Kirurg

Idag ringde de ifrån Kirurg mottagningen angående dottern.

Kirurgen som kollat på bilderna, och hon skall komma in på återbesök
Han lät hälsa att naveln kan förväntas se ut liknande upp till en månads tid, så efter 1 månad efter operation så får hon komma in och idag har det gått 20 dagar, så man får se hur det ser ut då och om det är något som behövs göras. Sköterskan sa man får även se till det kometiska.
Jo tack, tacka fan för det!
Naveln är idag totalt förstörd jämförelse med innan.
I jämförelse, med vad jag som van person att bli opererad förväntade mig..
Då han hade tid, var jag uppbokad.
Men den 1:e Februari ska vi in.
Jag får hoppas att magen har hunnit mjukna till,
att kulan har lagt sig tills dess.

Men är det som nu, så kan jag lova att jag kommer be om en ordentlig förklaring
till att han lyckats göra naveln så ***
på henne.

Hur 3 kirurger, inte minst den sista innan operation som gjorde bedömningen, som var så säker på att vårt barn hade ett hål i buken, att inte det inte behövdes göra ett ultraljud för att säkerhets ställa detta.

Sen efter operation så säger (en annan kirurg, den som nu OP.ade henne som vi ska på Å.B till)
Att hon inte hade hål i bukväggen. Utan en slags "knut".
Då vi frågade: Hade denna operationens behövts?
-Nej, detta var mer en skönhets operation! Men nu är knuten borta och så slipper man undra vad det var för något.

Men vad det var han opererade ska han mycket noggrant och utförligt få lov att berätta för mig om denna operationen.
Då han inte la mer, på sin höjd 5 minuter för att berätta om operationen.
Inte satte sig ner, inget....

Då ingen kirurg hittills lyckats åstadkomma ens liknande ful navel på mig
och så ofta de har gått via den.
Så vill jag få en fin förklaring!

Hon tar upp sin navel emellanåt, ibland frågar hon saker. Ibland säger hon jag vill inte ha denna fula naveln. Mitt i allt hennes prat verkar de bli för mycket för henne och återgår genast till annat att prata om.
Snälla låt allt bli som liknande innan för hennes skull. Hennes önskan skull.
Tack "BUSILLABUS".

Samma vecka, två dagar senare är det tid för mig att
bli inkallad för undersökningar provtagningar.
För att senare hem och gratulera min man.

********

Idag vid middagsbordet, barnet lämnat bordet berättar min man om problem.
Problem med jobbet, arbetsplatsen han är på nu.
Att chefen på den arbets platsen, hade sagt att han måste fylla i papper och ansökningar till honom/företaget som han innan aldrig behövt.

Och att det verkar kunna bli problem för min man att ta ut en semester dag
Måndag den 8 Februari då hans fru ska in på operation.
Min man hade då sagt: Men du kan inte neka om jag tar föräldra ledigt.
-Nej, de kan jag inte hade den chefen på plats sagt.

Men tar min man föräldra ledigt får vårt barn inte vara på dagis, då har vi ytterligare ett problem.
Om ens dagis går med på att hon får vara där under tiden min man om han tar semester får vistas där.

Vet inte ens om kommunen vill hjälpa oss med extra barnomsorgs tid.
De finns de som tycker det är oerhört fel av oss och förstår inte.
Varför inte pappan kan vara hemma och ta hand om sitt barn. Då det inte handlar om det.
Vad pappan brister någonstans som gör att barnet mår dåligt och barnet är under min sjukhus vistelse orolig för mig.
jag vet inte allt jag fått läsa och höra idag.

Det är nog ett allvarligt fel på mig, i min hjärna!

Men om vi ser det så här.
Att om ordinarie vårdnadshavare, inte är "här".
Så borde man ta hänsyn till att föräldern har ett jobb att sköta?!

Om man vill försöka och är en person som är rädd om sitt jobb,
om man vill även av sitt egna mående som nära anhörig, partner mår dåligt av situationen
och på såsätt få vara på sitt jobb, där ingen tid finns till att vara orolig förens jobb dagens slut.
Och om man har chef som ska börja tjaffsa om ansökningar om Ledighet
Så hur i hela världen ska man vända baken då?!

Är man arbetslös är det fel,
Vill man ta hänsyn och se till ens familj önskningar och behov
så ta mig tusan är även detta också fel.


------------------------------

Så i morgon ska han ringa en på kontoret som vet lite vad som händer, och skulle de uppstå några oklarheter eller problem så skall jag rycka in.
Och se om det går att lösa.

Inget vet något om den 8.e, inte ens sjukhuset har något att berätta idags läget. eller kan lämna några uppgifter.
Utan den 3.e får jag besked när jag behöver komma in på sjukhuset.


Det känns som att det är för mycket jobb runt omkring, för mycket i fråga sättande, för mycket käppar i hjulen. Jag ska be på mina bara knän, om mänskligt förstående.
Men jag, min man, mina svärföräldrar och några där till kanske inte har alla hönsen hemma?!

Jag känner mig så trött på allt som bara går emot, varför kan jag inte bara få ett lugn de dagar jag har kvar innan operation?!
Kvar planerat innan jag ska in (förutom allt jag nämnt) är:
avskeds fest,
möte i 2 timmar,
Sjukhuset med dottern.
fira min man iförskott.
min mor fyller jämnt men av hälsoskäl orkar och klarar jag inte köra alla dessa milen upp till henne vilket jag informerat henne om.
In till Kirurgen med dottern.
Ska jag vara på sjukhus ca 8 timmar.
Lämna bort hunden.
Bli inlagd och Opererad.


Jag hoppas jag kan få någon ro runt omkring mig, finns någon inre ro och trygghet.
Hinna få uppleva lite glädje, förståelse, vänskap och få känna mig älskad.

Undra om jag är människa nog, att ens få vara värd det?!