Helgen har vart i rätt kluvna känslor och tankar.
Stress och en hel del tårar.
Hade vissa saker på studs vart möjliga att genomföra, hade jag utan närmare granskning genomfört tanken.
För allt var på bristningsgränsen
Lugnet avtog successivt sent på natten, tidig söndag morgon.
Söndagen gick i tröttheten tecken.
Besviken, irriterad, "kom inte och stör mig" signaler.
Rör mig inte, prata inte med mig
för jag orkar inte höra.
Jag känner mig sliten och trött.
Hinner inte andas.
För jag, inte det ena och det andra
Ja vem gör det då?!
De finns många tankar kvar i huvudet, men väljer att stoppa där.
Jag har idag hunnit lägga upp 4 längder gardiner. Har nog 4 kvar om jag ens orkar att lägga energi på det idag.
Har vart ute en ca 30-40 minuters runda med hunden.
Och sen fastnat vid datorn, sitter i soffan och ser på allt som behövs att göra.
Ska om 1 timme hämta hem tösen, måste även iväg och handla hem mat.
Orkar jag?!
Måste hinna ut en runda med hunden till innan hon ska hämtas.
Behövt sätta upp Ljusstakarna i fönstren,
fixat i ordning i köket, Vardags rummet på nedan våningen.
Plockat ut alla kartonger, lampor som ska undan medans stakarna i fönstren är framme.
hade behövt få tag på en del människor idag, men telefontiderna är över.
På 20 minuter hann jag bli inbokad på 4 st besök/möten.
Ångesten och pressen stiger.
Samtidigt som jag behöver gå ner lite i vikt.
Lämna in ansökan i god tid om utökad barnomsorg inför min operation.
Kolla upp telefon nummer till min man och sms:a i väg så att ena bilen kan få nya däck.
Fick brev ifrån Läkaren i Fredags, var nog också därför jag mått och betett mig som jag har gjort under hela helgen..
Längtar tills Julen är ÖVER,
Då jag vart inne på Röntgen i Januari,
då ja förhoppningsvis får ett besked på när min operation kommer att bli av.
Jag vill få klarhet om Tumören.
Tumör av osäker eller okänd natur i Binjuren.
De skrev också som motivation till operation var
Storlekstillväxten, samt en tveksam Wash-out.
Jag måste nu ut med min hund, klockan har hunnit att bli 12:35
Ikväll har tösen avslutning på sin gympa, ska dit och titta på.
Jag är så trött så trött, Gud ge mig styrka!
måndag 7 december 2009
fredag 4 december 2009
Ungar!
Vi var ute på en promenad tösen, hunden & jag.
Innan vi går hemåt, går vi förbi skolan och gå inom dagiset/ förskolan
för att hämta en sak tösen glömde där i Måndags.
Tösen har sån hosta, och satt i sin vagn,
då vi precis ska gå ifrån skolan, hostar tösen så mycket så att hon nästan kräks.
En av de tre ungar, som står utanför börja att härma hur det låter, en annan unge apar efter, fnitter, och sen påpekar att hon sitter i en vagn sins emellan..
Jag stannar och kollar med mina djävulska ÖGON på dem, och frågar Barskt:
Vad är det som är så roligt?!
Det är väl för fan inget att retas och skratta åt att hon är sjuk?!
Stannar kvar ett par sekunder och tittar på dem med arga och varnande ögon på dem..
Jag vet hur ledsen mitt barn blir över att ha det jobbigt att andas,
att behöva hosta,
hosta så att hon ibland kräks.
Hostan som håller henne vaken på nätter,
som hindrar henne till att kunna få vara så fri som hon önskar.
Att hon har sån stor rädsla/ ångest för att kräkas.
Hur jobbigt det är många gånger för henne då alla frågar
vad det är för medicin hon måste andas in, och varför.
Varför det är en kalle figur på, på masken.
Så jag struntar fullständigt i om jag var kanske för hård emot dessa 2 pojkar och denna flicka, men har de såpass mod att skratta, reta och kommentera alltsammans då JAG är med, då
får de ta det.
Hade de inte knipit käft hade det blivit andra åtgärder.
jag har NOLL tolerans till MOBBNING
Innan vi går hemåt, går vi förbi skolan och gå inom dagiset/ förskolan
för att hämta en sak tösen glömde där i Måndags.
Tösen har sån hosta, och satt i sin vagn,
då vi precis ska gå ifrån skolan, hostar tösen så mycket så att hon nästan kräks.
