funderingar

Så har det funnit bli helg igen, veckan har gått undan..
Har fått tid till Spirometri undersökning i nästa vecka, det skulle ta ca en timme sa hon.

I helgen har jag väl en del tankar på vad som skulle vart trevligt att hitta på med,
men även en del måsten.

Jag blev i Onsdags även tillfrågad om jag kunde ställa upp på en ny borta match igen...
(var på en innan jag hamnade på hjärtintensiven)
Har avvaktat och svarat honom, igår mötte jag på hans fru då jag och en annan skulle träna de små..
Sa som det var att jag vill avvakta tills idag fredag att lämna besked.
På Boll träningen igår, så sparkade jag en boll då det var det barnen skulle göra.
Tjooho vad det högg till av smärta i låret, hade rätt ont efteråt.
På kvällen blev det gel och massage och värme på låret.
Idag känns det bättre att gå.

Tanken var den att jag skulle pröva min kropp på en match till, för kroppen, hjärtat, andningen
ska inte bli konstig för att jag springer lite. Och om jag skulle ha samma problem som sist så
kanske läkarna skulle veta mer...
Men så har jag låret, och frågan är om mitt lår klarar en match.

Andningen blev bättre i går eftermiddag och inte samma tyngd känsla, ansträngdheten kändes inte lika illa som innan.

Kanske är de dum tanke, samtidigt som jag vet att jag inte hade livshotande tillstånd då jag skrev ut mig. Sen vill jag kunna få röra mig utan att bli dålig. Jag vill "njuta" av de dagar då jag känner att jag klarar allt bättre än vad jag gör vissa dagar, då jag knappt kan öppna en mjölk paket.. I onsdags krävdes det två händer att bara få upp en läsk i en burk 33cl. Att öppna den var projekt för sig.. hålla buken mellan skorna och använda båda händerna på att ens få öppnat burken.

Får dåligt samvete om jag inte ställer upp då jag vet att de är för få spelare och att det är rejält tungt att inte ha avbytare på en 90 minuters match.
Förra matchen mötte vi A-lag.
Dessa det är match emot idag, går det mycket bra för...

Jag får se hur dagen utvecklas och mitt mående.

"Skyndsamt som möjligt"

De är så kallt så jag gråter av att mina händer och fötter gör så ONT!
Varför måste de vara så kallt för?
Iofs så kan mitt långfinger även om jag är inne,
förvandlas till att bli helt vit.
och göra ont.
Lika så fötterna kan göra så ont, och ändra till olika färger.
Men då det blir så, kan jag inget hålla eller greppa.

Idag ska jag hämta hem dottern vid 12,
För att sen är det dags för den vanliga kontrollen varje månad på henne.
Vikt, längd, astma & mage.

Efter det är det jag som skall till Tandhygnisten.

Idag är det 9 dagar sedan jag mailade i väg ansökan till Chefen på Familje förvaltningen.
10 dagar sedan jag pratade med Social sekreterare,
9 dagar sedan Social sekreterare skickade över ärendet till honom.

Inget samtal, inget mail, inget brev -INGENTING!

Idag mailade jag i väg 3 stycken mail till honom igen!

Annandag Jul

Året närmar sig sitt slut, Julen är över och nu längtar jag efter att ta bort allt jul pill.
Tösens klappar är öppnade, en del är lekt med andra samlades på hög.
I morse kom min man hem med en 32tums Tv, som jag/Vi kan ha i vårt sovrum.
Han hade naturligtvis köpt en sak till sig med.

Jag har inte känt mig riktigt på topp sen efter jag var på Vårdcentralen och fick Kåvepenin.
Har inte ont som då, men trött hängig, förkyld, täppt i näsan. med mera.
Min far hade sökt mig igår, men jag sms.a tillbaka att så som vi mådde igår så kommer vi inte orka.
Vi kom F.ö hem strax efter halv fem på natten till den tjugofemte december, efter vart hos svärföräldrarna och firat. De resulterade i att vi inte körde alla dessa milen till honom för att äta middag och sova över där en natt.

Dagen idag har vi spenderat inomhus, dels av tröttheten, regnet, slask samt dotterns astma triggas igång mer av detta vädret. Jag mår inte riktigt bra.

Innan tösen somnade i kväll hade hon väldigt ont i huvudet. Då jag för en stund sedan tog upp henne för att gå på toaletten, har hon feber. Så vi får hoppas det är borta tills i morgon, då vi har planerat att åka iväg och titta runt lite grand.

Nyår kommer vi sitta hemma, troligtvis ensamma.

Jag har en uppgift som jag hade behövt gjort sen en tid tillbaka,
att kopiera alla mina bilder ect. För att rensa hela datorn ifrån onödigt utrymme.
Hade förövrigt inte tackat nej till den Laptop de säljer ut nu på (tror) det är på expert.

Nej nu är jag så trött. Tösen ligger bredvid mig i vår säng och är vaken. Där uppe sitter min man och kollar på en film som jag har spelat in på en av alla våra dvd apparater..
Vi hade tänkt att hyrt en film idag, rättare sagt 2 st
Men naturligtvis var de uthyrda.

Känns inte alls som om det vore Lördag idag..

ha de gott

Dan före dan, före dopparedagen

vaknade morse illamående som bara den, var beredd på att jag skulle behöva kräkas igen.
Somnade om och klarade mig ifrån det.
huvudet bultade, ont i käken, ont på kinden, ovanför ögonbrynet.
Bultade i huvudet, frusen.

Fick lämnat tösen. Intagit värktablett nässpray men värken la sig inte ändå.
Ringde Vårdcentralen och fick tid.
Hämtade tösen, hittade en buss som gick in till staden.
Snön började vräka ner igen.
40 minuters tur med bussen så var vi på stationen.
Sen dra tösen upp till VC.
Kom in direkt. och var ute efter 5 minuter.
Recept 6tabletter om dagen i sjudagar.

Vår ena kisse har inte kommit hem, hon följde med mig och hunden ut tidigare idag, men även fast vi vart ute ett par gånger så kommer hon inte.
De knyter sig i magen.

Idag fick jag träffat den vän som jag så gärna hade velat göra innan julafton.
Skit var bara de att jag mådde så pissigt.

Mannen hämtade oss hemma hos henne. jag var så slut.

Nu ska jag natta dottern och ta de sista Antibiotika tabletterna för dagen.

Imorgon är en dag som är skönt att fått passera.
Dagen för 1 år sedan som telefon samtalet från läkaren som " frisk förklarade" mig efter Methotrexate behandlingen.

Nu hoppas jag att Kissen kommer hem, så jag inte behöver vara orolig.

Helgen

Söndag morgon hade tösen endast 36.8 så det blev kalas i allafall.Mannen körde in dit, på vägen fick jag sms att någon av oss var tvungna att vara med där,
så sa jag åt gubben min att sitta där.
Så jag stack till Shopping center och handlade.

Men tyvärr hann jag inte med något varken till min man eller mig.
Utan bara till dottern och Djuren. Samt det sista paketet till Julklapps leken.



På lördagen lämnade vi ju in den ena bilen på lagning, och idag Måndag kväll har gubben inte ringt ännu.
Det handikappande att jag inte kan ta mig någonstans!
För mannen får ju ta min bil till jobbet.

Lämnade tösen på dagis, trodde de skulle vara ute dag i dag så jag packade på underställ, de vanliga kläderna. Didriksson stället. För att komma till ett mörklagt dagis, av att de bara ska vara på dagis idag. Suck allt jobb.

Sen blev det en promenad med hunden
Idag hade jag inte glömt att smörja in mina fötter och händer och mycket noga mina tummar!
(Kärlvidgande salva)


Sen hem i garaget städa och sortera så mycket jag orkade. Sen var det istort sett dags att gå ut med hunden igen, lämna honom och hämta på dagis.
Och kommer då på att jag har glömt att äta frukost!
Huvudvärken, illamående, värk ifrån axel, nacken sattes igång.

Små sur tös, för att jag glömt pulkan hemma.
Hem för att äta smörgås.

Ja tjena!

Upp kom det igen, och 2 olika värktabletter hann jag stoppa i mig en stund innan.
frusen och de gjorde så ont.

Tösen var gullig & hämtade en spy påse till mig hihi.. Om jag skulle råka kräkas igen.



Min man fick jobbet att laga middag, tömma diskmaskinen och fylla den igen.
Så i morgon ska jag försöka om allt är bra med mig att dammsuga, skura bubbelbadkaret, handfat & toaletterna.


