Jag funderar mycket nu efter operationen och allt där till,
Hur mycket en ny graviditet är värt?,
Hur mycket är ett syskon värt att gå igenom och kämpa?!
Vad gör att jag vill ha ett barn till?!
Skulle ett syskon/ ett barn till "göra mig hel"?
Frågar en del hur långt de själva skulle vara beredda på att gå för att få ett barn till, få ett barn överhuvudtaget.
Vissa säger att de inte ens skulle gå hälften av det jag gjort, för de påstår att de "skulle få acceptera att man inte skulle bli fler".
Ger vissa människor upp så lätt?
Eller är vissa verkligen så "svaga".
Varför vill jag bli gravid igen?!
*Den stora glädjen då man får ett + på graviditets testet
(numera innebär de väl inte lika glädjande)
*Spännande och all förväntan
*Sin mage och kropp förändras till både för och nackdelar
*Få känna sparkar och rörelse i kroppen
*Få ha sitt barn i famn
*Att vår dotter får bli stora syster som hon så gärna vill
*Få möjligheten att uppleva att få vara gravid (En normal grav)
*Att få vara så där äckligt glad och lycklig som man är som gravid.
Frågor och funderingar till mig själv
*Skulle jag orka med?
*Kommer jag kunna ge min dotter lika mycket, och ge ett ev. kommande barn lika mycket kärlek, tid, saker, uppmärksamhet?!
*Kommer jag känna mig mer "hel"?
*Är det värt att riskera att bli gravid igen, är jag psykist och fysiskt stark att veta att jag mest troligt skulle få ett nytt utomveds och akut opereras och bli "steriliserad" dvs att inte kunna bli gravid på egenhand.
*Är ett barn värt att riskera mitt liv, att riskera att bli sövd, opererad, och såret i själen, sorgen, tomheten och verkligheten att vi aldrig mer kommer kunna bli gravida på egen hand?! (visst frågan kanske kommer, men "när" är jag redo att vara beredd att lägga mig på operationsbordet igen?! (för tron om att det skulle kunna gå bra finns inte i skrivande stund, fast hoppet om att ett under skulle kunna ske) (Kanske skulle jag vara redo då jag vet att alla pengar till 1 IVF försök finns)
*Är ett graviditet försök värt mer hormoner och behandlingar?
*Är 1 ynka försök värt minst 25.000 kr?!
*Skulle mitt barn ta stryk över att inte få ett syskon? kommer hon att känna sig halv? Hur tas ett barns avundsjuka och önskan "stryk" i deras inre, i deras psyke, av att inte kunna få eller få ett syskon?!
Skulle vi (och som jag tror att vi faktist kommer) försöka på nytt igen, och det värsta händer (igen) och man står där steriliserad.
Faktum vi inte KAN bli gravida.
JAG har förlorat en stor livsstor mening, och längtan och inre saknad.
Hur hantera, att vill jag få ett försök till graviditet ska få slänga ut så ofattbart mycket pengar för en 30% chans att lyckas på ett IVF. (jag har ungeför mig att oddsen ligger på dessa chanser då jag läst på någon sida, men hoppas det är fel uppgifter jag fått till mig)
Hur hanterar man att man blöder ut Livets dyraste i pengarvärde mens?! Man blöder ut 25.000 kr
Sorgens värde går inte att mäta, men då pengar är ett stort problem för många så är det nämnvärt.
Det jag har gjort kanske inte är så mycket, men för mig har det varit en oehört tuff resa..
Och hade det "bara" vart missfall (har tidigare i min blogg nämnt detta att jag vet hur ett missfall känns (dock inte sena!!! )
Så hade jag i alla fall haft alla möjligheter att lyckas nästa gång.
Jag har gjort/ genom gått följande för att uppnå en dröm:
* Gått ner 38 kilo
* Påbörjat Metformin behandling
* Tagit 18 Pergo Time behandlingar
* Hållt på att ta tempen i närmare 2 år varje dag samma tid
* En Titthålsoperation (där fel fanns okt 07.)
Med genom spolning i äggledarna.
* Skrapning för att ta bort Polyper i livmodern (dec 07).
* Gravid och få Missfall 3/2-08
* Gravid igen och få Missfall, men där de misstänkte ett Utomkvedshavandeskap då jag blev inlagd, ett X som själv läkte
ingen graviditet funnen i livmodern 16/3 -08.
* Gravid, Misstänkt MA/ofostrig graviditet
skrapades men inget funnet, så Operation gjordes och
höger äggledare försvann 26/7-08.
* Gravid och utomkvedshavandeskap, akut operation Nov -08 + den 1/11 -08)
* Cellgiftsbehandling för att ta död på moderkakas rester som fortsatt växa efter operationen (December -08)
Och väntan och längtan har vart sen i Maj 2005
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlorar jag min sista äggledare, så lämnar min man mig av någon anledning så kan han ju bara hur lätt som helst träffa en ny, möjligheterna öppnas för att bara med ett par ligg med sin nya kunna vara en ny blivande far till fler barn..
Visst jag har ju också möjligheterna, men det naturliga kan aldrig bli det samma.
jag får visserligen gratis försök 2-3 st beroende på vart man bor.
Kommer mitt hjärta att kunna acceptera om allt går åt helvete, och vi inga pengar har mer, eller min man inga mer pengar vill spara och lägga på föer IVF, kommer då mitt hjärta och kropp klara av att stanna kvar?!
Hur mycket jag älskar min man?!
Vad är priset på ett barn?
Skrämmande att inte veta hur man kommer att hantera..
Min barndoms dröm har gått åt helvete redan, en dröm om "många barn".
Mitt i allt just nu;
Vi sätter inte barn till världen som vi inte har råd att ta hand om,
ge mat, saker, försäkra, ge KÄRLEK, tid med..
Jag är på ett sätt GLAD och tacksam nu att mitt i sorgen som (var) inte den sorg som är nu.
Att vi inte lyckades bli gravid, är att
vi hade ALDRIG kunnat ge vårt barn allt det där, även om vi är två, som vi skulle kunna göra om vi då hade haft ett barn till tidigare.
Vad vårt barn har och får kärlek, tid och uppmärksamhet.
Få och kunna ta plats.
Hade inte kunnat bli så bra som det är nu om ett barn hade kommit så fort som mitt inre ville innan.
Men NU då vårt barn närmar sig 4 års åldern börjar det kännas, NU är det dags, men sanningen är att där är det kört och kommer troligtvis vara minst 5 år innan och om hon ens kommer kunna få glädjen, turen att få bli en stolt stora syster....
Läkaren som jag numera går hos har ett par tillfällen påminnet mig om vad jag faktist har, att jag faktist tur i mitt liv, (visst är det så) och han pekar på vår dotter...
Idag var jag vid byn och handlade julklappar, betalat dem och är på väg ut, dottern vart och lekt med ägarparets valp som fanns i affären och pratat lite med dem. Hon skickar med en kalender ifrån "Pilgrims" varor och fick man 3 lika dana så hade man vunnit ett fint smycke där ifrån.
Jag sa spontant "-Tänk om man hade haft tur med något"..
Hon som inget vet säger;
Du har haft turen som fått en sådan otroligt vacker dotter..
Visst har hon så rätt, men jag kan inte se... Visst ser jag vår otroligt vackra dotter, jag känner henne
men kan inte se henne på något sätt, för saknaden och längtan efter ett nytt litet liv, suddar bort det otroligt vackra och fina jag har..
Hur grym kan man vara?!
Vad för jävla värdelös mamma är jag, som längtar så efter något, så att man ser men ändå inte ser
GUDS GÅVA?
Som min man säger; Hon är verkligen ett Mirakel.
Hur ställer sig min man till att vilja eller inte vilja ha fler barn?!
Han säger att han behöver inte ha fler barn, men visst hade det vart roligt, men det är inget som är nödvändigt.
Vad tycker jag och tror jag om det?! (det vet jag inte riktigt ännu) finns en del känslor och tankar kring detta.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~¨
Vart hos Gyn idag:
HCG fortsätter att sjunka och är nu nere i 30, och nytt b-hcg ska lämnas på Måndag.