En av de tre ungar, som står utanför börja att härma hur det låter, en annan unge apar efter, fnitter, och sen påpekar att hon sitter i en vagn sins emellan..
Jag stannar och kollar med mina djävulska ÖGON på dem, och frågar Barskt:
Vad är det som är så roligt?!
Det är väl för fan inget att retas och skratta åt att hon är sjuk?!
Stannar kvar ett par sekunder och tittar på dem med arga och varnande ögon på dem..
Jag vet hur ledsen mitt barn blir över att ha det jobbigt att andas,
att behöva hosta,
hosta så att hon ibland kräks.
Hostan som håller henne vaken på nätter,
som hindrar henne till att kunna få vara så fri som hon önskar.
Att hon har sån stor rädsla/ ångest för att kräkas.
Hur jobbigt det är många gånger för henne då alla frågar
vad det är för medicin hon måste andas in, och varför.
Varför det är en kalle figur på, på masken.
Så jag struntar fullständigt i om jag var kanske för hård emot dessa 2 pojkar och denna flicka, men har de såpass mod att skratta, reta och kommentera alltsammans då JAG är med, då
får de ta det.
Hade de inte knipit käft hade det blivit andra åtgärder.
jag har NOLL tolerans till MOBBNING
torsdag 3 december 2009
En bok
Jag håller just nu på att försöka orka läsa en bok.
en bok med många känslor.
De flesta av oss har minnen av händelser som inträffat under barndomen som påverkat oss starkt.
Dessa minnen kan sägas vara toppen på ett isberg- det som sticker upp över ytan & vittnar om att det finns saker som påverkat hur vi kommit att se på världen och på oss själva.
(jag kommer skriva i jag form, då det känns till stor del som de har skrivit om mig, dock stämmer inte år)
När man började undersöka hur mina förväntningar på livet hade byggts upp under barndomen, upptäckte vi att jag hade en nära relation till min pappa, som var den varmare av föräldrarna.
När jag i fyra-femårsåldern skiljdes föräldrarna.
Ibörjan träffade jag pappa varannan helg men sedan tunnades kontakten med pappa ut.
Han skaffade sig en ny familj, och jag kände mig aldrig sedd då jag kom på besök.
Min mamma var deprimerad efter skiljsmässan och orkade inte med mig.
Mamma kunde bli arg för småsaker, och jag gick med en ständig oro att jag skulle göra något som irriterade mamma.
Inuti mig fanns en litet behövande barn som längtade efter att bli sedd & älskad.
Jag, den lilla flickan hade tolkat allt som mitt fel att Pappa lämnade familjen.
Om Pappa verkligen älskade mig -Hur kunde han då lämna oss?!
Jag tog på mig skulden, och trodde att jag inte var värd att bli älskad.
Detta bekräftades av moderns reaktioner när mamma inte orkade med mig,
utan försvann in i sin egen sorg och smärta.
*******
Trauman i barndomen kommer bokstavligen att fungera som en sorts "hjärnspöken"
********
Oförlöst sorg:
"Sorg som man inte fått chans att bearbeta ligger som ett djupt inre sår, en inre sårbarhet, som ständigt aktiveras på nytt"
Om vi utsätts för allvarliga förluster under barndomen som vi inte får hjälp att sörja oss igenom kan det leda till att vi bär på en kronisk inre stress.
Den kan ta sig en rad olika uttryck som underliggande ångest, en känsla av tomhet, vrede eller kroppsliga uttryck som spänningsvärk i kroppen.
Dissociation - när stressen blir för hög
När den psykiska påfrestningen blir för stor, har hjärnan ett automatiskt avstägningssytem, som kallas Dissociation.
Reaktionerna är vanliga vid över greppssituationer och visar då en "flykt inåt", en sista utväg.
När barnet inte har någon att vända sig till, ingen chans att fly undan traumatisk hantering lär sig barnet att dissociera.
när man "återvänder" till barndomens värld i de inre scenerna finns många gånger minnena tillgängliga bara man låter dem få en chans att komma upp till ytan
Ångest:
En situation från barndomen som ger nyckeln till varför barnet=jag reagerade med ångest.
Eftersom den situationen inte bearbetades när den ägde rum har mönstret byggts in och ortsätter att ställa till problem.
********
Inre scener kan ge oss tillgång till traumatiska minnen & oförlöst sorg, personer får äntligen en chans att ta itu med en sorg & krisbearbetning.
Det inre barnets sorg & smärta blir tillslut erkänd och respekterad.
**
De Bekymrade inre barnet
Jag fick en stark rädsla, det är något med mamma. Hon är väldigt dålig, och pappa är rädd.
