Då viljan inte räcker till.

Har inte haft så stor lust, eller någon vidare ork till att skriva.
Jag har åter igen fått, och försöker inse att de någonstans går fel.
Så fort lusten, intresset glädjen för att göra något som att fixa och dona med att sälja saker tex.
Jag tycker det är så otroligt roligt.
Men igår kväll, natt så började jag gråta i min mans famn.
Jag är så TRÖTT!
Detta misslyckande att det finns sån vilja och lust att försöka "Arbetsträna" genom att jag försöker hålla denna "hobby" igång.
Min chans att kunna försöka kunna få in pengar, alldeles "egna ihop tjänade pengar".
Jag har vart så glad, att jag har kunnat visa min man "titta här".
Jag var så glad, tyckte allt var jätte roligt. Hade så otroligt mycket energi, satt uppe till 01, vissa nätter nästen fram till 05 på natten för att kunna hinna med allt. Sen gå upp 8 senast 9.
De senaste dagarna börja känna att jag håller på att bli tröttare och tröttare igen..
Och den speciella tröttheten som kommer, som är ett tecken på att det har gått för långt, och att någon borde slå en klubba i huvudet på mig vid 20 tiden ett par dagar fram över.
Allt för att återhämta all den "maniska" tiden där mina inre batterier sakta men kännbart börjat ta slut.
Om jag kunde fått vara född till att ha ett inbyggt batteri, som en Duacell "kanin" har.. "den bara går och går"...

Men stå här åter igen; Då lusten och viljan VILL så otroligt mycket, men återigen inse att har jag brutit ihop en gång redan,
och det är tyvärr inte slut än.
När jag till och med hittar något roligt, så orkar min kropp, orkar inte jag.
Jag kan bara inse att jag fortfarande inte är redo,
Det är precis som min F.d Handläggare på Försäkringskassan sa åt mig; "Du har misslyckats så många gånger nu, så nu måste du i så fall ha ett läkar utlåtande som skriver vad du kan, och hur många timmar som är lämpligt".
För även i Försäkringskassans värld, blir man kallad och man "Misslyckas"..
En misslyckad människa.
Jag höll inte ens ihop i 14 dagar, innan dessa dagar hade gått så hade jag redan brutit ihop, av Trötthet och stressad.

Jag äger inte makten över min kropp, inte ens då det är något som ja tycker är otroligt roligt så orkar jag inte.
Inte på samma sätt, och vill nu bara att allt ska vara över.


I Torsdags eftermiddag fick vi ett uppdrag, så hela familjen körde iväg... ca 45-48 mil var framme sent. På radion kom varningar, om en trafik olycka som har hänt en bit längre fram på den vägen vi ska förbi.
Men de hann och ordna sig.
Vägen hem, skulle vi försöka hitta till min pappas nya bostad.
Ångest. Stressande, kom in på spårvagns fil?!
Pappa som förklarade som en Kratta vägen, iofs på ett ställe som jag aldrig kört till.
Och det var ändå 6 år sedan som jag bodde i de trakterna på ett ungefär. Innan vi kom till pappa, så precis hade de hänt en trafik olycka precis i motsatt riktning där jag kör, 2 bilar inblandade och var nästan igenom "min sidas" vägräcke. För de hade gått igenom deras sida.

Väl hemma hos min Pappa, och efter hade kört runt de stället 3-4 gånger innan han går ut och ställer sig på vägen för att vinka så kommer vi tillslut, båda stressade och irriterade.
Svurit både det ena och de andra.
Dottern får sina julklappar; en "skinn" midje jacka, en vit kortärmad blus, och ett par Jeans i stl: 116. (dottern är nog snart en meter lång)
Hon som jag nämnt om tidigare i min blogg, då det blev för mycket då de var här sist.
Hon tar tag i jeansen, och säger i frågande ton: Undra om hon kan ha dessa, de ser väldigt små ut.
Ber mitt barn ställa sig upp, lyfter upp hennes tunika och pluffsiga byxor.
Frågar oss: Har hon blöja på sig?!
-Nej!
Oj då, vilken stor rumpa hon har.
Kärring jävel, säg rakt ut att du tycker att min unge är tjock, fet!
Än att varenda förbannade gång vi ses ska komma och påpeka något.

Jag ber snart till några gudar att hela min familj är Sjuka då vi ska iväg på semester så vi,
JAG slipper henne.