Fått ringa de på Volvo kort idag då vår faktura inte har kommit.

Så de skickar ut en kopia på räkningen till oss.



Imorgon är sista dagen på dagis, och hon börjar igen den tolfte januari tvåtusentio.

Samma dag som jag ska in på röntgen.


Jag har en vän som jag så innerligt skulle vilja träffat innan julafton, men vet inte hur jag ska lyckas ta mig till henne. Och om hon ens hade haft tid?!


Min Pappa sms:ade mig och frågade om vi kom upp till dem den tjugosjätte december på Kalkon middag. Men svarade som så att: Jag vet inte om jag orkar! Och de är det svaret de flesta får på många frågor. Men köra alla dessa milen för äta kalkonmiddag, Ja men träffa de andra, de hade väl vart trevligt?! Jo, det kunde vara trevligt. Men bara vissa av dem. Jag kan inte råda över hur det är. Sen har jag inte mage att köra de milen till honom och sen strunta i min mamma och de två syskonen där. Sen tror jag även att min storasyster gärna hade velat haft besök med.

Men för mig innebär det stress och ångest.
Jag behöver finna det som ger mig inre ro, som är avkopplande.
Hur kunde jag bli sån här som inte ser fram emot saker, träffa sin egna familj, med alla dess inblandade, på samma sätt som tidigare?!

Jag har inte köpt en endaste julklapp till någon annan än till mitt barn, mina djur samt till Julklapps leken.

Lusten? Glädjen?!



Kommer vi inte upp, och om inte Pappa och min ena av alla systrar kommer ner. Så kommer vi inte ses förens i mitten av maj. Tack gode gud att vi kommer ha eget rum. Och hoppas det inte kommer att ligga vägg i vägg.

Alla de andra i min familj var det väldigt längesedan vi sågs av många olika anledningar.

Men jag valde lämna mitt liv där uppe, fick ett nytt och förlorade mer eller mindre allt som jag hade. Så det som jag har inom huset fyraväggar, värderar jag så högt. Och orkar inte min hälsa att åka iväg nu i Jul, så får de andra ta det helt enkelt.



De är rätt intensivt fram till i slutet av Mars. Inte bara hälsa utan,
En del som fyller både femma och nolla tvåtusentio.
Var av min mamma fyller femma i slutet av Januari,
då funderar jag på att köra uppåt, uppvakta på något sätt.

Så på 3 månader är det i allafall minst 7 födelsedagar.
I helgen har jag ju avnjutit ett par filmer :-)



Nej nu ska jag låna ut min data till min gubbe.
Själv ska jag vila, och hoppas att dottern inte vaknar av sin hosta

God natt! Nu är min klocka slagen 21:46

Feber

Så vaknade tösen runt 00.30 idag gnällig. Ville ha hjälp upp på toaletten, säger hon fryser så.
tar tempen och feber igen.

Hoppas den är försvunnen tills vi vaknar i morgon, för hon är äntligen bjuden på ett Födelsedags kalas på ett speciellt ställe, där barnen kan leka, studsa och hoppa omkring.

Men tror inte vi har sån tur, i och med att hon har gnällt över både öra och hals.
Och vaknade natten till Lördag med ont i Örat.
Hoppas kan man alltid göra.


Här fortsätter det snöa, och vet inte om jag sett ut någon gång idag då det inte har snöat.

Nu på kvällen har vi sett andra filmen av Stig Larsson. Mycket bra film, så nu väntar jag jag uppföljaren :-)

Nu är klockan 00:58 slagen

go natt

16:e December

Idag har tösen, hunden & jag vart ute och åkt pulka. Fikat med Lussebullar, Pepparkakor och Julmust.

Här fortsätter det snöa till och från, och lite mer i skrivande stund.
Nyligen kom min man hem, efter vart borta i nästan 15 timmar på jobb.

