sittern nu på mitt rum på Sjukhuset, eget rum.
Har fått spruta för att förhindra blodproppar.
fått duschat.
försöker få i mig kvälls mat, men de går trögt.
vägde mig i ondags och hade gått ner.
vägde mig idag och gått ner lite till.
Har närings drycker med mig, finns även på avdelning med.
Ska få önske kost, så jag får ärlig chans att få i mig riktig mat
sen efter operationen.
ca 3 timmar innan jag skulle vara på sjukhus,
får då besked att jag ska vara på annan avdelning, fast samma våning.
Han som ringde sa att de har intagnings stop på pat.
Pga virus?!
Sen 2 timmar senare ringer avdelnings läkaren upp mig, som jag känner
stort förtroende för. Där kemin fungerade bra då vi träffades i Onsdags.
Och att de har valt att ge mig enkel rum,
och att de har samma kompetens om inte lite mer på denna avdelning
kring mina "problem".
Denna avdelningen var väl inte bättre än den andra i ett visst avsende,
på anslags tavlor hänger broschyrer om cancer, rehabilitering.
I mitt rum står det en broschyr;
Rehabilitering vid cancer, Att vara närstående vid livets slut, Vad säger jag till barnen?, Palliativt medicinskt centrum.
Jag ska inte försöka ta åt mig, låta bli att se mot de hållet dessa foldrar står i mitt rum.
Men anslags tavlorna längs korridoren då.
Ska ta lite medicin nu, mår inget bra.
Visar inlägg med etikett Sjukhus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sjukhus. Visa alla inlägg
söndag 7 februari 2010
torsdag 7 januari 2010
Distrikt sköterskan
Dagens besök hos distrikt sköterskan gick bra.
Av med stora plåstret, sen tog hon av tejp bitarna, tvättade ärret och såg bättre ut, men svullet och blåmärke som börjar bli grönt.
Satte på 6 nya tejp bitar och ett nytt plåster över.
Hon sa att de bästa är nog att ta det lugnt så gott som det går, men det är svårt att råda hur vida man ska råda angående kalaset till helgen.
Skulle ha på plåstret minst en vecka till.
Skulle de bli blodigt eller om de är något att jag får komma med henne igen.
(Ringde ju Sjukhuset som opererade henne idag, fick väl lite mer klarhet om operationen, och att de troligtvis hade sytt en del inuti. Men ska nog ringa de igen och be att få en journal kopia och bra beskrivning på vad som är gjort, Annat fall att de skickas över till dotterns behandlade läkare, hon tar sig tid att förklara och lyssna.)
Dottern sa till kvinnan: När man har vart duktig, så brukar man få ett märke!
hihi buse.
Så det blev för henne att leta rätt på 2 kartor med klistermärken så dottern fick välja ett klister märke.
Så hon valde Bamse som gick med flera Honungsburkar. Klistermärken som var ifrån "Erikshjälpen" :-)
Efter besöket på VC, så fick jag sålt vår ena Bilbarnstol.
Så nu ska vi troligtvis köpa en ny bilbältes kudde.
Frågan är bara vilket märke och modell de ska bli?! tipsa gärna mig.
I helgen hoppas jag ha ork och energi att skriva ner en ansökan till Kommunen om hjälp. Det hade vart ännu bättre om jag hade haft en operations dag som jag kunde hänvisa till.
De sista jag behöver nu fram över, är att denna skit kommun ska neka mig, oss utökad barnomsorg.
Jag är rädd för om de pressar mig lite för mycket.
Då jag redan är väldigt irriterad på hur de bemöter och behandlar oss.
Ja hur de behandlar många i kommunen.
Jag hoppas jag är ute i god tid, om det är så att Sjukhuset har en operations tid i Februari att kommunen hinner handlägga vår ansökan, och att Dagiset förhoppningsvis inte kommer behöva minst 2 veckors tid att ändra dotterns dagis tider, utöver vänte tiden som kommunen kommer att ta på sig. Att något kommer att fungera relativt problemfritt.
Av med stora plåstret, sen tog hon av tejp bitarna, tvättade ärret och såg bättre ut, men svullet och blåmärke som börjar bli grönt.
Satte på 6 nya tejp bitar och ett nytt plåster över.
Hon sa att de bästa är nog att ta det lugnt så gott som det går, men det är svårt att råda hur vida man ska råda angående kalaset till helgen.
Skulle ha på plåstret minst en vecka till.
Skulle de bli blodigt eller om de är något att jag får komma med henne igen.
(Ringde ju Sjukhuset som opererade henne idag, fick väl lite mer klarhet om operationen, och att de troligtvis hade sytt en del inuti. Men ska nog ringa de igen och be att få en journal kopia och bra beskrivning på vad som är gjort, Annat fall att de skickas över till dotterns behandlade läkare, hon tar sig tid att förklara och lyssna.)
Dottern sa till kvinnan: När man har vart duktig, så brukar man få ett märke!
hihi buse.
Så det blev för henne att leta rätt på 2 kartor med klistermärken så dottern fick välja ett klister märke.
Så hon valde Bamse som gick med flera Honungsburkar. Klistermärken som var ifrån "Erikshjälpen" :-)
Efter besöket på VC, så fick jag sålt vår ena Bilbarnstol.
Så nu ska vi troligtvis köpa en ny bilbältes kudde.
Frågan är bara vilket märke och modell de ska bli?! tipsa gärna mig.
I helgen hoppas jag ha ork och energi att skriva ner en ansökan till Kommunen om hjälp. Det hade vart ännu bättre om jag hade haft en operations dag som jag kunde hänvisa till.
De sista jag behöver nu fram över, är att denna skit kommun ska neka mig, oss utökad barnomsorg.
Jag är rädd för om de pressar mig lite för mycket.
Då jag redan är väldigt irriterad på hur de bemöter och behandlar oss.
Ja hur de behandlar många i kommunen.
Jag hoppas jag är ute i god tid, om det är så att Sjukhuset har en operations tid i Februari att kommunen hinner handlägga vår ansökan, och att Dagiset förhoppningsvis inte kommer behöva minst 2 veckors tid att ändra dotterns dagis tider, utöver vänte tiden som kommunen kommer att ta på sig. Att något kommer att fungera relativt problemfritt.
onsdag 18 november 2009
Storm, Utskrivning och Besked
Jag har länge vetat,
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.
BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.
*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.
*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!
*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.
Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!
Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.
Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.
Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!
Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:
Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.
På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.
När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.
Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.
sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.
Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.
*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.
*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan
*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.
Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.
Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.
Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..
Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.
OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!
Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34
måndag 16 november 2009
Måndag och dess dag
Måndag igen.
En vecka sen, de vände & blev sämre.
Idag får jag glatt berätta att jag kan röra mina fingrar, alla mina fingrar. Dock behövs mer träning i fingrarna, handen & armen.
Så jag har god tro att jag innan veckans slut kommer känna mig mer som människa igen.
Värken är ju kvar, liksom blåmärkena efter läkarna tryckt på mig.
