Utomkvedshavandeskap

Jag är så rädd, så orolig, ledsen inom mig.
Psykist påfrestande.
Och börjat sakta men säkert inställa mig på att ha ett nytt X.
Jag vet ju inte ÄN om jag har det,
men något känns ju inte som ja tror det ska vara.
Kanske kan man ha små ont på ena sidan utan att det behöver betyda ett X?!
Men med min otur så skulle det inte förvåna mig..
Är orolig om det i så fall kommer krävas en ny operation? om de i så fall kommer att kunna rädda min äggledare? Om ja, hur stor är ännu ett nytt utomkveds då jag blir gravid.
Om inte operation, hur många sprutor cellgift kommer jag att behöva ta? Kommer jag få ont, fysiskt ont? Hur länge? Innebär det då att min äggledare är "sönder" ialla fall?!
Kommer det att behöva båda delarna för att utesluta/diagnosera ett X?

Kommer jag få någon bättre hjälp denna gången?!
Hur många dagar kommer det att ta för att få reda på om man har ett utomkvedshavandeskap eller en normal graviditet?!

Om det är en normal graviditet, varför känns det så konstigt?
Om det är en normal graviditet, kan man då vara säker på att de inte är ytterligare en graviditet som är i äggledaren?!

jag är så fruktansvärt RÄDD för att förlora allt hopp om att vi själva ska kunna bli gravid genom att min äggledare kommer att förstöras om jag nu har ett X.
Livet kommer tappa en STOR mening om "naturens gång att bli gravid själva" försvinner..
Skulle de bli så man förlorar sin sita livlina att kunna bli gravid, kommer jag då kunna klara av sorgen att genom att vi troligtvis inte kommer att ha råd att bekosta egen hjälp på sjukhus för att kunna bli gravid.
Hur kommer man i så fall över sorgen att aldrig mer kunna bli gravid själva igen, jag och han på "egen hand"..
Jag vill inte bli mer bitter och ledsen igen på alla runt omkring i vår/min sorg att inte kanske kunna få en ny graviditet..

Jag ÖNSKAR att min man kunde följt med mig, eller någon annan kunde följa med mig i morgon och finnas vid utsidan av dörren, "ta emot mig" även om solen skiner eller allt förvandlast till ett helvete återigen.


Hur ska jag klara av att hantera att kanske inte kunna få klara besked, normal graviditet eller inte?!
Jag mår så dåligt inom mig just nu.
Känner mig så fruktansvärt ensam....


Hur mår man på dessa "cellgifter" som kanske måste ta via spruta, tabletter?!
Är det några biverkningar?!

Den smärtan som jag upplevde nu i juli, 23-26 Juli var FRUKTANSVÄRDA och det jag känner nu är INGET i jämnförelse mot det jag känner nu, men rädslan att gråta och skrika av den smärtan, då attackerna kommer.
Jag hade ju aldrig några blödningar utan allt var ju frid och fröjd trode jag, och kände mig ju hur gravid som helst..
Varför de kanske inte stötist ut av sig själv och eller fått någon blödning, var nog pga att jag tog Progestoron..


jag vill tro, jag vill hoppas att allt bara är bra, och att det tex bara är min äggstock där ägget kom ifrån som gör små ont till och från och kommer i "attacker"..
Men med min otur så är min tro på detta inte stor.

USCH, vill inte åka ensam i morgon :´(

Jag har inga av mina föräldrar eller svärföräldarar att prata med heller då vi inget vill säga till min mans föräldrar.. Min pappa verkar inte förstå detta med sorg och saknad, och tycker att man ska nöja sig med ett barn det är gott och väl. Min mamma känns det inte bra att berätta för.

Förlåt att jag är så negativ