Dagar

Så, då är min klocka slagan 23:03

Dottern sover inte!

och ingen sömn under hela dagen.

Vart ute i pulka backen, struntar i om det är fel

Men hon måste aktiveras och få något roligt.

Träffade ett par vänner i backen så de var roligt.

Sen på eftermiddagen körde min lilla familj in och såg på Bio.

Vilket var trevligt det med.

Här har det snöat i omgångar, men det är tack o lov inte dessa mängder som det var innan julafton!

Det har äntligen blivit mildare, och vår köksfläkt kom äntligen igång i går *underbart*

efter att inte har fungerat på ett par dagar.

Idag har vi fått bort jul sakerna, men jag orkade inte dammsuga nedanvåningen idag, då klockan var närmare 20 tiden då jag var klar på ovan våningen.

Så i morgon ska de upp nya gardiner på hela ovan våningen. Dammsugas.

Och troligtvis kommer jag ringa till mina Kontakt Sjuksköterskor på endokrin/sarkom enheten.

Se om de har fått operations salar och tider nu.

Jag vill ha bort den förbannade Tumören NU!

Kommer äver att söka dotterns kirurger och höra om det är okej att hon följer med på detta kalaset, där det kan gå rätt vilt till, men framför allt fullt av rörelser, hopp med mera.

Min mamma ringde mig idag, erbjöd eventuellt att hjälpa mig, oss med dottern och hunden (efter min op).

Men jag släpper inte dottern dit utan att jag i så fall skulle vara med.

Jag vill inte i dags läget inte bestämma något nu om det. (det är trots allt ca45 mil en väg till henne)

Men det är något iså fall som får planeras, då och NÄR sjukhuset har en tid till mig.

Enligt vårdgarantin så ska min operation ske senast den 18 Februari.

Jag Önskar och hoppas att vi kan få turen att det inte kommer att krocka med min mans eller dotters födelsedag!

Skona mig, oss.

Låt mig få kunna ge dem en fin dag på deras födelsedagar.

Det skulle betyda så oehört mycket för mig.

Inte minst, vill jag delta, närvara och få uppleva tösens femårs dag!

Jag vill inte vara inlagd som jag var på hennes treårsdag.

Min Stora, Lilla prinsessa!

Hon är den som jag lever och kämpar för. Hade det inte vart för henne så vet jag inte om jag hade funnits kvar här i livet.

Jag vill vara dig nära min älskade dotter, jag vill inte missa en dag i ditt liv.

Jag vill finnas för dig, för alltid.

Så länge jag andas, så länge mitt hjärta slår!

Även fast jag många dagar, Kvällar ibland vill dra av mitt hår av frustration av att du min lilla buse inte somnar, inte kommer till ro och håller mig uppe till 23, 01, 02, tja till 03:30 och mina ögon går i kors, och huvudet håller på att slå ut av trötthet så Älskar jag dig!

Även alla de dagar, din mun går i ett, och mina öron börjar att skava, och minnet av hur fint och glädjande ordet: "Mamma" upplevdes (inte minst första gången du sa det), är nästan som ett minne blått.

Men som jag har berättat för dig älskade Gullunge, hur jäklig dagen kan ha varit, eller hur underbar den berikades.

Så tackar jag han där ovan för den otroliga gåvan som jag har fått, Vi fick!

Jag hoppas att jag många dagar, många år ska kunna få vara i ditt liv

Ge mig styrka då jag är svag, Ge mig ljus då jag inte riktigt hittar rätt, Ge mig stöd då jag inte är och känner mig så stark. Visa att du finns, då min tro är på väg bort. Låt mig få känna och uppleva att där finns någon, någon som förstår och som står vid min sida.

Nu har klockan hunnit att bli 00:45 Dottern sover INTE.

Läkar besöket

Efter att läkaren var 1 timme försenad, så fick jag komma in.

