Om att söka, och hitta de lilla. Att Finna

Kanske lite sjukt inlägg,

Men för mig, för oss är vi så glada över hur lite jag behövt gå igenom detta året (hehe året är dock inte slut än) Men om vi summerar lite, och inte räknar in alla Sjukhusbesök som jag har gjort har jag bara i år gjort, gått igenom

Dragit en Visdomstand.
Lapptest
Satt in ett rör i örat, snabba varianten som brännde - knastrade gjorde ont att sätta in.
HSG Röntgen av äggledaren
Hormon utredning samt samla urin i 48 timmar. Dexametason hämnings test. (Binjuren)
Opererade bort sista äggledaren.
CT Röntgen
Röntgen över Höfter och fötter.
Olika diagnoser på min hälsa.
CT Röntgen av Binjurar
Förlorade min katt
PET/CT Röntgen undersökning (radioaktivt ämne insprutat)
Bekräftat Binjuren vuxit
Hamnade på neurologen akut, inlagd 10 dagar.
Fick bekräftat de inte går att göra något åt mitt öra, utan min viktnedgång har orsakat att jag har de problemen med öronen, med Lock. Samt bekräftat att jag inte hör (uppfattar vad människor säger) lika bra som man ska/ beräknas göra i min ålder. Inget som man ändå inget kan göra något åt, utan lära sig leva med.

Jag har besökt/pratat med läkare,
behandling, undersökning, inlagd, hittills: 129 dagar/gånger.
(Hittills har jag 5 besök kvar i år)


Så det är ta mig tusan Tummen UPP.
Så lite som jag behövt gå igenom i år :-)

Får jag lov att klaga över att livet, tillvaron i livet inte känns så jätte upplyftande?!
Om jag kommer med att bara haft de vanliga, till att i 3års tid vart så otroligt mycket opererad och behövt träffa läkare och rehabilitering


Tösens Hälsa:
Vart inlagd vid 2 tillfällen i år totalt 17 dagar.
Träffat Kirurg och uppsatt på Operation
Så hon har träffat sjukvården 36 gånger.
Och har 2 inbokade besök kvar i år.
Sen orkar jag inte dra upp allt som vart med henne och undersökningar.
Sen daglig medicinering.

Så om vi då tittar på mina besök & undersökningar = 134 st
Sen har jag ju vart inlagd med tösen dessa 17 gånger.
Jag har vart med henne alla gångerna utan 1 besök så
134 + 35 = 169 Dagar.
Då har jag ju inte räknat in alla de dagar hon har vart sjuk!.

SÅ frågan är hur andra som är i liknande situation, hanterar allt?!

Hur skulle den person som inte är i närheten av att vara sjuk,
hantera och göra i dessa lägen?!

Hur skulle man kunna sköta ett arbete med att vara i den "enkla" situation som jag/vi är i,
(i jämförelse med alla andra människor som har det så mycket svårare)
Jag söker andra som mer eller mindre lever ett liv genom att vistas och tvunget vara i kontakt med vården
oavsett som det rör hela familjen, dig själv, eller ditt/dina barn.

Allt som vart och är stressar upp mig oerhört, resulterar i en enorm glömska, huvudvärk, tankspriddhet, tidvis knappt kan sova, för jag inte vet hur jag ska hinna med allt, till att falla i perioder där allt rasar samman och jag är så trött och åter trött. De perioder resulterar i att då jag är som tröttast bli, falla i depressivt tillstånd, där jag bara behöver lägga mig att sova från det barnet somnar, jaga i all sömn jag kan få tills något plötsligt vänder, eller vaknar upp en dag och fann en ljusglimt, en liten sak, ett samtal någon eller något som gav mig en inre glädje för stunden.
Det är då jag lägger i högsta växel, för att söka och göra allt för att hitta de positiva bitarna i livet och hittar glädjen igen, meningen, orken, motivationen.

MEN jag är inte en tillräcklig rolig, positiv utåtriktad person troligtvis, i och med vänners frånvaro.

Jag bär en hemlighet, jag bär ett svar en förklaring.
Men när ska jag kunna hinna & våga berätta för vissa
Då man många gånger inte ens hann få en chans?!

Jag vet att jag är en dålig vän, särskilt genom att jag har otroligt svårt att lova/ boka in besök
för jag vet aldrig vart jag befinner mig i mitt mående och Trötthet som så plötsligt kan bli så förlamande.
Vem orkar med en person som mig, som egentligen vill vara snäll, omtänksam person.
Vill visa, och försöka närvara och hjälpa, vara positiv hitta på trevliga saker.
Men kan glömma, Får av boka för att det av någon anledning tagit stop Fysiskt eller Psykiskt.

Jag börjar lämna ut mig mer och mer i min blogg, jag balanserar och överväger vad man ska berätta.

Detta inlägget ville jag få iväg av många olika anledningar,
*Dels min glädje, tacksamhet över det lilla.
*Att söka andra som ofta behöver vara i kontakt med vården, eller de som får göra ett kors i taket 1 gång om året om de råkar behöva komma till vårdcentral. Som inte kan, eller vill försöka förstå.
*Att kortfattat få berätta lite om tösen, och dagliga medicineringar
*Försäkringskassans jakt på likanade fall som mig. (men jag är inte drabbad)
*Försöka öka förståelsen till att man/ jag är & blir trött fort och för minsta lilla
*En frågeställare, hur man har tänkt att man ska kunna klara av att arbeta, Lyckas behålla en anställning med såpass mycket frånvaro?! Skulle du som arbetsgivare anställt mig?! Hade DU kunnat bortse från min frånvaro och se till vad jag tillföra på arbetet?!



Nu har klockan hunnit bli 01:48, behöver man egentid så blir det på natten då jag behöver sömnen allra bäst.