Dr JOU ringer på Tisdag och lämnar resultat.
Ny läkartid får jag till Januari 09
Brunt/blödning slutat, tog 4 veckor att bli fri från det.
Slemhinnan var mindre.
Och som jag kännt så har jag kännt rätt en stor fin äggblåsa på Höger äggstock som skulle släppa inom de närmaste..
Självaste FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN att jag inte får försöka bli gravid..
Det gör så fruktansvärt ont inom mig..
Gapar och hojtar på min man ge mig ge mig.. men vet läkarens ord som ekar i mitt huvud
som han sa idag
"För att få den mest bästa optimala chansen så låt det gå nu någon månad"
(ska till honom i januari, ser allt bra ut då kommer nya pergo time tabletter skrivas ut..)
Får se OM jag kommer avslöja vilken månad han sagt (sa idag) att vi först får försöka.
Nu väntar förshoppningsvis lite medicinska behandlingar för mig att försöka bli så bra som möjlig psykist.
Vore väldigt trevligt att om du läst kunde skriva Något i komentarer..
Även om det är svårt att formulera, bara så jag vet om det ens är lönt att fortsätta skriva här.
tisdag 16 december 2008
lördag 13 december 2008
Tiden
Ett velande ifrån min sida idag hur vidare ja "vill" skrapas eller inte.
Dr ringde som lovat, och sa att jag mår inte bra i kroppen och de lilla bruna jag har kan ja stå ut med och vänta tills måndag då han skulle ringa mig igen.
För en timme sen så vart det helt plötsligt blod och var "nervig" och känner nej fan inte igen.
Söker dr som ringde upp mig nyss, och bestämt att han ringer mig kl. 20.00
Får väl se om de lagt sig då eller om de fortsätter.
Har värk i från livmoder, precis som rejäl mensvärk.
Får endå inte opereras förens tidigast vid 22.00.
Så jag får vänta med att fika lusse saker tills jag vet vad de är som gäller o blir av.
Vi har iaf gjort de bästa utav dagen för vår dotter skull, klätt granen (plast i år)
tagitfram lite julduk och några tomtar, lagt julklappar under granen och så fick hon 1 Lucia paket utav oss, en film. Blev jätte glad och kramade om mig flera gånger.
Svärföräldrarna ringde även och sa att de kommer väl vid 17.30 tiden och följer med oss till Kyrkan där dottern ska gå med de större barnen i Lucia tåget Om hon vågar.
Hon väntar spänt på detta.
Kommer snart att byta om på henne, och vara säker på att hon inte kommer äta något innan vi ska köra dit. Så hon inte smutsar ner sina vita kläder hon ska ha på sig under.
Har laddat batteriet på min kamera och hoppas på att kunna få något fint kort på henne.
Vet varken ut eller in vad som jag "klarar" av just nu.
Bästa vore att inte bli skrapad. En annan viktig faktor är hur mycket JAG orkar med mera med blödningar och sånt.
Igår var det 4 veckor efter operationen..
Dr ringde som lovat, och sa att jag mår inte bra i kroppen och de lilla bruna jag har kan ja stå ut med och vänta tills måndag då han skulle ringa mig igen.
För en timme sen så vart det helt plötsligt blod och var "nervig" och känner nej fan inte igen.
Söker dr som ringde upp mig nyss, och bestämt att han ringer mig kl. 20.00
Får väl se om de lagt sig då eller om de fortsätter.
Har värk i från livmoder, precis som rejäl mensvärk.
Får endå inte opereras förens tidigast vid 22.00.
Så jag får vänta med att fika lusse saker tills jag vet vad de är som gäller o blir av.
Vi har iaf gjort de bästa utav dagen för vår dotter skull, klätt granen (plast i år)
tagitfram lite julduk och några tomtar, lagt julklappar under granen och så fick hon 1 Lucia paket utav oss, en film. Blev jätte glad och kramade om mig flera gånger.
Svärföräldrarna ringde även och sa att de kommer väl vid 17.30 tiden och följer med oss till Kyrkan där dottern ska gå med de större barnen i Lucia tåget Om hon vågar.
Hon väntar spänt på detta.
Kommer snart att byta om på henne, och vara säker på att hon inte kommer äta något innan vi ska köra dit. Så hon inte smutsar ner sina vita kläder hon ska ha på sig under.
Har laddat batteriet på min kamera och hoppas på att kunna få något fint kort på henne.
Vet varken ut eller in vad som jag "klarar" av just nu.
Bästa vore att inte bli skrapad. En annan viktig faktor är hur mycket JAG orkar med mera med blödningar och sånt.
Igår var det 4 veckor efter operationen..
fredag 12 december 2008
AKUTEN
Igår vid 14-15 tiden började smärtor i höger axel.
Vid 15-16 tiden började jag få lite ont i magen på höger sida, och bak i ryggen.
Får mer och ökade smärtor och grät och hade jätte ont,
Min man kör in mig på Akuten, fick vänta ca 10 min innan de var min tur att anmäla mig,
och då de tagit emot min anmälan får ja ut o sätta mig, och ingen av alla de andra som sitter o väntar har fått komma in, utan de ropar in mig väldigt fort,
temp, syretillförsel prov, blodprov, och bt tas.
Kommer in efter ett tag till ett vanligt undersöknings rum.
och jag får lite mer ont, var uthärdigt att åka in under bil färden.
jag börjar misstänka själv att de är gallgångarna som spökar, men lämnar allt till läkaren.
De misstänker väl de då de ger mig en Spasmofen spruta i höger armen.
Efter ca 30-40 min mår jag bättre säger till dottern att "snart ska vi åka hem"..
Men allt vänder och jag får fruktansvärda smärtor, och skriker av smärtor minns inte så himlans mycket.
Får 2-3 doser med ren morfin,
av ngt får jag allergisk reaktion min högra arm blir röd, öm kliar, och börjar klia i ansikte, hårbotten halsen. Får under ett par tillfällen 2 olika sorters medicin mot klåda och allergi,
Smärtor bara blir värre och värre, de gör Ekg, skickar upp mig på röntgen vid 2 tillfällen. och försökte ta spec. blodprov på mig och blev stucken så fruktansvärt många gånger o hade svårt att sticka mig, så över 10 gånger blev ja stucken igår och på vissa ställen har jag blmärken på nu.
Smärtorna "flyttade" sig, fick ont under brösten, sen runt om där bh.n sitter, hade lite tidigare slängt av mig den om de var den, men naturligtvis var det inte den.
Usch som ja skrek och fy fan vilka smärtor att föda barn var inget emot detta jag kände igår. Min man o dotter fick flera ggr lämna rummet och 2 läkare o 2 andra sköterskor var inne hos mig, trode att jag skulle dö! kändes som jag skulle svimma blev ljust o allt gick runt.
Munnen var en öken av allt morfin.
fick dricka någon gul sörja, och Zylocain dricka, och fick något via dropp.
Det var en fruktansvärt eftermiddag, kväll, natt..
Sa till dem att jag ville hem o se min dotter (idag kl 07 då de var lucia firande)
Min man o dotter åkte hem vid 21.30.
jag får komma hem och är hemma efter 02.
Och kl. 06 går jag upp, ögonen och ögonlocken var röda.
Läkaren sa att jag har Magsår och ska gå på Nexium 40mg i en månad.
//
I morgon kommer gyn läkaren att ringa mig,
har fortf. äckligt som kommer.
Vi får väl se om han tycker jag ska in på sövning och göra skrapning i morgon.
Mår dåligt idag psykist o är ännu rädd för vad som hände igår/natt.
Vilka smärtor jisses!!!
Vid 15-16 tiden började jag få lite ont i magen på höger sida, och bak i ryggen.
Får mer och ökade smärtor och grät och hade jätte ont,
Min man kör in mig på Akuten, fick vänta ca 10 min innan de var min tur att anmäla mig,
och då de tagit emot min anmälan får ja ut o sätta mig, och ingen av alla de andra som sitter o väntar har fått komma in, utan de ropar in mig väldigt fort,
temp, syretillförsel prov, blodprov, och bt tas.
