Utan förskap. "Livet blir vad man gör det till"

Nu börjar de närma sig den dagen, då jag fick mitt sista +
Ett år sedan jag och dottern var i Marmaris.
Året har gått så oerhört fort.


Ett år som har snart passerat, även detta året har gått i Sjukdomar och Operationers tecken.
Sen 2007 började hälsan på diverse sätt sakta gå utför,
Från att i början av mitt myndiga liv farit ut och in på operationer, punktioner av cystor.

Men mötte mannen i mitt liv, tog mitt pick & pack och flyttade 45 mil, efter att bara ha pratat med varandra i telefon och Internet i ca 2 veckor, sen körde han hem till mig, där sa de Klick.
Jag följde efter andra gången han kom upp till mig, med honom ner.
Där vi fick känna på någon vecka.
Efter det gick det undan..
Efter de vi blev tillsammans, så förlovade vi oss efter 1 månad.
Månaden där på lämnade jag min borg, min familj, de vänner ja hade där.
Samma månad får vi besked, vi väntar barn.
Och ni kan nog ana vad andra tänkte.
Jag var chockad, för de åren ja o tidigare partner försökte bli gravida.
och vad gyn läkaren i den närmsta staden, där vi bor sa till oss den månaden innan jag flyttade ner; Vår största chans att bli gravida var via IVF.
Men han skrev ut Pergo time.
Och jag hade innan sagt till min man att jag har svårt att bli gravid, och har aldrig innan vart gravid.
Så de känns nu bra att veta, att han var med på de gyn besöket vad gynekologen sagt.
För månaden som jag tog Pergo Time, blev gravid med vårt barn.

Så på vår 1-års dag, stod vi vid altaret, och hade en liten guda gåva på 2 månader och 5 dagar.

Så att fått detta fantastiska i mitt liv,
samtidigt lämnade jag en stor trygghet, vänskap, familj och syskon.

Idag var en dag som jag förbannade,
en dag som jag insåg hur otroligt ensamt mitt liv har blivit.
Har idag, idagens aktivitet som jag och dottern vart i väg på, bjudit på mig själv, frågat personer om de vill följa med på shopping tripp som jag tänkt skulle vara trevligt.
Trots att ingen annan av dem aldrig frågar mig.
Andra kan gå bredvid mig & mitt barn, de ska träffas antingen ute, eller på någons tomt,
men vi blir aldrig tillfrågade.
Det gör ont i mitt hjärta att mitt älskade barn ska få komma i kläm.


Men det som tryckte på från början, från det att min barn hämtades ifrån dagis,
* Vid entren på informations tavlan stod det, att de skulle ha Halloween fest på Tisdag, och jag frågade om vårt barn fick komma och närvara då.
Då en personal svarar mig;
-Nej det får hon inte, det är till för alla de barn som inte får vara hemma och ha det roligt.

Det är pågrund av vårt barn har fyllt 4 år= ingen barnomsorgs avgift på 15 timmars barn.
Men förra året då vi betalade över 700kr/månad som vi var (tvugna) så fick vår 15 timmars barn vara med under lov.
och dagis har innan oftast haft & gjort så att alla 15 timmars barn vart inbjudna om det har vart speciella "studie besök", utflykter, fast de inträffade de dagar de egentligen inte fick vara där.
Men att man fick hämta sitt barn så fort det speciella var slut.

Men nu då verkar det som om särskilt då vårt barn är ett "icke betalande" enligt regelverket, inte är välkomna att delta på Festen.

Och funderar på att ringa i morgon, och höra om de gör skillnad på de 15 timmars barn som är under 4 år och om de får vistas på dagis nästa vecka.

Sen på svar på komentar hur vida vårt barn kommer att ha det "roligt",
Innebär att hon kommer att få delta på 3 st läkar besök.
Så tjaa...

Men det hela känns väldigt diskriminerande!
Då även en av dagiset Policy är att;
Ingen får bjuda in någon på kalas och lägga inbjudningskort i facken, så vida man inte bjuder in ALLA barn på det kalaset.


märker att jag har svårt att hålla fast vid en tråd, en känsla
så lika bra jag avslutar dagens skrivande

Är så slut, och då vi kom hem efter aktiviteten idag, så föll jag i sängen och bara grät & grät.
Att bara gråta för utanförskapet, ensamheten som faller över mig så ofta.

*jag ber att min enda vän som bjuder in mig, inte tar åt sig åt detta, och jag tror, hoppas du vet var du står, och du förstår hur jag i detta inlägg menar. Annars så hör du bara av dig, och jag kommer berätta mer ingående för dig då vi ses..*