Hoppas på att kunna somna tidigt idag, då det blir en lite krävande dag i morgon.
Lämna tösen i tid, ut med hunden.
För att sen ha 1-2 timmars möte hemma.
Sen på eftermiddagen är det dags för både barn habiliteringen samt att träffa Barn läkaren.

har inte gjort min uppgift, helt ut som Sjukgymnasten bad mig om.
Att för varje gång tösen hade ont, att skriva ner tidpunkt, vart de satt, hur länge de varade etc.
Tror jag slutade föra anteckningar runt då hon var sjuk nu sist och var på Vårdcentralen.
Idag vaknade hon med "lätt" feber. 38.1
och efter vilat i en timme 38.4

Vi får helt enkelt se vad tempen visar i morgon. Men jag måste få den lilla tiden efter mitt möte och innan hon ska hämtas för mig själv!

Jag hoppas och vill så gärna få fram en ansökad om utökad barnomsorg i förtid, så de inget kan säga att jag är ute för sent.

Snart blir min lilla tös 5 hela år. Herre gud! Snälla dra tillbaka tiden lite.

Nu ska jag ta och prata lite med gubben och se om jag orkar och hinner slå in lite Julklappar.

Snälla rar söte Tomte, om du nu läser detta så önskar jag mig följande saker:
*Att vi i min familj som kan framföra eller inte har den förmågan att ge uttryck för inretrötthet och sorgsenhet, oro, ängslan skall få kunna känna ett mer inre lugn.

*Att min tös Operation kommer att gå fint, och stillsamt där.
*Att jag kommer klara av utmaningarna att inte gå upp i för mycket varv, så att stressen leder mig vilse och tappar mitt rätta jag.
*Att min operation kommer att gå bra, att operations teknik som är planerad kommer att fungera, att inga blödningar eller annat kommer att tillstöta, samt patologens svar blir bra!
*Att Förskola, Kommun kommer kunna tillgodo se vårt barns behov samt mina, under en tid.
*Att vi kanske kan starta upp vår resa, som vi fick avbryta.
*Att min kraft & intresset för träningen med hunden kommer att gå bra och finnas där
*Att mina nära och kära kommer att få ha hälsan, och så mycket medgång i sina liv under året.
*Att jag finner det jag vill önskar och tror på
*Samt att jag finner sanningen.

Om att söka, och hitta de lilla. Att Finna

Kanske lite sjukt inlägg,

Men för mig, för oss är vi så glada över hur lite jag behövt gå igenom detta året (hehe året är dock inte slut än) Men om vi summerar lite, och inte räknar in alla Sjukhusbesök som jag har gjort har jag bara i år gjort, gått igenom

Dragit en Visdomstand.
Lapptest
Satt in ett rör i örat, snabba varianten som brännde - knastrade gjorde ont att sätta in.
HSG Röntgen av äggledaren
Hormon utredning samt samla urin i 48 timmar. Dexametason hämnings test. (Binjuren)
Opererade bort sista äggledaren.
CT Röntgen
Röntgen över Höfter och fötter.
Olika diagnoser på min hälsa.
CT Röntgen av Binjurar
Förlorade min katt
PET/CT Röntgen undersökning (radioaktivt ämne insprutat)
Bekräftat Binjuren vuxit
Hamnade på neurologen akut, inlagd 10 dagar.
Fick bekräftat de inte går att göra något åt mitt öra, utan min viktnedgång har orsakat att jag har de problemen med öronen, med Lock. Samt bekräftat att jag inte hör (uppfattar vad människor säger) lika bra som man ska/ beräknas göra i min ålder. Inget som man ändå inget kan göra något åt, utan lära sig leva med.

Jag har besökt/pratat med läkare,
behandling, undersökning, inlagd, hittills: 129 dagar/gånger.
(Hittills har jag 5 besök kvar i år)


Så det är ta mig tusan Tummen UPP.
Så lite som jag behövt gå igenom i år :-)

Får jag lov att klaga över att livet, tillvaron i livet inte känns så jätte upplyftande?!
Om jag kommer med att bara haft de vanliga, till att i 3års tid vart så otroligt mycket opererad och behövt träffa läkare och rehabilitering


Tösens Hälsa:
Vart inlagd vid 2 tillfällen i år totalt 17 dagar.
Träffat Kirurg och uppsatt på Operation
Så hon har träffat sjukvården 36 gånger.
Och har 2 inbokade besök kvar i år.
Sen orkar jag inte dra upp allt som vart med henne och undersökningar.
Sen daglig medicinering.