Bättre Pappa frågade oss om vi ville ha denna resan, eller skulle uppskatta och få dessa pengar till IVF.
Då jag ser hur mycket pengar det går för att åka ett par dagar på semester.

På väg hem där ifrån, och nästan är hemma kommer ett meddelande på radion om en trafik olycka, där vi bara för ca 20-25 minuter sedan kört. Att det inträffat en olycka..
När vi kör in på den första vägen, ifrån de större vägarna säger jag åt min man som nu kör:
Har du lagt märke till vad olyckor har hänt, på samma vägar bara ett par minuter innan och efter vi vart där.
Hur fort en olycka kan hända.

När vi kommit hem, går jag till brevlådan
I där ligger en kallelse ifrån ett sjukhus.
med liknande namn och ställe, Patologi och stod något mer på brevet.
Jag kände hur jag kom i spänningstillstånd, sa till min man.
Nu har jag fått en kallelse, men de är ju till fel ställe.
Tar hundarna och brevet. Lämnar en fullpackad bil och barn o man,
Brevet tog lång tid att öppna. Jag kände ilska, rädsla
sen då jag öppnar handlar allt som cellprovs tagning.
Jag höll på att nästan riva sönder fanskapen till kallelse.
Helvete heller jag kommer boka tid till någon Barnmorska och göra ett cellprov.
Ska det göras är det bara någon av mina 2 gyn läkare som får göra detta.
Annars får det vara.
På måndag är de 3 veckor efter operation.
Såg att mitt ena längre ärr glepar lite.
som om hudflik lyfts upp och där under är såret.
Ska kika hur det ser ut idag.

Är så trött.
Grannen undra om vi skulle träna lydnad idag.
jag vill samtidigt iväg köpa lite kläder
Samtidigt som jag bara vill att någon städar och plockar undan här hemma, och sen sticker här i från så jag får SOVA!

orättvisor

ibland får annat hjälpa för att få mig att somna, komma till ro
då kraftens egna energier tagit slut.

för trött för att skriva

har en del att skriva om i mogon..
Men att se på Tv4:a Familjen annorlunda, vars den finska famijlen som bor i en trång lägenhet på mindre än 100m2.
och alla dessa ungar, och ännu en unge som är på gång.
"Som vi har kämpat, hela 7 månader.. Fingret koma ifrån både min man och mig.
Stackars dig som med så många barn, behöve kämpa 7 helvets månader för att bli gravid!

Livet måste ha vart JÄVLIGT tufft för dem?!
kom igen, vad fan är det att klaga på?!

Sen något som för mig mycket märkligt om vi ska se till våra djurs rättigheter, Katter och hundar. Att de har rätt till större utrymme än, en sådan familj i sån liten lägenhet kan erbjuda.
Så barnen har sämre levnads stand i utrymmes skäl än vad katter och hunder har.
1 unge har inte en rätt att få äga en egen yta på 10 m2!

Hur tänker man då?!
de finns så mycket mer att skriva om detta.
Men så som de övriga familjerna har de, där har de sett till att ha hus och utrymme till att kunna få leka och vela med. TACK gode gud att jag inte är deras grannar,,,

Kirurg

Idag ringde de ifrån Kirurg mottagningen angående dottern.

Kirurgen som kollat på bilderna, och hon skall komma in på återbesök
Han lät hälsa att naveln kan förväntas se ut liknande upp till en månads tid, så efter 1 månad efter operation så får hon komma in och idag har det gått 20 dagar, så man får se hur det ser ut då och om det är något som behövs göras. Sköterskan sa man får även se till det kometiska.
Jo tack, tacka fan för det!
Naveln är idag totalt förstörd jämförelse med innan.
I jämförelse, med vad jag som van person att bli opererad förväntade mig..
Då han hade tid, var jag uppbokad.
Men den 1:e Februari ska vi in.
Jag får hoppas att magen har hunnit mjukna till,
att kulan har lagt sig tills dess.

Men är det som nu, så kan jag lova att jag kommer be om en ordentlig förklaring
till att han lyckats göra naveln så ***
på henne.

Hur 3 kirurger, inte minst den sista innan operation som gjorde bedömningen, som var så säker på att vårt barn hade ett hål i buken, att inte det inte behövdes göra ett ultraljud för att säkerhets ställa detta.

Sen efter operation så säger (en annan kirurg, den som nu OP.ade henne som vi ska på Å.B till)
Att hon inte hade hål i bukväggen. Utan en slags "knut".
Då vi frågade: Hade denna operationens behövts?
-Nej, detta var mer en skönhets operation! Men nu är knuten borta och så slipper man undra vad det var för något.