Hon är på sjukhus och vi åker dit för att hälsa på.
Det är svårt att förstå.
Känns som att hon är borta från oss.
Förstår inte varför hon är på sjukhus.
Är hon deprimerad undrar jag.
Hon är inte glad.
Jag har ett starkt minne av att vi åker i bilen & hon säger att hon ska hoppa ut, ur bilen som kör.
De har varit något i luften ett tag.
Hon har hotat att hoppa och att ta tabletter.
Kanske är det de hon har gjort?!
Tagit tabletter......................................
Boken är gripande, och tårarna rinner
och jag avskyr att en bok kan få mig att må så här, att den börjar att öppna mitt inre,
som om någon öppnat upp mitt huvud
och berättat en del av mitt livs resa.
Jag klarar inte av psykiskt att läsa mer...
en bok med många känslor.
De flesta av oss har minnen av händelser som inträffat under barndomen som påverkat oss starkt.
Dessa minnen kan sägas vara toppen på ett isberg- det som sticker upp över ytan & vittnar om att det finns saker som påverkat hur vi kommit att se på världen och på oss själva.
(jag kommer skriva i jag form, då det känns till stor del som de har skrivit om mig, dock stämmer inte år)
När man började undersöka hur mina förväntningar på livet hade byggts upp under barndomen, upptäckte vi att jag hade en nära relation till min pappa, som var den varmare av föräldrarna.
När jag i fyra-femårsåldern skiljdes föräldrarna.
Ibörjan träffade jag pappa varannan helg men sedan tunnades kontakten med pappa ut.
Han skaffade sig en ny familj, och jag kände mig aldrig sedd då jag kom på besök.
Min mamma var deprimerad efter skiljsmässan och orkade inte med mig.
Mamma kunde bli arg för småsaker, och jag gick med en ständig oro att jag skulle göra något som irriterade mamma.
Inuti mig fanns en litet behövande barn som längtade efter att bli sedd & älskad.
Jag, den lilla flickan hade tolkat allt som mitt fel att Pappa lämnade familjen.
Om Pappa verkligen älskade mig -Hur kunde han då lämna oss?!
Jag tog på mig skulden, och trodde att jag inte var värd att bli älskad.
Detta bekräftades av moderns reaktioner när mamma inte orkade med mig,
utan försvann in i sin egen sorg och smärta.
*******
Trauman i barndomen kommer bokstavligen att fungera som en sorts "hjärnspöken"
********
Oförlöst sorg:
"Sorg som man inte fått chans att bearbeta ligger som ett djupt inre sår, en inre sårbarhet, som ständigt aktiveras på nytt"
Om vi utsätts för allvarliga förluster under barndomen som vi inte får hjälp att sörja oss igenom kan det leda till att vi bär på en kronisk inre stress.
Den kan ta sig en rad olika uttryck som underliggande ångest, en känsla av tomhet, vrede eller kroppsliga uttryck som spänningsvärk i kroppen.
Dissociation - när stressen blir för hög
När den psykiska påfrestningen blir för stor, har hjärnan ett automatiskt avstägningssytem, som kallas Dissociation.
Reaktionerna är vanliga vid över greppssituationer och visar då en "flykt inåt", en sista utväg.
När barnet inte har någon att vända sig till, ingen chans att fly undan traumatisk hantering lär sig barnet att dissociera.
när man "återvänder" till barndomens värld i de inre scenerna finns många gånger minnena tillgängliga bara man låter dem få en chans att komma upp till ytan
Ångest:
En situation från barndomen som ger nyckeln till varför barnet=jag reagerade med ångest.
Eftersom den situationen inte bearbetades när den ägde rum har mönstret byggts in och ortsätter att ställa till problem.
********
Inre scener kan ge oss tillgång till traumatiska minnen & oförlöst sorg, personer får äntligen en chans att ta itu med en sorg & krisbearbetning.
Det inre barnets sorg & smärta blir tillslut erkänd och respekterad.
**
De Bekymrade inre barnet
Jag fick en stark rädsla, det är något med mamma. Hon är väldigt dålig, och pappa är rädd.
Hon är på sjukhus och vi åker dit för att hälsa på.
Det är svårt att förstå.
Känns som att hon är borta från oss.
Förstår inte varför hon är på sjukhus.
Är hon deprimerad undrar jag.
Hon är inte glad.
Jag har ett starkt minne av att vi åker i bilen & hon säger att hon ska hoppa ut, ur bilen som kör.
De har varit något i luften ett tag.
Hon har hotat att hoppa och att ta tabletter.
