Tuff dag!

Vaknade 5:10,
Bara att dra sig upp, min man var snäll och gick ut och skottade så att båda bilarna skulle kunna komma ut, och soptunnan skulle kunna vara lätt tillgänglig.
06:30 lämnas dottern av, sen lämna bort hunden.
Sen raka vägen till Sjukhuset.
Blod provstagning vid 8.
8:45-9:40 samtal med Sjuksköterska
Sen tog jag lite frukost.
10:05-10:25 Träffa Sjukgymnast, och min syresättning var 100%, så de kunde inte bli bättre.
10:30-12:05 Pratade en Läkare, som vi fick till ett bra samtal och jag blev förstådd och blev beslutat att de kommer tillåta att vänta in att min man kommer till Sjukhuset på måndag, min tid är egentligen 7:40 men de är nog på håret att han skulle kunna hinna tills dess. Han ska få vara med tills jag somnat in och få komma upp till mig och vara med då jag vaknar upp.

Läkaren berättar att min tumör har vuxit igen.
Så läget är nu: Först förstorad Binjure, Storleks tillväxt, sen 2 röntgen som säger elak artad, en säger godartad. Sen på Pet/ct röntgen så är det ett osäkert wash out resultat, och nu har den vuxit igen. Och läkaren sa att det är självklarhet att man bör operera bort den.

Efter samtalet, följde han med mig ut till matsalen där han sa: Ta den mat du vill ha. Hade tänkt köra iväg och köpa något att äta, men han sa att det är sånt dåligt väder och jag hinner inte iväg och ska inte ut och köra nu.

Sen var det dags att träffa Narkosläkaren, och de samtalat pågick iallafall 35 minuter.
Fick till min fasa reda på att narkosmedlet de ska använda är det som användes vid en operation där jag somnade in gråtande av det gjorde ont i armen och brändes hela vägen upp, och då smärtan kom till axeln somnade jag.
Vitt narkosmedel, de innehåller visst fett!

Sen bestämdes det att den ena Läkaren som ska vara med och operera mig,
skulle komma ner till avdelningen och prata med mig.
Så ca 45 minuter sitter jag och pratar med honom.
Han berättar att de kommer kämpa och de kommer inte ge upp i första taget vad de gäller att försöka genomföra Robot kirurgin på mig.
Utan om det typ omöjligt att komma igenom, så kommer de få avbryta robot operationen.
Om det blir robot kirurgi, dvx 4 mindre snitt då räknas Operationen att ta mellan 2-4 timmar!
Och de tror, räknar med att man kommer hem lagom till helgen.
Men man får se hur jag mår.
Ska troligtvis ta hormon prover efter op. Hängde inte med i slutet.
Skulle robot kirurgi inte lyckas har man satt de mindre snitten i samma "spår" som de skulle behöva skära upp.
Jag kommer bli liggandes på höger sida, med vänster arm över huvudet.
Och många patienter har ont i axeln och vid revbens bågarna efter operationen.

Efter operation tar det ca 2-3 veckor innan jag får en återbesöks tid, och svaret på min tumör.

Söndag Förmiddag lämnar jag iväg min hund, på kvällen körs jag in till sjukhuset.
Duschar och på kvällen får jag min första spruta med klexane. Och ska ha en spruta varje kväll som jag är inlagd.
På operations morgonen, Duscha igen. Sen ta lugnande samt antibiotika.

På avdelningen får jag ha mobil telefon och data med mig om jag vill. Och de ska göra allt för att jag skall få ett av de få ensam rummen som finns, på sin höjd 2-mans rum.

16:36 kom jag precis in i bilen, och fick ringa min man och säga att han får hämta tösen på dagis.

Vi beställde Pizza, och min man fick lite lotter och teckningar.
Efter vi ätit så la jag mig i sängen med datorn och där sitter, ligger jag ännu.
Vilken fin födelsedag jag gav min man.

------------------
På det fick jag sms ifrån min granne som berättade att hennes ena hund har gått bort
__________
När jag kommer hem, inser jag att de förbannade personerna som kommer och skottar snö, åter igen täckt för vår soptunna, så om sopbilen kom idag el inte vet jag inte. Men vår tunna var inte tömd, för framför har de åter igen lagt 2 meter snö hög. lika så vid vår brevlåda som min man så noga skottade innan 06 på morgonen.
Men i brevlådan låg brev, ett avslag ifrån KUKEN! på Kommunen
Ursäkta.
jag är för trött på allt HELVETE just nu.

Fy som jag har gråtit idag på sjukhuset.
men de från kommunen, de finns ingen kraft
och jag har 3 veckor på mig att överklaga.
men han ska ha rätt att lämna beslut som tagit 2½ vecka. 2 arbets dagar som jag är kvar i hemmet.

Skam. Denna förbannade ångesten....

Olika sorters tankar, utlöser ångest.
Allt från hur operationen går. Vad som händer innan operation, vad som händer efteråt.
Väntan på svaret om det är godartat eller inte.
Eller mer "enklaste" saken som sprutor de kommer att ta på mig,
de sköterskor som "gräver" inom mig för att hitta mitt kärl som rullade i väg.

Till tankar att jag kommer att dö under operationen och aldrig mer får återse mitt barn.
Den sistnämnda föll över mig igår kväll...

Tankar om hur min man kommer att göra för att bevara minnet utav mig till vårt barn.
Om någon annan kvinna skulle ta min plats, så småningom.
Någon annan kvinna som mitt barn kommer hitta någon trygghet i och i sin tur på något sätt börja kalla för -Mamma.

Tankar kring hur jag vill att mitt barn ska få minnas mig, hur jag om jag dör inte kan se till att det efterlevs.
Det är i dödens tankar som min ångest kom till.

Andra dagar är de andra saker som får mig att må så dåligt inom mig.
Kvällen/natten slutade med att jag fick ta lugnande och lägga mig, för att bryta ångesten

För när helvetet håller på att braka loss, så gäller de att få tag i fanskapet.

Det är ett helvete att inte ha någon att få prata med. Ett helvete att inte få någon information.
Och jag samtidigt skäms så fruktansvärt för att sådana tankar kommer till mig, men jag vet inte vad jag ska göra, för jag känner mig så himla rädd.


Jag bryr mig inte om, om jag kommer uppfattas som löjlig. Jag startade min blogg efter mina egna behov.