I bland känns det som om man ska ha så mycket förståelse,
för alla dem som kan skriva ut hur de mår, känner och alla fobier.
Men vad händer med dem som inte alltid kan förklara, och kanske inte alltid våga erkänna hur man kan må?
Då uppfattas jag som en inte riktig vän, som inte finns där, som inte ställer upp.
Jag kanske också har skit dagar, och en sjuhelvetes fobi att ringa, åka och besöka vänner.
Det kostar mig exakt lika mycket pengar att köra och ringa som för alla andra.
Jag tror nog att jag får ta och strunta i att läsa, och inte allra minst; Försöka att inte ta åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar