Mina tankar de sista dagarna innan operationen hade jag tänkt att ta det så lugnt som jag bara kunde, vara hemma, njuta över att jag kan röra mig relativt bra utan att ha allt för ont.
Men nu ser jag att det börjar att bli tajt för mig,
Och med min stress känslighet är frågan om jag kommer att
orka med läkar besök och allt.
För att bara komma upp i tid för att försöka hinna i tid att lämna på Dagis vid 8:15 är en stor stress och press på mig.
Att minnas och vara i tid och hämta då tiden är ute.
Lördag: Imorgon skall vi iväg
Vecka 4: möte här hemma i ca 2 timmar. Försöka orka träna lite med hunden, de enklaste sakerna som lite vardags lydnad, samt att gå fint. (Som måste bli korta men oftare stunder så att han inte drar i mig för mycket då jag kommer hem och hämtat hem honom efter op).
*Gympan för dottern.
*Sjukhuset med dottern, till hennes beh. läkare.
Lördagen skall vi bort/ut.
Så har vi kommit in i Februari..
Vecka 5:
Måndag: Ska jag och dottern in till Kirurg mottagningen på stor sjukhuset för återbesök för dotterns operation. På kvällen är det gympa igen för dottern.
Tisdag: Troligtvis Dagis, sen på eftermiddagen ska
Jag till Sjukhuset där tanghygnisten är på kontroll.
Onsdag: är en hel dag på stor sjukhuset, och min man fyller år
Torsdag: Startar Barn rytmiken upp
På Fredagarna brukar jag vara helt slut och utmattade, men vet inte om det kan vara så att mina spänningar och krav på att klara av livet och allt som man måste göra, att då Fredagen kommer.
Tryggheten att veta att får jag ett migrän anfall så kan jag lägga mig, Är jag trött eller helt enkelt ledsen har jag möjligheter att kunna släppa ut det än att strypa allt inom mig, jag vet att trygghet finns då.
I går, Torsdag var dottern hemma ifrån dagis.
Jag orkade inte och fann ingen mening med att ringa och sjukanmäla eller meddela överhuvudtaget.
Så vid 15 tiden ringer dotterns mentor, och frågar om det har uppstått några missförstånd?!
Nä, det har det inte. Jag har helt enkelt inte orkat, haft tid eller någon som helst lust att lämna mitt barn hos er idag, och ingen som helst lust att meddela er om detta!
För vad spelar det för roll, då jag bara blir motarbetad gång på gång.
Hon sa att hon förstod mig.
Då tog jag även upp lite hur det går med mina, våra ansökningar. Samt det verkar omöjligt att få någon hjälp efteråt att jag kommit hem.
Och undrade om man inte under den första tiden, kunde göra så att jag kunde få ha henne där varje dag, fast i 3h/dag.
Hon skulle ta med sig detta, och prata med "spindeln i nätet" och återkomma.
Samma dag får jag även besked på en annan sak som gjorde mig ledsen och orolig för en vän till mig. Det handlar om den nya fina borgliga regeringen att göra. Och sättet att behandla de människor som är sjuka.
Visar inlägg med etikett Stress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stress. Visa alla inlägg
fredag 22 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Då jag bara faller
Jag vaknade upp, och kände bara trötthet.
Andra känslan var att det gör ont,
det är mitt älskade barn som ligger och sparkar mig över mina revben
av trötthet och ilska över att jag inte slår på TV:n för henne.
För hon är så varm och orkar inte sträcka sig över till Pappans sängbord
där han så fint lagt kontrollen.
Jag blir arg, jag har ont.
Det kommet ett par sparkar till i magen.
Jag ska le, vara pigg och glad.
Jag är tacksam för de barn vi har.
Jag slänger på mig kläder, vi är ju redan försenade till dagis.
Pulka, hund och unge -iväg till dagis.
Jag lugnar ner mig, men blir smått irriterad då vårt älskade barn ska vara seg som kolan och ska leka upp för den hala trappan.
Mentorn börjar prata med mig, ger mig ett kuvert, uppradat på ett papper VAD jag ska ha med i min ansökan.
Där blev jag stående ytterligare 5 minuter, då min irritation ÖKAR
av stressen att jag måste får tag på Kirurg mottagningen.
Jag vaknade upp och hade hoppats på att dagen skulle bli bra,
ja ville skapa och få fram en gladare och positivare stund, dag idag.