Men vad det var han opererade ska han mycket noggrant och utförligt få lov att berätta för mig om denna operationen.
Då han inte la mer, på sin höjd 5 minuter för att berätta om operationen.
Inte satte sig ner, inget....

Då ingen kirurg hittills lyckats åstadkomma ens liknande ful navel på mig
och så ofta de har gått via den.
Så vill jag få en fin förklaring!

Hon tar upp sin navel emellanåt, ibland frågar hon saker. Ibland säger hon jag vill inte ha denna fula naveln. Mitt i allt hennes prat verkar de bli för mycket för henne och återgår genast till annat att prata om.
Snälla låt allt bli som liknande innan för hennes skull. Hennes önskan skull.
Tack "BUSILLABUS".

Samma vecka, två dagar senare är det tid för mig att
bli inkallad för undersökningar provtagningar.
För att senare hem och gratulera min man.

********

Idag vid middagsbordet, barnet lämnat bordet berättar min man om problem.
Problem med jobbet, arbetsplatsen han är på nu.
Att chefen på den arbets platsen, hade sagt att han måste fylla i papper och ansökningar till honom/företaget som han innan aldrig behövt.

Och att det verkar kunna bli problem för min man att ta ut en semester dag
Måndag den 8 Februari då hans fru ska in på operation.
Min man hade då sagt: Men du kan inte neka om jag tar föräldra ledigt.
-Nej, de kan jag inte hade den chefen på plats sagt.

Men tar min man föräldra ledigt får vårt barn inte vara på dagis, då har vi ytterligare ett problem.
Om ens dagis går med på att hon får vara där under tiden min man om han tar semester får vistas där.

Vet inte ens om kommunen vill hjälpa oss med extra barnomsorgs tid.
De finns de som tycker det är oerhört fel av oss och förstår inte.
Varför inte pappan kan vara hemma och ta hand om sitt barn. Då det inte handlar om det.
Vad pappan brister någonstans som gör att barnet mår dåligt och barnet är under min sjukhus vistelse orolig för mig.
jag vet inte allt jag fått läsa och höra idag.

Det är nog ett allvarligt fel på mig, i min hjärna!

Men om vi ser det så här.
Att om ordinarie vårdnadshavare, inte är "här".
Så borde man ta hänsyn till att föräldern har ett jobb att sköta?!

Om man vill försöka och är en person som är rädd om sitt jobb,
om man vill även av sitt egna mående som nära anhörig, partner mår dåligt av situationen
och på såsätt få vara på sitt jobb, där ingen tid finns till att vara orolig förens jobb dagens slut.
Och om man har chef som ska börja tjaffsa om ansökningar om Ledighet
Så hur i hela världen ska man vända baken då?!

Är man arbetslös är det fel,
Vill man ta hänsyn och se till ens familj önskningar och behov
så ta mig tusan är även detta också fel.


------------------------------

Så i morgon ska han ringa en på kontoret som vet lite vad som händer, och skulle de uppstå några oklarheter eller problem så skall jag rycka in.
Och se om det går att lösa.

Inget vet något om den 8.e, inte ens sjukhuset har något att berätta idags läget. eller kan lämna några uppgifter.
Utan den 3.e får jag besked när jag behöver komma in på sjukhuset.


Det känns som att det är för mycket jobb runt omkring, för mycket i fråga sättande, för mycket käppar i hjulen. Jag ska be på mina bara knän, om mänskligt förstående.
Men jag, min man, mina svärföräldrar och några där till kanske inte har alla hönsen hemma?!

Jag känner mig så trött på allt som bara går emot, varför kan jag inte bara få ett lugn de dagar jag har kvar innan operation?!
Kvar planerat innan jag ska in (förutom allt jag nämnt) är:
avskeds fest,
möte i 2 timmar,
Sjukhuset med dottern.
fira min man iförskott.
min mor fyller jämnt men av hälsoskäl orkar och klarar jag inte köra alla dessa milen upp till henne vilket jag informerat henne om.
In till Kirurgen med dottern.
Ska jag vara på sjukhus ca 8 timmar.
Lämna bort hunden.
Bli inlagd och Opererad.


Jag hoppas jag kan få någon ro runt omkring mig, finns någon inre ro och trygghet.
Hinna få uppleva lite glädje, förståelse, vänskap och få känna mig älskad.

