fallen

Har idag försökt få ner och bort så mycket jul som möjligt,
Men inte ens hälften är borta *suck*

Gårdagens besök var trevligt, och tog mig en "grogg" vilket inte sker ofta. Så dör skulle jag bara behövt min ena hand och tror till och med fingrar skulle kunna vara kvar.
Dock inte förra i och med då jag o tösen med min pappa & syster var på semester med "all inclusive".

Frågan är nu, hur många månader de kommer att ta innan vi ser dem åter igen?!.
Vid 02.30 tiden åker de hem.

För övrigt har det vart en rätt jobbig dag, som gjort mig väldigt ledsen inom mig.
Dels av händelser, som träffade mitt i hjärtat.
Minnen och att verkligheten återkommer i morgon igen.
Det som jag har försökt att förtränga, släppa -flyger över mig igen.

Jag känner att jag är ibehov av andrum,
eller att saker känns och är bättre tills imorgon.
Saknar att träffa vissa av mina nära & kära, vänner som familj.

Någon dag måste jag få ner en ansökan till kommunen, tror att jag kommer att begära hjälp av min läkare som kanske kan skumma igenom min text?!

Jag har en inre rädsla, att det ska bli liv utav min ansökan.
I frågasättningar antingen före, under eller efteråt att jag skickat in, eller blivit opererad.

Jag är redan så rädd och orolig,
och jag känner inte att jag är trygg om jag faller.
För jag vet hur det var i November.
Jag vet hur det har vart alla andra gånger.
Jag vet hur illa det kan bli
och jag vet vad jag har förlorat de gånger som jag har
vart där nere och sjuk.


Jag känner att jag inte kan sätta orden i min blogg
det jag vill få ur.

Jag vill inte bli (kanske mer?!) till åt löje
för min oro & mina tankar.