Blandade känslor

Idag ringde min gyn läkare.
Han är så otroligt bra, omtänksam
och försöker verkligen hjälpa mig så gott som det går.
Lyssnar på mig, lyssnar på det jag önskar, svarar så gott han kan på allt jag undrar.
Och han är mån om hur jag mår,
och hur allt går med min binjure.

Vi har ialla fall bestämt att jag ska på undersökning hos honom, för koll att jag inte har några cystor på mina äggstockar, och eventuellt ta upp behandling med Metformin. Då mina cyklar blir längre o längre igen.
Denna gång kom mensen på dag 40!
Mådde inte bra, magen uppsvälld, brösten gjorde ont, och hade så ont på äggstockarna.
Och jag sökte gyn kliniken, men kom aldrig fram den dagen fick jag nog.
Men på eftermiddagen kom mensen äntligen igång, och försökt låta bli att tänka, på att de känns i mina äggstockar ännu.

Hade vid sista kontroll 1 äggblåsa på ena äggstock och 2 st äggblåsor på den andra.

Efter läkaren samtal, grät jag en stund. Blev så rörd över att det finns en läkare som bryr sig, som ringer mig, som frågar hur jag har det och hur jag mår. Som jag känner försöker göra det han kan för mig för att jag ska få må så bra som möjligt!

Hur, eller vad skulle jag kunna göra för att få visa min tacksamhet.
Mer än att jag sagt åt honom så många gånger, kramat om honom och tackat.

Tänk att ett sånt bra bemötande, den känslan att få känna sig så trygg, förstådd kan på något sätt få en att må och känna sig lite "tröstad".