(sen lyckades akuten göra sönder mitt ena örhänge, så ja har ännu inte lyckats få knäppt min "ring" örhänge :-( )
Men jag lever,
Har ingen blödning, Stroke eller tumör i huvudet, Jag ligger inte som ett kolli i sängen längre som inte minns, som stammar och tappar hur man uttalar med mera. Jag kan lyfta mina ben & armar..
Innan vi körde iväg till Sjukhuset ringde även Audiologmottagningen till mig, och frågade om jag kunde komma till dem idag kl:13
Så där var jag med, 2 timmar tog undersökningen samt att träffa den läkaren i ca 10 minuter, som verkligen inte brann för sitt jobb. Så behöver jag inte säga något mer om henne. (I och med att jag är så "negativt" inställd så frågade jag min man som följde med, Vad hade du för uppfattning om henne?! -Samma uppfattning.
Idag har jag haft ett möte med Kuratorn och 2 samtal med läkaren, som sa åt mig/oss att återkomma i morgon igen för utskrivnings samtal.
(Denna manlige läkaren samt kuratorn ger jag tummen Upp för!)
Men ärligt talat vet jag inte om jag ORKAR köra alla dessa milen IGEN.
Så förändras inte mitt mående tills tidigt i morgon bitti, så kommer jag låta gubben gå till jobbet och tösen till Dagis.
Kanske ringa & fråga om de skulle kunna gå bra om ja kom på Onsdag i stället.
På väg hem från Sjukhuset ringde jag lite samtal, och jag har fått en "akut" tid till min beh. läkare i slutet av månaden, han har bedömt detta som viktigt och ska då få journal kopia. Tack goe gubbe, du vet allt hur du ska bemöta mig!!
Ringde även de på Kommunen, försökte få tag på enhets chefen. Försökt få tag på Rektorn ett par gånger idag, men glöm de.
Innan vi körde hem passade jag på att Vaccinera mig, trots allt ja hade tänkt att avvakta tills efter ja hade vart hos Kirurgen.
Nu har ja suttit och tittat lite på tv i en timme, men tösen har inte somnat ännu.
Jag ska under morgon dagen leta upp mina gamla frågor, samt fundera ut om det är något nytt som jag undrar inför Besöket på Onsdag på samma sjukhus, var av därför jag inte orkar köra den långa vägen i morgon, men får se om jag måste.. Orkar.
Har inte tid att avsluta mitt inlägg så
Ha en skön kväll
Nu väntar Grannfejden
En vecka sen, de vände & blev sämre.
Idag får jag glatt berätta att jag kan röra mina fingrar, alla mina fingrar. Dock behövs mer träning i fingrarna, handen & armen.
Så jag har god tro att jag innan veckans slut kommer känna mig mer som människa igen.
Värken är ju kvar, liksom blåmärkena efter läkarna tryckt på mig.
(sen lyckades akuten göra sönder mitt ena örhänge, så ja har ännu inte lyckats få knäppt min "ring" örhänge :-( )
Men jag lever,
Har ingen blödning, Stroke eller tumör i huvudet, Jag ligger inte som ett kolli i sängen längre som inte minns, som stammar och tappar hur man uttalar med mera. Jag kan lyfta mina ben & armar..
Innan vi körde iväg till Sjukhuset ringde även Audiologmottagningen till mig, och frågade om jag kunde komma till dem idag kl:13
Så där var jag med, 2 timmar tog undersökningen samt att träffa den läkaren i ca 10 minuter, som verkligen inte brann för sitt jobb. Så behöver jag inte säga något mer om henne. (I och med att jag är så "negativt" inställd så frågade jag min man som följde med, Vad hade du för uppfattning om henne?! -Samma uppfattning.
Idag har jag haft ett möte med Kuratorn och 2 samtal med läkaren, som sa åt mig/oss att återkomma i morgon igen för utskrivnings samtal.
(Denna manlige läkaren samt kuratorn ger jag tummen Upp för!)
Men ärligt talat vet jag inte om jag ORKAR köra alla dessa milen IGEN.
Så förändras inte mitt mående tills tidigt i morgon bitti, så kommer jag låta gubben gå till jobbet och tösen till Dagis.
Kanske ringa & fråga om de skulle kunna gå bra om ja kom på Onsdag i stället.
På väg hem från Sjukhuset ringde jag lite samtal, och jag har fått en "akut" tid till min beh. läkare i slutet av månaden, han har bedömt detta som viktigt och ska då få journal kopia. Tack goe gubbe, du vet allt hur du ska bemöta mig!!
Ringde även de på Kommunen, försökte få tag på enhets chefen. Försökt få tag på Rektorn ett par gånger idag, men glöm de.
Innan vi körde hem passade jag på att Vaccinera mig, trots allt ja hade tänkt att avvakta tills efter ja hade vart hos Kirurgen.
Nu har ja suttit och tittat lite på tv i en timme, men tösen har inte somnat ännu.
Jag ska under morgon dagen leta upp mina gamla frågor, samt fundera ut om det är något nytt som jag undrar inför Besöket på Onsdag på samma sjukhus, var av därför jag inte orkar köra den långa vägen i morgon, men får se om jag måste.. Orkar.
Har inte tid att avsluta mitt inlägg så
Ha en skön kväll
Nu väntar Grannfejden
lördag 14 november 2009
Slut
Är hemma på permission ifrån neurologen,
har ont i huvudet, kroppen.
Bilder, minnen från dessa dagar har kommit upp lite mer & mer för varje dag,
Rädslan som jag kände, börjar ta på mitt psyke rätt rejält, livets sårbarhet har åter igen visat sig.
Ingen visste någonting, än mindre jag.
Jag låg som ett kolli, och har inte ens vetat vart jag var, vad mitt barn heter på rakarm, Min egna identitet var ingen självklarhet.
Jag låg i en säng, alla ord kunde jag inte säga, minnet svek mig, talet, kroppen.
Ja kunde förstå, att något var galet fast vissa på akuten vart otrevliga emot mig, och bara ville få de till att ja gjorde mig till.
Inre förtvivlan att på någotvis förstå att JAG var inte ja längre.
Skulle jag dö? Skulle jag bli ett kolli som aldrig skulle bli återställd igen?
Inre sorgen att veta/känna att min man nog aldrig skulle välja stanna kvar vid min sida.
Tisdagen tog jag mod till mig att ringa min granne, men tårarna bara föll
jag fattar inte varför jag förnedrade mig själv genom att ringa henne då hon sökt mig.
Varför lät jag henne få höra hur jag stammade och inte fick fram ord, eller rätta uttal o de problem som jag hade...
Jag är så oerhört ledsen, skäms ångrar det så mycket.
Jag fick börja på Trombyl i 3 dagar.
Jag gjorde ct röntgen på huvudet,
Vad jag tror det heter: Angiografi röntgen av nacken, sprutade in kontrast medel.
Sen gjordes Magnet röntgen av huvudet, samt
Magnet röntgen av nacken.
Citadon, Primperan
De tog ryggmärgsvätska, 2 bedövningar, och 3 försök att komma rätt.
De 2 första försöken gjorde så ont, och har fortfarande värk i ryggen.
