Utan förskap. "Livet blir vad man gör det till"

Nu börjar de närma sig den dagen, då jag fick mitt sista +
Ett år sedan jag och dottern var i Marmaris.
Året har gått så oerhört fort.


Ett år som har snart passerat, även detta året har gått i Sjukdomar och Operationers tecken.
Sen 2007 började hälsan på diverse sätt sakta gå utför,
Från att i början av mitt myndiga liv farit ut och in på operationer, punktioner av cystor.

Men mötte mannen i mitt liv, tog mitt pick & pack och flyttade 45 mil, efter att bara ha pratat med varandra i telefon och Internet i ca 2 veckor, sen körde han hem till mig, där sa de Klick.
Jag följde efter andra gången han kom upp till mig, med honom ner.
Där vi fick känna på någon vecka.
Efter det gick det undan..
Efter de vi blev tillsammans, så förlovade vi oss efter 1 månad.
Månaden där på lämnade jag min borg, min familj, de vänner ja hade där.
Samma månad får vi besked, vi väntar barn.
Och ni kan nog ana vad andra tänkte.
Jag var chockad, för de åren ja o tidigare partner försökte bli gravida.
och vad gyn läkaren i den närmsta staden, där vi bor sa till oss den månaden innan jag flyttade ner; Vår största chans att bli gravida var via IVF.
Men han skrev ut Pergo time.
Och jag hade innan sagt till min man att jag har svårt att bli gravid, och har aldrig innan vart gravid.
Så de känns nu bra att veta, att han var med på de gyn besöket vad gynekologen sagt.
För månaden som jag tog Pergo Time, blev gravid med vårt barn.

Så på vår 1-års dag, stod vi vid altaret, och hade en liten guda gåva på 2 månader och 5 dagar.

Så att fått detta fantastiska i mitt liv,
samtidigt lämnade jag en stor trygghet, vänskap, familj och syskon.

Idag var en dag som jag förbannade,
en dag som jag insåg hur otroligt ensamt mitt liv har blivit.
Har idag, idagens aktivitet som jag och dottern vart i väg på, bjudit på mig själv, frågat personer om de vill följa med på shopping tripp som jag tänkt skulle vara trevligt.
Trots att ingen annan av dem aldrig frågar mig.
Andra kan gå bredvid mig & mitt barn, de ska träffas antingen ute, eller på någons tomt,
men vi blir aldrig tillfrågade.
Det gör ont i mitt hjärta att mitt älskade barn ska få komma i kläm.


Men det som tryckte på från början, från det att min barn hämtades ifrån dagis,
* Vid entren på informations tavlan stod det, att de skulle ha Halloween fest på Tisdag, och jag frågade om vårt barn fick komma och närvara då.
Då en personal svarar mig;
-Nej det får hon inte, det är till för alla de barn som inte får vara hemma och ha det roligt.

Det är pågrund av vårt barn har fyllt 4 år= ingen barnomsorgs avgift på 15 timmars barn.
Men förra året då vi betalade över 700kr/månad som vi var (tvugna) så fick vår 15 timmars barn vara med under lov.
och dagis har innan oftast haft & gjort så att alla 15 timmars barn vart inbjudna om det har vart speciella "studie besök", utflykter, fast de inträffade de dagar de egentligen inte fick vara där.
Men att man fick hämta sitt barn så fort det speciella var slut.

Men nu då verkar det som om särskilt då vårt barn är ett "icke betalande" enligt regelverket, inte är välkomna att delta på Festen.

Och funderar på att ringa i morgon, och höra om de gör skillnad på de 15 timmars barn som är under 4 år och om de får vistas på dagis nästa vecka.

Sen på svar på komentar hur vida vårt barn kommer att ha det "roligt",
Innebär att hon kommer att få delta på 3 st läkar besök.
Så tjaa...

