Det ringde på dörren

Och undrade vem kan de nu vara?!
Utanför står tanten som äger blomster butiken, och säger: Här!

-Aha, vem är dem ifrån då?!
Inte är de från mig, inte ifrån din man.
nähä.
-De är ifrån din mamma!
Så mamma hade vart gullig och skicka blomsterbud.
En otroligt vacker bukett, en mycket fin handling av henne som gjorde mitt hjärta glad!

Igår på Sjukhuset, då svärmor besökte mig, kom hon med en bunt gul orange rosor. De visades vara en avdelning där man inte egentligen får ha blommor.

**********************************************************************

Trots allt fint, sitter jag nu med ångest trött och ont.

Bara inser att jag inte orkar ett och annat.

Tack till er som visat medmänsklighet, ni sms:at/ringt mig,

mailat mig, skrivit kommentarer, skickat fint kort innan operationen

Till min man, dotter och svärmor som kom på besök.

Till kvinnan som hjälpte mig att passa min hund.

Dagar

Så, då är min klocka slagan 23:03

Dottern sover inte!

och ingen sömn under hela dagen.

Vart ute i pulka backen, struntar i om det är fel

Men hon måste aktiveras och få något roligt.

Träffade ett par vänner i backen så de var roligt.

Sen på eftermiddagen körde min lilla familj in och såg på Bio.

Vilket var trevligt det med.

Här har det snöat i omgångar, men det är tack o lov inte dessa mängder som det var innan julafton!

Det har äntligen blivit mildare, och vår köksfläkt kom äntligen igång i går *underbart*

efter att inte har fungerat på ett par dagar.

Idag har vi fått bort jul sakerna, men jag orkade inte dammsuga nedanvåningen idag, då klockan var närmare 20 tiden då jag var klar på ovan våningen.

Så i morgon ska de upp nya gardiner på hela ovan våningen. Dammsugas.

Och troligtvis kommer jag ringa till mina Kontakt Sjuksköterskor på endokrin/sarkom enheten.

Se om de har fått operations salar och tider nu.

Jag vill ha bort den förbannade Tumören NU!

Kommer äver att söka dotterns kirurger och höra om det är okej att hon följer med på detta kalaset, där det kan gå rätt vilt till, men framför allt fullt av rörelser, hopp med mera.

Min mamma ringde mig idag, erbjöd eventuellt att hjälpa mig, oss med dottern och hunden (efter min op).

Men jag släpper inte dottern dit utan att jag i så fall skulle vara med.

Jag vill inte i dags läget inte bestämma något nu om det. (det är trots allt ca45 mil en väg till henne)

Men det är något iså fall som får planeras, då och NÄR sjukhuset har en tid till mig.

Enligt vårdgarantin så ska min operation ske senast den 18 Februari.

Jag Önskar och hoppas att vi kan få turen att det inte kommer att krocka med min mans eller dotters födelsedag!

Skona mig, oss.

Låt mig få kunna ge dem en fin dag på deras födelsedagar.

Det skulle betyda så oehört mycket för mig.

Inte minst, vill jag delta, närvara och få uppleva tösens femårs dag!

Jag vill inte vara inlagd som jag var på hennes treårsdag.

Min Stora, Lilla prinsessa!

Hon är den som jag lever och kämpar för. Hade det inte vart för henne så vet jag inte om jag hade funnits kvar här i livet.

Jag vill vara dig nära min älskade dotter, jag vill inte missa en dag i ditt liv.

Jag vill finnas för dig, för alltid.

Så länge jag andas, så länge mitt hjärta slår!

Även fast jag många dagar, Kvällar ibland vill dra av mitt hår av frustration av att du min lilla buse inte somnar, inte kommer till ro och håller mig uppe till 23, 01, 02, tja till 03:30 och mina ögon går i kors, och huvudet håller på att slå ut av trötthet så Älskar jag dig!

Även alla de dagar, din mun går i ett, och mina öron börjar att skava, och minnet av hur fint och glädjande ordet: "Mamma" upplevdes (inte minst första gången du sa det), är nästan som ett minne blått.

Men som jag har berättat för dig älskade Gullunge, hur jäklig dagen kan ha varit, eller hur underbar den berikades.

Så tackar jag han där ovan för den otroliga gåvan som jag har fått, Vi fick!

