skriver kort.
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.
vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.
får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.
frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.
de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.
vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!
torsdag 12 november 2009
fredag 6 november 2009
inre
Farsdag är på Söndag,
Svägerskan och svärmor frågade mig & min man om vi skulle "överraska" svärfar på söndag, åka dit och äta middag.
(har inte lämnat besked om detta än)
Jag hade tänkt att försöka ordna någon överraskning till min man, min dotters Pappa.
Jag är rätt trött fysiskt, trött på en del saker som är lite svåra att ta upp här.
Jag känner att jag vill att min man om någon, ska få den "äran" att bli uppvaktad på Farsdag, genom att göra något trevligt, planera in något roligt att överraska min man på något iallafall.
Idag vid middags bordet, började rösterna på oss båda bli på en högre nivå, då jag in till de längsta försökt hålla tyst om mina planer..
Men till slut säger jag surt:
Det kanske faktiskt var så att jag hade tänkt att hitta på en överraskning till dig.
VI har en familj nu, DU är Pappa, jag skulle vilja att du gav mig "morsdag" som min dag, för det är min tid i livet nu att få vara mamma, jag vill bli prioriterad.
Och det samma är med dig, Jag vill att du ska få vara Pappan Vi ska "fira".
Men visst vill du åka och fira din Pappa, så åk!
Och då förstod han väl min mening och det "goda" i min tanke.
Jag har valt att inte bry mig om min far detta året.
Han förtjänar inte det,
Han har svikit mig i år, och droppen blev sist vi sågs.
Inget för honom spelar någon roll.
Han har inte funnits vid speciella tidpunkter under mitt liv,
Jag har knappt dugt åt honom,
och ännu är jag inte värd att bli accepterad.
Jag har alltid fått höra hur fet, överviktig jag är.
Då jag inte längre är Fet, så är orden fortfarande kvar,
och Fet är det enda som jag ser i spegeln.
Då där inte finns att klaga på min vikt,
så är det vad för mat vi har & inte har,
Varför jag inte gör det ena och än det andra.
När jag var mindre försökte jag på olika sett
få uppmärksamhet, få bli sedd
Få beröm, få en förälder som var stolt över mig.
Som stod vid min idrotts aktivitet och hejade på mig.
En förälder som var stolt över mig och sa
"Bra jobbat, vad duktig du har vart idag"
Jag blev aldrig sedd,
då jag som liten gick på balett, jazzdans, Hipphopp kurs,
De år som jag red, De år som jag tränade och spelade Matcher på is i Bandy,
De åren som jag tävling simmade som liten,
De åren som jag Bowlade,
den tiden som jag spelade Golf,
De åren som jag spelade Fotboll..
Jag blev aldrig sedd, för det jag kunde.
Jag blev sedd, för jag var/blev fet!
i samband då mina föräldrar skiljdes.
Jag kommer aldrig mer kunna bli sedd, För min kropp är slut.
Mitt jag orkar inte längre skrika: Se mig!
Min far har sagt att han var med den dagen då det var kröning av Lucian, den dagen som jag sjöng solo i Kyrkan.
Oavsett om han var med, fast jag inte minns att jag såg honom.
Så hade jag önskat att han fanns på någon av alla de uppträdanden som jag sjöng som solist en speciell låt, som inte sjöngs på kröningen.
"Se mig för här är jag
låt mig få komma nära
till era hjärtan
så som den jag är
den jag försöker vara
ge mig min morgondag
min enda önskan nu och här
älska mig för den jag är"
Jag har funderat mycket, önskat, nu då min hälsa på olika sätt blivit sämre.
Så "Nära döden" känslan som jag hade efter operationen 2007, var jag för svag, för jag litade inte på livet då.
Önskar jag hade kraften, vågade att försöka få tag på något ställe där jag skulle kunna få via karaoke få sjunga in ett par låtar, sånger till vissa i min närhet.
Något budskap som jag skulle vilja få fram till vissa,
Till min man skulle jag vilja sjunga in något med Cranberries, då jag vet att min man tycker att jag sjunger fint, passande röst till vissa av deras låtar.