De första nätterna o dagarna väckte de mig var 4.e timme tror jag de var,
Ekg, blodtryck, syresättning, lysa mig i ögonen, jag skulle "le" försöka lyfta mina armar och ben, vissa gånger försöka träffa näsan med fingret.
Blodprover med mera.
Jag har enligt läkaren ingen blödning ovanför hjärnan, som ena magnet röntgen kanske tydde på, då skulle de synts i vätskan i från ryggen.
Kan bara använda min vänster hand ännu, ont i huvudet, kroppen.
Upptäckt blåmärken som läkare åsakat mig.
Vissa ville tro, få de till att detta kunde bero på att jag skulle göra mig till, någon sa att ja skulle sluta upp och spela, larva mig, och dessa personer visste att ja visst kunde röra mig, och allt som de sa sig veta. En läkare sa till mig att hon visste jag mådde psykiskt dåligt, frågade mig vad som har hänt som har utlöst detta. En annan frågade mig om jag hade tagit överdos.
Jag skulle aldrig spela mig så sjuk och dålig som jag var.. Jag tror aldrig jag skulle kunna lyckas, jag skulle inte utsätta mitt barn för detta frivilligt
Jag orkar inte försvara mig, de är slut med över tramp..
Jag ska tillbaka till sjukhuset på söndag/måndag igen.
Prata, lägga upp en planering. Får se om jag blir kvar på sjukhuset.
Det kommer bli många samtal och kontakter med min kommun.
De måste in och hjälpa mig, oss nu.
För stunden.
Få hjälp med barnomsorg, så mitt barn kan få träffa kompisar.
Min man återkomma till sitt arbete
och jag få vård, rehabilitering att försöka bli återställd igen.
Jag har inte tid med detta, har inte ork.
Jag har NOG med problem och tillräckligt stressad och pressad.
Tillräckligt att göra.
Jag har lust att ge upp allt som har med detta att göra, allt som rör läkar besök, hälsa överhuvudtaget.
Men då ja inte kan; knäppa byxor, knyta skor, ta på strumpor, sätta upp håret i en hårsnodd. Inte kunna öppna förpackningar, hälla upp tex. mjölk. Inte kan hålla bestick med min hand så kan jag inte ge upp allt.
Jag är arg över att en hand endast kan användas till att försöka skriva här. Lära mig borsta tändera med fel hand. Jag kan & vågar inte köra bil.
Förbannade jävla huvudvärk
Ligger på den akuta avdelningen.
Hade eget rum, med egen toa och även en tv.
Fick även lov att få special kost. Dvs önske kost.
Behöver jag bli kvar, så hoppas ja innerligt att "mitt" rum är kvar.
Vill inte dela någotrum med några, eller någon.
Jag hoppas på kunna få rätsida med mitt liv, med detta kapitel
Något som även stressar mig är att på onsdag är det tid att besöka Endokrin/sarkom
kirurgen, angående min Binjure.
Vad har jag gjort för ont?
har ont i huvudet, kroppen.
Bilder, minnen från dessa dagar har kommit upp lite mer & mer för varje dag,
Rädslan som jag kände, börjar ta på mitt psyke rätt rejält, livets sårbarhet har åter igen visat sig.
Ingen visste någonting, än mindre jag.
Jag låg som ett kolli, och har inte ens vetat vart jag var, vad mitt barn heter på rakarm, Min egna identitet var ingen självklarhet.
Jag låg i en säng, alla ord kunde jag inte säga, minnet svek mig, talet, kroppen.
Ja kunde förstå, att något var galet fast vissa på akuten vart otrevliga emot mig, och bara ville få de till att ja gjorde mig till.
Inre förtvivlan att på någotvis förstå att JAG var inte ja längre.
Skulle jag dö? Skulle jag bli ett kolli som aldrig skulle bli återställd igen?
Inre sorgen att veta/känna att min man nog aldrig skulle välja stanna kvar vid min sida.
Tisdagen tog jag mod till mig att ringa min granne, men tårarna bara föll
jag fattar inte varför jag förnedrade mig själv genom att ringa henne då hon sökt mig.
Varför lät jag henne få höra hur jag stammade och inte fick fram ord, eller rätta uttal o de problem som jag hade...
Jag är så oerhört ledsen, skäms ångrar det så mycket.
Jag fick börja på Trombyl i 3 dagar.
Jag gjorde ct röntgen på huvudet,
Vad jag tror det heter: Angiografi röntgen av nacken, sprutade in kontrast medel.
Sen gjordes Magnet röntgen av huvudet, samt
Magnet röntgen av nacken.
Citadon, Primperan
De tog ryggmärgsvätska, 2 bedövningar, och 3 försök att komma rätt.
De 2 första försöken gjorde så ont, och har fortfarande värk i ryggen.
De första nätterna o dagarna väckte de mig var 4.e timme tror jag de var,
Ekg, blodtryck, syresättning, lysa mig i ögonen, jag skulle "le" försöka lyfta mina armar och ben, vissa gånger försöka träffa näsan med fingret.
Blodprover med mera.
Jag har enligt läkaren ingen blödning ovanför hjärnan, som ena magnet röntgen kanske tydde på, då skulle de synts i vätskan i från ryggen.
Kan bara använda min vänster hand ännu, ont i huvudet, kroppen.
Upptäckt blåmärken som läkare åsakat mig.
Vissa ville tro, få de till att detta kunde bero på att jag skulle göra mig till, någon sa att ja skulle sluta upp och spela, larva mig, och dessa personer visste att ja visst kunde röra mig, och allt som de sa sig veta. En läkare sa till mig att hon visste jag mådde psykiskt dåligt, frågade mig vad som har hänt som har utlöst detta. En annan frågade mig om jag hade tagit överdos.
Jag skulle aldrig spela mig så sjuk och dålig som jag var.. Jag tror aldrig jag skulle kunna lyckas, jag skulle inte utsätta mitt barn för detta frivilligt
Jag orkar inte försvara mig, de är slut med över tramp..
Jag ska tillbaka till sjukhuset på söndag/måndag igen.
Prata, lägga upp en planering. Får se om jag blir kvar på sjukhuset.
Det kommer bli många samtal och kontakter med min kommun.
De måste in och hjälpa mig, oss nu.
För stunden.
Få hjälp med barnomsorg, så mitt barn kan få träffa kompisar.
Min man återkomma till sitt arbete
och jag få vård, rehabilitering att försöka bli återställd igen.
Jag har inte tid med detta, har inte ork.
Jag har NOG med problem och tillräckligt stressad och pressad.
Tillräckligt att göra.
Jag har lust att ge upp allt som har med detta att göra, allt som rör läkar besök, hälsa överhuvudtaget.
Men då ja inte kan; knäppa byxor, knyta skor, ta på strumpor, sätta upp håret i en hårsnodd. Inte kunna öppna förpackningar, hälla upp tex. mjölk. Inte kan hålla bestick med min hand så kan jag inte ge upp allt.
Jag är arg över att en hand endast kan användas till att försöka skriva här. Lära mig borsta tändera med fel hand. Jag kan & vågar inte köra bil.