Besöket, mottagandet vart inte som jag hade önskat eller trott
och inte heller resultatet

Mer Väntan *suck*

Ändrade direktiv typ.

Pratat med EndokrinKirurg idag.
De kunde inte se att jag hade någon tid till läkaren.
Och hon gick in i min journal och sa det jag redan visste.
"Vi har skrivit till din medicin läkare i X, och bett henne om att
informera dig, att de har beställt en Pet/ct röntgen"

Då sa jag, ja det vet jag, och jag har redan vart på denna röntgen, redan i Fredags.
Hon sa bara -Oj, har du verkligen redan vart inne?! Det gick jätte snabbt. Vad roligt att något går undan.

Hon Bokade då in mitt ärende på Fredagens konferans, då dem bara har 1 möte i veckan.
Görs där bedömningen att dem inte kommer att operera mig, så kommer jag skickas tillbaka till medicin mottagningen, så får de ha ansvar om mig.

Bedöms det att jag ska bli opererad, så kommer jag då få en tid till kirurg läkaren för samtal. Och uppsatt på operations tid.
Men hon sa att det har mellan 4-8 veckors väntetid på att bli opererad.
Så även om det är cancer är det minst 4 veckor.
Och är det att man, de vill ta bort binjuren för säkerhets skull så är det 8 veckors väntetid.

Hon sa att de har jätte många fall just nu som ska få Binjuren bort operarad, därav dessa köer!

Så då får jag innerligt hoppas att jag inte behöver bli opererad oavsett om de skulle vara godartad eller inte.
För i så fall är vi inne i December månad.

Hon sa att de kan hända att de kanske kan bli så de vill göra någon kompletterande undersökning.

Jag är ett levande nerv vrak som inte orkar med denna ovissheten.
Vår önskan och vilja att få göra IVF Åt HELVETE med detta med nu :-(

På olika sätt och håll "tas" så mycket ifrån mig...

Nu måste jag slänga mig i frukost, ska vara på samtal kl. 11.00
Och klockan är nu slagen 10.00

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄä

Låt min sorg få vara fri

Jag behöver en Skyddsängel,
Jag behöver en axel att gråta emot.
Jag behöver krafter, tålamod, styrkan.
En Nyckel att låsa upp mitt inre, att våga visa,
våga vara den jag är och mår inom mig.
*jag erkänner att jag är orolig, rädd*
Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag känner

Varför känner jag mig så många gånger så otroligt ensam för?!
En Stor tomhet känsla.
Jag undrar om jag även denna gången kommer att bli sviken av de som aldrig fanns då jag alla de andra gånger behövde dem.
Skulle jag ens vara saknad av just de människor, om jag inte längre fanns?!

But who care´s??

väntar

Dagens samtal med Sjukhuset fick mig att tappa all energi.
Alla steg som jag tagit idag, har vart så oerhört tunga.


Jag blir förbannad på denna sjukvård som inte har mer resurser och utrustningar inom tumör/cancer området.


Jag ska snart in på en ny undersökning/röntgen som kostar uppmot 20.000kr
De på detta sjukhus, har mellan 2-4 veckors väntetid. I Alla fall 14dagar som man får vänta.
Enligt hon jag pratade med idag, sa att undersökningstiden tar ca 3 timmar. Men inte på någon sida står det att det ska ta så lång tid..


Och i vårt underbara land, verkar det som om det endast finns 6 st sådana här apparater i hela Sverige!

Ska även bli kallad till läkare..