*drömmer på*
Men för att gå tillbaka till farsdag, så är en av anledningarna till varför min far inte förtjänar att
bli "uppvaktad" på avstånd, är rakt & slätt:
Glömmer ens egna far, sin dotters födelsedag är de en droppe för mycket.
Jag satt sommar natten fram till 23 tiden på kvällen i hopp om att min telefon skulle ringa, att min telefon skulle ge ifrån sig ett ljud av sms, som var ifrån min Pappa.
Men jag somnar med gråten i mitt hjärta.
Men varför skulle jag behöva bli ledsen då, jag borde vara van.
En person kan finnas i livet, men ändå inte finnas..
Nu råkade min far hängas ut,
Har svårt att få fram vad innebörden, få fram de rätta orden
Men vi har en egen familj nu, min man är Pappa
jag är Mamma
Den man älskar, aktar man
Svägerskan och svärmor frågade mig & min man om vi skulle "överraska" svärfar på söndag, åka dit och äta middag.
(har inte lämnat besked om detta än)
Jag hade tänkt att försöka ordna någon överraskning till min man, min dotters Pappa.
Jag är rätt trött fysiskt, trött på en del saker som är lite svåra att ta upp här.
Jag känner att jag vill att min man om någon, ska få den "äran" att bli uppvaktad på Farsdag, genom att göra något trevligt, planera in något roligt att överraska min man på något iallafall.
Idag vid middags bordet, började rösterna på oss båda bli på en högre nivå, då jag in till de längsta försökt hålla tyst om mina planer..
Men till slut säger jag surt:
Det kanske faktiskt var så att jag hade tänkt att hitta på en överraskning till dig.
VI har en familj nu, DU är Pappa, jag skulle vilja att du gav mig "morsdag" som min dag, för det är min tid i livet nu att få vara mamma, jag vill bli prioriterad.
Och det samma är med dig, Jag vill att du ska få vara Pappan Vi ska "fira".
Men visst vill du åka och fira din Pappa, så åk!
Och då förstod han väl min mening och det "goda" i min tanke.
Jag har valt att inte bry mig om min far detta året.
Han förtjänar inte det,
Han har svikit mig i år, och droppen blev sist vi sågs.
Inget för honom spelar någon roll.
Han har inte funnits vid speciella tidpunkter under mitt liv,
Jag har knappt dugt åt honom,
och ännu är jag inte värd att bli accepterad.
Jag har alltid fått höra hur fet, överviktig jag är.
Då jag inte längre är Fet, så är orden fortfarande kvar,
och Fet är det enda som jag ser i spegeln.
Då där inte finns att klaga på min vikt,
så är det vad för mat vi har & inte har,
Varför jag inte gör det ena och än det andra.
När jag var mindre försökte jag på olika sett
få uppmärksamhet, få bli sedd
Få beröm, få en förälder som var stolt över mig.
Som stod vid min idrotts aktivitet och hejade på mig.
En förälder som var stolt över mig och sa
"Bra jobbat, vad duktig du har vart idag"
Jag blev aldrig sedd,
då jag som liten gick på balett, jazzdans, Hipphopp kurs,
De år som jag red, De år som jag tränade och spelade Matcher på is i Bandy,
De åren som jag tävling simmade som liten,
De åren som jag Bowlade,
den tiden som jag spelade Golf,
De åren som jag spelade Fotboll..
Jag blev aldrig sedd, för det jag kunde.
Jag blev sedd, för jag var/blev fet!
i samband då mina föräldrar skiljdes.
Jag kommer aldrig mer kunna bli sedd, För min kropp är slut.
Mitt jag orkar inte längre skrika: Se mig!
Min far har sagt att han var med den dagen då det var kröning av Lucian, den dagen som jag sjöng solo i Kyrkan.
Oavsett om han var med, fast jag inte minns att jag såg honom.
Så hade jag önskat att han fanns på någon av alla de uppträdanden som jag sjöng som solist en speciell låt, som inte sjöngs på kröningen.