Förbannade jävla huvudvärk
Ligger på den akuta avdelningen.
Hade eget rum, med egen toa och även en tv.
Fick även lov att få special kost. Dvs önske kost.
Behöver jag bli kvar, så hoppas ja innerligt att "mitt" rum är kvar.
Vill inte dela någotrum med några, eller någon.
Jag hoppas på kunna få rätsida med mitt liv, med detta kapitel
Något som även stressar mig är att på onsdag är det tid att besöka Endokrin/sarkom
kirurgen, angående min Binjure.
Vad har jag gjort för ont?
torsdag 12 november 2009
Inlagd
skriver kort.
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.
vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.
får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.
frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.
de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.
vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.
vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.
får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.
frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.
de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.
vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!
torsdag 8 oktober 2009
Läkar besök
Så då var jag hemma efter vart med tösen på Barnkliniken.
Läkaren kommer skriva intyg och behandlings schema hur vi & dagis ska hjälpa tösen att inhalera in, då hon behöver sin kalle-Medicin.
Hon ska även vara laktosfri,
fortsätta med sin magmedicin 1-4 påsar/dag.
Hon ska ta blodprover för att kolla upp allergi,
så de dem ska kolla är:
Fisk, Havremjöl, Mjölk, Rågmjöl, Sojaböna & äggvita.
Läkaren kommer att skriva remiss till en Sjukgymnast på Barn rehabiliteringen
Dottern kommer få en återbesöks tid om en månad, för denna gången verkade hon lite "orolig" över att dottern gått ner ett halvt kilo sen sist.
Sen så måste vi även tillbaka till sjukhuset i morgon till en Diabetes sjuksköterska, då jag ska lära mig att sticka dottern, och hon får vara med dottern då sköterskan ska sticka henne.
Så jag får se i morgon hur ofta och hur många gånger som jag ska behöva göra detta.
Skulle få utskrivet några stickor med.
Läkaren undersökte henne idag, klämde på magen, kolla öron. Men sen skulle hon ta en bit av hennes ena finger in i rumpan på henne.
Så som tösen skrek och grät högt, Aj aj aj min rumpa, det gör Ooooooont! Höll på att skrika i nästan 20 minuter, sen somnade hon i bilen hem. och ville då vi väl kom till dagis vara där till 13.15.
Så läkarbesöket tog lite mer än 50 minuter.
Jag frågade även läkaren idag om dotterns mage/tarm kunde ha något att göra om jag ger henne fel mat och sallad.
Men hon ansåg inte det, utan tycker att jag verkar ha bra koll på mat och sånt *tack*
Nu ska ja bara sätta mig ner njuta av tystnaden i ca 10 minuter, innan de är dags att klä på mig för att snart hämta dottern.
I eftermiddag blir det Barnrytmik och det ser hon fram emot, mitt i alla tårar som föll idag.
Mitt älskade barn
Läkaren kommer skriva intyg och behandlings schema hur vi & dagis ska hjälpa tösen att inhalera in, då hon behöver sin kalle-Medicin.
Hon ska även vara laktosfri,
fortsätta med sin magmedicin 1-4 påsar/dag.
Hon ska ta blodprover för att kolla upp allergi,
så de dem ska kolla är:
Fisk, Havremjöl, Mjölk, Rågmjöl, Sojaböna & äggvita.
Läkaren kommer att skriva remiss till en Sjukgymnast på Barn rehabiliteringen
Dottern kommer få en återbesöks tid om en månad, för denna gången verkade hon lite "orolig" över att dottern gått ner ett halvt kilo sen sist.
Sen så måste vi även tillbaka till sjukhuset i morgon till en Diabetes sjuksköterska, då jag ska lära mig att sticka dottern, och hon får vara med dottern då sköterskan ska sticka henne.
Så jag får se i morgon hur ofta och hur många gånger som jag ska behöva göra detta.
Skulle få utskrivet några stickor med.
Läkaren undersökte henne idag, klämde på magen, kolla öron. Men sen skulle hon ta en bit av hennes ena finger in i rumpan på henne.
Så som tösen skrek och grät högt, Aj aj aj min rumpa, det gör Ooooooont! Höll på att skrika i nästan 20 minuter, sen somnade hon i bilen hem. och ville då vi väl kom till dagis vara där till 13.15.
Så läkarbesöket tog lite mer än 50 minuter.
Jag frågade även läkaren idag om dotterns mage/tarm kunde ha något att göra om jag ger henne fel mat och sallad.
Men hon ansåg inte det, utan tycker att jag verkar ha bra koll på mat och sånt *tack*
Nu ska ja bara sätta mig ner njuta av tystnaden i ca 10 minuter, innan de är dags att klä på mig för att snart hämta dottern.
I eftermiddag blir det Barnrytmik och det ser hon fram emot, mitt i alla tårar som föll idag.
Mitt älskade barn
måndag 5 oktober 2009
Besked
5 Oktober 2009
Så då kom man fram till Sjukhuset,
Onsdag den 14 Oktober ska jag till Sjukhuset och träffa en Kirurg,
på eftermiddagen.
Får se vad vi kommer fram till.
Idag var min envisa man på Företagshälsovården
Han har klagat på smärta i foten i ca 4 veckors tid.
Sagt åt honom gång på gång: Gå till LÄKAREN.
-Ja avvaktar och ser..
Idag resulterar det till en inflammation i foten, kommer inte ihåg namnet i skrivande stund, men en remiss är skickad till ett ställe som ska linda in hans fot och gå så i ett par veckor, för att sen måste gjuta ut en special sula.
Dumma envisna ÅSNA!
I helgen har det även vart storm..
Och igår efter vart och shoppat kommer hem och dottern skall hoppa studsmatta, så är den borta!
Den stora studsmattan på ca 60-65 kilo sitter uppe i grannens 2 träd!
Som hon var ledsen.
Som tur var fick 3 starka personer ner studsmattan efter en del jobb.
Är jätte trött nu.
Och har möte om en timme.
Har även en massa teori att läsa och skriva ner de viktigaste i texten,
sen jätte mycket praktisk övning, inför morgondagens kurs
Så då kom man fram till Sjukhuset,
Onsdag den 14 Oktober ska jag till Sjukhuset och träffa en Kirurg,
på eftermiddagen.
Får se vad vi kommer fram till.
Idag var min envisa man på Företagshälsovården
Han har klagat på smärta i foten i ca 4 veckors tid.
Sagt åt honom gång på gång: Gå till LÄKAREN.
-Ja avvaktar och ser..
Idag resulterar det till en inflammation i foten, kommer inte ihåg namnet i skrivande stund, men en remiss är skickad till ett ställe som ska linda in hans fot och gå så i ett par veckor, för att sen måste gjuta ut en special sula.
Dumma envisna ÅSNA!
I helgen har det även vart storm..
Och igår efter vart och shoppat kommer hem och dottern skall hoppa studsmatta, så är den borta!
Den stora studsmattan på ca 60-65 kilo sitter uppe i grannens 2 träd!
Som hon var ledsen.