Lusten, orken Kraften att bry mig om vissa saker *poff bortblåsta*
Men försöker att klara av vissa av sakerna, för att få tiden att gå.
Men att i morgon på morgonens kurs, komma dit och knappt kunnat träna något med hunden, och inte förstått all teori i boken, gör att jag får mer ångest,
att inte orka, att inte klara av, att inte förstå, att vara så fruktansvärt trött som jag är..
Sen att inte kanske klara av uppgifterna med hunden, och bara se alla mina mislyckanden..
Jag får inte ge upp de nu. Jag ska försöka göra mitt bästa i att orka, och klara av 7 månaders killen..
Idag har han i stort sett bara skällt för allt då vi är inne, men bättre då vi vart ute på promenader.
Varje skall, är ett tecken bekräftelse på ett jävla misslyckande..

har vart arg, irriterad och en j*vla ragata har jag vart idag.

To much

Somnade med relativ ro i kroppen natten till idag.

Vid 02:20 tiden vaknar jag över att det börjar göra ont i ryggen.

sen vaknar jag till att det gör så djävulskt ont i hela ryggen och kändes som om, rör jag mig så kommer ryggen att gå av!

Jag kunde knappt prata, och varje mening var en stor ansträngning, för de blev sånt trycköver bröstet, och på höger sida vid revbenet.

Dottern vaknade, klappade mig och höll mig i handen. Hon försökte väcka pappa, min man. Han mumlade bara -var har du ont någonstans?!



Men han vaknade nog inte Jag var så nära på att ringa efter ambulansen, men försökte härda ut längre så efter ca 1 ½ timme gav sig smärta och kramperna av de svåraste av.

Hela dagen har jag haft ont, tryck och illamående.

Men herre min gud vilka smärtor jag hade.

hade liknande nu innan jul då fick jag åka in akut och fick ett par omgångar morfin.





Vaknade sen på morgonen att mannen är kvar hemma, hallå eller!

han har försovit sig, och missat sin hälso undersökning på företagshälsovården.



Sen lämnar jag barnet på dagis, ut med hunden, mår så dåligt på alla sätt och vis.

Mycket som behövdes ordnas med försäkrings bolag, att jag skulle till Reumatologen.

Som för övrigt ringde 10.20 och sa att min dr inte kunde ta emot mig kl 13. pga akut möte ang svininfluensan. Sa till dem nu har jag ta mig tusan fixat barnomsorg så jag kan komma innan. så de fixade detta.



så jag kommer troligtvis bli remitterad till neurolog,

Min kärlvidgande samt neurologiska medicin får jag avvakta med tills kirurgteamet gjort bedömning av min binjure.

Ska skicka papper till arbets terapeuft för att se vilka hjälpmedel jag behöver för mig fibromyalgi bland annat.



Min smärta jag hade i natt trodde/sa han att det var något som heter Facettsyndrom, att det är mitt ena revben som är inblandat.



Ska be honom skriva ner och skicka till mig allt han sa idag.

Är inte mottaglig att ta in direkt mera.



Dagens kurs, var ja tveksam till om ja orkade psykiskt och fysiskt att åka iväg.. men tog mig iväg men kursen blir bara svårare och hårdare krav, och nya moment samtidigt som de gamla övningarna med hunden ska fortsätta att tränas in..

Jag vill så gärna bli godkänd i kursen.. Måste bli för att kunna fortsätta andra kurser. samtidigt inser jag att jag, vi har mycket kvar att träna och lära..

Nästa veckas tränings pass är få hunden stå/ligga på plats samtidigt jag går ifrån, och då jag kallar på hunden att i mitten av sträckan få hunden att stanna upp där för att sen komma till mig, och sen motsatt att gå i från mig.. sen är de förutom det sitt, ligg, inkallning med mera. och teori.

jag vill så gärna orka och klara av det hela, försöka hitta motivation, lusten och glädjen..



känner bara att det är FÖR mycket som händer och sker i livet just nu. Jag hinner inte med.

Känslor får tryckas undan så långt in i mitt innersta rum, och förtränga känslorna..

Riktigt orolig i

I Fredags (11/9-09)
Vaknade och klockan var 11.00 på Förmiddagen,
och barnet hade inte vaknat..
(hon hade inte somnat sent, utan somnat innan 20.30 på kvällen innan)
Tänkte först att hon satt tyst på sitt rum & lekte,
men inte.