Kanske är det de hon har gjort?!
Tagit tabletter......................................
Boken är gripande, och tårarna rinner
och jag avskyr att en bok kan få mig att må så här, att den börjar att öppna mitt inre,
som om någon öppnat upp mitt huvud
och berättat en del av mitt livs resa.
Jag klarar inte av psykiskt att läsa mer...
Sjuk :-(
Jag fick en typ en "spark i baken" idag av en vän till mig.
Var nere och "besvärad" utav att haft tösen hemma typ hela veckan pga sjukdom.
Att den tid som jag brukar kunna försöka få till att städa, inte lyckats denna veckan.
Och hemmet faller fort här hemma, om man inte städar & håller undan,
flera gånger per vecka.
Men sms:et satte igång mig och jag fick total städat tvättstugan.
Så 1 rum av våra 12 i bostads utrymme blev rengjorda idag.
Så nu hänger 3 maskiner med tvätt på tork där inne.
Jag fick även bytt säng kläder i vår säng! *woho*
Tack J för sparken i baken!
Jag skickade ett par bilder via mms, om hur det såg ut här hemma.
Fick något i liknande stil i sms tillbaka: "Ja, där fanns en hel del att göra..."
Klocka 20:45 kom vi hem ifrån Jourcentralen,
Febern fortsatte att stiga, och hostan fortsätter.
Kom fram på tele 18.30
fick tid 19.
urin prov. stick i fingret undersökning.
han nämnde något om Falsk krupp.
Övre luft vägsinfektion.
Crp: 26
Betapredbehandling och fick andas in hos dem.
Fick med oss 10 ml hostmedicin med oss hem.
Recept på host medicin.
Tempen pendlar mellan 38.8-39.8.
Nu är det 1 timme sedan vi kom hem, (21.45)
och tösen hostar mer
än då vi var där.
Har fått inhalera 2 gånger hittills här hemma.
Hoppas sen timmarna/natten kan bli någorlunda lugn
att jag inte kommer behöva vara vaken halva natten för att inhalera.
Men sa till min man, att fortsätter hon som nu, och tid framöver i kväll/natt så kör jag faktiskt in med henne. Om jag märker att hennes inhalationsmedicin inte dämpar hostan.
Jag ska hålla henne inomhus, om det är sådant väder som det var igår tex. och all slags väderlag som gör det svårare för henne att andras.
Annars är det jätte bra att jag tar henne ut, även om de blir att hon sitter i sin vagn än att gå själv.
Men märker jag, vi, hon att andningen försämras så måste hon in.
Så de är bra om jag vädrar det rum, klarar hon vistas i rummet utan påverkas för mycket med andningen, hostan så är det bra.
Nej jag får avsluta detta skrivande på STUDS
hon har sådana Host attacker.
Stackars lilla plutta
Var nere och "besvärad" utav att haft tösen hemma typ hela veckan pga sjukdom.
Att den tid som jag brukar kunna försöka få till att städa, inte lyckats denna veckan.
Och hemmet faller fort här hemma, om man inte städar & håller undan,
flera gånger per vecka.
Men sms:et satte igång mig och jag fick total städat tvättstugan.
Så 1 rum av våra 12 i bostads utrymme blev rengjorda idag.
Så nu hänger 3 maskiner med tvätt på tork där inne.
Jag fick även bytt säng kläder i vår säng! *woho*
Tack J för sparken i baken!
Jag skickade ett par bilder via mms, om hur det såg ut här hemma.
Fick något i liknande stil i sms tillbaka: "Ja, där fanns en hel del att göra..."
Klocka 20:45 kom vi hem ifrån Jourcentralen,
Febern fortsatte att stiga, och hostan fortsätter.
Kom fram på tele 18.30
fick tid 19.
urin prov. stick i fingret undersökning.
han nämnde något om Falsk krupp.
Övre luft vägsinfektion.
Crp: 26
Betapredbehandling och fick andas in hos dem.
Fick med oss 10 ml hostmedicin med oss hem.
Recept på host medicin.
Tempen pendlar mellan 38.8-39.8.
Nu är det 1 timme sedan vi kom hem, (21.45)
och tösen hostar mer
än då vi var där.
Har fått inhalera 2 gånger hittills här hemma.
Hoppas sen timmarna/natten kan bli någorlunda lugn
att jag inte kommer behöva vara vaken halva natten för att inhalera.
Men sa till min man, att fortsätter hon som nu, och tid framöver i kväll/natt så kör jag faktiskt in med henne. Om jag märker att hennes inhalationsmedicin inte dämpar hostan.