Kommer in efter ett tag till ett vanligt undersöknings rum.
och jag får lite mer ont, var uthärdigt att åka in under bil färden.
jag börjar misstänka själv att de är gallgångarna som spökar, men lämnar allt till läkaren.
De misstänker väl de då de ger mig en Spasmofen spruta i höger armen.
Efter ca 30-40 min mår jag bättre säger till dottern att "snart ska vi åka hem"..
Men allt vänder och jag får fruktansvärda smärtor, och skriker av smärtor minns inte så himlans mycket.
Får 2-3 doser med ren morfin,
av ngt får jag allergisk reaktion min högra arm blir röd, öm kliar, och börjar klia i ansikte, hårbotten halsen. Får under ett par tillfällen 2 olika sorters medicin mot klåda och allergi,
Smärtor bara blir värre och värre, de gör Ekg, skickar upp mig på röntgen vid 2 tillfällen. och försökte ta spec. blodprov på mig och blev stucken så fruktansvärt många gånger o hade svårt att sticka mig, så över 10 gånger blev ja stucken igår och på vissa ställen har jag blmärken på nu.
Smärtorna "flyttade" sig, fick ont under brösten, sen runt om där bh.n sitter, hade lite tidigare slängt av mig den om de var den, men naturligtvis var det inte den.
Usch som ja skrek och fy fan vilka smärtor att föda barn var inget emot detta jag kände igår. Min man o dotter fick flera ggr lämna rummet och 2 läkare o 2 andra sköterskor var inne hos mig, trode att jag skulle dö! kändes som jag skulle svimma blev ljust o allt gick runt.
Munnen var en öken av allt morfin.
fick dricka någon gul sörja, och Zylocain dricka, och fick något via dropp.
Det var en fruktansvärt eftermiddag, kväll, natt..
Sa till dem att jag ville hem o se min dotter (idag kl 07 då de var lucia firande)
Min man o dotter åkte hem vid 21.30.
jag får komma hem och är hemma efter 02.
Och kl. 06 går jag upp, ögonen och ögonlocken var röda.
Läkaren sa att jag har Magsår och ska gå på Nexium 40mg i en månad.
//
I morgon kommer gyn läkaren att ringa mig,
har fortf. äckligt som kommer.
Vi får väl se om han tycker jag ska in på sövning och göra skrapning i morgon.
Mår dåligt idag psykist o är ännu rädd för vad som hände igår/natt.
Vilka smärtor jisses!!!
torsdag 11 december 2008
Läkar samtal
Läkaren ringt och provsvar kommit, hcg sjunkit från 190 till 100.
Vilket är bra, nu ska det följas till det är under 5.
Grät en skvätt då han ringde.
Inte mer sagt el gjort.
åter igen ledsen och förbenat TRÖTT..
Har svårt att glädjas över beskedet att cellgiftsbehandlingen tycks gått bra hitills.
På Lördag ringer läkaren igen (den andra)
Vilket är bra, nu ska det följas till det är under 5.
Grät en skvätt då han ringde.
Inte mer sagt el gjort.
åter igen ledsen och förbenat TRÖTT..
Har svårt att glädjas över beskedet att cellgiftsbehandlingen tycks gått bra hitills.
På Lördag ringer läkaren igen (den andra)
Önskan
Att hitta saker som får en att må bra,
som ger mig något, som jag värderar, som jag behöver.
Ett Egoisitist tänkande, men en sak skriker min kropp efter;
En unbar natt med min man!!!!
Får jag inte den sortens närhet, kan jag bli ganska nere,
känna mig oälskad, hur mycket min man än säger att han älskar mig...
Ett förhållande utan ett bra samliv fungerar inte för mig,
Det är en stor del av ett förhållande för mig ialla fall sen vet jag inte hur det är för dig?!
Men jag vill inte ha mens, blod, rött eller brunt om jag ska klara av att njuta,
och vilja, fast mitt hjärta och kropp VILL..
Jag är så TRÖTT på dessa blodblandade skitet,
Och hur ska jag våga förklara,
vara ärlig och vuxen och säga till min läkare att jag vill bli av med detta,
för att jag även vill kunna få ha ett samliv med min man,
Det är inte bara det psykiska att bli påmind så fort man känner de rinner,
Går på toaletten som tar psykist, det är även själva alltet som drar ner mig..
Hur ska jag våga säga,
och tar de ens hänsyn till att jag vill ha sex med min man?!
Är på Tooooooooook för länge sen..... Förlåt jag blir så privat.
Idag är jag inne på 27.e dagen då blod o äckligt kommer
och det var ännu fler dagar innan som sista ggn var.
Har idag lämnat HCG prov på Vårdcentralen,
De skulle vara framme på sjukhuset kl 14.
(idag är det tänkt att en av mina beh läkare ska ringa mig och ska bli intressant om han ens ringer mig, detta hade min andra läkare lovat mig att han på eftermiddagen skulle ringa mig och höra hur det var)
Ringer han mig inte finns ingen av mina dr på sjukhuset förens lördag morgon.
Då måste allt blod/brunt vara borta annars blir det skrapning på Lucia.
Skulle eg. ringa in om det var rött som kom, men ja orkar inte,
Har ingen barnvakt, min man är på kurs idag.
Och den komentaren jag fick från "Äcklet" "Du hade ju ont i fredags med , så vad spelar det för roll?!" Så tjaa varför ringa in?!
Har ont till o från på höger sida, i bland på vänster..
(men även det hade jag för 2 veckor sen så vad skulle ha ändrats?!)
Idag fick jag höra av en kompis till mig;
(Hon behövde lite hjälp av mig idag efter vart på VC, och även igår)
* J, jag är så oehört glad över att jag har dig,
Du har vart sånt otroligt stöd för mig och min son..
Som det värmde mitt hjärta och inre.
Jag gör något gott för någon ialla fall och det betyder mycket för mig..
Att mitt i mitt egna så fanns jag för henne i hennes jobbiga stund igår.
Och att de lilla jag gjorde betydde så mycket för henne,
Gjorde att jag kunde sträcka på mig lite grand.
(14.58 nu ringde min man och på väg hem från utbildningen hemma om ca 1 timme)
som ger mig något, som jag värderar, som jag behöver.
Ett Egoisitist tänkande, men en sak skriker min kropp efter;
En unbar natt med min man!!!!
Får jag inte den sortens närhet, kan jag bli ganska nere,
känna mig oälskad, hur mycket min man än säger att han älskar mig...
Ett förhållande utan ett bra samliv fungerar inte för mig,
Det är en stor del av ett förhållande för mig ialla fall sen vet jag inte hur det är för dig?!
Men jag vill inte ha mens, blod, rött eller brunt om jag ska klara av att njuta,
och vilja, fast mitt hjärta och kropp VILL..
Jag är så TRÖTT på dessa blodblandade skitet,
Och hur ska jag våga förklara,
vara ärlig och vuxen och säga till min läkare att jag vill bli av med detta,
för att jag även vill kunna få ha ett samliv med min man,
Det är inte bara det psykiska att bli påmind så fort man känner de rinner,
Går på toaletten som tar psykist, det är även själva alltet som drar ner mig..
Hur ska jag våga säga,
och tar de ens hänsyn till att jag vill ha sex med min man?!
Är på Tooooooooook för länge sen..... Förlåt jag blir så privat.
Idag är jag inne på 27.e dagen då blod o äckligt kommer
och det var ännu fler dagar innan som sista ggn var.
Har idag lämnat HCG prov på Vårdcentralen,
De skulle vara framme på sjukhuset kl 14.
(idag är det tänkt att en av mina beh läkare ska ringa mig och ska bli intressant om han ens ringer mig, detta hade min andra läkare lovat mig att han på eftermiddagen skulle ringa mig och höra hur det var)
Ringer han mig inte finns ingen av mina dr på sjukhuset förens lördag morgon.
Då måste allt blod/brunt vara borta annars blir det skrapning på Lucia.
