tror jag inte, jag orkar inte fixa något och mår inte bra. vet inte vad X orkar och mår.

Sen efter en stund skriver hon: Är det okej om vi kommer på Lördagen?! Ni behöver inte fixa något märkvärdigt, vi kunde kanske sjungit lite singstar eller så.

Skrev och försökte förtydliga ännu mer: VET INTE, för ingen av oss mår bra av denna situation så vi vet inte vad vi orkar, sen är de dagen innan jag blir inlagd.

Ibland står folk mig långt upp i halsen.

Helgen.

Helgen har gått i lite mer shoppingens tecken.

Men mest för att vi skulle hitta födelsedags present till min man,

som i denna veckan fyller år.

Så det blev ett par Snygga Jeans och en läcker t-shirt ifrån Jack&Jones.

En Favorit butik, där jag alltid hittar något snyggt till min man.

Något under skedde väl för mig också, tänk,

Jag hittade mig 3 par byxor! WOW

Ett av mina Rea fynd, blev på Barn avdelningen på Lindex

"Out Wear" Rain Wear byxor, vatten & vindtätt. Stl: 158/164

hela 50kr!

Perfekt att växla mellan, om mina Didriksson är i tvätten :-)

Ja lite annat blev handlat med.

Sen gick jag & mannen min på restaurang själva.

Helgen har med andra ord inneburit att distrahera tankar och

vara ute och ha annat att tänka på helt och hållet.

Idag är dottern ledig, allt för att få i hop mina 15timmar denna vecka.

Usch skrämmande nära operations dagen nu..

har annat att skriva om, men får ta det sen!

en sak som gjorde min man och mig ledsen.

Och min man förbannad.