Undra om jag är människa nog, att ens få vara värd det?!

I min blogg

Dagen som jag hade tänkt att den skulle bli så positiv och bra som möjligt.
Hade tänkt att jag skulle försöka ha en Positiv inställning..
Men kan säga att inte mycket har gått som jag tänkt, eller som jag trott.
Helt oförutsedda saker hänt, vilket medfört att det har blivit otroligt mycket tvätt bland annat.

Dagens roliga var väl, efter en kamp om vem av mig & hunden som bestämde, hur och vart den skulle gå & göra, var då han Äntligen fick släppas på en speciell sträcka, som jag brukar.
Att få se honom busa, hoppa och springa i alla lerpölar.
Att kunna få sig flera goa skratt

De är så underbart att ha honom lös, sådana stunder är så guld värt!

Men då en katt kissar ner mitt täcke, bäddmadrass samt skiter ner min mans täcke 2 gånger så blir jag inte så Positiv!

Har även ringt till 3, fått tag på 2 kliniker om Sterilisering på katten och Kastrering på hunden.

Igår kväll blev jag lite irriterad, på vår inhägnade uteplats.
Så var vår ena katt där, Sen grannens katt som inte gillar min hund, och en annan okänd katt på min lilla inhägnad
Då ser jag grannes katt som fastnat med huvudet i en speciell blom hållare, till amplar, i alla fall en grön plast sak, skulle gå och hjälpa den, men den kutar rygg, fräser och morrar åt mig. Som en annan gång då vi vart ute. Hunden lyckas ta sig ut dit, skrämmer iväg den okända katten och vår katt.
Fick tag på min hund och tog in honom samtidigt som jag ringer in till grannen som kommer inspringandes och hjälper och hämtar sin katt.
iväg med er alla icke boende katter i vårt hus. *önskar de fattar vad jag önskar* ;-)


jag är så spänd inför näst sista kurs träffen, och känner att jag måste försöka hitta kontakt med min hund, den positiva sidan hos oss båda, för att samarbetet kommer att gå bra idag.. För idag har samarbetet inte fungerat mellan oss, förutom då vid lek, då han var lös.

Sent igår kväll fick jag telefon samtal, men detta kommer jag kanske ta upp senare idag, om jag orka blogga då jag kommer hem sent ikväll.
Men jag får nog försöka börja förstå att ingen orkar vara en vän med en person om den mår dåligt och har problem av diverse olika slag..
Men de andra måste börja förstå och lära sig iså fall att man är tydlig i att det det blir för mycket, för jobbigt eller vad det nu kan vara och kännas. Så SÄG IFRÅN, det är lättare att ta, än att man aldrig förstod varför en person gav sig av!

Så de som läser här i MIN BLOGG, ska veta att: Här är mitt andrum, här klagar och gnäller jag så mycket som jag bara orkar. Här får jag vara hur negativ jag vill och behöver vara. Här ska jag få vara öppen med hur jag tänker och känner. Så orkar du som läsare inte läsa min blogg. Min blogg får bli och vara min ventil där mina känslor och tankar inte får komma ut. Denna bloggen är min form av Vän. Då jag inte har så lätt att kunna uppfylla det som andra kan: Vara Positiv bland annat!

Efter det jag hade postat detta inlägg, skulle jag göra middag. Så ser jag den ena katten, där ägaren är okänd, eller kanske ingen ägare alls?! Då har någon jävel satt en liten plastpåse över huvudet på katten, och den försökte få bort den. Jag bara sprang över till grannens tomt där den vistades tillsammans med grannes katt. Försöker locka och i samma veva kommer grannen ut till mig. Precis fått bort påsen över kattens huvud. Så jag var i arg tillstånd, och hon frågade -hur lyckades katten få på sig en påse så. Det förstår du väl för fan att det inte är katten själv som kunnat sätta fast påsen på det sättet. Får nog sms:a o be om ursäkt för mitt uppträdande. Hon kallade in sin katt. och då jag kom hem kallade jag in min. Så båda mina katter är inne. Här om dagen så vet jag att ena våra grannar kastade sten emot grannens katt.

Jag bara svor påvägen över till grannens tomt nu idag, Hur FAAAAAAAAAN är folk funtade?! Nog för att man blir irriterad o arg på alla katter som kommer hipp som happ. Och nu värker de i hjärtat på mig..

Nu måste jag klä på mig, packa och åka tanka bilen. Så är det Kurs. Så jag är hemma strax innan 22.