"Se mig för här är jag
låt mig få komma nära
till era hjärtan
så som den jag är
den jag försöker vara
ge mig min morgondag
min enda önskan nu och här
älska mig för den jag är"
Jag har funderat mycket, önskat, nu då min hälsa på olika sätt blivit sämre.
Så "Nära döden" känslan som jag hade efter operationen 2007, var jag för svag, för jag litade inte på livet då.
Önskar jag hade kraften, vågade att försöka få tag på något ställe där jag skulle kunna få via karaoke få sjunga in ett par låtar, sånger till vissa i min närhet.
Något budskap som jag skulle vilja få fram till vissa,
Till min man skulle jag vilja sjunga in något med Cranberries, då jag vet att min man tycker att jag sjunger fint, passande röst till vissa av deras låtar.
*drömmer på*
Men för att gå tillbaka till farsdag, så är en av anledningarna till varför min far inte förtjänar att
bli "uppvaktad" på avstånd, är rakt & slätt:
Glömmer ens egna far, sin dotters födelsedag är de en droppe för mycket.
Jag satt sommar natten fram till 23 tiden på kvällen i hopp om att min telefon skulle ringa, att min telefon skulle ge ifrån sig ett ljud av sms, som var ifrån min Pappa.
Men jag somnar med gråten i mitt hjärta.
Men varför skulle jag behöva bli ledsen då, jag borde vara van.
En person kan finnas i livet, men ändå inte finnas..
Nu råkade min far hängas ut,
Har svårt att få fram vad innebörden, få fram de rätta orden
Men vi har en egen familj nu, min man är Pappa
jag är Mamma
Den man älskar, aktar man
Fredag
Jag tog ett steg att våga gå till en Frisör idag,
Men resultatet, ack så besviken jag är, blev ledsen över att inte få känna mig lite finare när jag gick ifrån salongen
Jag sa till henne, det blev verkligen inte så som jag
hade tänkt, som jag försökt förklara för henne.
Hon höll på att klippa mig i en timmes tid,
men i och med hon var försenad, så hade hon inte tid att fixa
ordning håret på mig.
Jag höll på att få panik, jag kände mig elak emot henne
att vara rak.
Jag är inte nöjd!
Hon gav mig en ny tid efter ca 2 timmar.
Men senare ringde hon mig och sa att jag skulle komma ännu senare på kvällen,
Jag sa; Det går faktiskt inte, då skulle klockan vara 18:30.
Då har jag en tid imorgon Lördag klockan 08.00
-Eh, Nej tack!
Så på Måndag fick jag en ny tid till henne, och hon satte upp
2 timmars bokning på mig.
Det känns så stelt, känns på något sätt så fel klippt.
* Jag vill ha de lite uppklippt,
* Behålla min långa lugg, för att kunna sätta upp en toffs.
* Vill ha de "taggat" ifrån käken och ner.
* " V " format i ryggen.
Kommer jag att våga mig tillbaka till henne igen?.
Varför ska det vara så himla svårt att kunna komma till en bra frisör,
som kommer med olika ideer..
Att gå till frisören för mig börjar i stort sett ge mig lika stor ångest som att gå till Tandläkaren
och då är det illa!
torsdag 5 november 2009
Om jag bara hade kraft
Har idag fått ringt ett rätt jobbigt samtal som jag inte vet vart det kommer att landa,
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.
Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.
Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.
Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.
Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.
Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..
och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.
Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.
sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.
Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.
Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.
Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.
Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.
Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.
Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..
och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.
Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.
sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.
Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.
Hund
Har inte orkat innan, men här om dagen kom äntligen vårt diplom och intyg för vår Kurs som jag & hunden gick på.
"För genomförd allmänlydnads kurs och godkänd passkontroll"
Jag började då han precis hade blivit 6 månader, och vi var klara då han var 8 månader.
Nu är han hela 8½ månad
Nu kallar sängen.. Så godnatt
Hur kommer de då se ut om ca 10år?!
Om det kan se så här ut då hon är 4, Hur kommer de då se ut om ca 10 år?!
Vill inte ens tänka tanken ;-)
Nu så ska jag försöka orka städa lite, ska försöka ta fram den tanken och sidan jag hade innan jag hann och se vad klockan var, innan dottern sa att hon råkat kissa i vår säng.