Jag hoppas att jag många dagar, många år ska kunna få vara i ditt liv

Ge mig styrka då jag är svag, Ge mig ljus då jag inte riktigt hittar rätt, Ge mig stöd då jag inte är och känner mig så stark. Visa att du finns, då min tro är på väg bort. Låt mig få känna och uppleva att där finns någon, någon som förstår och som står vid min sida.

Nu har klockan hunnit att bli 00:45 Dottern sover INTE.

Om att söka, och hitta de lilla. Att Finna

Kanske lite sjukt inlägg,

Men för mig, för oss är vi så glada över hur lite jag behövt gå igenom detta året (hehe året är dock inte slut än) Men om vi summerar lite, och inte räknar in alla Sjukhusbesök som jag har gjort har jag bara i år gjort, gått igenom

Dragit en Visdomstand.
Lapptest
Satt in ett rör i örat, snabba varianten som brännde - knastrade gjorde ont att sätta in.
HSG Röntgen av äggledaren
Hormon utredning samt samla urin i 48 timmar. Dexametason hämnings test. (Binjuren)
Opererade bort sista äggledaren.
CT Röntgen
Röntgen över Höfter och fötter.
Olika diagnoser på min hälsa.
CT Röntgen av Binjurar
Förlorade min katt
PET/CT Röntgen undersökning (radioaktivt ämne insprutat)
Bekräftat Binjuren vuxit
Hamnade på neurologen akut, inlagd 10 dagar.
Fick bekräftat de inte går att göra något åt mitt öra, utan min viktnedgång har orsakat att jag har de problemen med öronen, med Lock. Samt bekräftat att jag inte hör (uppfattar vad människor säger) lika bra som man ska/ beräknas göra i min ålder. Inget som man ändå inget kan göra något åt, utan lära sig leva med.

Jag har besökt/pratat med läkare,
behandling, undersökning, inlagd, hittills: 129 dagar/gånger.
(Hittills har jag 5 besök kvar i år)


Så det är ta mig tusan Tummen UPP.
Så lite som jag behövt gå igenom i år :-)

Får jag lov att klaga över att livet, tillvaron i livet inte känns så jätte upplyftande?!
Om jag kommer med att bara haft de vanliga, till att i 3års tid vart så otroligt mycket opererad och behövt träffa läkare och rehabilitering


Tösens Hälsa:
Vart inlagd vid 2 tillfällen i år totalt 17 dagar.
Träffat Kirurg och uppsatt på Operation
Så hon har träffat sjukvården 36 gånger.
Och har 2 inbokade besök kvar i år.
Sen orkar jag inte dra upp allt som vart med henne och undersökningar.
Sen daglig medicinering.

Så om vi då tittar på mina besök & undersökningar = 134 st
Sen har jag ju vart inlagd med tösen dessa 17 gånger.
Jag har vart med henne alla gångerna utan 1 besök så
134 + 35 = 169 Dagar.
Då har jag ju inte räknat in alla de dagar hon har vart sjuk!.

SÅ frågan är hur andra som är i liknande situation, hanterar allt?!

Hur skulle den person som inte är i närheten av att vara sjuk,
hantera och göra i dessa lägen?!

Hur skulle man kunna sköta ett arbete med att vara i den "enkla" situation som jag/vi är i,
(i jämförelse med alla andra människor som har det så mycket svårare)
Jag söker andra som mer eller mindre lever ett liv genom att vistas och tvunget vara i kontakt med vården
oavsett som det rör hela familjen, dig själv, eller ditt/dina barn.

Allt som vart och är stressar upp mig oerhört, resulterar i en enorm glömska, huvudvärk, tankspriddhet, tidvis knappt kan sova, för jag inte vet hur jag ska hinna med allt, till att falla i perioder där allt rasar samman och jag är så trött och åter trött. De perioder resulterar i att då jag är som tröttast bli, falla i depressivt tillstånd, där jag bara behöver lägga mig att sova från det barnet somnar, jaga i all sömn jag kan få tills något plötsligt vänder, eller vaknar upp en dag och fann en ljusglimt, en liten sak, ett samtal någon eller något som gav mig en inre glädje för stunden.
Det är då jag lägger i högsta växel, för att söka och göra allt för att hitta de positiva bitarna i livet och hittar glädjen igen, meningen, orken, motivationen.

MEN jag är inte en tillräcklig rolig, positiv utåtriktad person troligtvis, i och med vänners frånvaro.

Jag bär en hemlighet, jag bär ett svar en förklaring.
Men när ska jag kunna hinna & våga berätta för vissa
Då man många gånger inte ens hann få en chans?!