Men det hela känns väldigt diskriminerande!
Då även en av dagiset Policy är att;
Ingen får bjuda in någon på kalas och lägga inbjudningskort i facken, så vida man inte bjuder in ALLA barn på det kalaset.


märker att jag har svårt att hålla fast vid en tråd, en känsla
så lika bra jag avslutar dagens skrivande

Är så slut, och då vi kom hem efter aktiviteten idag, så föll jag i sängen och bara grät & grät.
Att bara gråta för utanförskapet, ensamheten som faller över mig så ofta.

*jag ber att min enda vän som bjuder in mig, inte tar åt sig åt detta, och jag tror, hoppas du vet var du står, och du förstår hur jag i detta inlägg menar. Annars så hör du bara av dig, och jag kommer berätta mer ingående för dig då vi ses..*

To much

Somnade med relativ ro i kroppen natten till idag.

Vid 02:20 tiden vaknar jag över att det börjar göra ont i ryggen.

sen vaknar jag till att det gör så djävulskt ont i hela ryggen och kändes som om, rör jag mig så kommer ryggen att gå av!

Jag kunde knappt prata, och varje mening var en stor ansträngning, för de blev sånt trycköver bröstet, och på höger sida vid revbenet.

Dottern vaknade, klappade mig och höll mig i handen. Hon försökte väcka pappa, min man. Han mumlade bara -var har du ont någonstans?!



Men han vaknade nog inte Jag var så nära på att ringa efter ambulansen, men försökte härda ut längre så efter ca 1 ½ timme gav sig smärta och kramperna av de svåraste av.

Hela dagen har jag haft ont, tryck och illamående.

Men herre min gud vilka smärtor jag hade.

hade liknande nu innan jul då fick jag åka in akut och fick ett par omgångar morfin.





Vaknade sen på morgonen att mannen är kvar hemma, hallå eller!

han har försovit sig, och missat sin hälso undersökning på företagshälsovården.



Sen lämnar jag barnet på dagis, ut med hunden, mår så dåligt på alla sätt och vis.

Mycket som behövdes ordnas med försäkrings bolag, att jag skulle till Reumatologen.

Som för övrigt ringde 10.20 och sa att min dr inte kunde ta emot mig kl 13. pga akut möte ang svininfluensan. Sa till dem nu har jag ta mig tusan fixat barnomsorg så jag kan komma innan. så de fixade detta.



så jag kommer troligtvis bli remitterad till neurolog,

Min kärlvidgande samt neurologiska medicin får jag avvakta med tills kirurgteamet gjort bedömning av min binjure.

Ska skicka papper till arbets terapeuft för att se vilka hjälpmedel jag behöver för mig fibromyalgi bland annat.



Min smärta jag hade i natt trodde/sa han att det var något som heter Facettsyndrom, att det är mitt ena revben som är inblandat.



Ska be honom skriva ner och skicka till mig allt han sa idag.

Är inte mottaglig att ta in direkt mera.



Dagens kurs, var ja tveksam till om ja orkade psykiskt och fysiskt att åka iväg.. men tog mig iväg men kursen blir bara svårare och hårdare krav, och nya moment samtidigt som de gamla övningarna med hunden ska fortsätta att tränas in..

Jag vill så gärna bli godkänd i kursen.. Måste bli för att kunna fortsätta andra kurser. samtidigt inser jag att jag, vi har mycket kvar att träna och lära..

Nästa veckas tränings pass är få hunden stå/ligga på plats samtidigt jag går ifrån, och då jag kallar på hunden att i mitten av sträckan få hunden att stanna upp där för att sen komma till mig, och sen motsatt att gå i från mig.. sen är de förutom det sitt, ligg, inkallning med mera. och teori.

jag vill så gärna orka och klara av det hela, försöka hitta motivation, lusten och glädjen..



känner bara att det är FÖR mycket som händer och sker i livet just nu. Jag hinner inte med.

Känslor får tryckas undan så långt in i mitt innersta rum, och förtränga känslorna..

Livet som ett pussel

Lördag 27/6 -09

Vaknade av vara så sorgens inom mig.
Kände mig deprimerad, att vara på bristnings gränsen till att bara vilja lägga mig ner och bara stor gråta.

Vakna och bara känna
Hur ska jag klara av denna dagen.
Vara en glad, positiv mamma & fru.