Nere

Jag låter själva låten tala http://www.youtube.com/watch?v=GUw8zQQ-Auw

Mår rätt dåligt i skrivande stund
och vet inte NU vart, hur, när

ska torka mina tårar och försöka lyckas få mig några timmars sömn

01:58

Ledsen

När man är sjuk, mår dåligt av olika slags anledningar
Så behöver jag stöttning, tröst och förståelse.

Jag behöver min Pappa i mitt liv,
men hans partner kan jag vara utan.

Jag behöver inga uppläxningar, Vad hon,
ibland han tycker/anser var enda gång vi träffas.

Det är aldrig något Positivt hon har att komma med.

Inget min man har gjort, Jag, Vi har gjort med vårt hus, är fint.
Får aldrig höra vad fint vi har gjort.

De pratas om alla de hus de har fixat, köp & sålt.
Renoverat, och allt vad de nu har gjort i den ny inköpta Lägenheten, i nyinköpta Sommar stugan med 5 meter till deras båtbrygga.
Om den båt de sålt och den de köpte.
Vi lever inte i samma värld.

I morse sa tanten till mig att de gav dottern gröt.
Förvånad då hon inte velat ha sånt innan då min man gjort.
(jag äter inte sånt)
Dottern ville ha mera, och jag frågade då min Pappa, Hur gör man?
Tanten sa: Men Snälla X, du är ju Mamma, det är väl bara till att läsa på Paketen hur man gör.
Börja göra sån gröt till henne, så ska du se att hon (min dotter) inte kommer behöva någon himla mag mediciner.
Att jag är Mamma och får ta ansvar att ge mitt barn bra och riktig mat, köpa hem massa grönsaker.
Vi köper Sallad, gurka, paprika, tomater, och har någon form purjolök el dylig i.
Då hon säger, Men de är väl ingen sallad, ut och handla med dig riktig mat och sallad.

Men VARFÖR köpa hem massa saker som varken jag eller min man INTE äter.
Uti fall att, vårt barn äter det?!
Jag går inte och slänger ut pengar på mat/grönsaker som vi sen bara få kasta!
Men det var mitt föräldra ansvar att köpa hem bra mat.

Hon anser man ska mala sin egna köttfärs, hon gör egen köttkorv, min pappa gör eget bröd.
Jag sa som det var: Jag Orkar inte stå, och kan inte göra sånt.

Fick till svar: Gör man inget får man ingen energi, ju mer man gör ju mer energi får man.
Och alla kan laga mat, bara öppna en kokbok. Svårare är det inte.

Jag hade då börjat berätta lite om de mediciner som jag sitter och inväntar svar på om jag får börja med, för mina händer och fötter, min värk. Och allt annat som inte framgår i denna blog.
Allt ja hade på gång som behandlingar, möten med mera.

Men hon fortsätter mala på, och driver mig till vansinne,
Jag tar hunden och sticker UT, och hoppades på fanskapet skulle vara väck då ja kom hem. Tyvärr inte.
Ja satte mig i soffan lyssnade på musik, sen hörde jag att de skulle åka hem de ca 33 milen. Pappa fick en Kram och ville bara gråta i din famn *pappa* Men du kommer nog aldrig få läsa denna bloggen.

Älskade Pappa,
kan inte din Kära Sambo som jobbar på den hatade förseningskassan, ens förstå sig på mig, Som jobbar med såna som mig;
Ditt barn, ditt kött och blod..
Så förstår jag älskade & Saknade Pappa att du ALDRIG kommer att förstå dig på hur livet för mig egentligen är..

Där med så kommer du aldrig att kunna lära känna, det svarta fåret i familjen.
Den misslyckade, Sjuka dottern.

Pappa, jag orkar inte mer.
Jag vet inte hur allt ska gå mellan oss
Men jag tar inte mer.

Låt min sorg få vara fri

Jag behöver en Skyddsängel,
Jag behöver en axel att gråta emot.
Jag behöver krafter, tålamod, styrkan.
En Nyckel att låsa upp mitt inre, att våga visa,
våga vara den jag är och mår inom mig.
*jag erkänner att jag är orolig, rädd*
Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag känner

Varför känner jag mig så många gånger så otroligt ensam för?!
En Stor tomhet känsla.
Jag undrar om jag även denna gången kommer att bli sviken av de som aldrig fanns då jag alla de andra gånger behövde dem.
Skulle jag ens vara saknad av just de människor, om jag inte längre fanns?!

But who care´s??