Valborg

Och det regnar. *suck*

Igår köpte vi oss en ny Pärla *glad*

Önskar er en glad Fylleborg

ett glädjande besked

Igår fick vi ett oväntat och mycket positivt besked, som gjorde oss mycket glada.

Idag har vi vart iväg, och vi har fått lite att tänka på tills i morgon.

Kanske, kanske.
Allt ligger på vad jag vill, min man har redan bestämt sig vad han vill

Så vill jag blir det av.

Det är mycket som händer i vårt liv just nu.
Om och när den dagen kommer, så kommer jag berätta.

Operations ärr och klåda

Varför har jag sådan klåda emellanåt på mina ärr
och inte minst så fort något klädesplagg kommer emot.
Men varför kan kläder lika så mina egna fingrar göra att på två av de fyra nya ärren kännas som någon sticker mig så att det gör ont och kliar?!
Det har vissa stunder blivit rätt jobbigt att ha på sig kläder, inte allra minst byxor, och sen tröjor med söm vid sidan som går från armhålan och ner.
Alla ärren som jag fick i Februari är jobbiga.

Mina ärr har blivit jätte fula.
Går fortfarande inåt, blivit bredare och är mörk röda/lila.

Ska man ringa någon? Finns det något som lindrar? Vad beror detta på?

Nu är jag trött, och nu måste jag gå och ta dagens sista medicin dos, för att sen upp 06 och ta dagens första.... :-)

Förståelse

I bland känns det som om man ska ha så mycket förståelse,
för alla dem som kan skriva ut hur de mår, känner och alla fobier.
Men vad händer med dem som inte alltid kan förklara, och kanske inte alltid våga erkänna hur man kan må?
Då uppfattas jag som en inte riktig vän, som inte finns där, som inte ställer upp.

Jag kanske också har skit dagar, och en sjuhelvetes fobi att ringa, åka och besöka vänner.
Det kostar mig exakt lika mycket pengar att köra och ringa som för alla andra.
Jag tror nog att jag får ta och strunta i att läsa, och inte allra minst; Försöka att inte ta åt mig.

Ett år har passerat..

För ett år sedan satt jag och försökte bearbeta beskedet som jag fick den 14 April.
Då jag gjorde en HSG röntgen, för att se om jag hade någon passage i min sista äggledare.
Ett helt år har gått. Som jag har gråtit
Som jag har försökt hitta någon mening och en lösning på allt.
Sen denna tidpunkt har mycket hänt och vi har väl funnit en lösning på vår Längtan.
Men allt har inte vart självklart, och de som följt min blogg har nog kunnat utläsa ett och annat om hur jag har mått.

14 April 2009

Idag var det dags att göra HSG röntgen, på min sista äggledare.
Min man kommer hem 13, och kör direkt till Sjukhuset.

Vi går direkt upp till post op.

Sätts in nål i handleden, och där görs ett Graviditets test
Narkossköterska jag & min man går ner till Röntgen. Anmäler att jag kommer dit.
Och sen blir jag åter igen ombedd av säkerhets skäl att lämna nytt Graviditets test.

Kommer in i rummet och de säger att min man inte får vara med.

Blir ledsen och hade trott och hoppats på att kunna få hans stöd där inne.
Pratar med Röntgen läkaren, att då de är klara ska någon gå och hämta in min man för att han ska vara med och höra.
Innan undersökningen, mår jag väldigt dåligt Psykiskt, och säger åt dem alla.
Berättar även att jag haft och har mer ont idag på vänster sida nere vid den "regionen".
Gråter, är rädd.
Får syrgasmask under hela tiden, Domicum in sprutat ett par gånger, och ren morfin ett par gånger.

Emellan åt skriker, gråter jag av smärtor..

Säger att det känns precis som ett utomkvedshavandeskap.
Allt tog närmare en timme, och min man kallades in.
Läkaren visar på skärmen; min livmoder, min äggledare och visar att de inte har kommit ut i buken som det ska göra då man har passage.

Och att försöka ta bort blockering, är något man i stortsett bara kan göra om blockeringen sitter närmare livmodern, än så långt ut som min gjorde.
Nu hoppas jag innerligt att min behandlande gyn läkare jobbar i morgon.
Samt att jag får tag på honom omgående.
Finns där något annat att göra? Går denna HSG röntgen att göras under full narkos och på så sätt försöka "ta bort" detta stoppet?

Finns det någon chans överhuvudtaget att kunna bli gravid, så som denna undersökningens resultat visades?
Kan mina svaga graviditets "plus", orsaka att de nu ser stop ut?
Eller återstår det bara en Operation, där han kommer försöka göra en "spolning" för att göra de sista försöket att få bort blockering. och om det inte lyckades att operera bort min sista äggledare.
Frågorna är många.
Känslorna desto fler.
Är jätte trött, och illamående. Ont emellan åt. Och har kräkts 2 gånger.
Jag vet inte vad jag ska göra med alla mina känslor!

Läkarens Besked: 97%
Nu har min behandlande läkare ringt och lämnat svar.

Röntgen läkaren har bekräftat stop i min sista och enda äggledare.

Och Chansen att lyckas med med graviditet är 3%.

Säger till 97% säker på att det är stop i äggledaren.

Ingen kontrast kommer igenom.

Den lilla chans som finns till en graviditet, är den procentsatsen chansen/risken mest hög att det blir ettutomkvedshavandeskap.

Än att dessa 3% skulle bli en graviditet i livmodern.

Är bara så ledsen..

Om jag vore rik