Att vara en sådan där; över glad, Super positiv människa, som inte klagar på något. Och ha ett hanter bart, problemfritt liv, och skulle det vara något problem då lätt och perfekt bara resa mig upp, ta motgångarna med en klack spark....
Att kunna se positivt och glatt på livet och dagen.

Hur?
Varför har vissa människor fått den förmågan? Sånt bra liv som kan allt det där som jag inte kan.


Jag ansåg att jag försökte bära mask i någon timme. Allt för att försöka göra det så bra och mysigt för mitt barn. För att försöka tänka positivt och göra saker.



Vad finns då kvar?, när avsaknaden av förståelse, medlidande att när jag på mindre 2 ½ år har;

Blivit Opererad 7 gånger var av en av dem blev rätt allvarlig komplikation genom inre blödning, vart inlagd för smärtlindring ett par gånger, och kräkningar & smärtor efter den ena operationen, förlorat 4 graviditeter, medicinsk behandling av Methotrexate, för att ta bort de graviditets rester som man inte gick bort i opererationen.

Jag är enligt honom; bara gnällig, sur, irriterad, och Jämnt sjuk, och jämnt mår dåligt

Men är han inte ledsen?

Det är nu i mitt inre, ett pussel..

Då ens älskade inte orkar finnas,

Då ens man inte har förståelse, hänsyn eller respekt

Vem kan man då förvänta sig ska kunna tro kunna respektera
Det osynliga handikappen?

Jag kom i från ett förhållande, som gjorde mig så illa. ORD som sårar så innerligt, En lätt tändlig ex som slog näven i väggar så fort han blev arg.
För att Natten till Lucia 2003, kränka och ge mig blåmärken.
En dag om året som jag alltid har älskat, har blivit till en dag som bara tar mig tillbaka till tiden.

Från att innan den relationen ha, haft min första partner & sambo,
som inte var lika elak.. Men som svek och sårade mig så 2½ års första förhållande, sambo. Försökt få barn med. På en Onsdag säga han älskar mig, på Torsdag bryta förlovningen, Och sen på Fredagen, natten till Lördagen bli upptäckt på ett uteställe av min bror, som ifråga satte om inte han var tillsammans med mig.
I det förhållandet fick jag även köpa tillbaka vissa av mina egna saker, från min låga inkomst, till han som tjänade bra.. Hos min egna pappa.

VILL INTE!!!

Jag vill inte att morgon dagen skall komma.
Jag vill inte att det skall vara verklighet,
Jag vill kunna få bli GRAVID

Min Gyn läkare ringde på förmiddagen, han sa att jag var andra personen ut att bli opererad i morgon, trodde att operation skulle bli runt 10-tiden.

När klockan är 14.0o ringer jag vårdavdelningen som avtalat de säger att jag ska vara hos dem redan 06:30, då operationen ska bli klockan 07.00 (runt 7)

Fick panik,
1: Dagis är stängt så tidigt som klockan 6, och vem skulle kunna passa dottern så tidigt
2: Hunden

Klockan 20.00 tar jag mod och ringer en som jag inte träffar så direkt utan lärt känna på annat håll. Hon var så gullig och skulle ta emot dottern runt 05:50 i morgon.

Grannen som hjälpt oss under veckan, och förövrigt med träning med honom, ställde upp och tog Charlie redan i kväll. Super go familj

Vi har frågat svärföräldrarna men de kunde inte.
Min man eller jag kommer tidigt i morgon få ringa dagis och säga att en annan kommer och lämnar dottern i morgon. Så får vi se vem som kan hämta henne, men vi hoppas och tror ju att de är min man som hämtar henne.

Undrar när mitt rätta inre jag, kommer fram.
När mina känslor får släppas ut i tårar.

Det här är egentligen mer än vad jag orkar med psykiskt just nu.

Jag känner så mycket,
känslor och tankar som inte kommer ur i skrift nu.

Nu ska jag försöka ta det lugnt se lite på Tv, ta en insomningstablett och en Lugnande..
Allt för att livet ska få vara så lugnt inom mig som det bara går.

usch är bara så ledsen