Som tur var fick 3 starka personer ner studsmattan efter en del jobb.
Är jätte trött nu.
Och har möte om en timme.
Har även en massa teori att läsa och skriva ner de viktigaste i texten,
sen jätte mycket praktisk övning, inför morgondagens kurs
torsdag 24 september 2009
Morgondagen & Hund träning
I morgon får jag gå upp ca kl 05 för att äta frukost, sen får jag endast dricka vatten.
(Har i skrivande stund ännu inte fått någon skriftlig kallelse, eller förberedelse ifrån Sjukhuset och jag ska vara där om ca 24 timmar.) Dvs kl: 10.30
Jag beräknas vara klar runt 12:30-13:00.
Sen ska jag hålla mig borta från mitt barn i alla fall 3 timmar efter det att jag är klar, i och med jag ska få in sprutat radioaktivt ämne.
Det var sjukhuset som sa detta till mig, då jag frågade.
För kollar man på vissa sidor så nämns där att man ska undvika barn och gravida.
Medan sån information, vad jag inte kan se/hitta på, cancerfonden´s hemsida.
Så som det i dags läget ser ut så ska en vän till mig passa dottern.
Men att min man får sluta tidigare så han kan ta henne sen så jag inte riskerar något att hon utsätts för något.
Önskar man fick åka sjukresa så jag slapp mer press och stress att köra dit & hem och undersökningen.
Sitter nu i soffan, in virad i en stor och varm filt, av bokade igår ett samtal jag skulle ha idag.
Det kändes helt enkelt inte lägligt, är inte mottaglig för det nu.
*******************************************************************
Över till hund träningen:
Den kurs jag går på, så har man ett prov som man måste bli godkänd i, för att få "vistas" på andra brukshunds klubbar, och för att kunna gå vidare.
(vilket jag inte visste att det var såpass "hårda" regler i kursens mening)
En av momenten som vi fick lära oss i Tisdags känns nu som väldigt svårt att lyckas genomföra.
(förlåt negativ inställning)
Kvarsittande med störning
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde.
Okopplad, medan jag som förare ska röra mig i en radie om ca 10 meter avstånd från hunden.
Då ska hunden under denna tid inte ändra position om jag nu gett kommandot att ligga. Att han förblir liggande.
Samtidigt kommer hunden att utsättas för 3 olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
Just detta måste vi iallafall få "Väl genomfört" = Hunden utför momentet med vis hjälp från föraren.,
allra helst Mkt väl genomfört =Hunden utför momentet utan hjälp ifrån föraren.
Och inte få i kryssat: Behöver träna mer! = Hunden utför ej momentet trots upprepad hjälp ifrån föraren.
I Denna övning får jag inte titta på hunden, inga tecken (som jag använder med fingrarna) inget godis, och inte använda min röst.
Men sen finns det förutom detta utförande även 10 st moment till att få godkänt på. Så totalt är det 11 moment som vi ska klara av.
Sen på träningen sist i det sista träningspasset, i slutet så gick tränaren in och tog min hund, för han märkte hurpass uppskruvad min hund var.
Då han tog hunden sa han då min hund började dra och hoppa på bakbenen; Nu är de inte matte som håller dig, ........
De han sa vet ja inte hur jag ska tolka, men det var skönt för mig att han som nu är så duktig fick försöka få ordning på hunden.
Men det blev så tillslut att han la ner min hund, höll honom ner i sidläge, om hunden tog upp sitt huvud trycktes de ner försiktigt men bestämt, samtidigt som de andra i gruppen med sina hundar efter kommando från tränaren, sagt åt alla gå mot honom (tränar hundarna att mötas in i en ring, en klunga)
Varför han gjorde detta är att min hund måste lära sig att koppla av då han är bland de andra hundarna, och att detta skulle vi öva på mer.
Men hans "läxa" till denna vecka var, hur han skulle kunna få min hund att skälla på kommando, locka fram ett skall. Men de behövde han tänka på lite mera.
Då vi sen Augusti månad typ lider av allt hans skällande för allt ljud.
Vissa är självklart befogade att få skälla som då någon går utanför vår tomt.
Men det har blivit för mycket så de blir en tråkig cirkel.
Men läraren tyckte inte att han skällde där på plan.
Nej iofs inte om man nu jämnför med de andra hundarna som skäller i bilarna då man kommer till träningen.
Men men nu ska de vara slut pratat om hundar och dess olika övningar..
Kanske dags att försöka få i mig frukost?!
Ha de så bra
(Har i skrivande stund ännu inte fått någon skriftlig kallelse, eller förberedelse ifrån Sjukhuset och jag ska vara där om ca 24 timmar.) Dvs kl: 10.30
Jag beräknas vara klar runt 12:30-13:00.
Sen ska jag hålla mig borta från mitt barn i alla fall 3 timmar efter det att jag är klar, i och med jag ska få in sprutat radioaktivt ämne.
Det var sjukhuset som sa detta till mig, då jag frågade.
För kollar man på vissa sidor så nämns där att man ska undvika barn och gravida.
Medan sån information, vad jag inte kan se/hitta på, cancerfonden´s hemsida.
Så som det i dags läget ser ut så ska en vän till mig passa dottern.
Men att min man får sluta tidigare så han kan ta henne sen så jag inte riskerar något att hon utsätts för något.
Önskar man fick åka sjukresa så jag slapp mer press och stress att köra dit & hem och undersökningen.
Sitter nu i soffan, in virad i en stor och varm filt, av bokade igår ett samtal jag skulle ha idag.
Det kändes helt enkelt inte lägligt, är inte mottaglig för det nu.
*******************************************************************
Över till hund träningen:
Den kurs jag går på, så har man ett prov som man måste bli godkänd i, för att få "vistas" på andra brukshunds klubbar, och för att kunna gå vidare.
(vilket jag inte visste att det var såpass "hårda" regler i kursens mening)
En av momenten som vi fick lära oss i Tisdags känns nu som väldigt svårt att lyckas genomföra.
(förlåt negativ inställning)
Kvarsittande med störning
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde.
Okopplad, medan jag som förare ska röra mig i en radie om ca 10 meter avstånd från hunden.
Då ska hunden under denna tid inte ändra position om jag nu gett kommandot att ligga. Att han förblir liggande.
Samtidigt kommer hunden att utsättas för 3 olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
Just detta måste vi iallafall få "Väl genomfört" = Hunden utför momentet med vis hjälp från föraren.,
allra helst Mkt väl genomfört =Hunden utför momentet utan hjälp ifrån föraren.
Och inte få i kryssat: Behöver träna mer! = Hunden utför ej momentet trots upprepad hjälp ifrån föraren.
I Denna övning får jag inte titta på hunden, inga tecken (som jag använder med fingrarna) inget godis, och inte använda min röst.
Men sen finns det förutom detta utförande även 10 st moment till att få godkänt på. Så totalt är det 11 moment som vi ska klara av.
Sen på träningen sist i det sista träningspasset, i slutet så gick tränaren in och tog min hund, för han märkte hurpass uppskruvad min hund var.