Jag ska hålla henne inomhus, om det är sådant väder som det var igår tex. och all slags väderlag som gör det svårare för henne att andras.
Annars är det jätte bra att jag tar henne ut, även om de blir att hon sitter i sin vagn än att gå själv.
Men märker jag, vi, hon att andningen försämras så måste hon in.
Så de är bra om jag vädrar det rum, klarar hon vistas i rummet utan påverkas för mycket med andningen, hostan så är det bra.
Nej jag får avsluta detta skrivande på STUDS
hon har sådana Host attacker.
Stackars lilla plutta
onsdag 2 december 2009
Försäkringskassan: Förnedringskassan: Förseningskassan
Dumma hosta, som tösen har nu sen ett par dagar tillbaka.
Temp som skiftar.
Och nu på middag & kväll är det feber igen.
då vi var ute med hunden, börjar hon saktare.
Och jag traskar på i det tempot hon själv påbörjade.
Hostar och hostar, och säger: Mamma, jag kan nästan inte andas.
*Min älskade lilla ögonsten*
Igår då jag satt med planerings kalendrarna, så ser jag att gubben min inte kan nära vara på årets Lucia firande på förskolan. :-(
Han ska på Räddnings kurs.
Varför får man så otroligt dålig utbetalning/ersättning från Försenings kassan för?!
Idag då utbetalningen från att tagit föräldra ledigt en halvdag i oktober, så trodde jag först det var fel..
de var rätt skrattretande vilka skit pengar som betalas ut.
Visst får man väl vara glad att man något får, men den summan som betalades ut, för att täcka arbets frånvaron, så skulle de behövt betala ut ytterligare 450-500kr.
Så, därför är de ju Självklart att jag som inte jobbar får ta de mesta/allt om vårt barn.
För ekvationen går inte ihop.
Förnedringskassan tar inte hänsyn till vissa personers inkomst, och att vara sjuk, Föräldraledigt etc då blir det lätt "kris" efter en tid!
Höj taket för tusan, om ni vill att fler föräldrar ska ta sitt föräldra ansvar att vara tex Pappa Ledig.
Meningen ska ju inte vara att gå back ekonomiskt så enormt.
Men men!
Nu är klockan slagen 22.00 ska faktiskt ner och ta mig en knäckemacka, eller en god rostad smörgås. Sen kallar sängen.
Läsa någon av de böcker som jag lånade hem, sen titta på Ekdal 22:40 ikväll
Ha de gott
**skriv gärna en kommentar, riktat till er övriga som inte brukar skriva**
Temp som skiftar.
Och nu på middag & kväll är det feber igen.
då vi var ute med hunden, börjar hon saktare.
Och jag traskar på i det tempot hon själv påbörjade.
Hostar och hostar, och säger: Mamma, jag kan nästan inte andas.
*Min älskade lilla ögonsten*
Igår då jag satt med planerings kalendrarna, så ser jag att gubben min inte kan nära vara på årets Lucia firande på förskolan. :-(
Han ska på Räddnings kurs.
Varför får man så otroligt dålig utbetalning/ersättning från Försenings kassan för?!
Idag då utbetalningen från att tagit föräldra ledigt en halvdag i oktober, så trodde jag först det var fel..
de var rätt skrattretande vilka skit pengar som betalas ut.
Visst får man väl vara glad att man något får, men den summan som betalades ut, för att täcka arbets frånvaron, så skulle de behövt betala ut ytterligare 450-500kr.
Så, därför är de ju Självklart att jag som inte jobbar får ta de mesta/allt om vårt barn.
För ekvationen går inte ihop.
Förnedringskassan tar inte hänsyn till vissa personers inkomst, och att vara sjuk, Föräldraledigt etc då blir det lätt "kris" efter en tid!
Höj taket för tusan, om ni vill att fler föräldrar ska ta sitt föräldra ansvar att vara tex Pappa Ledig.
Meningen ska ju inte vara att gå back ekonomiskt så enormt.
Men men!
Nu är klockan slagen 22.00 ska faktiskt ner och ta mig en knäckemacka, eller en god rostad smörgås. Sen kallar sängen.
Läsa någon av de böcker som jag lånade hem, sen titta på Ekdal 22:40 ikväll
Ha de gott
**skriv gärna en kommentar, riktat till er övriga som inte brukar skriva**
tisdag 1 december 2009
Förverkliga oss, genom våra barn?!
Tösen blev hemma idag, fast tempen endast var 37.4. (igår 38.8)
I morgon är hon ledig, och får följa med mig på träning.