Då så mycket ligger i att jag måste anstränga mig för att hitta
en MENING, med att vara glad, att hitta saker att göra som ger mig något.
Aktivera mig med något. Innan något negativt infinner sig.
På väg hem med hunden så ringer jag.
De har inget planerat,
De har bara operations salar fram till vecka 6-7.
Men ingen planering är inbokad under Februari, vad hon säger.
Hon frågar mig vad jag ska opereras för, Och får till svar:
Jag vet att du finns här, och vi har inte många Binjure operationer.
Jag sa som jag tidigare sagt: Jag får väl ta och ringa nästa vecka igen då!
Jag undrade om de kunde vara så snälla och hjälpa mig att skriva något slags läkar intyg om att jag kommer att vara inlagd och Sjukskriven.
Och det skulle väl de kunna ordna till mig samt sända det hem till mig.
Jag kände bara att jag sjönk
Varför skulle jag vara "prioriterad" för?
Jag vet inte om jag klarar av att få ett besked med kortare varsel som
2-3 veckor innan operation.
Jag behöver ha tid på mig, smälta in allt, veta att saker har hunnit ordnat sig med praktiska saker.
Enligt Vårdgarantin så skall jag bli opererad om exakt 5 veckor.
Jag är så rädd att jag skall missa, eller må såpass fysiskt dåligt då mitt älskade barn fyller fem år.
Jag vill inte missa.
Hur som helst, blir min Operation under Februari så vet vi att vi ingen hjälp kan få av svärföräldrarna, för de är inte hemma.
Min Pappa skulle nog inte lyfta ett finger för att hjälpa mig, oss i denna situationen.
Min Mamma skulle kanske, men det skulle innebära att jag fick köra upp de 48 milen en väg.
Men att lämna mitt barn där själv -ALDRIG!
Har en som har erbjudit sig att hjälpa mig, oss med vår hund.
Så jag hoppas innerligt att löftet hålls.
Det kommer att bli tomt på Sjukhuset,
Vet inte om min man kommer att orka vara på arbets dag, köra hem hämta vårt barn på dagis (om de nu på kommunen kan hjälpa oss med utökad barnomsorg en tid fram över?! Jag tar inget för givet)
För att sen laga och äta middag vid 18 tiden, för att sen köra en timmes bilfärd till Sjukhuset hälsa på mig, sen köra timmen hem. För att dagen efter åter igen gå upp 05.30-06.00.
Troligtvis kommer det vara lika hårda regler på den avdelningen att ingen mobil eller Mobilt bredband får användas. = Total isolering.
Så det kommer nog få se till att där finns en kurator eller något.
Har frågat min man om han skulle kunna hjälpa mig att skriva i min blogg, korta uppdateringar. Men inget som han vill göra.
Jag blev sittandes i soffan och skrev inlägg.
Är ledsen, tappade orken lusten och motivationen.
Tack sjukvården, Tack föräldrarna, Tack jävla kropp som sviker.
Nu får det vara nog.
Andra känslan var att det gör ont,
det är mitt älskade barn som ligger och sparkar mig över mina revben
av trötthet och ilska över att jag inte slår på TV:n för henne.
För hon är så varm och orkar inte sträcka sig över till Pappans sängbord
där han så fint lagt kontrollen.
Jag blir arg, jag har ont.
Det kommet ett par sparkar till i magen.
Jag ska le, vara pigg och glad.
Jag är tacksam för de barn vi har.
Jag slänger på mig kläder, vi är ju redan försenade till dagis.
Pulka, hund och unge -iväg till dagis.
Jag lugnar ner mig, men blir smått irriterad då vårt älskade barn ska vara seg som kolan och ska leka upp för den hala trappan.
Mentorn börjar prata med mig, ger mig ett kuvert, uppradat på ett papper VAD jag ska ha med i min ansökan.
Där blev jag stående ytterligare 5 minuter, då min irritation ÖKAR
av stressen att jag måste får tag på Kirurg mottagningen.
Jag vaknade upp och hade hoppats på att dagen skulle bli bra,
ja ville skapa och få fram en gladare och positivare stund, dag idag.
Då så mycket ligger i att jag måste anstränga mig för att hitta
en MENING, med att vara glad, att hitta saker att göra som ger mig något.
Aktivera mig med något. Innan något negativt infinner sig.
På väg hem med hunden så ringer jag.