Ha en bra dag, så kanske jag skriver mera sen om orken och kraften finns.
onsdag 4 november 2009
Brände sig
Natten till idag (onsdag) fick jag akut huvudvärk, nackvärk tog 2 st Citadon.
Ensidig huvudvärk, ont i ena/bakom ena ögat, kräktes 3 gånger, jag hade så förbenat ONT!
Försökte ringa sjukvårds rådgivningen men efter försökt ringa i 45 min och de bara kopplar bort mig för de är överbelastade ringde jag till Akut mottagningen, direkt numret.
Där fick jag frågor:
Kan du böja huvud så din haka når bröst korgen?
-Nej
Vart gör de ont?!
-Huvudet
Har du värk i kroppen?!
-Ja, och jag är trött, Men jag har Fibromyalgi med. Men jag har så djävulskt ONT i huvudet och ögat, vad ska jag göra?!
Har du feber?!
-Nej, har nu bara 36.3
Du får inte komma in, för du har troligtvis Svininfluensan, och då gör det lite ont i kroppen, huvudvärk och illamående och kräkningar.
Men får du feber eller mer andningsbesvär så får du väl komma in.
Så du får fortsätta att smärtbehandla dig på bästa sätt!
Vi kan inte ta in dig.
TACK så mycket, för hjälpen eller något.
Så alla som träffar mig Jag har visst Svininfluensan, för jag har ont i min kropp som alltid, och jag hade en Djävulsk ensides huvudvärk med kräkningar och ingen feber. Så Akta er!
Visst ja, jag har ju lite hosta på kvällarna vid läggdags.
Så de var ju bra jag då via telefon får en diagnos att jag har svininfluensan, då behöver jag nog inte vaccinera mig heller.
Så de var ju bra på annat sätt med, för då kan inte Endokrin Kirurgen säga till mig att de inte kommer kunna operera bort min växande Binjure, som de inte kan lova mig till 100% att den är godartad (2 röntgen säger Elak artad, 1 röntgen säger God. Sen hade min binjure vuxit halva sin storlek sen sist).
För de var en av anledningarna till varför de bland annat skulle ta ännu längre tid innan de skulle kunna operera mig, var om jag tog sprutan så skulle jag behöva ta spruta nr2. Och sen behövde man vänta viss antal veckor efter sista spruta innan de skulle operera mig.
Sen var den läkaren "spydig" nog att säga till mig att " Inom ett år kommer du iallafall bli opererad".
Jag kommer stöta på detta med 90 dagars vårdgaranti.
Sen är ju kruxet, att de finns för få kirurger som kan operera såpass komplicerade operationer,
för få sjukhus som har utrustning!
Över till annat:
Idag Onsdag 4/11
Brände sig tösen på ett element hemma, på handen 3.5cm* 2cm, Fick visa upp på Vårdcentralen och anmält till Försäkringsbolaget ifall att det kommer att bli ärr.
Så rese ersättning blir utbetalt inom en vecka.
Såg att jag fått kommentarer; förfrågningar om vad mitt barn kommer att bli opererad för;
Då hon blev inlagd akut i Juni var där 2 kirurger som sa att hon hade navel bråck, men de sjukhuset kan inte operera barn.
Då hon blev inlagd akut på ett stort sjukhus fick vi kontakt med en läkare, kirurger med mera.
Då jag undrade o hennes navel, så fick vi papper hem om att Kirurgerna kollat på de bilder som jag mailat in, och bedömt att vi skulle in på kontroll.
så Vi fick tid rätt omgående.
Då vi var där sa kirurgen att hon var nästan säker på att de inte var ett Navel bråck, utan som hon sa till mig "Buk håls bråck".
Att det inte har vuxit ihop i magen på henne, att där är ett hål rak igenom, så att de kommer öppna upp och kolla hur de ser ut och är det hål genom magen att de kommer få sy ihop inifrån.
Så ja, är det detta.. Så hoppas jag av hela mitt Hjärta att det är detta som orsakar alla hennes smärtor och problem med magen.