OM hon inte har feber.
Har kontaktat en på Medicin mottagningen, där jag bad om hjälp att nå fram till rätt person
Dvs Medicin läkarens sekreterare.
Om att få ut Journal kopia, främst på det som Kirurgen har skrivit till henne.
Idag har det vart väldigt kyligt ute, vilket innebär att jag får mer ont i händer/fingrar + fötter samt tår.
Idag började Årets Julkalender, och första avsnittet blir tummen NER!
Jag är en person som gillar mer att barn & vuxna spelar, i mer natur troget.
Förra året var skit med, med dessa skåningar?! i färgglada kläder.
Men året innan var det en tjej som bodde med sin mamma, och på andra sidan gatan bodde en pojke med sin pappa, och att föräldrarna fann varandra..
Minns tyvärr inte vad den Jul kalendern hette.
Tösen har nu ikväll fått öppna sin kalender, där är de både godis och leksaker i tema med Prinsessa.
Hunden & Katterna har fått en med. (men den fick de dela på, då den gick på 45kr st)
Ser just nu på "Jag vill bli stjärna"
Har dock inte hunnit sett klart på första avsnittet, men jag hoppas att det är barnets hjärtats inre längtan, så att där inte är förälderns egna misslyckande i barndomen där, man vill förverkliga sina egna drömmar genom sina barn!
Vad de gällde Zara, som vart med på Talang, även dansar balett. I ett inslag till frukost så serverar mamman både lite olika Hälsokost + Penicillin + Omega som mamman sa "Bli lugnare".
Jag hoppas att de håller tösen ifrån träning under pågående antibiotika behandling, Sjukdoms period. Sen att hon tuppade av ett par gånger, är det inte om något en Jävla VARNINGS KLOCKA som slår?!
En gång i tiden styrketränade jag en hel del, med stor press från personlig tränaren, Lite förkylning, hade känt mig halv kass, men som man får höra, lite förkylning har inte skadat.
Hamnar på Sjukhus och inlagd, och där en läxa ifrån läkaren.
De finns mycket att kommentera om programmet och föräldrarna och kommentarerna,, Oj oj oj.
Nej över till annat som behövs att göra här hemma, innan jag måste komma isäng
I morgon är hon ledig, och får följa med mig på träning.
OM hon inte har feber.
Har kontaktat en på Medicin mottagningen, där jag bad om hjälp att nå fram till rätt person
Dvs Medicin läkarens sekreterare.
Om att få ut Journal kopia, främst på det som Kirurgen har skrivit till henne.
Idag har det vart väldigt kyligt ute, vilket innebär att jag får mer ont i händer/fingrar + fötter samt tår.
Idag började Årets Julkalender, och första avsnittet blir tummen NER!
Jag är en person som gillar mer att barn & vuxna spelar, i mer natur troget.
Förra året var skit med, med dessa skåningar?! i färgglada kläder.
Men året innan var det en tjej som bodde med sin mamma, och på andra sidan gatan bodde en pojke med sin pappa, och att föräldrarna fann varandra..
Minns tyvärr inte vad den Jul kalendern hette.
Tösen har nu ikväll fått öppna sin kalender, där är de både godis och leksaker i tema med Prinsessa.
Hunden & Katterna har fått en med. (men den fick de dela på, då den gick på 45kr st)
Ser just nu på "Jag vill bli stjärna"
Har dock inte hunnit sett klart på första avsnittet, men jag hoppas att det är barnets hjärtats inre längtan, så att där inte är förälderns egna misslyckande i barndomen där, man vill förverkliga sina egna drömmar genom sina barn!
Vad de gällde Zara, som vart med på Talang, även dansar balett. I ett inslag till frukost så serverar mamman både lite olika Hälsokost + Penicillin + Omega som mamman sa "Bli lugnare".
Jag hoppas att de håller tösen ifrån träning under pågående antibiotika behandling, Sjukdoms period. Sen att hon tuppade av ett par gånger, är det inte om något en Jävla VARNINGS KLOCKA som slår?!
En gång i tiden styrketränade jag en hel del, med stor press från personlig tränaren, Lite förkylning, hade känt mig halv kass, men som man får höra, lite förkylning har inte skadat.
Hamnar på Sjukhus och inlagd, och där en läxa ifrån läkaren.
De finns mycket att kommentera om programmet och föräldrarna och kommentarerna,, Oj oj oj.
Nej över till annat som behövs att göra här hemma, innan jag måste komma isäng
måndag 30 november 2009
Bollplank, sjukling
Vart hos mitt Bollplank idag...
