Ledsen

När man är sjuk, mår dåligt av olika slags anledningar
Så behöver jag stöttning, tröst och förståelse.

Jag behöver min Pappa i mitt liv,
men hans partner kan jag vara utan.

Jag behöver inga uppläxningar, Vad hon,
ibland han tycker/anser var enda gång vi träffas.

Det är aldrig något Positivt hon har att komma med.

Inget min man har gjort, Jag, Vi har gjort med vårt hus, är fint.
Får aldrig höra vad fint vi har gjort.

De pratas om alla de hus de har fixat, köp & sålt.
Renoverat, och allt vad de nu har gjort i den ny inköpta Lägenheten, i nyinköpta Sommar stugan med 5 meter till deras båtbrygga.
Om den båt de sålt och den de köpte.
Vi lever inte i samma värld.

I morse sa tanten till mig att de gav dottern gröt.
Förvånad då hon inte velat ha sånt innan då min man gjort.
(jag äter inte sånt)
Dottern ville ha mera, och jag frågade då min Pappa, Hur gör man?
Tanten sa: Men Snälla X, du är ju Mamma, det är väl bara till att läsa på Paketen hur man gör.
Börja göra sån gröt till henne, så ska du se att hon (min dotter) inte kommer behöva någon himla mag mediciner.
Att jag är Mamma och får ta ansvar att ge mitt barn bra och riktig mat, köpa hem massa grönsaker.
Vi köper Sallad, gurka, paprika, tomater, och har någon form purjolök el dylig i.
Då hon säger, Men de är väl ingen sallad, ut och handla med dig riktig mat och sallad.

Men VARFÖR köpa hem massa saker som varken jag eller min man INTE äter.
Uti fall att, vårt barn äter det?!
Jag går inte och slänger ut pengar på mat/grönsaker som vi sen bara få kasta!
Men det var mitt föräldra ansvar att köpa hem bra mat.

Hon anser man ska mala sin egna köttfärs, hon gör egen köttkorv, min pappa gör eget bröd.
Jag sa som det var: Jag Orkar inte stå, och kan inte göra sånt.

Fick till svar: Gör man inget får man ingen energi, ju mer man gör ju mer energi får man.
Och alla kan laga mat, bara öppna en kokbok. Svårare är det inte.

Jag hade då börjat berätta lite om de mediciner som jag sitter och inväntar svar på om jag får börja med, för mina händer och fötter, min värk. Och allt annat som inte framgår i denna blog.
Allt ja hade på gång som behandlingar, möten med mera.

Men hon fortsätter mala på, och driver mig till vansinne,
Jag tar hunden och sticker UT, och hoppades på fanskapet skulle vara väck då ja kom hem. Tyvärr inte.
Ja satte mig i soffan lyssnade på musik, sen hörde jag att de skulle åka hem de ca 33 milen. Pappa fick en Kram och ville bara gråta i din famn *pappa* Men du kommer nog aldrig få läsa denna bloggen.

Älskade Pappa,
kan inte din Kära Sambo som jobbar på den hatade förseningskassan, ens förstå sig på mig, Som jobbar med såna som mig;
Ditt barn, ditt kött och blod..
Så förstår jag älskade & Saknade Pappa att du ALDRIG kommer att förstå dig på hur livet för mig egentligen är..

Där med så kommer du aldrig att kunna lära känna, det svarta fåret i familjen.
Den misslyckade, Sjuka dottern.

Pappa, jag orkar inte mer.
Jag vet inte hur allt ska gå mellan oss
Men jag tar inte mer.

stress

Efter senaste inlägg angående min hälsa,



Då ringde jag universitet sjukhuset och fick där reda på att ingen journal inkommit till dem,

Så jag ringer Sjukhuset nr.2 där får jag reda på att de skrivit tillbaka till sjukhus nr1, : att det är U-sjukhuset som har hand om dessa ställningstagande.



Så då ringde jag upp sjukhuset som hade röntgat mig dvs nr 1,

sa åt dem att någon annan läkare får faktiskt gå in och se till att skriva till universitet Sjukhuset, för att de skulle ha konferens om patienter, och då i dags läget fanns platser kvar i deras scheman.



Sen ringer en Sekreterar från sjukhuset nr 1 upp mig berättar att en läkare skrivit till dem, men att bilderna fick U-sjukhuset hämta hem själva från systemet.



Jag vill få klarhet i min hälsa, få ett svar.

Och hoppas att den inte har vuxit, få kunna komma vidare med detta och förhoppningsvis kunna, få möjligheten att göra ett IVF om vi är där, då tiden är kommen.

Jag vill inte gå runt och vara orolig, tro och tänka att det ska vara något. Vill inte ha någon tillväxt i min kropp. De som känner mig vet lite mer närmare om hur jag "fungerar" och vad som hänt mer privat.

Jag har haft så stressigt runt omkring mig sen en tid tillbaka, lovat saker till en speciell vän som jag ännu inte orkat ta tag i, och ordnat upp. Jag skäms & trycks ner.
Sitter uppe långt in mot natten, för att bara försöka hinna med allt de som jag inte hunnit med under dagen med alla de måsten här hemma och ändå lyckas jag inte endå.
Ond spiral..

Sen vet jag att om 3 veckor får vi besök, och vill för en gångs skull fått ordning i vårt hus. Frågade min man igår om oddsen att lyckats tills dess.
-Nej!