Nu kallar sängen, undrar ni något om vad som helst så fråga på!!
Ensidig huvudvärk, ont i ena/bakom ena ögat, kräktes 3 gånger, jag hade så förbenat ONT!
Försökte ringa sjukvårds rådgivningen men efter försökt ringa i 45 min och de bara kopplar bort mig för de är överbelastade ringde jag till Akut mottagningen, direkt numret.
Där fick jag frågor:
Kan du böja huvud så din haka når bröst korgen?
-Nej
Vart gör de ont?!
-Huvudet
Har du värk i kroppen?!
-Ja, och jag är trött, Men jag har Fibromyalgi med. Men jag har så djävulskt ONT i huvudet och ögat, vad ska jag göra?!
Har du feber?!
-Nej, har nu bara 36.3
Du får inte komma in, för du har troligtvis Svininfluensan, och då gör det lite ont i kroppen, huvudvärk och illamående och kräkningar.
Men får du feber eller mer andningsbesvär så får du väl komma in.
Så du får fortsätta att smärtbehandla dig på bästa sätt!
Vi kan inte ta in dig.
TACK så mycket, för hjälpen eller något.
Så alla som träffar mig Jag har visst Svininfluensan, för jag har ont i min kropp som alltid, och jag hade en Djävulsk ensides huvudvärk med kräkningar och ingen feber. Så Akta er!
Visst ja, jag har ju lite hosta på kvällarna vid läggdags.
Så de var ju bra jag då via telefon får en diagnos att jag har svininfluensan, då behöver jag nog inte vaccinera mig heller.
Så de var ju bra på annat sätt med, för då kan inte Endokrin Kirurgen säga till mig att de inte kommer kunna operera bort min växande Binjure, som de inte kan lova mig till 100% att den är godartad (2 röntgen säger Elak artad, 1 röntgen säger God. Sen hade min binjure vuxit halva sin storlek sen sist).
För de var en av anledningarna till varför de bland annat skulle ta ännu längre tid innan de skulle kunna operera mig, var om jag tog sprutan så skulle jag behöva ta spruta nr2. Och sen behövde man vänta viss antal veckor efter sista spruta innan de skulle operera mig.
Sen var den läkaren "spydig" nog att säga till mig att " Inom ett år kommer du iallafall bli opererad".
Jag kommer stöta på detta med 90 dagars vårdgaranti.
Sen är ju kruxet, att de finns för få kirurger som kan operera såpass komplicerade operationer,
för få sjukhus som har utrustning!
Över till annat:
Idag Onsdag 4/11
Brände sig tösen på ett element hemma, på handen 3.5cm* 2cm, Fick visa upp på Vårdcentralen och anmält till Försäkringsbolaget ifall att det kommer att bli ärr.
Så rese ersättning blir utbetalt inom en vecka.
Såg att jag fått kommentarer; förfrågningar om vad mitt barn kommer att bli opererad för;
Då hon blev inlagd akut i Juni var där 2 kirurger som sa att hon hade navel bråck, men de sjukhuset kan inte operera barn.
Då hon blev inlagd akut på ett stort sjukhus fick vi kontakt med en läkare, kirurger med mera.
Då jag undrade o hennes navel, så fick vi papper hem om att Kirurgerna kollat på de bilder som jag mailat in, och bedömt att vi skulle in på kontroll.
så Vi fick tid rätt omgående.
Då vi var där sa kirurgen att hon var nästan säker på att de inte var ett Navel bråck, utan som hon sa till mig "Buk håls bråck".
Att det inte har vuxit ihop i magen på henne, att där är ett hål rak igenom, så att de kommer öppna upp och kolla hur de ser ut och är det hål genom magen att de kommer få sy ihop inifrån.
Så ja, är det detta.. Så hoppas jag av hela mitt Hjärta att det är detta som orsakar alla hennes smärtor och problem med magen.
Nu kallar sängen, undrar ni något om vad som helst så fråga på!!
måndag 2 november 2009
Läkar besök, Veterinär, Operation
Oj oj vad här händer saker...