Så om vi då tittar på mina besök & undersökningar = 134 st
Sen har jag ju vart inlagd med tösen dessa 17 gånger.
Jag har vart med henne alla gångerna utan 1 besök så
134 + 35 = 169 Dagar.
Då har jag ju inte räknat in alla de dagar hon har vart sjuk!.

SÅ frågan är hur andra som är i liknande situation, hanterar allt?!

Hur skulle den person som inte är i närheten av att vara sjuk,
hantera och göra i dessa lägen?!

Hur skulle man kunna sköta ett arbete med att vara i den "enkla" situation som jag/vi är i,
(i jämförelse med alla andra människor som har det så mycket svårare)
Jag söker andra som mer eller mindre lever ett liv genom att vistas och tvunget vara i kontakt med vården
oavsett som det rör hela familjen, dig själv, eller ditt/dina barn.

Allt som vart och är stressar upp mig oerhört, resulterar i en enorm glömska, huvudvärk, tankspriddhet, tidvis knappt kan sova, för jag inte vet hur jag ska hinna med allt, till att falla i perioder där allt rasar samman och jag är så trött och åter trött. De perioder resulterar i att då jag är som tröttast bli, falla i depressivt tillstånd, där jag bara behöver lägga mig att sova från det barnet somnar, jaga i all sömn jag kan få tills något plötsligt vänder, eller vaknar upp en dag och fann en ljusglimt, en liten sak, ett samtal någon eller något som gav mig en inre glädje för stunden.
Det är då jag lägger i högsta växel, för att söka och göra allt för att hitta de positiva bitarna i livet och hittar glädjen igen, meningen, orken, motivationen.

MEN jag är inte en tillräcklig rolig, positiv utåtriktad person troligtvis, i och med vänners frånvaro.

Jag bär en hemlighet, jag bär ett svar en förklaring.
Men när ska jag kunna hinna & våga berätta för vissa
Då man många gånger inte ens hann få en chans?!

Jag vet att jag är en dålig vän, särskilt genom att jag har otroligt svårt att lova/ boka in besök
för jag vet aldrig vart jag befinner mig i mitt mående och Trötthet som så plötsligt kan bli så förlamande.
Vem orkar med en person som mig, som egentligen vill vara snäll, omtänksam person.
Vill visa, och försöka närvara och hjälpa, vara positiv hitta på trevliga saker.
Men kan glömma, Får av boka för att det av någon anledning tagit stop Fysiskt eller Psykiskt.

Jag börjar lämna ut mig mer och mer i min blogg, jag balanserar och överväger vad man ska berätta.

Detta inlägget ville jag få iväg av många olika anledningar,
*Dels min glädje, tacksamhet över det lilla.
*Att söka andra som ofta behöver vara i kontakt med vården, eller de som får göra ett kors i taket 1 gång om året om de råkar behöva komma till vårdcentral. Som inte kan, eller vill försöka förstå.
*Att kortfattat få berätta lite om tösen, och dagliga medicineringar
*Försäkringskassans jakt på likanade fall som mig. (men jag är inte drabbad)
*Försöka öka förståelsen till att man/ jag är & blir trött fort och för minsta lilla
*En frågeställare, hur man har tänkt att man ska kunna klara av att arbeta, Lyckas behålla en anställning med såpass mycket frånvaro?! Skulle du som arbetsgivare anställt mig?! Hade DU kunnat bortse från min frånvaro och se till vad jag tillföra på arbetet?!



Nu har klockan hunnit bli 01:48, behöver man egentid så blir det på natten då jag behöver sömnen allra bäst.

Blandade känslor

Idag ringde min gyn läkare.
Han är så otroligt bra, omtänksam
och försöker verkligen hjälpa mig så gott som det går.
Lyssnar på mig, lyssnar på det jag önskar, svarar så gott han kan på allt jag undrar.
Och han är mån om hur jag mår,
och hur allt går med min binjure.

Vi har ialla fall bestämt att jag ska på undersökning hos honom, för koll att jag inte har några cystor på mina äggstockar, och eventuellt ta upp behandling med Metformin. Då mina cyklar blir längre o längre igen.
Denna gång kom mensen på dag 40!
Mådde inte bra, magen uppsvälld, brösten gjorde ont, och hade så ont på äggstockarna.
Och jag sökte gyn kliniken, men kom aldrig fram den dagen fick jag nog.
Men på eftermiddagen kom mensen äntligen igång, och försökt låta bli att tänka, på att de känns i mina äggstockar ännu.