Skulle eg. ringa in om det var rött som kom, men ja orkar inte,
Har ingen barnvakt, min man är på kurs idag.
Och den komentaren jag fick från "Äcklet" "Du hade ju ont i fredags med , så vad spelar det för roll?!" Så tjaa varför ringa in?!
Har ont till o från på höger sida, i bland på vänster..
(men även det hade jag för 2 veckor sen så vad skulle ha ändrats?!)
Idag fick jag höra av en kompis till mig;
(Hon behövde lite hjälp av mig idag efter vart på VC, och även igår)
* J, jag är så oehört glad över att jag har dig,
Du har vart sånt otroligt stöd för mig och min son..
Som det värmde mitt hjärta och inre.
Jag gör något gott för någon ialla fall och det betyder mycket för mig..
Att mitt i mitt egna så fanns jag för henne i hennes jobbiga stund igår.
Och att de lilla jag gjorde betydde så mycket för henne,
Gjorde att jag kunde sträcka på mig lite grand.
(14.58 nu ringde min man och på väg hem från utbildningen hemma om ca 1 timme)
tisdag 9 december 2008
Livets helvete!
Jag har varit otroligt ledsen och tyckte livet var skit,
då inget hände, jag blev inte gravid hur vi än försökte
hur vi än låg i, hur noga jag ens var med att gå ner i vikt
äta bra, röra mig äta vitaminer, och ta hormoner.
Livet kändes så oehört orättvist, och bara undrade Varför
kunde gud vara så ond som inte låter mig bli gravid,
undrade då om livet kunde bli värre...
(dessa tankar och känslor fanns även i mina tidigare relationer då vi inte blev gravida, som när jag hade ett barn!)
Opertionen okt 2007 blev vändningen.
Jag blev gravid, äntligen
Men råkade då ut för ett Missfall
Livet föll i bitar och undrade om jag kunde bli hel igen.
Livet kändes mer grymmare än någonsin och undrade
vad som kunde bli så mycket värre.
Blev snabbt Gravid igen
och fick ytterligare ett Missfall (vilket läkarna tror att det var ett utomkveds som självläkte)
Än en gång gick vår dröm, önskan, längtan i bitar..
Att något värre, eller ytterligare missfall skulle drabba mig
det ville jag inte ta in, ville tro, ville hoppas
och bara önska att det var "dåligt ägg, dålig spermie"..
Jag blev Gravid igen, nu måste det gå.
Försökte av hela mitt hjärta tro.
Allt kändes ju super bra...
Tills den dagen då VUL gjordes
INGET fanns i min livmoder,
Läkaren nämnde ett MA/ Ofostrig graviditet.
Trode inte det var sant.
Smärtorna kom efter undersökningen och fortsatte.
Livet var så fruktansvärt orättvist.
Skrapning blev av, ingen graviditet funnen.
Och akut operation blev och där satt ett X,
Ett Utomkvedshavandeskap och det tar bort min högra äggledare.
Jag kände mig så "stympad" på något sätt,
Livet kändes nästan som ett slut.
Vad mer skulle kunna drabba mig?!
Hade jag inte straffats tillräckligt?!
Idetta skedet så kändes ett missfall som Ingenting!
Lyckades bli Gravid med de dåliga oddsen,
och istort sett sen dag 1 så kändes något fel
Men ville tro att allt bara var psykist.
Men något inom mig, sa att något är fel.
Och än en gång hade jag rätt.
Tyvärr.
Man går in och opererar mig akut,
de positiva i det negativa var att jag fick behålla min sista äggledare.
Såren höll på att läka..
Min hjärna försökte stänga av, jag ville inte visa
för min familj vad allt detta inneburit för mig.
Har försökt att inte klaga, inte gråta denna gången.
Varför skulle det ha gått bra för?!
Jag trode min otur var över, men blodproverna visade på stigande HCG
och sätts in på cellgifts behandling i 6 dagar
Och blödningar i 3½ vecka (i skrivande stund)
Och idag fick jag prognos att minst 50% risk att jag får ett nytt X.
och får jag ett nytt, förlorar jag min sista äggledare.
Nu känns ett Missfall för mig ingenting, men tänk den då vilken sorg
frustration jag befann mig i då...
Livet kändes som ett slut.
Jag är så oehört ledsen för alla dem som drabbats av missfall
så tro inget annat, jag vet vilka känslor, tankar och hur ont det gör i kropp och själ.
Men då jag hade fått mina Missfall hade jag ialla fall båda mina äggledare kvar,
jag hade alla chanser att bli gravid..
Jag behövde bara läka inom mig fysiskt och psykist.
Men de positiva sidorna kunde jag verkligen inte se då,
för jag visste inte vad som kunde hända "för de skulle ju inte drabba mig".
De som känner mig, bor och lever med mig vet vad jag kände och hur jag mådde..
Vad som var värt något, som var min morot att kämpa vidare....
Idag sitter jag här, och livet känns flera resor värre..
Idag fick jag nog, idag öppnades min port..
Vill bara bort, lägga in mig, få min tid, mitt utrymme. Få och kunna må dåligt
utan att tänka på mitt barns bästa.
Under denna lilla resa i mitt liv, har ingen annan än min man och dotter besökt mig på sjukhuset.
Jag vet bara själv att jag hade besökt andra vänner, bekanta, släktingar, tja alla dem som står mig nära om de hamnade på sjukhuset..
Men ingen kom..
Inte prioriterad!
Vill inte att någon ska få dåligt samvete, var inte det min blogg inlägg handlade om..
Utan synen på hur dåligt man kan må, vad man kan känna
och vad man grät och klagade på innan...
Livet känns pissigt, och jag vet faktist inte hur jag ska ta mig ur ännu.
//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Jag vet inte hur jag ska hantera allt runt om "alla" som är gravida,
Och nu fått reda på att ännu en, en mycket nära vän till mig bestämt sig för att bli gravid igen.
Hur det ska gå, hur jag ska kunna klara av och ta det.
Då jag med mina internet vänner kunnat ta några steg tillbaka.
Och en *irl* bekant, henne har jag fått ta avstånd ifrån, då jag inte klarar av
att umgås med henne så, som man gjort innan.
Vad händer? Hur hantera? Då livet känns bara så jävla orättvist.
då inget hände, jag blev inte gravid hur vi än försökte
hur vi än låg i, hur noga jag ens var med att gå ner i vikt
äta bra, röra mig äta vitaminer, och ta hormoner.
Livet kändes så oehört orättvist, och bara undrade Varför
kunde gud vara så ond som inte låter mig bli gravid,
undrade då om livet kunde bli värre...
(dessa tankar och känslor fanns även i mina tidigare relationer då vi inte blev gravida, som när jag hade ett barn!)
Opertionen okt 2007 blev vändningen.
Jag blev gravid, äntligen
Men råkade då ut för ett Missfall
Livet föll i bitar och undrade om jag kunde bli hel igen.
Livet kändes mer grymmare än någonsin och undrade
vad som kunde bli så mycket värre.
Blev snabbt Gravid igen
och fick ytterligare ett Missfall (vilket läkarna tror att det var ett utomkveds som självläkte)
Än en gång gick vår dröm, önskan, längtan i bitar..
Att något värre, eller ytterligare missfall skulle drabba mig
det ville jag inte ta in, ville tro, ville hoppas
och bara önska att det var "dåligt ägg, dålig spermie"..
Jag blev Gravid igen, nu måste det gå.
Försökte av hela mitt hjärta tro.
Allt kändes ju super bra...
Tills den dagen då VUL gjordes
INGET fanns i min livmoder,
Läkaren nämnde ett MA/ Ofostrig graviditet.
Trode inte det var sant.
Smärtorna kom efter undersökningen och fortsatte.
Livet var så fruktansvärt orättvist.
Skrapning blev av, ingen graviditet funnen.
Och akut operation blev och där satt ett X,
Ett Utomkvedshavandeskap och det tar bort min högra äggledare.
Jag kände mig så "stympad" på något sätt,
Livet kändes nästan som ett slut.
Vad mer skulle kunna drabba mig?!
Hade jag inte straffats tillräckligt?!