*I skrivande stund är jag extremt TRÖTT och värk i kroppen*
Somnade efter 03.30 i natt, vaknade och släppte ut hunden 05:15.
Skulle ju gått upp kl 06:40.
Men inte vaknade jag,
Och inte ringde min man vid 7-tiden.
Så strax innan 08 vaknade jag,
08:02 Sms:ar jag min man, TACK för att du väckte mig!
Sur & stressad som jag var gick jag ut med Hunden,
och passade på att ringde veterinären idag, för att se om de hade tid till att sterilisera katten,
samt Kastrera hanhunden.
Vilket de hade kl 14.
Kommer in och dottern o jag äter frukost, hade ringt och meddelat dagis att hon inte kommer på morgonen.
Eventuellt om vi hinner en liten stund då vi är klara hos Kirurgen.
Lite försenade (20 minuter) så kom vi iväg, men dessa minutrar gjorde inget idag, var ute i god tid efter att blivit informerad om Plats brist på Sjukhuset.
Väl där, satt vi och väntade 35 minuter utöver den tid vi redan innan var där.
Men så var läkaren försenad.
Och hon gör bedömning att det ska bli Operation på tösen, Så när det blir av vet vi inte.
Vet bara att vi har hamnat på en lista att bli inringda/kallade om där blir en av bokning.
Kommer hem, släpper av tösen på dagis som hon önskade fast det bara var ca 45 minuter kvar. Jag följer med in, efter en personal. Som frågar vart mitt barn ska vara.
Då hör jag: X ska vara här, Men vi har redan ätit!
(jaha och?! Puckon)
Tar ut hunden på en liten promenad, fixar med burar och rum. och bestämde att dottern skulle följa med en annan hem efter dagis.
Kommer till veterinären,
Väger kissen: 2, 2 kilo! Hälso status OK.
Tar in hunden: 7 Kilo (8½ månad), Hälso status OK fram tills vi kommer till Kulorna!!
Lite genant, men han hade en STOR kula, jag som trott det vart 2, har ju inte vart där och känt efter.
Den andra låg snett åt i kroppen, så han får komma tillbaka en annan dag, helg blir det nog.
Och precis jag äntligen fått sätta mig ner på baken, ringer Mobilen, och får besked:
Katten är klar för att hämtas!
var ju bara 1 timme sen jag lämnade henne, så ojoj här går det undan.
Sen blir de till att hämta hem tösen i samma veva, sen hem & laga någon middag.
Ikväll har hon gympa, får se om min man hinner hem, tror det var sista veckan som han har foten "tejpad", om allt ser bra ut så ska de special gjuta sulor till han nästa vecka.
Jaja, på med ytterkläder ut i regnet..
ha de gött
*I skrivande stund är jag extremt TRÖTT och värk i kroppen*
Somnade efter 03.30 i natt, vaknade och släppte ut hunden 05:15.
Skulle ju gått upp kl 06:40.
Men inte vaknade jag,
Och inte ringde min man vid 7-tiden.
Så strax innan 08 vaknade jag,
08:02 Sms:ar jag min man, TACK för att du väckte mig!
Sur & stressad som jag var gick jag ut med Hunden,
och passade på att ringde veterinären idag, för att se om de hade tid till att sterilisera katten,
samt Kastrera hanhunden.
Vilket de hade kl 14.
Kommer in och dottern o jag äter frukost, hade ringt och meddelat dagis att hon inte kommer på morgonen.
Eventuellt om vi hinner en liten stund då vi är klara hos Kirurgen.
Lite försenade (20 minuter) så kom vi iväg, men dessa minutrar gjorde inget idag, var ute i god tid efter att blivit informerad om Plats brist på Sjukhuset.
Väl där, satt vi och väntade 35 minuter utöver den tid vi redan innan var där.
Men så var läkaren försenad.
Och hon gör bedömning att det ska bli Operation på tösen, Så när det blir av vet vi inte.
Vet bara att vi har hamnat på en lista att bli inringda/kallade om där blir en av bokning.
Kommer hem, släpper av tösen på dagis som hon önskade fast det bara var ca 45 minuter kvar. Jag följer med in, efter en personal. Som frågar vart mitt barn ska vara.