Jag satte mig och klappade henne, ingen respons.
började ruska om henne mer, flyttade ingen kroppsdel,
hunden gick in och slickade på henne, ena ögonlocket åkte upp för att sakta
falla ner igen.
Jag börjar gå ut ur hennes rum för att få tag på telefonen, då säger hon : mamma
Jag hämtade mobilen försökte få tag på min man men ingen mottagning där han jobbar.
När klockan är 11.20 går jag snabbt över till min granne som jobbar i ambulansen.

Som följer med mig direkt in i bara morgonrocken, tar tag på dotter på speciella ställen, först vid 11.40 vaknar hon mer till liv, men är så orkeslös att hon inte ens orkar gå in till min säng istället, och grannen bär henne in till mitt rum och sa åt mig att det är inte riktigt normalt och skulle kolla sen att hon inte har någon feber. Hon var "svettig" men på något sätt kall.
Och hon låg endå med långbyxor, strumpor t-shirt och vid sidan av sig sin mjuka stora filt och täcke.

Då grannen avvaktar jag lite och ser hur hon verkar, hon är som hon brukar vara då hon har feber, trött, orkeslös, så jag tar jag tempen och den stannar på 34.9 grader
Tänkte först att den går fel, och testar den själv, jag hade då 37.2 grader.

Jag tycker att detta är rätt obehagligt då hon beteer sig, upprepande tillfällen haft samma symptom som då hon kan ha en temp som ligger mellan 37.8-40 graders feber.
Att då jag vart helt säker på att hon måste ha feber så möts man av en temp (detta är det lägsta registrerade 34.9) men att mötas av en temp på 34.9-35.4 då vi verkligen tror hon är SJUK, Feber

Men jag vet att hon inte alltid har sån låg temperatur, då hon ligger ofta runt 36.3-36.4.

Något jag registrerat samt ett par gånger nämnt även då vi vart inneliggande att då hon vaknat och vi ska äta/hon ska äta frukost/lunch/middag att hon kan vara darrhänt.

Och något jag tagit upp med BVC att då vi vissa kvällar/nätter Lyfter upp henne på toaletten att hon vissa gånger skakar så, så att hon inte ens kan stödja på sina ben, medans en del gånger är skakningar men klarar av att stötta på sina egna ben då man ska dra ner byxorna och lyfta upp tröjan på henne men att man inte på samma sätt behöver hålla lika fast grepp/stadigt grepp om henne.
Men vissa nätter är de så mkt bättre att man inte reagerar lika mkt.
Mer än att hon kan sitta och skaka/darra på toaletten och behöver hjälp att bära in i sängen.

Hon kan vissa mornar ropa på mig/oss att komma för hon "kan inte gå själv" och då man håller i handen att ja kan känna att hon darrar.

(vissa av detta med skakningarna får mig att tänka på då hon var nyfödd och skakade på BB då blodsockret var på tok för lågt, och det blev bättre efter att läkaren gett ordinadition att ge henne ersättning varje halv timme för att försöka få upp blodsockret.

Dagen hon föddes var blodsockret på: 2.2
Dagen efter var blodsocker värderna på följande: 1,8 - 2,4 -2,9 & 2.9
Dagen efter det togs 1 test då var det 2.9

Var liten bebis och låg på -19 i viktgranskning.
födelsevikt på 2655 gram.

Då hon kom ut sa en personal "prematur",
hon skrek inte och skrek inte förens hon var 3 dagar gamal,
de enda som hon lät var ett slags "knorrande" ljud har det på film hur hon lät.
Så på de att hon inte skrek som vi trode bebisar skulle göra, ordet prematur, och att hon fick syrgas för hon var så slö, medtagen.