Idetta skedet så kändes ett missfall som Ingenting!
Lyckades bli Gravid med de dåliga oddsen,
och istort sett sen dag 1 så kändes något fel
Men ville tro att allt bara var psykist.
Men något inom mig, sa att något är fel.
Och än en gång hade jag rätt.
Tyvärr.
Man går in och opererar mig akut,
de positiva i det negativa var att jag fick behålla min sista äggledare.
Såren höll på att läka..
Min hjärna försökte stänga av, jag ville inte visa
för min familj vad allt detta inneburit för mig.
Har försökt att inte klaga, inte gråta denna gången.
Varför skulle det ha gått bra för?!
Jag trode min otur var över, men blodproverna visade på stigande HCG
och sätts in på cellgifts behandling i 6 dagar
Och blödningar i 3½ vecka (i skrivande stund)
Och idag fick jag prognos att minst 50% risk att jag får ett nytt X.
och får jag ett nytt, förlorar jag min sista äggledare.
Nu känns ett Missfall för mig ingenting, men tänk den då vilken sorg
frustration jag befann mig i då...
Livet kändes som ett slut.
Jag är så oehört ledsen för alla dem som drabbats av missfall
så tro inget annat, jag vet vilka känslor, tankar och hur ont det gör i kropp och själ.
Men då jag hade fått mina Missfall hade jag ialla fall båda mina äggledare kvar,
jag hade alla chanser att bli gravid..
Jag behövde bara läka inom mig fysiskt och psykist.
Men de positiva sidorna kunde jag verkligen inte se då,
för jag visste inte vad som kunde hända "för de skulle ju inte drabba mig".
De som känner mig, bor och lever med mig vet vad jag kände och hur jag mådde..
Vad som var värt något, som var min morot att kämpa vidare....
Idag sitter jag här, och livet känns flera resor värre..
Idag fick jag nog, idag öppnades min port..
Vill bara bort, lägga in mig, få min tid, mitt utrymme. Få och kunna må dåligt
utan att tänka på mitt barns bästa.
Under denna lilla resa i mitt liv, har ingen annan än min man och dotter besökt mig på sjukhuset.
Jag vet bara själv att jag hade besökt andra vänner, bekanta, släktingar, tja alla dem som står mig nära om de hamnade på sjukhuset..
Men ingen kom..
Inte prioriterad!
Vill inte att någon ska få dåligt samvete, var inte det min blogg inlägg handlade om..
Utan synen på hur dåligt man kan må, vad man kan känna
och vad man grät och klagade på innan...
Livet känns pissigt, och jag vet faktist inte hur jag ska ta mig ur ännu.
//////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Jag vet inte hur jag ska hantera allt runt om "alla" som är gravida,
Och nu fått reda på att ännu en, en mycket nära vän till mig bestämt sig för att bli gravid igen.
Hur det ska gå, hur jag ska kunna klara av och ta det.
Då jag med mina internet vänner kunnat ta några steg tillbaka.
Och en *irl* bekant, henne har jag fått ta avstånd ifrån, då jag inte klarar av
att umgås med henne så, som man gjort innan.
Vad händer? Hur hantera? Då livet känns bara så jävla orättvist.
Läkar besöket
Mitt psykiska vill få ett SLUT!
Men inget idag som tas någon "hänsyn" till.
Då ja kom till gyn idag berättade läkaren att hon som tog b-prov på mig igår gjort en "tabbe" och glömt sätta namnettikett på blodprovet och i datan har mitt resultat ---. Så då jag kom dit idag fick jag gå ner till labb och ta nytt akut HCG.
Sa att de var ju bäst att gå ner så det blir riktigt gjort.
(idag har jag haft taggarna ute!!)
Han sa vid undersökningen att jag fått tjock slemhinna och viss del var väl blod?!
Han var rädd för att mitt HCg inte sjunkt eller att de stod kvar på samma nivå.
Men en skrapning skulle jag "få".
9.45 var det äntligen min tur på labbet sen fick jag gå runt och vänta
Kl: 11:45 fick ja gå upp till Förlossningen och prata med dr.
Hcg värdet sjönk men ligger på 200 nu.
(nytt prov kommer att tas på Torsdag)
Då mitt värde har vart nere på det innan och stigit, så man får inte släppa mig ännu.
Jag får Ingen skrapning idags läget, fast tjockslemhinna finns, då de ska komma ut med mens som ska komma någon gång.
Beslutades att om jag får en blödning (RÖTT) över huvudtaget så ska skrapning göras.
(är rött som kommer o går i skrivande stund och mest brunt, gammalt blod)
Men jag kommer bara låta 2 av sjukhuset läkare få röra mig, så ja vet när dessa läkare jobbar.
Vi har bestämt att den läkaren ja träffade idag ska ringa mig i morgon FM och prata med mig.
På Torsdag ska blodprov lämnas HCG, det är bestämt att på Torrsdag EM så ska den andra (min ord. dr) ringa mig för att höra hur jag mår.
På Lördag jobbar denna läkaren, och då ska ALLT brunt, rött vara helt borta annars skrapning!.
Jag var så ledsen idag så jag var rätt elak emot läkaren, och sa mina sanningens ord om kliniken och den dr som ringt mig, och var otrevlig här om dagen.. Ja sa; "Det ÄCKLET ska inte få röra mig"!!
Det är bara du och Dr JOU som får röra mig.
Sen sa jag vill jag ha hjälp och stöd, och känna mig trygg med deras svar, så ringer jag inte de Inkompetenta personerna som sitter och svarar där på det sjukhuset.
Och sa; Jag förtjärnar INTE att bli behandlad på detta sättet som jag blivit och blir.
(jag kommer troligtvis att be min läkare om ursäkt för mitt upträdande och betende idag men till mitt försvar mådde jag, och mår jag så oehört dåligt psykist)
Efter att ha sagt detta, sa han till mig att de kommer göra undantag för mig, som att
* Jag ska ringa till förlossningen om ja vill mina läkare något än ringa dessa som svarar då man ringer och vill ha hjälp.
*Att båda läkarna ska ringa mig, och höra hur jag mår onsdag, torsdag och Lördag då är de dagar dem jobbar.
Läkaren var rätt osäker då vi skulle nästan avsluta och ifråga satte; hur länge jag psykist skulle klara av och stå ut, och de svarade jag på att det vet jag inte om jag gör.
Jag vill ha ett avslut på graviditeten, hmm vilken jävla graviditet, den som inte finns men som existerar i mitt blod, som ger mig ömma bröst och illamående.
Jag vill ha ett slut på Blod & brunt, jag vill få bort allt äckligt.
Få ett AVSLUT!
Behandlar mig med lugnande för att klara av situationen hemma just i skrivande stund, för att försöka samla mig, försöka intala mig själv att skrapning kanske inte är ett bra alternativ.
Jag vet iaf att är de som det är idag, i morgon så kommer jag söka min dr redan kl 08.00 (har tagit reda på när hans pass börjar)
och kräva skrapning, om jag inte känner mig psykist starkare i morgon..
idag så skulle dr ge mig en blod remiss och går iväg och skriver i en.
Då han kommer in upplyser ja honom att de nya remisserna så ska hormonproverna vara gula. och dessa är inte giltliga ..
Han ler och säger; När kan du börja jobba här?!'
(En annan gång var det en "elev" eller vad hon var som var med på mitt VUL, och jag berättade lite för dem och pekade på vul apparaten och pratade som vanligt på.
Läkaren säger till "eleven" läkaren, Den här patienten är mer kompitent än vissa på den här mottagningen.. Så bara de säger mig lite om vissa personeras kompitens!)
Folk som jobbar i vården/med människor ska kunna visa empati, förståelse och försöka hjälpa patienten så långt de bara går och även med det psykiska, för lite psykologi borde väl personalen behövt läsa på?!
Jag sitter fast med medicin i kroppen med ångest, är så in i norden trött, slut och vill bara ringa min läkare och gråta och få honom att "göra mig hel".. få slut på det som rinner ur mig.