De har inget planerat,
De har bara operations salar fram till vecka 6-7.
Men ingen planering är inbokad under Februari, vad hon säger.
Hon frågar mig vad jag ska opereras för, Och får till svar:
Jag vet att du finns här, och vi har inte många Binjure operationer.
Jag sa som jag tidigare sagt: Jag får väl ta och ringa nästa vecka igen då!
Jag undrade om de kunde vara så snälla och hjälpa mig att skriva något slags läkar intyg om att jag kommer att vara inlagd och Sjukskriven.
Och det skulle väl de kunna ordna till mig samt sända det hem till mig.
Jag kände bara att jag sjönk
Varför skulle jag vara "prioriterad" för?
Jag vet inte om jag klarar av att få ett besked med kortare varsel som
2-3 veckor innan operation.
Jag behöver ha tid på mig, smälta in allt, veta att saker har hunnit ordnat sig med praktiska saker.
Enligt Vårdgarantin så skall jag bli opererad om exakt 5 veckor.
Jag är så rädd att jag skall missa, eller må såpass fysiskt dåligt då mitt älskade barn fyller fem år.
Jag vill inte missa.
Hur som helst, blir min Operation under Februari så vet vi att vi ingen hjälp kan få av svärföräldrarna, för de är inte hemma.
Min Pappa skulle nog inte lyfta ett finger för att hjälpa mig, oss i denna situationen.
Min Mamma skulle kanske, men det skulle innebära att jag fick köra upp de 48 milen en väg.
Men att lämna mitt barn där själv -ALDRIG!
Har en som har erbjudit sig att hjälpa mig, oss med vår hund.
Så jag hoppas innerligt att löftet hålls.
Det kommer att bli tomt på Sjukhuset,
Vet inte om min man kommer att orka vara på arbets dag, köra hem hämta vårt barn på dagis (om de nu på kommunen kan hjälpa oss med utökad barnomsorg en tid fram över?! Jag tar inget för givet)
För att sen laga och äta middag vid 18 tiden, för att sen köra en timmes bilfärd till Sjukhuset hälsa på mig, sen köra timmen hem. För att dagen efter åter igen gå upp 05.30-06.00.
Troligtvis kommer det vara lika hårda regler på den avdelningen att ingen mobil eller Mobilt bredband får användas. = Total isolering.
Så det kommer nog få se till att där finns en kurator eller något.
Har frågat min man om han skulle kunna hjälpa mig att skriva i min blogg, korta uppdateringar. Men inget som han vill göra.
Jag blev sittandes i soffan och skrev inlägg.
Är ledsen, tappade orken lusten och motivationen.
Tack sjukvården, Tack föräldrarna, Tack jävla kropp som sviker.
Nu får det vara nog.
onsdag 18 november 2009
Storm, Utskrivning och Besked
Jag har länge vetat,
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
måndag 12 oktober 2009
trött
Har nu fått en kallelse till Gyn i slutet av denna månaden för undersökning. Och troligtvis vet jag ju mer då om läget, och vart man hamnar med mediciner, IVF eller inte.
Har haft rätt så ont i kroppen så 2 citadon varje kväll har jag fått ta nu i ett par dagar, försöker undvika att ta på dagen. Men som egentligen bara resulterar i att jag blir bara mer sur & grinig. Allt gör ont.
Men försöker inte låta värken stoppa mig ut.
Och att då det är som värst så tar jag hellre kortare, men fler turer utanför dörren.
Och jag verkligen AVSKYR emellanåt att andra inte kan se att jag har så ONT!
Än värre avskyr jag de som inte har förståelse för smärta trots man försöker berätta men så är det.
De värsta är då ens egna familj inte kan eller vill förstå fakta!
Ikväll ska jag försöka träna min hund,
och påbörja att skriva ner alla tankar och frågor till Kirurgen.
Vaknade i morse var så illamående och kräktes. Så jag fick av boka ett möte som jag hade idag.
Tösen somnade runt 01 i natt och jag somnade efter 2 *suck*
Jag hoppas jag kommer till ro i kväll. och får en god nattsömn och somnar i tid!!
Tisdagar är alltid en ångest & stress laddad dag för mig.
Tur i (oturen) att de är näst sista gång på kursen i morgon.
Och funderar fortfarande på vad jag ska göra och hantera med det som hände sist.
Idag började vaccineringen på barnen hos oss, men har inte orkat komma väg med tösen.