Till att sen forsätta vara slö, skaka

och sen den resa vi haft och har med olika bekymmer med hennes hälsa/kropp.
det är lite av det hela


Någon som vet om det är normalt att vara/ha det så här?!

Underbara SJUKVÅRD

*Ironi*

Idag ringde läkaren ifrån Medicin kliniken,
som aldrig träffat mig, som i början av sommaren

((efter att ha glömt av mig/min remiss ifrån Kirurgteamet i X, där de sett en avvikelse på min ena binjure var lite större än den andra, och skrev därför remiss till medicin mottagningen för uppföljning och provtagningar.
Efter 6 månader ringer jag Sjukhuschefen och ifråga sätter deras "Vård garanti",
han blir "förfärad" att höra.
Dagen efter ringer chefen för Medicin mottagningen upp mig, och är smått irriterad varför jag inte ringt honom, ringt Medicin mottagningen, och säger då hur lätt är det att komma fram?
Och samtalen bryts efter viss signal hade gått fram.
Han säger åt mig att jag inte ska vara orolig, och började diskutera hur vida liten risk de var att jag skulle vara sjuk, eller ha en växande binjure, men han skulle prata med personalen i morgon och gav en anledning till varför de kanske glömt bort mig var nog att ; Läkaren kanske blivit avbruten, upptagen med annat.

Sen togs de ett par veckor till så fick jag en tid,
tid att lämna blodprover och samla Urin i behållare under 48 timmar
Men ingen läkare fick jag träffa.

Via telefon samtal från läkaren A-S T-sson på Med. kliniken säger hon;
Dina hormon prover är bra,
Men vi gör en kontroll röntgen på din Binjure då de var ju ett år sen nu sen sist, för att kolla så att den inte har vuxit, vilket jag inte tror att den har gjort.

Jag frågar: Om den har vuxit vad betyder det?! Om den har vuxit hur mycket eller lite får den växa då?!

A-s T-sson svarar: Binjuren får inte växa, men säg att den skulle ha vuxit 2 millimeter så kommer de nog vilja operera bort den, då man inte gillar växande saker i kroppen,
Då jag frågar; Vad kan det vara då?!
Läkaren svarar: Ja de kan vara cancer. "men jag tror inte att den har vuxit".

Jag frågar när hon tänkte skicka remiss till röntgen och hur lång tid de skulle kanske ta att få tid, hon säger åt mig att det inte är akut, men jag skriver den nu så blir du kallad, så hörs vi av då du vart på röntgen.

Jag fick tid till rötgen den 13:e Augusti, 10 månader efter att remissen ifrån Kirurgteamet skickat remiss.
Den 20:e Augusti skriver A-s T-sson Brev till mig och kontaktar vad hon trodde att det sjukhuset skulle göra en bedömning av röntgen bilderna för att få ett utlåtande.

Men under A-s T-ssons Lediga Vecka, ringer jag till det sjukhus som hon kontaktat, och där får jag reda på de inte längre har hand om Endokrinologi kirurgi längre, utan ett annat sjukhus. Men Det sjukhuset hade inte skrivit till det "ansvariga" sjukhuset, utan skrivit tillbaka till Medicin mottagningen, och då ringer jag den mottagningen och får reda på att Läkaren är ledig, och då ber jag en annan läkare gå in och skicka till det Ansvariga sjukhuset för att de skulle kunna hinnas med att tas upp på deras konferanser som de har på Fredagar.
En sek. på Med. mottagningen ringer och bekräftar att en annan läkare då har skickat över till det sjukhuset.

(då jag hade i förra veckan bett om telefon tid till läkaren på Med. mottagningen för att kunna få lite mer svar på mina frågor)
Så ringde hon, säger att deras Röntgen läkare på sjukhuset anser att min Binjure har vuxit en aning sen sist.
Men det är så svårt, man måste ha alla bilderna framför sig bla bla bla.
Jag sa att jag vill ha RAKA SVAR på mina frågor, sa att jag är orolig och vill att de ska gå snabbt.
Hon säger att jag ska ha IS i magen, och om jag undrar något så får jag väl kontakta de andra sjukhuset då.
Hon gav så dubbla budskap..