Vill bara bli omkramad av min man då han kommer hem få och våga gråta, och vill sova sova sova.. är så trött men kan inte somna själv pga ångest och oro
Men inget idag som tas någon "hänsyn" till.
Då ja kom till gyn idag berättade läkaren att hon som tog b-prov på mig igår gjort en "tabbe" och glömt sätta namnettikett på blodprovet och i datan har mitt resultat ---. Så då jag kom dit idag fick jag gå ner till labb och ta nytt akut HCG.
Sa att de var ju bäst att gå ner så det blir riktigt gjort.
(idag har jag haft taggarna ute!!)
Han sa vid undersökningen att jag fått tjock slemhinna och viss del var väl blod?!
Han var rädd för att mitt HCg inte sjunkt eller att de stod kvar på samma nivå.
Men en skrapning skulle jag "få".
9.45 var det äntligen min tur på labbet sen fick jag gå runt och vänta
Kl: 11:45 fick ja gå upp till Förlossningen och prata med dr.
Hcg värdet sjönk men ligger på 200 nu.
(nytt prov kommer att tas på Torsdag)
Då mitt värde har vart nere på det innan och stigit, så man får inte släppa mig ännu.
Jag får Ingen skrapning idags läget, fast tjockslemhinna finns, då de ska komma ut med mens som ska komma någon gång.
Beslutades att om jag får en blödning (RÖTT) över huvudtaget så ska skrapning göras.
(är rött som kommer o går i skrivande stund och mest brunt, gammalt blod)
Men jag kommer bara låta 2 av sjukhuset läkare få röra mig, så ja vet när dessa läkare jobbar.
Vi har bestämt att den läkaren ja träffade idag ska ringa mig i morgon FM och prata med mig.
På Torsdag ska blodprov lämnas HCG, det är bestämt att på Torrsdag EM så ska den andra (min ord. dr) ringa mig för att höra hur jag mår.
På Lördag jobbar denna läkaren, och då ska ALLT brunt, rött vara helt borta annars skrapning!.
Jag var så ledsen idag så jag var rätt elak emot läkaren, och sa mina sanningens ord om kliniken och den dr som ringt mig, och var otrevlig här om dagen.. Ja sa; "Det ÄCKLET ska inte få röra mig"!!
Det är bara du och Dr JOU som får röra mig.
Sen sa jag vill jag ha hjälp och stöd, och känna mig trygg med deras svar, så ringer jag inte de Inkompetenta personerna som sitter och svarar där på det sjukhuset.
Och sa; Jag förtjärnar INTE att bli behandlad på detta sättet som jag blivit och blir.
(jag kommer troligtvis att be min läkare om ursäkt för mitt upträdande och betende idag men till mitt försvar mådde jag, och mår jag så oehört dåligt psykist)
Efter att ha sagt detta, sa han till mig att de kommer göra undantag för mig, som att
* Jag ska ringa till förlossningen om ja vill mina läkare något än ringa dessa som svarar då man ringer och vill ha hjälp.
*Att båda läkarna ska ringa mig, och höra hur jag mår onsdag, torsdag och Lördag då är de dagar dem jobbar.
Läkaren var rätt osäker då vi skulle nästan avsluta och ifråga satte; hur länge jag psykist skulle klara av och stå ut, och de svarade jag på att det vet jag inte om jag gör.
Jag vill ha ett avslut på graviditeten, hmm vilken jävla graviditet, den som inte finns men som existerar i mitt blod, som ger mig ömma bröst och illamående.
Jag vill ha ett slut på Blod & brunt, jag vill få bort allt äckligt.
Få ett AVSLUT!
Behandlar mig med lugnande för att klara av situationen hemma just i skrivande stund, för att försöka samla mig, försöka intala mig själv att skrapning kanske inte är ett bra alternativ.
Jag vet iaf att är de som det är idag, i morgon så kommer jag söka min dr redan kl 08.00 (har tagit reda på när hans pass börjar)
och kräva skrapning, om jag inte känner mig psykist starkare i morgon..
idag så skulle dr ge mig en blod remiss och går iväg och skriver i en.
Då han kommer in upplyser ja honom att de nya remisserna så ska hormonproverna vara gula. och dessa är inte giltliga ..
Han ler och säger; När kan du börja jobba här?!'
(En annan gång var det en "elev" eller vad hon var som var med på mitt VUL, och jag berättade lite för dem och pekade på vul apparaten och pratade som vanligt på.
Läkaren säger till "eleven" läkaren, Den här patienten är mer kompitent än vissa på den här mottagningen.. Så bara de säger mig lite om vissa personeras kompitens!)
Folk som jobbar i vården/med människor ska kunna visa empati, förståelse och försöka hjälpa patienten så långt de bara går och även med det psykiska, för lite psykologi borde väl personalen behövt läsa på?!
Jag sitter fast med medicin i kroppen med ångest, är så in i norden trött, slut och vill bara ringa min läkare och gråta och få honom att "göra mig hel".. få slut på det som rinner ur mig.
Vill bara bli omkramad av min man då han kommer hem få och våga gråta, och vill sova sova sova.. är så trött men kan inte somna själv pga ångest och oro
söndag 7 december 2008
Ärr
Ont i naveln, ont då man sitter med byxor på sig, nuddar naveln, tar på naveln gör ont. Stöter emot magen.
Har fått en "kula" mellan stygnen som ännu inte släppt!!! (om det nu är kulan som gör ont, lite mer öm där)
Har 3 stygn kvar.
Kulan gör ont att ta på.
Som jag gnäller,
Får inte dra dem själv sa sjukvårdsrådgivningen, utan skulle gå till distrikt sköterskan i morgon
(har pratat med sjukv. rådg. i kväll)
Har haft ont/känningar där i ett par dagar, fick nog idag och tog mig och tittade på min navel förut.
En sak som är bra är att ja håller på att sluta blöda :-)
I morgon ska jag ta mitt sista HCG prov innan jag får prata med dr.
Har fått en "kula" mellan stygnen som ännu inte släppt!!! (om det nu är kulan som gör ont, lite mer öm där)
Har 3 stygn kvar.
Kulan gör ont att ta på.
Som jag gnäller,
Får inte dra dem själv sa sjukvårdsrådgivningen, utan skulle gå till distrikt sköterskan i morgon
(har pratat med sjukv. rådg. i kväll)
Har haft ont/känningar där i ett par dagar, fick nog idag och tog mig och tittade på min navel förut.
En sak som är bra är att ja håller på att sluta blöda :-)
I morgon ska jag ta mitt sista HCG prov innan jag får prata med dr.
lördag 6 december 2008
Att vara stark
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit..
Sluta aldrig drömma
Sluta aldrig be
Sluta aldrig hoppas
Under kan ju ske
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit..
Sluta aldrig drömma
Sluta aldrig be
Sluta aldrig hoppas
Under kan ju ske
(Lånade denna dikten)
fredag 5 december 2008
10%
Idag är det 3 veckor sedan jag opererades akut för Utomkvedshavandeskap
och 2 dagar sen jag avsutade Metotrexat och Folacin behandlingen som varade i 6 dagar.
Idag har jag vart på Vårdcentralen och lämnat 2 rör med blodprov. (på måndag ska jag lämna igen)
Ingen hörde av sig igår ifrån gyn mottagningen, varken hon som svarar vid rådfrågningen eller någon Jour läkare.
Och jag blöder ännu. Men inte död.
Kräktes i morse och mår hela tiden illa.
Men jag tror inte det har med den avslutade behandlingen att göra
är väl min gamla vanliga visa med tryck under/vid höger revbensbåge och illamående ibland kräkningar som börjat igen.
men äckligt är det att kräkas!
Läste lite om X ifrån Region Skåne, genom att söka på google;
Min vanliga (o)tur?!
Framtida graviditet?
Tidigare opererades X ofta konservativt, dvs att man bara tar bort ägget och lämnar äggledaren kvar. Resultaten från detta har dock inte gett bättre graviditetsutfall men en risk att X:et börjar växa igen är cirka 10%. Det finns även en klart förhöjd risk att man får ett nytt X i samma äggledare
och 2 dagar sen jag avsutade Metotrexat och Folacin behandlingen som varade i 6 dagar.