Han rekommenderade mig,
ansåg att jag bör låta mig bli opererad.
Ska se om jag får tag på Medicin mottagningen i morgon,
be om journal kopia på det som kirurg läkaren skrivit till henne på medicin mottagningen.
Annars får jag gå bakvägen, dvs till mitt bollplank!
Jag hann inte med all info som jag fick via den informationen.
Information som inte kirurgen delgett mig.
Nu ligger tösen i sängen och har feber.
I allafall då jag tog den kl. 19.
Hosta, och hes.
De bubblar många känslor & tankar
om saker han läste upp.
Där av jag vill ha fullständig information,
Jag vill höra allt, jag vill känna och vara delaktig i allt som rör mig.
Får jag inte all information till mig, så mår jag inte bra.
Ett är klart, och det är att jag och denna kirurg inte klaffar,
av någon eller några anledningar.
De är få som vet hur jag behöver få information upplagt för mig,
få som vet och kan bemöta mig,
tolka mig rätt
och förstå hur jag fungerar.
Nu kallar sängen: 23:35
Han rekommenderade mig,
ansåg att jag bör låta mig bli opererad.
Ska se om jag får tag på Medicin mottagningen i morgon,
be om journal kopia på det som kirurg läkaren skrivit till henne på medicin mottagningen.
Annars får jag gå bakvägen, dvs till mitt bollplank!
Jag hann inte med all info som jag fick via den informationen.
Information som inte kirurgen delgett mig.
Nu ligger tösen i sängen och har feber.
I allafall då jag tog den kl. 19.
Hosta, och hes.
De bubblar många känslor & tankar
om saker han läste upp.
Där av jag vill ha fullständig information,
Jag vill höra allt, jag vill känna och vara delaktig i allt som rör mig.
Får jag inte all information till mig, så mår jag inte bra.
Ett är klart, och det är att jag och denna kirurg inte klaffar,
av någon eller några anledningar.
De är få som vet hur jag behöver få information upplagt för mig,
få som vet och kan bemöta mig,
tolka mig rätt
och förstå hur jag fungerar.
Nu kallar sängen: 23:35
söndag 29 november 2009
Är det vi
Jag önskade att du tog mig till ett ställe, som jag aldrig förr har vart.
Jag önskar du bar mig, då min dag började bli för tung.
Jag önskar att du kunde se, läsa av mig
och veta vad som fattades.
Jag vet inte hur jag ska hitta ut, och finna de som en gång var.
Jag vet att jag lika fort kan vakna en ny dag, och veta att jag är åter där.
Men då det är som mörkast, så vill jag bara fly.
Du förstår mig inte, och du gör inget åt det.
Du tro dig veta de mesta av mig,
men inte hälften är uppnått av att känna mig.
De är så lätt att beskylla och finna sina egna bra saker,
men svårare att finna de, som trycker ner de andra
eller de som får de andra att börja tvivla, kämpa och många gångar bara vilja ge sig av.
Ibland så undrar jag vad jag egentligen har här att göra,
varför jag aldrig ger mig av.
De finns många skäl att stanna, det finns fler att gå...
Kommer vi utvecklas, etsas oss samman och finna "oss"?
Eller fann vi aldrig de vi trodde vi hade eller skulle få?!
Vad får dig att stanna och inte gå?
Varför stannar jag, då allt emellanåt känns så svårt?!
Vissa saker i vårt liv, blir som en kortslutning
och vi finner inte ut,
Vi får stänga dörren, eller fortsätta träta.
Så ytterst sällan vi i dessa strider finner fred.
Vad ger oss glädje, kärlek, lusten, viljan och meningen att stanna kvar?!
Vad ska jag göra då jag inte kan tala, och inte göra mig helt förstådd?!
Vad ska jag göra då, enbart lusten att bara vara
inte orka bry mig om det du behöver, för att jag är så slut?!
Vad har vi för mål?
Vi har sen dag 1 sen vi träffades bara haft intensivt runt oss, och alltid
någon förändring på något plan.
Vi hann aldrig vara ny förälskade, vi hann aldrig känna oss på varandra.
För plötsligt befann vi oss i en helt ny värld.
Men då inspirationen och allt de vi drömt och tänkt,
Kanske rent av allt du drömmer om, inte ens kanske slår in
Ska du verkligen stanna kvar då och strypa ditt liv?!
Är det rätt av mig att stanna, även om du älskar mig, och jag dig?!
Men vad ska vi göra de dagar,
alla de dagar då så mycket meningslöst
bara äter upp iallafall mig!
lördag 28 november 2009
..........
ont i huvudet varje dag.