Och Läkare och många inom sjukvården är så OTROLIGT bra på att försöka ta bort den Känsla, den RÄDSLA som jag som Patient kan känna/Känner.

Men en Bekräftelse på att min Binjure HAR VUXIT har jag.
För den Röntgen läkare som kollat på bilderna från den 13/8-2009 säger att den vuxit en aningen sen sist.

Men hur i hela världen kan man få något Jevla rakt och ÄRLIGT svar på

1) Hur stor är en Binjure på ett ungefär?
2) Kallas det nu för Tumör, då det är något i kroppen som har vuxit?!

Har mer frågor i mitt huvud som är en som en Torktumlare!

På Måndag så kommer jag aktivt och INTENSIVT försöka få tag på någon på det Sjukhus som nu ska kolla på mina bilder, göra en bedömning om min binjure har vuxit, och om de kommer göra något åt det. (då läkaren även idag nämnde att man brukar operera bort binjuren)
Så jag hoppas INNERLIGT att jag får tag på någon på Endokrinologiska Kirurgteamet kommer att svara och har något att komma med!

I min familj/släkt har vi en rad olika sjukdomar och cancer.
Och då man har förlorat anhöriga i cancer bland annat så kan jag inte ha is i magen.

Sen har jag haft
* Flertals cystor på äggstockarna, bla. sk. "Choklad cysta" och blivit opererad ett par gånger för detta.
* Polyper i Livmoder och blivit skrapad

Sen att min hälsa förövrigt inte vart bra och även inneburit flertals operationer och inläggningar så är jag inte den rätta Patient att säga åt mig vad jag ska vara och känna.

*Ljumskbråck 4år gammal opererad
*Blindtarmen bort opererad akut som 8-åring
*En operation som visade sig vara onödig då det bara var en förstorade lymfkörtlar, men läkaren som gjorde ultraljudet på min ljumske/ben såg ett inklämt bråck på samma sida som då jag var barn, men de var det inte.
*Gall operation, med inre blödningar, blödning som troligvis kom ifrån gall eller Lever artären fick 3 påsar blod. Blodvärdet sjönk till 70. Och Flertals inläggningar på det sjukhuset (som förövrigt nu "glömt av mig" opererade mig) så ett annat sjukhus fick gå in och försöka hjälpa mig satte in dränage, narkosläkare som kom och satte bedövnings sprut i revbens bågen "väg" längs rygg för att göra mig så smärtfri som möjligt, tabletter mot illamående så ja skulle sluta kräkas lika mycket. Smärt stillande, lugnande, kramp lösande mediciner för det tryck jag hade och har på höger sida, samma sida som min förstorade Binjure sitter på. (kan sen den operationen inte sova på annan sida än att ligga på höger sida som även orsakar mig smärtor i min höft mer än den smärta jag redan har i den) Jag blir illamånde, och det "drar inne" i magen på mig så de känns som något ska slitas sönder inuti. Kan nu först använda min högra arm bättre, nästan helt återställd som jag var innan operationen i armen)


Sen de andra operationerna som är angivna i bloggens historia..


Så Tillit till Sjukhuset, läkare, Sjukvårdspersonal är väl inget som jag har.
Det är mycket mycket få personer som jag känner att jag har förtroende till, och de inom sjukvården som jag får ett förtroende för ska vara hedrade!

Nej...

Kommentar:

åh aldrig får något bara vara enkelt, men du fixar detta oxå vännen...jag vet det. Tänk mindre på det som ska undersökas om mer på den lilla älskade bebisen i din mage så kommer det till att gå sååååå bra. massa kramar från mig!!

Svar på kommentar:

Vet inte om du skickade till fel person, blandar ihop mig med någon?!