Idag har jag vart på Vårdcentralen och lämnat 2 rör med blodprov. (på måndag ska jag lämna igen)
Ingen hörde av sig igår ifrån gyn mottagningen, varken hon som svarar vid rådfrågningen eller någon Jour läkare.
Och jag blöder ännu. Men inte död.
Kräktes i morse och mår hela tiden illa.
Men jag tror inte det har med den avslutade behandlingen att göra
är väl min gamla vanliga visa med tryck under/vid höger revbensbåge och illamående ibland kräkningar som börjat igen.
men äckligt är det att kräkas!
Läste lite om X ifrån Region Skåne, genom att söka på google;
Min vanliga (o)tur?!
Framtida graviditet?
Tidigare opererades X ofta konservativt, dvs att man bara tar bort ägget och lämnar äggledaren kvar. Resultaten från detta har dock inte gett bättre graviditetsutfall men en risk att X:et börjar växa igen är cirka 10%. Det finns även en klart förhöjd risk att man får ett nytt X i samma äggledare
torsdag 4 december 2008
ARG!!!!!!
Min beh. läkare är ledig denna veckan!!!
och jag försökte få denna person som svarar på gyn att förstå att jag inte mår bra och är orolig över att jag blödit i 19 dagar.
Men hon anser att denna läkare jag pratade med igår, skulle tagit in mig om han nu ansåg att jag hade behövts undersökas...
Känner mig nu så arg och ledsen..
Hon frågade om mitt största problem var att jag inte förstod allt läkaren sagt.
Både ja och nej, även att jag blöder och läkaren i fredags sagt att han inte trode ja skulle blöda något mera. Sen att jag har lite ont...
Sa surt, att jag söker mig till ett Bättre sjukhus där dem kan något.
Hon svarade mig bara: Gör de!
sen slängde ja på luren
Uppd: 10.20
Pratat med ett stort sjukhus rådgivning, som anser att detta sjukhus ja ringde till SKA ta emot mig, och att jag ska åka in akut.
Mår jag inte bra är det min fulla rätt att bli undersökt, och skulle hälsa från gyn mottagningen i L.
och jag försökte få denna person som svarar på gyn att förstå att jag inte mår bra och är orolig över att jag blödit i 19 dagar.
Men hon anser att denna läkare jag pratade med igår, skulle tagit in mig om han nu ansåg att jag hade behövts undersökas...
Känner mig nu så arg och ledsen..
Hon frågade om mitt största problem var att jag inte förstod allt läkaren sagt.
Både ja och nej, även att jag blöder och läkaren i fredags sagt att han inte trode ja skulle blöda något mera. Sen att jag har lite ont...
Sa surt, att jag söker mig till ett Bättre sjukhus där dem kan något.
Hon svarade mig bara: Gör de!
sen slängde ja på luren
Uppd: 10.20
Pratat med ett stort sjukhus rådgivning, som anser att detta sjukhus ja ringde till SKA ta emot mig, och att jag ska åka in akut.
Mår jag inte bra är det min fulla rätt att bli undersökt, och skulle hälsa från gyn mottagningen i L.
onsdag 3 december 2008
Läkar samtal
Idag ringde jag sjukvårdsrådgivningen pga mina blödningar jag har och haft sen 15/11.
De sa bara vänta så ska jag ringa akuten, för jag tycker det låter länge.
Berättade även för henne att jag tagit denna cellgifts behandlingen och sista tabletterna idag.
Ja kopplas till Akuten som tar person nr och tele.
Efter 20 minuter ringde en Läkare som jag aldrig tyckt om upp mig.. (får väl vara glad för det)
Jag berättar om mina blödningar
-han säger; men här står inget om några blödningar.
Men det har jag sagt till min dr om,
-Här står det att blödningar upphört
Ja men det började sen på kvällen igen, sen att jag har ont och även haft ont i livmoder
-Ja men det hade du ju då du var hos läkaren med.
*suck*
Han börjar att läsa på "läkar språk" vad (det visar sig vara Patalogens svar)
På svenska: Ingen graviditet funnen i det läkaren "sugit" bort i från äggledaren
(och patalogens svar var inte klar i Fredags då jag var hos gyn)
(Då blir jag orolig)
Och frågar och frågor kommer men känner att han är rätt otrevlig, oförstående eller vad och allt ja kan säga om honom.
Frågar; Men var det nödvändigt då med en operation (var spontan tanke som flög ur mig)
-Han fnäser och höjer rösten, DU sökte ju för buksmärtor. Klart de var nödvändigt
Sen på op såg man en liten förtjockning på din äggledare.
(Kände efter den meningen att det är ingen ide att försöka få fram min oro och mina tankar funderingar och frågor.)
Frågar då; Var det inget utomkveds?!
-Vet inte svårt att säga (min tanke nu är men då borde de väl hos patalogen funnit grav rester i de dem sög bort?!)
Undrade satt graviditen i så fall någon annan stanns
*Men det viste han inte.
han sa att den behandling du tagit nu ska slå ut all din graviditet, och all din graviditets hormon ska vara ute efter ca 3 veckor vid sånt här lager (på fredag är det 3 veckor sen operation)
Han sa även att allt är så individuellt om man svarar på denna medicinska behandlingen,
kan bli att man får ta ny behandling för att "slå bort alla dina hormoner som sänder ut graviditets hormon fast du inte är gravid"
För er kanske detta låter mycket information, men detta är INGET mot vad jag brukar få från min behandlande nya läkare.
Så i morgon ringer jag gyn och hör om min läkare jobbar i så fall ska jag säga att jag kräver att han ringer upp mig...
Med mina blödningar blev ja inte klokare
Är så jävla trött på läkare och vissa människor så BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Känner att in beh. läkare har en hel del att förklara för mig
(*hur kan man ha HCG, och se förtjockning på äggledaren och "säga" det är utomkveds och det sugs ut, men patalogen inte kan finna graviditet, hur kan då denna läkaren säga typ att han inte vet om det var ett X eller inte.)
Äsch de går så runt i huvudet på mig så jag vet inte exakt vad ja menar nu, fast ja eg vet vad jag menar men svårt att få ner det)
De sa bara vänta så ska jag ringa akuten, för jag tycker det låter länge.
Berättade även för henne att jag tagit denna cellgifts behandlingen och sista tabletterna idag.
Ja kopplas till Akuten som tar person nr och tele.
Efter 20 minuter ringde en Läkare som jag aldrig tyckt om upp mig.. (får väl vara glad för det)
Jag berättar om mina blödningar
-han säger; men här står inget om några blödningar.
Men det har jag sagt till min dr om,
-Här står det att blödningar upphört
Ja men det började sen på kvällen igen, sen att jag har ont och även haft ont i livmoder
-Ja men det hade du ju då du var hos läkaren med.
*suck*
Han börjar att läsa på "läkar språk" vad (det visar sig vara Patalogens svar)
På svenska: Ingen graviditet funnen i det läkaren "sugit" bort i från äggledaren
(och patalogens svar var inte klar i Fredags då jag var hos gyn)
(Då blir jag orolig)
Och frågar och frågor kommer men känner att han är rätt otrevlig, oförstående eller vad och allt ja kan säga om honom.
Frågar; Men var det nödvändigt då med en operation (var spontan tanke som flög ur mig)
-Han fnäser och höjer rösten, DU sökte ju för buksmärtor. Klart de var nödvändigt
Sen på op såg man en liten förtjockning på din äggledare.
(Kände efter den meningen att det är ingen ide att försöka få fram min oro och mina tankar funderingar och frågor.)
Frågar då; Var det inget utomkveds?!
-Vet inte svårt att säga (min tanke nu är men då borde de väl hos patalogen funnit grav rester i de dem sög bort?!)