Då hör jag: X ska vara här, Men vi har redan ätit!
(jaha och?! Puckon)
Tar ut hunden på en liten promenad, fixar med burar och rum. och bestämde att dottern skulle följa med en annan hem efter dagis.
Kommer till veterinären,
Väger kissen: 2, 2 kilo! Hälso status OK.
Tar in hunden: 7 Kilo (8½ månad), Hälso status OK fram tills vi kommer till Kulorna!!
Lite genant, men han hade en STOR kula, jag som trott det vart 2, har ju inte vart där och känt efter.
Den andra låg snett åt i kroppen, så han får komma tillbaka en annan dag, helg blir det nog.
Och precis jag äntligen fått sätta mig ner på baken, ringer Mobilen, och får besked:
Katten är klar för att hämtas!
var ju bara 1 timme sen jag lämnade henne, så ojoj här går det undan.
Sen blir de till att hämta hem tösen i samma veva, sen hem & laga någon middag.
Ikväll har hon gympa, får se om min man hinner hem, tror det var sista veckan som han har foten "tejpad", om allt ser bra ut så ska de special gjuta sulor till han nästa vecka.
Jaja, på med ytterkläder ut i regnet..
ha de gött
SYNSAM Optiker SYNSAM´s Skämt?!
Jag gick in till Optiker företaget SYNSAM, för att höra om de på något sätt skulle kunna laga mina Glasögon bågar,
Kanske att det förhoppningsvis skulle kunna finnas dessa bågar kvar.
Jag lämnar in mina glasögon hos dem, och de skulle ringa mig. (vilket de inte gjorde)
Då jag lämnar in dem, säger en Kvinna där att de ska göra de bästa de kan i att hitta en LIKVÄRDIG "båge", vet inte vad rätta ordet heter, den raka som går vid örat.
Men att det inte var säkert att de hittade exakt likadan BLÅ färg, som den jag har.
Okej, tänkte jag.
Men en liten Nyans skillnad på blå kulör är nog inget man märker av så mycket, då jag inte använder de 24/7.
Jag tänkte att dels hur ja hade blivit bemött en gång innan (står längre ner i inlägget) Sen att kunde jag spara lite pengar så gör jag gärna detta.
Men jag frågade kvinnan i butiken om de kanske hade billiga bågar; Hon svarar mig; Om du nu har så dåligt med pengar, så är ju det här ett budget alternativ för dig!
Men jag frågade kvinnan i butiken om de kanske hade billiga bågar; Hon svarar mig; Om du nu har så dåligt med pengar, så är ju det här ett budget alternativ för dig!
Men döm av min förvåning och STORA besvikelse då jag kommer för att hämta ut, och betala för mina glas ögon och de ser ut så här:
****FY SKÄMS PÅ ER SYNSAM***********
NI HAR VART ETT FÖRETAG SOM JAG HAR TRIVTS MED, OCH DÄR JAG KÖPTE BÅGARNA I ANNAN STAD, BLEV JAG BEMÖTT SOM MÄNNISKA, ÄVEN FAST JAG INTE VILLE LÄGGA FLERA TUSEN PÅ MÄRKES BÅGAR, FÖR JAG ÄR INTE DEN TYP AV PERSON SOM BEHÖVER HÄVDA MIG, GENOM ATT GÅ OCH BETALA, FÖR ATT VARA EN GRATIS MARKNADSFÖRINGS PELAR, SOM VISAR UPP GRATIS REKLAM TILL ETT FÖRETAG. KANSKE JAG SKULLE KUNNA LÄGGA ETT PAR TUSEN PÅ ETT PAR BÅGAR, MEN DET ÄR INGET SOM JAG PRIORITERAR SOM SMÅBARNS MAMMA OCH DJURÄGARE.
Allt började att jag först tänkte gå in och köpa mig helt nya bågar, med glas. Då börjar killen visa mig diverse märkes bågar, sa till honom vänligt men bestämt: Jag är inte ute efter märkesbågar, och jag är inte den typ av människa som behöver sånt, till svar får jag: Vi är ett företag som bara säljer märkesbågar! Ja, men jag är faktiskt inte ute efter att bära såna bågar, så jag undrar har ni några bågar som kostar kanske högst 1500kr, han gick bort till ett hörn, öppnar en låda och börjar rota.