Då han tog hunden sa han då min hund började dra och hoppa på bakbenen; Nu är de inte matte som håller dig, ........
De han sa vet ja inte hur jag ska tolka, men det var skönt för mig att han som nu är så duktig fick försöka få ordning på hunden.
Men det blev så tillslut att han la ner min hund, höll honom ner i sidläge, om hunden tog upp sitt huvud trycktes de ner försiktigt men bestämt, samtidigt som de andra i gruppen med sina hundar efter kommando från tränaren, sagt åt alla gå mot honom (tränar hundarna att mötas in i en ring, en klunga)
Varför han gjorde detta är att min hund måste lära sig att koppla av då han är bland de andra hundarna, och att detta skulle vi öva på mer.
Men hans "läxa" till denna vecka var, hur han skulle kunna få min hund att skälla på kommando, locka fram ett skall. Men de behövde han tänka på lite mera.
Då vi sen Augusti månad typ lider av allt hans skällande för allt ljud.
Vissa är självklart befogade att få skälla som då någon går utanför vår tomt.
Men det har blivit för mycket så de blir en tråkig cirkel.
Men läraren tyckte inte att han skällde där på plan.
Nej iofs inte om man nu jämnför med de andra hundarna som skäller i bilarna då man kommer till träningen.
Men men nu ska de vara slut pratat om hundar och dess olika övningar..
Kanske dags att försöka få i mig frukost?!
Ha de så bra
onsdag 23 september 2009
samtal
Onödigt samtal, typ...
Idag ringde Dr från medicin mottagningen, och berättade att hon fått svar från de andra sjukhuset.
-Ja, det har jag med.
Hon tillförde väl inget direkt av betydelse, mer än att jag än en gång fick väl en liten förberedelse på att de troligtvis kommer att operera mig.
Jag ska gå in för att de bara är Binjuren som vuxit, och att det inte skulle kunna tänkas vara något annat som spökar.
Och att jag ska se till att äta innan 06.30 på fredag. Köra lugnt till Sjukhuset och föröka behålla lugnet och inte vara orolig.
försöka se allt som om de bara vore en vanlig undersökning.
Hoppas att de första sjukhuset bara har sett fel och att detta stora sjukhuset ser att allt är bra.
*försöka ta bort vad de på de andra stora sjukhuset upptäckte*
Men hoppas att detta lilla SKIT sjukhuset där Medicin mottagningen är, att deras röntgen personal är inkompetenta.
Men skulle det vara något än en godartad sak, så kommer en anmälan komma på denna Medicin mottagningen som glömde bort mig.
Och Avdelnings chefen kommer att få sig ett personligt samtal och/eller Brev, över hans ord han sa till mig i telefonen.
Troligtvis kommer jag oavsett utgångs punkten att på något sätt tacka det stora sjukhuset som märkte förändringen på röntgen, det som inte detta lilla SKIT sjukhus inte ens själva sett.
Ska kl:13 ringa till det Aktuella sjukhuset ang frågor jag har inför fredag.
Vore jätte roligt med en kommentar!
Idag ringde Dr från medicin mottagningen, och berättade att hon fått svar från de andra sjukhuset.
-Ja, det har jag med.
Hon tillförde väl inget direkt av betydelse, mer än att jag än en gång fick väl en liten förberedelse på att de troligtvis kommer att operera mig.
Jag ska gå in för att de bara är Binjuren som vuxit, och att det inte skulle kunna tänkas vara något annat som spökar.
Och att jag ska se till att äta innan 06.30 på fredag. Köra lugnt till Sjukhuset och föröka behålla lugnet och inte vara orolig.
försöka se allt som om de bara vore en vanlig undersökning.
Hoppas att de första sjukhuset bara har sett fel och att detta stora sjukhuset ser att allt är bra.
*försöka ta bort vad de på de andra stora sjukhuset upptäckte*
Men hoppas att detta lilla SKIT sjukhuset där Medicin mottagningen är, att deras röntgen personal är inkompetenta.
Men skulle det vara något än en godartad sak, så kommer en anmälan komma på denna Medicin mottagningen som glömde bort mig.
Och Avdelnings chefen kommer att få sig ett personligt samtal och/eller Brev, över hans ord han sa till mig i telefonen.
Troligtvis kommer jag oavsett utgångs punkten att på något sätt tacka det stora sjukhuset som märkte förändringen på röntgen, det som inte detta lilla SKIT sjukhus inte ens själva sett.
Ska kl:13 ringa till det Aktuella sjukhuset ang frågor jag har inför fredag.
Vore jätte roligt med en kommentar!
söndag 14 juni 2009
funderingar
Idag blev dottern utskriven, först blev jag väl arg, irriterad av alla dessa olika budskap.
Nu på kvällen känns det skönt, att få ha henne hemma och att vi kämpar på med henne.
Fick remiss med oss hem för att åka och ta blodprov och kolla upp gluten..
Det som vart svårast nu är att komma hem till sitt dagliga, och tankarna har mer och mer börjat riktas mot operationen..
Kommer läkaren att komma ihåg allt jag bett honom om? Det som jag ville att han skulle kolla upp då jag väl är sövd.
Att han kommer göra sitt bästa för att ge mig en så fin och "ny" navel som möjligt.
Skulle vilja visa min navel.
Kanske min mage, men komplexen över huden, bristningar, de små ärren och mitt fett.
Men ska nog fotografera naveln och magen.
För OM det är så att han fixar min navel så hade det vart roligt att se innan och efter.
Nu på kvällen känns det skönt, att få ha henne hemma och att vi kämpar på med henne.
Fick remiss med oss hem för att åka och ta blodprov och kolla upp gluten..
Det som vart svårast nu är att komma hem till sitt dagliga, och tankarna har mer och mer börjat riktas mot operationen..
Kommer läkaren att komma ihåg allt jag bett honom om? Det som jag ville att han skulle kolla upp då jag väl är sövd.
Att han kommer göra sitt bästa för att ge mig en så fin och "ny" navel som möjligt.
Skulle vilja visa min navel.
Kanske min mage, men komplexen över huden, bristningar, de små ärren och mitt fett.
Men ska nog fotografera naveln och magen.
För OM det är så att han fixar min navel så hade det vart roligt att se innan och efter.
onsdag 22 april 2009
Vart hos läkaren idag
Idag var jag hos gyn läkaren.
Vi tittade på bilderna som jag fick ta med mig hem ifrån röntgen (HSG)
Där ser man livmoder, Vänstra äggledaren som det var stop i.
På Höger sidan ser man en liten bit av vänstra äggledaren.
Som de inte har tagit bort helt och hållet. (varför kommer jag inte ihåg)
När läkaren opererar mig så ska han först, kontrollera min sista äggledare, genom att spola med blå färg 3 gånger.
Om det skulle finnas någon som helst passage, så har jag valt att tillförlita mig på min gynekolog (specialistexamen i gynekologi och obstetrik och jobbat med detta sen 1989)
Vad han bedömmer mina chanser iså fall att kunna uppnå en NORMAL graviditet, dvs inget X = Utomkvedshavandeskap. En X Graviditet kan jag lika väl vara utan.