Får se om vi tar det i morgon.
Nu ska ja ner o göra något att äta, innan tösen o min man ska iväg på gympa
ha de gott.
hade vart jätteroligt med någon kommentar :-)
Har haft rätt så ont i kroppen så 2 citadon varje kväll har jag fått ta nu i ett par dagar, försöker undvika att ta på dagen. Men som egentligen bara resulterar i att jag blir bara mer sur & grinig. Allt gör ont.
Men försöker inte låta värken stoppa mig ut.
Och att då det är som värst så tar jag hellre kortare, men fler turer utanför dörren.
Och jag verkligen AVSKYR emellanåt att andra inte kan se att jag har så ONT!
Än värre avskyr jag de som inte har förståelse för smärta trots man försöker berätta men så är det.
De värsta är då ens egna familj inte kan eller vill förstå fakta!
Ikväll ska jag försöka träna min hund,
och påbörja att skriva ner alla tankar och frågor till Kirurgen.
Vaknade i morse var så illamående och kräktes. Så jag fick av boka ett möte som jag hade idag.
Tösen somnade runt 01 i natt och jag somnade efter 2 *suck*
Jag hoppas jag kommer till ro i kväll. och får en god nattsömn och somnar i tid!!
Tisdagar är alltid en ångest & stress laddad dag för mig.
Tur i (oturen) att de är näst sista gång på kursen i morgon.
Och funderar fortfarande på vad jag ska göra och hantera med det som hände sist.
Idag började vaccineringen på barnen hos oss, men har inte orkat komma väg med tösen.
Får se om vi tar det i morgon.
Nu ska ja ner o göra något att äta, innan tösen o min man ska iväg på gympa
ha de gott.
hade vart jätteroligt med någon kommentar :-)
torsdag 24 september 2009
Morgondagen & Hund träning
I morgon får jag gå upp ca kl 05 för att äta frukost, sen får jag endast dricka vatten.
(Har i skrivande stund ännu inte fått någon skriftlig kallelse, eller förberedelse ifrån Sjukhuset och jag ska vara där om ca 24 timmar.) Dvs kl: 10.30
Jag beräknas vara klar runt 12:30-13:00.
Sen ska jag hålla mig borta från mitt barn i alla fall 3 timmar efter det att jag är klar, i och med jag ska få in sprutat radioaktivt ämne.
Det var sjukhuset som sa detta till mig, då jag frågade.
För kollar man på vissa sidor så nämns där att man ska undvika barn och gravida.
Medan sån information, vad jag inte kan se/hitta på, cancerfonden´s hemsida.
Så som det i dags läget ser ut så ska en vän till mig passa dottern.
Men att min man får sluta tidigare så han kan ta henne sen så jag inte riskerar något att hon utsätts för något.
Önskar man fick åka sjukresa så jag slapp mer press och stress att köra dit & hem och undersökningen.
Sitter nu i soffan, in virad i en stor och varm filt, av bokade igår ett samtal jag skulle ha idag.
Det kändes helt enkelt inte lägligt, är inte mottaglig för det nu.
*******************************************************************
Över till hund träningen:
Den kurs jag går på, så har man ett prov som man måste bli godkänd i, för att få "vistas" på andra brukshunds klubbar, och för att kunna gå vidare.
(vilket jag inte visste att det var såpass "hårda" regler i kursens mening)
En av momenten som vi fick lära oss i Tisdags känns nu som väldigt svårt att lyckas genomföra.
(förlåt negativ inställning)
Kvarsittande med störning
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde.
Okopplad, medan jag som förare ska röra mig i en radie om ca 10 meter avstånd från hunden.
Då ska hunden under denna tid inte ändra position om jag nu gett kommandot att ligga. Att han förblir liggande.
Samtidigt kommer hunden att utsättas för 3 olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
Just detta måste vi iallafall få "Väl genomfört" = Hunden utför momentet med vis hjälp från föraren.,
allra helst Mkt väl genomfört =Hunden utför momentet utan hjälp ifrån föraren.
Och inte få i kryssat: Behöver träna mer! = Hunden utför ej momentet trots upprepad hjälp ifrån föraren.
I Denna övning får jag inte titta på hunden, inga tecken (som jag använder med fingrarna) inget godis, och inte använda min röst.
Men sen finns det förutom detta utförande även 10 st moment till att få godkänt på. Så totalt är det 11 moment som vi ska klara av.