Undrade satt graviditen i så fall någon annan stanns
*Men det viste han inte.
han sa att den behandling du tagit nu ska slå ut all din graviditet, och all din graviditets hormon ska vara ute efter ca 3 veckor vid sånt här lager (på fredag är det 3 veckor sen operation)
Han sa även att allt är så individuellt om man svarar på denna medicinska behandlingen,
kan bli att man får ta ny behandling för att "slå bort alla dina hormoner som sänder ut graviditets hormon fast du inte är gravid"
För er kanske detta låter mycket information, men detta är INGET mot vad jag brukar få från min behandlande nya läkare.
Så i morgon ringer jag gyn och hör om min läkare jobbar i så fall ska jag säga att jag kräver att han ringer upp mig...
Med mina blödningar blev ja inte klokare
Är så jävla trött på läkare och vissa människor så BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Känner att in beh. läkare har en hel del att förklara för mig
(*hur kan man ha HCG, och se förtjockning på äggledaren och "säga" det är utomkveds och det sugs ut, men patalogen inte kan finna graviditet, hur kan då denna läkaren säga typ att han inte vet om det var ett X eller inte.)
Äsch de går så runt i huvudet på mig så jag vet inte exakt vad ja menar nu, fast ja eg vet vad jag menar men svårt att få ner det)
Sista behandlingsdagen
Dessa tabletter och ett par till är vad jag tagit på 6 dagar.
Idag ska jag ta mina sista Folacin tabletter, och på Fredag är det dags för det första av det 2 blodprover som nu ska tas.
Ska snart försöka få i mig 2 knäcke mackor, dammsuga lite, bädda sängarna och ringa SOVA butiken och höra ang min madrass
Mår illa och hoppas min tablett mot illamående hjälper snart!
Nu hoppas jag på BRA nyheter på Tisdag..
skriver nog mer senare idag.
måndag 1 december 2008
Ledsen
Idag har jag haft mer "smärta" än vad jag hade då jag kom in med mitt senaste X,
har kräkts och mår illa och fått ta 2 tabletter mot illamående idag.
blir ju orolig..
I morgon tar ja de sista cellgifts tabletterna och på onsdag de sista tabletterna på behandlingen..
Känns inte som om det är slut på min mardröm.
Jag ska inte bli förvånad... Men då tror jag att de får lägga in mig..
Har även börjat blöda sen i fredags el om det var i lördags o gör det ännu..
Innan dess blödde jag sen den 14/11 med att bara ha 1-2 dagar uppehåll till att nu direkt blöda igen
och då jag var hos gyn i fredags sa han att de inte ser ut som om jag kommer att blöda något mera med tanke på slemhinnan, aha men nu då?!
I morgon har jag iaf äntligen fått en tid till en Kurator på gyn, kanske kan jag våga och klara av att öppna upp mig..
Vet inte om jag vågar att öppna upp allt, vet inte om jag kan med att berätta mina tankar och känslor..
Vet inte om jag vågar släppa ut vad jag känner, då kanske helvetet brakar loss.
Att jag blir så svag inom mig, så att min man "inte orkar med mig"
att det blir för mycket för honom.
Jag känner att jag och Han behöver egen tid, för att se om vi finner tillbaka till det som var, för jag tvekar nu..
Vill slippa så mycket nu, och vill vara med mina vänner, tja de 2 som bjudder hem mig till sig P & M, Bjuds in på en fika lite snack.
Vad vill jag med livet, hur vill jag ha min familj, mitt liv?
Funderar på att införsökaffa oss en kisse till.
Men min ångest och funderingar om hur de skulle vara att ha 4 hemma.
En kisse som kan få mig på andra tankar och uppmärksamhet,
visst de ger mig något extra den första tiden.
Vad kan trösta? vad kan lindra?
Egentligen säger mitt inre strunta i allt, men någon kämpar anda
säger försök finna något.
känns de inte bättre eller liknande känsla i morgon med vänster sida så ringer jag!
Nu har min sömntablett börjat att verka, och jag får ta dess tåg och lägga mig ner på min underbara Tempur kudde och sova ljuvligt.
har kräkts och mår illa och fått ta 2 tabletter mot illamående idag.
blir ju orolig..
I morgon tar ja de sista cellgifts tabletterna och på onsdag de sista tabletterna på behandlingen..
Känns inte som om det är slut på min mardröm.
Jag ska inte bli förvånad... Men då tror jag att de får lägga in mig..
Har även börjat blöda sen i fredags el om det var i lördags o gör det ännu..
Innan dess blödde jag sen den 14/11 med att bara ha 1-2 dagar uppehåll till att nu direkt blöda igen
och då jag var hos gyn i fredags sa han att de inte ser ut som om jag kommer att blöda något mera med tanke på slemhinnan, aha men nu då?!
I morgon har jag iaf äntligen fått en tid till en Kurator på gyn, kanske kan jag våga och klara av att öppna upp mig..
Vet inte om jag vågar att öppna upp allt, vet inte om jag kan med att berätta mina tankar och känslor..
Vet inte om jag vågar släppa ut vad jag känner, då kanske helvetet brakar loss.
Att jag blir så svag inom mig, så att min man "inte orkar med mig"
att det blir för mycket för honom.
Jag känner att jag och Han behöver egen tid, för att se om vi finner tillbaka till det som var, för jag tvekar nu..
Vill slippa så mycket nu, och vill vara med mina vänner, tja de 2 som bjudder hem mig till sig P & M, Bjuds in på en fika lite snack.
Vad vill jag med livet, hur vill jag ha min familj, mitt liv?
Funderar på att införsökaffa oss en kisse till.
Men min ångest och funderingar om hur de skulle vara att ha 4 hemma.
En kisse som kan få mig på andra tankar och uppmärksamhet,
visst de ger mig något extra den första tiden.
Vad kan trösta? vad kan lindra?
Egentligen säger mitt inre strunta i allt, men någon kämpar anda
säger försök finna något.
känns de inte bättre eller liknande känsla i morgon med vänster sida så ringer jag!
Nu har min sömntablett börjat att verka, och jag får ta dess tåg och lägga mig ner på min underbara Tempur kudde och sova ljuvligt.
kräkningar
Idag så kräktes jag, och illamåendet kommer med mer eller mindre under dagen. I skrivande stund mår jag väldigt illa.
Och fick kvälvningar då jag var ute med dottern till affären (då jag glömt saker som jag skulle ha. Har redan vart i affären 2 ggr i dag)
Åkte idag till en kär vän, och fick i mig mackor där :-)
Och så spelade vi Yatzy och jag åkte på stryk 2-1 till henne *attans*
Ska snart börja med middagen och hoppas jag får i mig middag.
Och fick kvälvningar då jag var ute med dottern till affären (då jag glömt saker som jag skulle ha. Har redan vart i affären 2 ggr i dag)
Åkte idag till en kär vän, och fick i mig mackor där :-)
Och så spelade vi Yatzy och jag åkte på stryk 2-1 till henne *attans*
Ska snart börja med middagen och hoppas jag får i mig middag.
Illamående
Mår ILLA och känner mig rätt trött. Ville inte vakna idag, men ett måste.
Tagit lLergigan comp för en stund sen och hoppas den hjälper snart så jag kan försöka få i mig 2 knäckemackor eller något till frukost.
Idag är det den 1:a December, det är inte klok, inom mig är det Julkaous om hur jag ska orka kanske till och med hinna göra allt som behövs/vill.
Som att ta fram de sista sakerna i fönster o tomtar som ska fram.
Julklappar då? när ska jag orkar och hinna det??
Iår känns inte julen speciellt rolig, inte som det känns nu.
Konstigt jag blöder fortfaranade, men men han som inte trode jag skulle blöda mer än det jag hade gjort.
Tagit lLergigan comp för en stund sen och hoppas den hjälper snart så jag kan försöka få i mig 2 knäckemackor eller något till frukost.
Idag är det den 1:a December, det är inte klok, inom mig är det Julkaous om hur jag ska orka kanske till och med hinna göra allt som behövs/vill.
Som att ta fram de sista sakerna i fönster o tomtar som ska fram.
Julklappar då? när ska jag orkar och hinna det??
Iår känns inte julen speciellt rolig, inte som det känns nu.
Konstigt jag blöder fortfaranade, men men han som inte trode jag skulle blöda mer än det jag hade gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)