Om det vore ett mirakel som växte inuti min kropp så vore...
Om det var så väl...


*********************************************************************

Sen dagen brevet kom,
vi säger dagen efter brevet kom så har min vardag pendlat,
ångest attacker kommit och höggt till..
Tårarna har forsat,
Tusen tankar,
Många frågor,
men och Om!

Undersökningen skedde den 13:e, Läkarens brev var daterad den 20:e, och i min brevlåda var brevet den 25:e.
Då verkade de redan som om att de har kontaktat de stora sjukhuset om hjälp...


Så ensamt i tankarnas värld, så ensam i rädslan och oron, ovissheten..
Och värre blir det på natten, och dödsångesten sätter in.

Men vad händer nu då?
De planer och besluten vi tog att genomföra nu i höst..
Vad händer, vart befinner sig planer, tankarna och faktan hos Läkarna nu?

Kommer vår dröm & Önskan hinnas, kunnas genomföras?!

Så hade det vart ett älskat barn i min mage, så hade nog alla diverse undersökningar gått jätte bra.
Jag har bara en icke önskvärt växande organ i min kropp enligt läkaren,
och i dess bubbla lever jag i.

I den ovisshet och rädsla är vi nu i.


Avslutar kvällens bloginlägg: 01:52 Svensk tid.

Finns där något stop?!

När man trott, att det fanns ett mer inre ro och lugn i ens liv.

Så landar där ett brev idag från Medicin mottagningen, där besked lämnas att
ett organ inom mig, växt, och där de nu kontaktat det stora sjukhuset som upptäckte "bifyndet", då man skulle kolla efter skador/blödningar, smärtor efter en operation.
Och nu på kontroll röntgen så har den växt...

Såg fram emot läkar besöket den 7 September till min gynekolog..
Men vad händer nu?!

Blir det som Med.läkaren sa innan röntgen?!
Vad innebär allt? Varför, vad, Hur...

Dagen rasade samman, från att vart så på gång med städning och min vilja att göra så fint här hemma, men luften var slut..

Kan där finnas en gud?!

Kanske Gud ännu en gång vill säga mig något?!

VILL INTE!!!

Jag vill inte att morgon dagen skall komma.
Jag vill inte att det skall vara verklighet,
Jag vill kunna få bli GRAVID

Min Gyn läkare ringde på förmiddagen, han sa att jag var andra personen ut att bli opererad i morgon, trodde att operation skulle bli runt 10-tiden.

När klockan är 14.0o ringer jag vårdavdelningen som avtalat de säger att jag ska vara hos dem redan 06:30, då operationen ska bli klockan 07.00 (runt 7)

Fick panik,
1: Dagis är stängt så tidigt som klockan 6, och vem skulle kunna passa dottern så tidigt
2: Hunden

Klockan 20.00 tar jag mod och ringer en som jag inte träffar så direkt utan lärt känna på annat håll. Hon var så gullig och skulle ta emot dottern runt 05:50 i morgon.

Grannen som hjälpt oss under veckan, och förövrigt med träning med honom, ställde upp och tog Charlie redan i kväll. Super go familj

Vi har frågat svärföräldrarna men de kunde inte.
Min man eller jag kommer tidigt i morgon få ringa dagis och säga att en annan kommer och lämnar dottern i morgon. Så får vi se vem som kan hämta henne, men vi hoppas och tror ju att de är min man som hämtar henne.

Undrar när mitt rätta inre jag, kommer fram.
När mina känslor får släppas ut i tårar.

Det här är egentligen mer än vad jag orkar med psykiskt just nu.

Jag känner så mycket,
känslor och tankar som inte kommer ur i skrift nu.

Nu ska jag försöka ta det lugnt se lite på Tv, ta en insomningstablett och en Lugnande..
Allt för att livet ska få vara så lugnt inom mig som det bara går.

usch är bara så ledsen