OM där skulle vara någon som helst passage, så gör han den bedömningen om det är lämpligt att behålla den.
Men att där skulle vara någon som helst passage, tror han inte att där finns överhuvudtaget.
(skulle där finnas passage, och den skulle vara "bra" någon som helst chans på normal grav, så syr man ihop mig och låter naturen ha sin gång. Men oavsett om passage finns så är risken hur som helst otroligt stor för ett nytt X.)
Om ingen passage finns där, så avlägsnar man Högra äggledaren.
Och på Vänstersida går man och koagulerar ihop äggledar biten, precis vid livmoder.
Då där ingen " Stump " får vara kvar, om jag/ vi ska göra en IVF för då kan jag på den stumpen få ett utomkvedshavandeskap.
Tittar man på röntgenbilden så ser man (för er på vänster genom att ni tittar rakt på bild)
en "tråd"= äggledare, och man kan se lite "runt" efter den med ojämna kanter där kontrast har kommit ut.
Då kan man tänka, Men då har du ju passage..
Jo, där kommer kontrast.
Men den äggledaren har ingenfunktion, har ingen äggledar tratt.
Så de är inget som kan fånga upp ägget.
Så den har ingen nytta, och kan bara ställa till problem om en IVF görs.
Vid operation kommer han även kolla upp slidväggarna,
Och jag frågade om han kunde försöka göra i ordning min navel bättre.
(navelns nedre del iaf skulle han göra, ej säkert han kunde göra något med de ärret ovanför)
Som de ser ut idag är jag opererad/öppnad ca 5 ggr just där vid naveln och då vid OP 6:e gången.
Så han sa att han skulle skära runt mina ärr, och på något sätt sy ihop det så att de ska se ut som om jag bra är sydd 1 gång där. (kanske vågar, orkar lägga in kort på det en annan dag)
Jag klagade även idag, då jag var på röntgen, till vilken nytta de var, va att min man tog ledigt ifrån jobb då han ändå inte fick följa med mig in dit.
Tror han kommer att framföra lite klagomål dit.
Han kommer nu till min operation, efter MITT önskemål; Skriva och höra med de på operation att få låta min man få följa med mig enda in till operations salen.
Som han argumenterade till mig; Får alla Pappor följa med då dem ska med på kejsarsnitt så ska du få ha din man med dig.
Sa ja det ska jag ha!
De får F*n i mig något bra, vackert och underbart genom att lägga sig på operation.. Men för mig är det bara SORG!
Så vi pratade om att han skulle få försöka vara med tills jag precis somnat in.
Det enda som man kan anse "onödigt" i andras fall, är att göra denna spolningen.
Men i mitt fall är detta befogat och viktigt för mig och för läkaren.
Då vet vi alla, att dem har gjort ALLT för att få svar på om röntgens resultat är tillförlitliga,
för då jag är nedsövd, så skulle jag inte känna smärta, och på så sätt skulle inte min äggledare kunna krampa.. Om det nu skulle kunna röra sig om detta, att den krampade just då, då jag hade ont vid undersökningen.
men detta är inget läkaren tror på.
Frågade läkaren HUR allt har kunnat bli så här illa med mina äggledare.
han nämnde några saker
som om Jag hade haft Klamydia infektion, och det hade jag inte.
Han nämnde en annan infektion, men inte det heller.
Sen berättade han att de kan i vissa fall vara medfött.
Och om man har Endometerios som kan lägga sig in i äggledaren/äggledarna.
Jag berättade om mina 3 "allvarliga" Livmoder inflammationer som jag hade på 2 år då jag hade en Kopparspiral, en gång i tiden.
Där jag blev akut inlagd på sjukhuset, men antibiotika dropp med mera.
Läkaren sa att detta kan ha spelat en stor roll.
Att detta var mycket troligt detta kunnat orsakat dessa skador.
Då jag skulle gå, då började jag gråta, brast det mera än vad de gjorde undersamtalet, så jag kramade om honom och tackade för att han är så snäll emot mig..
Tänk om alla läkare skulle vara lika trevliga, om tänksamma och ha känsla för att man mår dåligt, är orolig.
Och inte förlöjligar en människas ibland mest löjligaste, kanske mest ogenomtänkta fråga, tanke. Att få vara den människa man är, råka säga fel, få lov att tänka "fel".. Få lov att vara den svaga människa man kan vara. En läkare som kan förklara för mig så att jag förstår, och jag som patient förstår!
Pratade även med honom att jag ringt till ett spec. sjukhus för att ta reda på vad dem tog för priser för ivf, men fick tillsvar att de är upp till läkaren att bestämma vad de kommer att gå på.
Och de sa min läkare att så får det inte gå till. För då skulle han bestämma att ja inget skulle behöva betala.
Så han skulle personligen ringa upp det sjukhuset och ta fram en Pris lista!
Då vi vet vi har pengar, ork och vågar/vill ta steget till ett IVF så kommer han skriva remiss dit,
men inget han gör nu, för då hamnar man på en speciell vänt lista.
Vi tittade på bilderna som jag fick ta med mig hem ifrån röntgen (HSG)
Där ser man livmoder, Vänstra äggledaren som det var stop i.
På Höger sidan ser man en liten bit av vänstra äggledaren.
Som de inte har tagit bort helt och hållet. (varför kommer jag inte ihåg)
När läkaren opererar mig så ska han först, kontrollera min sista äggledare, genom att spola med blå färg 3 gånger.
Om det skulle finnas någon som helst passage, så har jag valt att tillförlita mig på min gynekolog (specialistexamen i gynekologi och obstetrik och jobbat med detta sen 1989)
Vad han bedömmer mina chanser iså fall att kunna uppnå en NORMAL graviditet, dvs inget X = Utomkvedshavandeskap. En X Graviditet kan jag lika väl vara utan.
OM där skulle vara någon som helst passage, så gör han den bedömningen om det är lämpligt att behålla den.
Men att där skulle vara någon som helst passage, tror han inte att där finns överhuvudtaget.
(skulle där finnas passage, och den skulle vara "bra" någon som helst chans på normal grav, så syr man ihop mig och låter naturen ha sin gång. Men oavsett om passage finns så är risken hur som helst otroligt stor för ett nytt X.)
Om ingen passage finns där, så avlägsnar man Högra äggledaren.
Och på Vänstersida går man och koagulerar ihop äggledar biten, precis vid livmoder.
Då där ingen " Stump " får vara kvar, om jag/ vi ska göra en IVF för då kan jag på den stumpen få ett utomkvedshavandeskap.
Tittar man på röntgenbilden så ser man (för er på vänster genom att ni tittar rakt på bild)
en "tråd"= äggledare, och man kan se lite "runt" efter den med ojämna kanter där kontrast har kommit ut.
Då kan man tänka, Men då har du ju passage..
Jo, där kommer kontrast.
Men den äggledaren har ingenfunktion, har ingen äggledar tratt.
Så de är inget som kan fånga upp ägget.
Så den har ingen nytta, och kan bara ställa till problem om en IVF görs.
