torsdag 24 september 2009

Låt min sorg få vara fri

Jag behöver en Skyddsängel,
Jag behöver en axel att gråta emot.
Jag behöver krafter, tålamod, styrkan.
En Nyckel att låsa upp mitt inre, att våga visa,
våga vara den jag är och mår inom mig.
*jag erkänner att jag är orolig, rädd*
Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag känner

Varför känner jag mig så många gånger så otroligt ensam för?!
En Stor tomhet känsla.
Jag undrar om jag även denna gången kommer att bli sviken av de som aldrig fanns då jag alla de andra gånger behövde dem.
Skulle jag ens vara saknad av just de människor, om jag inte längre fanns?!

But who care´s??

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh gumman, så gripande skrivit. Blir ju helt tårögd här...

Klart jag bryr mig. Om du behöver en axel att gråta mot, så finns jag här. Mitt enda problem är att hitta de rätta orden för att trösta. Men jag finns här i vått och torrt, om du bara vill...

Jag skulle sakna dig otroligt mkt om du försvann. Jag vill inte ens tänka tanken... Och varför tänker du så?

Fortsätt kämpa. En vacker dag så kanske det visar sig att allt var mödan värt. Det hoppas jag på i alla fall.

*love ya!*

Anonym sa...

Den där ensamhetskänslan är nog bland den värsta känlan som finns efter "självmordskänslan". Jag känner mig också fruktasnvärt ensam många gånger trots att man har folk runtomkring sig. Men jag tror kanske det är den här bekräfteslsen man känner att man behöver men som man inte riktigt får.

Du är en riktig kämpe och jag beundrar dig verkligen. Finns också här om du behöver. Kanske inte är till så mycket hjälp eftersom jag jag har mina bekymmer också. Men jag kan lyssna och trösta när det blir för mycket för dig.

Kram på dig