Kanske skulle jag skicka en Nalle med ett plåster på..
~~~~~~

I Morgon ska dottern till Sjukhuset, har mailat till läkaren så hon är förberedd på problemen, funderingarna vi föräldrar har.
Ska bli intressant att se hur hon hanterar och bemöter våra frågor, och funderar på att spela in hela samtalet/besöket med henne. (vilket jag har rättigheter till att göra)

För övrigt är jag irriterad, besviken på Barnomsorgen och dess regler.
Vilket ställer till en del bekymmer då man varken får ändra tiden, typ flytta tiden kanske en timma, eller 2. Och inte heller byta någon dag.
Detta fick jag reda på att det blivit mer stränga regler i Tisdags.
Men i förra veckan var det andra regler.
Så nu får väl min tös följa med på mina behandlingar, läkar besök, undersökningar med mera.
Jag försker alltid lägga in mina läkar tider anpassad till barnomsorgs tiderna, men hela sjukvården kan inte heller alltid anpassa sig till barnomsorgs tiderna!

Så hur jag ska göra på Onsdag vet jag inte, då jag ska till Endokrin/sarkom kirurgiska kliniken.

så över till Hund träningen.



Gårdagen,
Allmänlydnads passet.
Var på rätt dåligt humör innan jag kom
hade sådan fruktansvärd värk i kroppen
stressad som alltid, även fast jag var på plats 30 min innan start.
Men människor, andra hundar, prestera med mera ökar min stress.
Valde då ta med min lilla familj, för att titta på.
Det börjar relativt bra, vi närmar oss slutet av kursens avslut.
Nu har vi totalt 2 gånger kvar att träffas, de innebär endast 1 gång kvar att träna tillsammans innan provet.
De hände en sak på plan.
Som blev en varning.
Då det är hett ämne så tar jag inte upp incidenten.
Mer än att till min instruktör jag svarar: Jag gör som jag lärt. Du gör så, Du sagt åt mig göra så.
Tror ni han ger mig ett bra svar?
-Gör aldrig om det!

Innan vi kör hem frågar jag vad ska jag göra nästa gång?!
Hans svar, om vad jag ska göra, är emot vad han innan sagt åt mig att INTE göra.

Så vad fan är rätt vad är fel?!

Vart någonstans om inte på kurs, utbildning, hos en instruktör ska jag kunna få rätta råd, tips och hjälp?!

Om min Instruktör, Kurs ledaren lär ut saker till mig, där detta fallet handlar om,
Så Varför vågar då inte instruktören stå för sina "metoder"?.
Hittar inte rätta ordet, i skrivande stund.

Annars gick min träning rätt bra, och klarade vissa moment som andra inte lyckades med!
Bland annat att sätta honom, stanna kvar, gå iväg en bit. Och då han var halv vägs mot mig gav jag kommandot "STANNA" han stannade på studs, sen kom och en massa beröm och en korvbit. Fick högt och tydligt beröm ifrån en annan kursdeltagare och instruktören
Så det kändes bara YES!!!!
De andra kursarna verkar ha svårt att ge beröm.
Min hund var den som de andra väntade på.
Men i och med att jag ville att hunden var fokuserad på MIG, lyssna på mig, och strunta i alla andra 2 & 4 benta.
Så resulterade min extra minut att jag och min hund Lyckades genomföra detta!
Det lever jag på just nu!

Medans jag var så otroligt Ledsen, rädd och arg på instruktören och det som skedde.

väntar

Dagens samtal med Sjukhuset fick mig att tappa all energi.
Alla steg som jag tagit idag, har vart så oerhört tunga.


Jag blir förbannad på denna sjukvård som inte har mer resurser och utrustningar inom tumör/cancer området.


Jag ska snart in på en ny undersökning/röntgen som kostar uppmot 20.000kr
De på detta sjukhus, har mellan 2-4 veckors väntetid. I Alla fall 14dagar som man får vänta.
Enligt hon jag pratade med idag, sa att undersökningstiden tar ca 3 timmar. Men inte på någon sida står det att det ska ta så lång tid..


Och i vårt underbara land, verkar det som om det endast finns 6 st sådana här apparater i hela Sverige!

Ska även bli kallad till läkare..

Lusten, orken Kraften att bry mig om vissa saker *poff bortblåsta*
Men försöker att klara av vissa av sakerna, för att få tiden att gå.
Men att i morgon på morgonens kurs, komma dit och knappt kunnat träna något med hunden, och inte förstått all teori i boken, gör att jag får mer ångest,
att inte orka, att inte klara av, att inte förstå, att vara så fruktansvärt trött som jag är..
Sen att inte kanske klara av uppgifterna med hunden, och bara se alla mina mislyckanden..
Jag får inte ge upp de nu. Jag ska försöka göra mitt bästa i att orka, och klara av 7 månaders killen..
Idag har han i stort sett bara skällt för allt då vi är inne, men bättre då vi vart ute på promenader.
Varje skall, är ett tecken bekräftelse på ett jävla misslyckande..

har vart arg, irriterad och en j*vla ragata har jag vart idag.

Skrivandet slut?Stygn borttagning

*Då storken sviker*

Igår Fredag 26 Juni,
var det dags att ta bort stygnen hos distriktsköterskan.
Men ärret i naveln, tejpade hon 3 sådan små plåster över ärret.
Och sen på sådan plåster man får efter operationen

Så på Måndag skulle jag kunna ta bort det hela.

Jag har tyvärr inte orkat att skriva, då det tagit ut sig på olika sätt psykiskt och fysiskt.
Jag har i stortsett vart sömnlös sen Natten mellan 20/21 juni
och tills idag.

Natten till idag tog jag mig en sömntablett,
Men inte först när klockan var 02.30. Men jag somnade efter 04 tiden i morse.


I Torsdags ringde även läkaren ifrån Medicin mottagningen angående mina prover på det dem tagit på mig, för min Binjure.
Så de prover var bra.
Det bestämdes att jag ska ta ett annat blodprov, och så skall jag på en ny CT röntgen av buk, för att kolla så att min Binjure inte har vuxit, överhuvudtaget.
Så nu håller vi tummarna att den inte har växt en endaste millimeter!!!




Har funderat lite runt mitt skrivande i denna bloggen, om vår längtan.
Om "Lilla Mini" som skull ha kommit, men som bara kom och försvann.

Men nu då?

Det kommer ju aldrig att finnas något hopp, dröm och önskan varje månad som det har gjort, har funnit möjligheter till.

Det kommer bara vara dött på den fronten.
Vad är min blogg då?

Jag vill gärna skriva, älta och dela med mig om det jag har vart med om..


Men vad är bloggen beredd på,
vad är mina läsare intresserade av att ta del av?
Jag har mycket i mitt bagage.

Kanske ska lilla mini få dö ut..
Dö ut,
Bli så tom som en stor del inom mig känner.


Jag skäms över mitt liv,
Över vad jag drömmde & trodde på som liten
Påväg upp i livet, och dess resa
Vad jag aldrig blev..
Det jag inte lyckades med.

Det finns mycket få saker som jag är stolt över, som jag har lyckats med.
Men dessa saker går att räkna på bara min ena hands 5 fingrar.

väntar

Ringde idag sjukhuset ang operations tid.
Där jag får besked att jag inte ska in på operation för ens den 18 Juni!

Jag bad dem skriva till min läkare, som är ledig hela denna veckan.
Men det är bestämt att operationen ska vara i Maj.

Har även blivit kallad till Medicin mottagningen och börjar utredningen för min Binjure till helgen.
Men första proven tas på Torsdag, och hämtar dunkar samtidigt då.

Var även på öra näsa hals mottagning igår och ska dit igen i alla fall 2 ggr till, först en undersökning hur bra jag kan syresätta mig med näsa, sen laser behandling för "näs täppa".



Har även bestämt mig att försöka våga visa min blogg mer då jag besöker andra, då jag ska försöka sluta skämmas över mig själv.
Och mitt misslyckande att inte kunna få de barn som vi önskar.

Fast min oduglighets stämpel lyser i min panna och trycker ner mig.