Sen på träningen sist i det sista träningspasset, i slutet så gick tränaren in och tog min hund, för han märkte hurpass uppskruvad min hund var.
Då han tog hunden sa han då min hund började dra och hoppa på bakbenen; Nu är de inte matte som håller dig, ........
De han sa vet ja inte hur jag ska tolka, men det var skönt för mig att han som nu är så duktig fick försöka få ordning på hunden.
Men det blev så tillslut att han la ner min hund, höll honom ner i sidläge, om hunden tog upp sitt huvud trycktes de ner försiktigt men bestämt, samtidigt som de andra i gruppen med sina hundar efter kommando från tränaren, sagt åt alla gå mot honom (tränar hundarna att mötas in i en ring, en klunga)
Varför han gjorde detta är att min hund måste lära sig att koppla av då han är bland de andra hundarna, och att detta skulle vi öva på mer.
Men hans "läxa" till denna vecka var, hur han skulle kunna få min hund att skälla på kommando, locka fram ett skall. Men de behövde han tänka på lite mera.
Då vi sen Augusti månad typ lider av allt hans skällande för allt ljud.
Vissa är självklart befogade att få skälla som då någon går utanför vår tomt.
Men det har blivit för mycket så de blir en tråkig cirkel.
Men läraren tyckte inte att han skällde där på plan.
Nej iofs inte om man nu jämnför med de andra hundarna som skäller i bilarna då man kommer till träningen.
Men men nu ska de vara slut pratat om hundar och dess olika övningar..
Kanske dags att försöka få i mig frukost?!
Ha de så bra
(Har i skrivande stund ännu inte fått någon skriftlig kallelse, eller förberedelse ifrån Sjukhuset och jag ska vara där om ca 24 timmar.) Dvs kl: 10.30
Jag beräknas vara klar runt 12:30-13:00.
Sen ska jag hålla mig borta från mitt barn i alla fall 3 timmar efter det att jag är klar, i och med jag ska få in sprutat radioaktivt ämne.
Det var sjukhuset som sa detta till mig, då jag frågade.
För kollar man på vissa sidor så nämns där att man ska undvika barn och gravida.
Medan sån information, vad jag inte kan se/hitta på, cancerfonden´s hemsida.
Så som det i dags läget ser ut så ska en vän till mig passa dottern.
Men att min man får sluta tidigare så han kan ta henne sen så jag inte riskerar något att hon utsätts för något.
Önskar man fick åka sjukresa så jag slapp mer press och stress att köra dit & hem och undersökningen.
Sitter nu i soffan, in virad i en stor och varm filt, av bokade igår ett samtal jag skulle ha idag.
Det kändes helt enkelt inte lägligt, är inte mottaglig för det nu.
*******************************************************************
Över till hund träningen:
Den kurs jag går på, så har man ett prov som man måste bli godkänd i, för att få "vistas" på andra brukshunds klubbar, och för att kunna gå vidare.
(vilket jag inte visste att det var såpass "hårda" regler i kursens mening)
En av momenten som vi fick lära oss i Tisdags känns nu som väldigt svårt att lyckas genomföra.
(förlåt negativ inställning)
Kvarsittande med störning
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde.
Okopplad, medan jag som förare ska röra mig i en radie om ca 10 meter avstånd från hunden.
Då ska hunden under denna tid inte ändra position om jag nu gett kommandot att ligga. Att han förblir liggande.
Samtidigt kommer hunden att utsättas för 3 olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
Just detta måste vi iallafall få "Väl genomfört" = Hunden utför momentet med vis hjälp från föraren.,
allra helst Mkt väl genomfört =Hunden utför momentet utan hjälp ifrån föraren.
Och inte få i kryssat: Behöver träna mer! = Hunden utför ej momentet trots upprepad hjälp ifrån föraren.
I Denna övning får jag inte titta på hunden, inga tecken (som jag använder med fingrarna) inget godis, och inte använda min röst.
Men sen finns det förutom detta utförande även 10 st moment till att få godkänt på. Så totalt är det 11 moment som vi ska klara av.
Sen på träningen sist i det sista träningspasset, i slutet så gick tränaren in och tog min hund, för han märkte hurpass uppskruvad min hund var.
Då han tog hunden sa han då min hund började dra och hoppa på bakbenen; Nu är de inte matte som håller dig, ........