Idag liksom många dagar, tänker jag tankar jag önskar jag inte gjorde.
Jag önskar att mitt tålamod inte tog slut lika lätt,
jag önskar att alla i vårt hus visste var alla sakerna ligger,
än att fråga mig och förvänta sig att jag ska gå och leta om det är så att
inte ens jag vet vart sakerna ligger.
Att svarar jag: Ingen aning.
så: TYST!
stick iväg och leta själv.
Inte är det någon som hjälper mig
med mitt dåliga minne.
Kanske om de andra hade försökt,
den vuxna hade försökt att förstå hur viktigt
att var sak har sin plats.
Att man lägger tillbaka saken efter sig precis där den låg.
Där av även min ångest och panik när huset blir fullt av ungar.
för som man kunnat se i ett tidigare inlägg en bild ifrån vårt barns rum med leksaker
utspritt över hela rummet.
Jag är inte född för att klara av sådan oordning,
och allt oväsen.
Nu i 2-3 dagar har jag legat på gränsen till feber.
En temp som får mig att inte känna mig frisk.
Nu ska jag stänga av datorn
Trött & grinig satkärring är jag
Idag hände en olycka, en bil som hur han lyckades köra in i en elstolpe?,
igenom en häck,
krocka med ett hus och bilen välter.
Hur lyckas man, om man nu höll dessa 50km/h?
Han kan inte ha hållt några 50,
så vida han inte var väldigt påverkad eller någon väldigt akut sjukdom inträffade.
Men jag tror mer på alternativ 1 eller 2!
Idag liksom många dagar, tänker jag tankar jag önskar jag inte gjorde.
Jag önskar att mitt tålamod inte tog slut lika lätt,
jag önskar att alla i vårt hus visste var alla sakerna ligger,
än att fråga mig och förvänta sig att jag ska gå och leta om det är så att
inte ens jag vet vart sakerna ligger.
Att svarar jag: Ingen aning.
så: TYST!
stick iväg och leta själv.
Inte är det någon som hjälper mig
med mitt dåliga minne.
Kanske om de andra hade försökt,
den vuxna hade försökt att förstå hur viktigt
att var sak har sin plats.
Att man lägger tillbaka saken efter sig precis där den låg.
Där av även min ångest och panik när huset blir fullt av ungar.
för som man kunnat se i ett tidigare inlägg en bild ifrån vårt barns rum med leksaker
utspritt över hela rummet.
Jag är inte född för att klara av sådan oordning,
och allt oväsen.
Nu i 2-3 dagar har jag legat på gränsen till feber.
En temp som får mig att inte känna mig frisk.
Nu ska jag stänga av datorn
Trött & grinig satkärring är jag
Idag hände en olycka, en bil som hur han lyckades köra in i en elstolpe?,
igenom en häck,
krocka med ett hus och bilen välter.
Hur lyckas man, om man nu höll dessa 50km/h?
Han kan inte ha hållt några 50,
så vida han inte var väldigt påverkad eller någon väldigt akut sjukdom inträffade.
Men jag tror mer på alternativ 1 eller 2!
fredag 27 november 2009
tiden har gått
Idag är det 1 år sedan som jag fick besked ifrån min Gyn läkare att mitt HCG halt hade ökat, och var uppe i mer än efter operationen i äggledaren.
Där jag fick besked om att jag skulle börja på cellgifts behandling.
Tiden har gått fort, mycket har hänt sen dess.
Jag är tacksam att jag inte har behövt att gå igenom
samma saker som jag behövde förra året.
Men jag har fått annat..
På måndag ska jag prata med min Läkare vad han tycker att jag ska göra.
Hjälpa mig att råda, då jag inte hittar rätt i tankar och känslor.
Idag ska jag försöka uppskatta att jag inte är där jag var för ett år sedan.
http://lillamini.blogspot.com/2008/11/varfr-varfr-varfr.html
Där jag fick besked om att jag skulle börja på cellgifts behandling.
Tiden har gått fort, mycket har hänt sen dess.
Jag är tacksam att jag inte har behövt att gå igenom
samma saker som jag behövde förra året.
Men jag har fått annat..
På måndag ska jag prata med min Läkare vad han tycker att jag ska göra.
Hjälpa mig att råda, då jag inte hittar rätt i tankar och känslor.
Idag ska jag försöka uppskatta att jag inte är där jag var för ett år sedan.
http://lillamini.blogspot.com/2008/11/varfr-varfr-varfr.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