Hade vid sista kontroll 1 äggblåsa på ena äggstock och 2 st äggblåsor på den andra.

Efter läkaren samtal, grät jag en stund. Blev så rörd över att det finns en läkare som bryr sig, som ringer mig, som frågar hur jag har det och hur jag mår. Som jag känner försöker göra det han kan för mig för att jag ska få må så bra som möjligt!

Hur, eller vad skulle jag kunna göra för att få visa min tacksamhet.
Mer än att jag sagt åt honom så många gånger, kramat om honom och tackat.

Tänk att ett sånt bra bemötande, den känslan att få känna sig så trygg, förstådd kan på något sätt få en att må och känna sig lite "tröstad".

Kanske skulle jag skicka en Nalle med ett plåster på..
~~~~~~

I Morgon ska dottern till Sjukhuset, har mailat till läkaren så hon är förberedd på problemen, funderingarna vi föräldrar har.
Ska bli intressant att se hur hon hanterar och bemöter våra frågor, och funderar på att spela in hela samtalet/besöket med henne. (vilket jag har rättigheter till att göra)

För övrigt är jag irriterad, besviken på Barnomsorgen och dess regler.
Vilket ställer till en del bekymmer då man varken får ändra tiden, typ flytta tiden kanske en timma, eller 2. Och inte heller byta någon dag.
Detta fick jag reda på att det blivit mer stränga regler i Tisdags.
Men i förra veckan var det andra regler.
Så nu får väl min tös följa med på mina behandlingar, läkar besök, undersökningar med mera.
Jag försker alltid lägga in mina läkar tider anpassad till barnomsorgs tiderna, men hela sjukvården kan inte heller alltid anpassa sig till barnomsorgs tiderna!

Så hur jag ska göra på Onsdag vet jag inte, då jag ska till Endokrin/sarkom kirurgiska kliniken.

så över till Hund träningen.



Gårdagen,
Allmänlydnads passet.
Var på rätt dåligt humör innan jag kom
hade sådan fruktansvärd värk i kroppen
stressad som alltid, även fast jag var på plats 30 min innan start.
Men människor, andra hundar, prestera med mera ökar min stress.
Valde då ta med min lilla familj, för att titta på.
Det börjar relativt bra, vi närmar oss slutet av kursens avslut.
Nu har vi totalt 2 gånger kvar att träffas, de innebär endast 1 gång kvar att träna tillsammans innan provet.
De hände en sak på plan.
Som blev en varning.
Då det är hett ämne så tar jag inte upp incidenten.
Mer än att till min instruktör jag svarar: Jag gör som jag lärt. Du gör så, Du sagt åt mig göra så.
Tror ni han ger mig ett bra svar?
-Gör aldrig om det!

Innan vi kör hem frågar jag vad ska jag göra nästa gång?!
Hans svar, om vad jag ska göra, är emot vad han innan sagt åt mig att INTE göra.

Så vad fan är rätt vad är fel?!

Vart någonstans om inte på kurs, utbildning, hos en instruktör ska jag kunna få rätta råd, tips och hjälp?!

Om min Instruktör, Kurs ledaren lär ut saker till mig, där detta fallet handlar om,
Så Varför vågar då inte instruktören stå för sina "metoder"?.
Hittar inte rätta ordet, i skrivande stund.

Annars gick min träning rätt bra, och klarade vissa moment som andra inte lyckades med!
Bland annat att sätta honom, stanna kvar, gå iväg en bit. Och då han var halv vägs mot mig gav jag kommandot "STANNA" han stannade på studs, sen kom och en massa beröm och en korvbit. Fick högt och tydligt beröm ifrån en annan kursdeltagare och instruktören
Så det kändes bara YES!!!!
De andra kursarna verkar ha svårt att ge beröm.
Min hund var den som de andra väntade på.
Men i och med att jag ville att hunden var fokuserad på MIG, lyssna på mig, och strunta i alla andra 2 & 4 benta.
Så resulterade min extra minut att jag och min hund Lyckades genomföra detta!
Det lever jag på just nu!

Medans jag var så otroligt Ledsen, rädd och arg på instruktören och det som skedde.