Vid operation kommer han även kolla upp slidväggarna,
Och jag frågade om han kunde försöka göra i ordning min navel bättre.
(navelns nedre del iaf skulle han göra, ej säkert han kunde göra något med de ärret ovanför)
Som de ser ut idag är jag opererad/öppnad ca 5 ggr just där vid naveln och då vid OP 6:e gången.
Så han sa att han skulle skära runt mina ärr, och på något sätt sy ihop det så att de ska se ut som om jag bra är sydd 1 gång där. (kanske vågar, orkar lägga in kort på det en annan dag)
Jag klagade även idag, då jag var på röntgen, till vilken nytta de var, va att min man tog ledigt ifrån jobb då han ändå inte fick följa med mig in dit.
Tror han kommer att framföra lite klagomål dit.
Han kommer nu till min operation, efter MITT önskemål; Skriva och höra med de på operation att få låta min man få följa med mig enda in till operations salen.
Som han argumenterade till mig; Får alla Pappor följa med då dem ska med på kejsarsnitt så ska du få ha din man med dig.
Sa ja det ska jag ha!
De får F*n i mig något bra, vackert och underbart genom att lägga sig på operation.. Men för mig är det bara SORG!
Så vi pratade om att han skulle få försöka vara med tills jag precis somnat in.
Det enda som man kan anse "onödigt" i andras fall, är att göra denna spolningen.
Men i mitt fall är detta befogat och viktigt för mig och för läkaren.
Då vet vi alla, att dem har gjort ALLT för att få svar på om röntgens resultat är tillförlitliga,
för då jag är nedsövd, så skulle jag inte känna smärta, och på så sätt skulle inte min äggledare kunna krampa.. Om det nu skulle kunna röra sig om detta, att den krampade just då, då jag hade ont vid undersökningen.
men detta är inget läkaren tror på.
Frågade läkaren HUR allt har kunnat bli så här illa med mina äggledare.
han nämnde några saker
som om Jag hade haft Klamydia infektion, och det hade jag inte.
Han nämnde en annan infektion, men inte det heller.
Sen berättade han att de kan i vissa fall vara medfött.
Och om man har Endometerios som kan lägga sig in i äggledaren/äggledarna.
Jag berättade om mina 3 "allvarliga" Livmoder inflammationer som jag hade på 2 år då jag hade en Kopparspiral, en gång i tiden.
Där jag blev akut inlagd på sjukhuset, men antibiotika dropp med mera.
Läkaren sa att detta kan ha spelat en stor roll.
Att detta var mycket troligt detta kunnat orsakat dessa skador.
Då jag skulle gå, då började jag gråta, brast det mera än vad de gjorde undersamtalet, så jag kramade om honom och tackade för att han är så snäll emot mig..
Tänk om alla läkare skulle vara lika trevliga, om tänksamma och ha känsla för att man mår dåligt, är orolig.
Och inte förlöjligar en människas ibland mest löjligaste, kanske mest ogenomtänkta fråga, tanke. Att få vara den människa man är, råka säga fel, få lov att tänka "fel".. Få lov att vara den svaga människa man kan vara. En läkare som kan förklara för mig så att jag förstår, och jag som patient förstår!
Pratade även med honom att jag ringt till ett spec. sjukhus för att ta reda på vad dem tog för priser för ivf, men fick tillsvar att de är upp till läkaren att bestämma vad de kommer att gå på.
Och de sa min läkare att så får det inte gå till. För då skulle han bestämma att ja inget skulle behöva betala.
Så han skulle personligen ringa upp det sjukhuset och ta fram en Pris lista!
Då vi vet vi har pengar, ork och vågar/vill ta steget till ett IVF så kommer han skriva remiss dit,
men inget han gör nu, för då hamnar man på en speciell vänt lista.
(obs! öppnar du bilden, och vill komma tillbaka till min blogg, får du ta "pilen" tillbaka)
Fråga om du undrar något! Jag ska försöka förklara så gott som jag kan
torsdag 27 november 2008
varför varför varför?
Vi börjar med det "positiva" är att de kommit fram till att
ja o min man ska försöka bli gravida själva, låta oss försöka och om X uppstår
förlorar jag äggledaren.
De negativa;
är att mitt hcg har höjts från förra veckan, och är tom lite högre än vad de var efter operationen.
Så cellgifts behandling kommer att behöva sättas in, men innan var han tvungen att ta lever prover ect för att se att jag "får/kan" ta behandlingen.
Om jag har förstått allt så ska jag ta 6 sådan tabletter i morgon, dagen där på B vitaminer, dagen efter 6 tabletter och hålla på så varannan dag ta 3 "dagar" cellgift varannan dags behandling.
Risk finns att ja kommer att få blödning i äggledaren.
Jag behöver komma in i till sjukhuset i morgon och vara där kl. 10.00.
Jag kommer få ett schema från honom och jag skulle skriva ner mina frågor.
Han sa att om hcg:t inte går ner så krävs operation.
Han berättade att jag kunde bli illamående på behandlingen.
jag får inget utrymme för att gråta, mitt barn säger till mig att inte vara ledsen så jag får kämpa och stå emot att inte vara ledsen och gråta. På kvällarna försöker jag att inte vara ledsen, försöka tänka positivt och vara så glad som möjligt, men nu känner jag att nu är det NOG!
Det gör för ont innanför bröstet på mig, och vill bara få gråta, utan att bli tagen som en fjant som gråter över spild mjölk.
Detta är för mig HEMSKT, och väldigt jobbigt att gå igenom.
Jag har ångest inför morgon dagen.
ja o min man ska försöka bli gravida själva, låta oss försöka och om X uppstår
förlorar jag äggledaren.
De negativa;
är att mitt hcg har höjts från förra veckan, och är tom lite högre än vad de var efter operationen.
Så cellgifts behandling kommer att behöva sättas in, men innan var han tvungen att ta lever prover ect för att se att jag "får/kan" ta behandlingen.
Om jag har förstått allt så ska jag ta 6 sådan tabletter i morgon, dagen där på B vitaminer, dagen efter 6 tabletter och hålla på så varannan dag ta 3 "dagar" cellgift varannan dags behandling.
Risk finns att ja kommer att få blödning i äggledaren.
Jag behöver komma in i till sjukhuset i morgon och vara där kl. 10.00.
Jag kommer få ett schema från honom och jag skulle skriva ner mina frågor.
Han sa att om hcg:t inte går ner så krävs operation.
Han berättade att jag kunde bli illamående på behandlingen.
jag får inget utrymme för att gråta, mitt barn säger till mig att inte vara ledsen så jag får kämpa och stå emot att inte vara ledsen och gråta. På kvällarna försöker jag att inte vara ledsen, försöka tänka positivt och vara så glad som möjligt, men nu känner jag att nu är det NOG!
Det gör för ont innanför bröstet på mig, och vill bara få gråta, utan att bli tagen som en fjant som gråter över spild mjölk.
Detta är för mig HEMSKT, och väldigt jobbigt att gå igenom.
Jag har ångest inför morgon dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)