De han sa vet ja inte hur jag ska tolka, men det var skönt för mig att han som nu är så duktig fick försöka få ordning på hunden.
Men det blev så tillslut att han la ner min hund, höll honom ner i sidläge, om hunden tog upp sitt huvud trycktes de ner försiktigt men bestämt, samtidigt som de andra i gruppen med sina hundar efter kommando från tränaren, sagt åt alla gå mot honom (tränar hundarna att mötas in i en ring, en klunga)
Varför han gjorde detta är att min hund måste lära sig att koppla av då han är bland de andra hundarna, och att detta skulle vi öva på mer.
Men hans "läxa" till denna vecka var, hur han skulle kunna få min hund att skälla på kommando, locka fram ett skall. Men de behövde han tänka på lite mera.
Då vi sen Augusti månad typ lider av allt hans skällande för allt ljud.
Vissa är självklart befogade att få skälla som då någon går utanför vår tomt.
Men det har blivit för mycket så de blir en tråkig cirkel.
Men läraren tyckte inte att han skällde där på plan.
Nej iofs inte om man nu jämnför med de andra hundarna som skäller i bilarna då man kommer till träningen.
Men men nu ska de vara slut pratat om hundar och dess olika övningar..
Kanske dags att försöka få i mig frukost?!
Ha de så bra
fredag 4 september 2009
stress
Efter senaste inlägg angående min hälsa,
Då ringde jag universitet sjukhuset och fick där reda på att ingen journal inkommit till dem,
Så jag ringer Sjukhuset nr.2 där får jag reda på att de skrivit tillbaka till sjukhus nr1, : att det är U-sjukhuset som har hand om dessa ställningstagande.
Så då ringde jag upp sjukhuset som hade röntgat mig dvs nr 1,
sa åt dem att någon annan läkare får faktiskt gå in och se till att skriva till universitet Sjukhuset, för att de skulle ha konferens om patienter, och då i dags läget fanns platser kvar i deras scheman.
Sen ringer en Sekreterar från sjukhuset nr 1 upp mig berättar att en läkare skrivit till dem, men att bilderna fick U-sjukhuset hämta hem själva från systemet.
Jag vill få klarhet i min hälsa, få ett svar.
Och hoppas att den inte har vuxit, få kunna komma vidare med detta och förhoppningsvis kunna, få möjligheten att göra ett IVF om vi är där, då tiden är kommen.
Sitter uppe långt in mot natten, för att bara försöka hinna med allt de som jag inte hunnit med under dagen med alla de måsten här hemma och ändå lyckas jag inte endå.
Ond spiral..
Sen vet jag att om 3 veckor får vi besök, och vill för en gångs skull fått ordning i vårt hus. Frågade min man igår om oddsen att lyckats tills dess.
-Nej!
Då ringde jag universitet sjukhuset och fick där reda på att ingen journal inkommit till dem,
Så jag ringer Sjukhuset nr.2 där får jag reda på att de skrivit tillbaka till sjukhus nr1, : att det är U-sjukhuset som har hand om dessa ställningstagande.
Så då ringde jag upp sjukhuset som hade röntgat mig dvs nr 1,
sa åt dem att någon annan läkare får faktiskt gå in och se till att skriva till universitet Sjukhuset, för att de skulle ha konferens om patienter, och då i dags läget fanns platser kvar i deras scheman.
Sen ringer en Sekreterar från sjukhuset nr 1 upp mig berättar att en läkare skrivit till dem, men att bilderna fick U-sjukhuset hämta hem själva från systemet.
Jag vill få klarhet i min hälsa, få ett svar.
Och hoppas att den inte har vuxit, få kunna komma vidare med detta och förhoppningsvis kunna, få möjligheten att göra ett IVF om vi är där, då tiden är kommen.
Jag vill inte gå runt och vara orolig, tro och tänka att det ska vara något. Vill inte ha någon tillväxt i min kropp. De som känner mig vet lite mer närmare om hur jag "fungerar" och vad som hänt mer privat.
Sitter uppe långt in mot natten, för att bara försöka hinna med allt de som jag inte hunnit med under dagen med alla de måsten här hemma och ändå lyckas jag inte endå.
Ond spiral..
Sen vet jag att om 3 veckor får vi besök, och vill för en gångs skull fått ordning i vårt hus. Frågade min man igår om oddsen att lyckats tills dess.
-Nej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)