Var är sådana trevliga personer som den man på Västkusten som hjälpte mig att finna ett par bågar i en prisklass som jag tycker är okej, som jag blir FIN i?!
Droppen var då jag skulle hämta ut mina glasögonen, och det första min 4 åriga dotter utbrister:
Men Mamma Vad FULA GLASÖGON de är, Vad har de gjort?!
jag svarade henne: Ja, vad de har gjort med Mammas glasögon vet jag faktiskt inte, Kanske sitter det någon på Synsam´s butik, som kanske är halvt blind,
Rättare sagt F Ä R G B L I N D!!
Jag har inte HÄLSAN på olika sätt att orka med att bli bemött på sådant bemötande, Jag vill inte känna mig som den FATTIGLAPPEN som inte kan/vill bära runt på märkesbågar. Jag har faktiskt inte klarat av att hämta hem mina glasögonen, och de gånger ja råkar vara i närheten av den butiken, så blir jag bara LEDSEN.. Den butiken fick mig känna så mindervärdig, fattig
Hejsan
Hoppas er helg har vart bra?!
Vad har ni gjort?!
Vore jätte roligt om någon ville skriva någon rad till mig.
Idag Söndag har vi vart iväg, köpt lite saker, och besökt ett nytt ställe som öppnat,
Kroppen strejkar som vanligt, men mina fötter klarade ialla fall av att bära mig, även om diverse ställen i kroppen smärtade.
Men kan lova att det kommer att ta ett bra tag innan jag besöker det stället igen.
Ett ställe som innan har vart ett relatvit trevligt ställe att köra till, fick tummen ner av många anledningar.
Rulltrappor, eller trappor. Och 2 st stackars hissar som Funktionhindrade, rullstolsbundna, barnvagnar, Kundvagnar behövde ta, för att komma till våning 1, ville man upp en våning till, var det samma visa, men annan hiss.
Att kunna äta där, så fick man vara glad om man fick maten fis ljummen, och jag fick vara glad att jag var hela 158cm lång, och att mina armar och fingrar klarade av att trycka på Drick knappen.
Jag fick vara glad över att jag inte var överviktig, glad över att jag inte satt i rullstol, Hur i hela fridens namn de nu har tänkt att rullstolsbundna ska kunna ta sin dricka?!
Jag får för övrigt vara glad de gånger som jag numera behöver Posta ett brev, att mina armer klarar att lyfta så högt.
jag är glad att jag ännu inte sitter i någon rullstol, och hoppas jag kommer att någonsin behöva göra detta.
Annars så har jag vart;
Matt, trött och ont i kroppen lite mer än vanligt
Matt, trött och ont i kroppen lite mer än vanligt
Så har helgen vart.
igår kväll började hosta,
under dagen idag vart bra, för att i kväll komma hosta igen, och Cociliana har ännu inte hjälpt
Och märkte igår att jag fortare får ont i bröstkorgen då jag är ute,
gör lite små ont i ryggen då man hostar,
Men smärtsammast har vart mina förbenade Händer och fötter + tår,
Men smärtsammast har vart mina förbenade Händer och fötter + tår,
får jag även skriva br*t-vårtorna.
Satan i gatan vad det gör ont.
Måste verkligen få tag på mer hjälp medel då de jag gör och använder inte hjälper mig, och kan inte behandlas hela tiden med viss av medlen jag har hemma nu.
Och vet inte om jag hinner ringa Reumatologen i morgonbitti.
För jag har fullspäckat från det jag vaknar till efter det vi vart hos Kirurgen.
Ni som är äckel magrade ska sluta se nu, då bilder på mina händer och fot är med:
Ni ska få se en annan dag lite andra bilder hur mina händer kan se ut, men just nu får jag inte vissa överföringar att fungera som jag vill.
OBS, Nu kommer mina fötter *varning*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