Jag vet att jag är en dålig vän, särskilt genom att jag har otroligt svårt att lova/ boka in besök
för jag vet aldrig vart jag befinner mig i mitt mående och Trötthet som så plötsligt kan bli så förlamande.
Vem orkar med en person som mig, som egentligen vill vara snäll, omtänksam person.
Vill visa, och försöka närvara och hjälpa, vara positiv hitta på trevliga saker.
Men kan glömma, Får av boka för att det av någon anledning tagit stop Fysiskt eller Psykiskt.

Jag börjar lämna ut mig mer och mer i min blogg, jag balanserar och överväger vad man ska berätta.

Detta inlägget ville jag få iväg av många olika anledningar,
*Dels min glädje, tacksamhet över det lilla.
*Att söka andra som ofta behöver vara i kontakt med vården, eller de som får göra ett kors i taket 1 gång om året om de råkar behöva komma till vårdcentral. Som inte kan, eller vill försöka förstå.
*Att kortfattat få berätta lite om tösen, och dagliga medicineringar
*Försäkringskassans jakt på likanade fall som mig. (men jag är inte drabbad)
*Försöka öka förståelsen till att man/ jag är & blir trött fort och för minsta lilla
*En frågeställare, hur man har tänkt att man ska kunna klara av att arbeta, Lyckas behålla en anställning med såpass mycket frånvaro?! Skulle du som arbetsgivare anställt mig?! Hade DU kunnat bortse från min frånvaro och se till vad jag tillföra på arbetet?!



Nu har klockan hunnit bli 01:48, behöver man egentid så blir det på natten då jag behöver sömnen allra bäst.

VILL INTE!!!

Jag vill inte att morgon dagen skall komma.
Jag vill inte att det skall vara verklighet,
Jag vill kunna få bli GRAVID

Min Gyn läkare ringde på förmiddagen, han sa att jag var andra personen ut att bli opererad i morgon, trodde att operation skulle bli runt 10-tiden.

När klockan är 14.0o ringer jag vårdavdelningen som avtalat de säger att jag ska vara hos dem redan 06:30, då operationen ska bli klockan 07.00 (runt 7)

Fick panik,
1: Dagis är stängt så tidigt som klockan 6, och vem skulle kunna passa dottern så tidigt
2: Hunden

Klockan 20.00 tar jag mod och ringer en som jag inte träffar så direkt utan lärt känna på annat håll. Hon var så gullig och skulle ta emot dottern runt 05:50 i morgon.

Grannen som hjälpt oss under veckan, och förövrigt med träning med honom, ställde upp och tog Charlie redan i kväll. Super go familj

Vi har frågat svärföräldrarna men de kunde inte.
Min man eller jag kommer tidigt i morgon få ringa dagis och säga att en annan kommer och lämnar dottern i morgon. Så får vi se vem som kan hämta henne, men vi hoppas och tror ju att de är min man som hämtar henne.

Undrar när mitt rätta inre jag, kommer fram.
När mina känslor får släppas ut i tårar.

Det här är egentligen mer än vad jag orkar med psykiskt just nu.

Jag känner så mycket,
känslor och tankar som inte kommer ur i skrift nu.

Nu ska jag försöka ta det lugnt se lite på Tv, ta en insomningstablett och en Lugnande..
Allt för att livet ska få vara så lugnt inom mig som det bara går.

usch är bara så ledsen

Lilla Ängel -Till mitt älskade barn

Jag minns den dagen då du föddes

och hur jag höll dig i min famn

Jag minns din doft och hur din hud var varm

och det jag kände var så starkt.

En liten ängel kom till mig

och all min längtan blev verklighet

Jag vill vara här för dig

Min lilla ängel en dröm har blivit sann

jag finns intill dig och jag håller din hand

Känn ingen rädsla jag finns ju här om natten

För dig, lilla ängel du betyder allt för mig.

Du ligger här bredvid och jag vill att du ska veta

Jag skall aldrig nånsin lämna dig

Du kan vara trygg hos mig.

För den mening som du ger mitt liv

För all den kärlek som jag känner nu

Du betyder allt för mig.

För den mening som du gett mitt liv

För all den kärlek som jag känner nu

Du betyder allt för mig.

Ditt lilla leende, gör det så underbart

Att få vakna varje dag

Att få känna hur jag älskar dig

Min lilla ängel

*Texten lånad.