IVF och frågorna som kom

Efter läkar besöket åkte vi förbi en butik,
Min pappa ringde mig, och frågade hur det var med mig
Fick ett rakt och ärligt svar.

Han frågar när vi ska göra nästa IVF, jag säger vi får se
Jag vet inte hur vi ska kunna få ihop allt ekonomiskt.
Jag har inte mer att sälja.

Han frågar mig om mina ägg..
Mina ägg frågade jag.
De blev inget till frysen, de var inte av bra kvalité.

Pappa frågar;
Är de spermierna de är fel på?
Eller är det äggen?

Mitt i butiken med folk runt omkring,
så sa jag bara
Då de satte samman, så visade de sig inte vara så bra så de kunde frysas.

Han undrar, men borde de inte kunna se sånt innan då?
-Nej.

Han tar upp, varför ska du ha mera barn för? du har ju ett, du har hund och katt.
Du ser din bror han har ju bara ett.

Men kära pappa, de är för att dem själva har VALT detta och ändrar de sig
så kommer de få de barn de vill ha.
Men jag kan inget göra, och du Pappa,

Du om någon borde veta vad jag har gjort,
vad jag har kämpat för att försöka.
Jag har gått ner i vikt, jag har fått de som mindre än 10% får
och dessutom dubbelt upp.
Jag vill ha ett barn till, men det är även klassfråga VEM som har råd.

Han frågar mig; Hur många gånger ska du försöka då?

Ja du Pappa,
tills den dagen jag bryter ihop totalt, eller inser att jag aldrig kommer kunna spara och få ihop pengar.
Men nu har jag inte mer att sälja, jag har gjort allt för att få ihop till det försöket vi gjorde.

Han mumlar något sen frågar han mig,
Vad kostar det?

Svarade honom, att denna gången är det fyratusen kronor billigare,
Så denna gånger kostar det 24.ooo kronor.

Då säger han; Kostar det bara 24.000 kronor?!

Mina känslor korsade nog rejält med varandra
Jag blev ARG jag blev helt gråtfärdig och sa de som jag så länge velat säga till honom.

-Om det är så lite pengar, så kan du faktiskt ta och betala och hjälpa till!!

Min "vett" rann över, jag sa de orden som man kanske inte borde säga.
Men djupet av mitt hjärta sa
Äntligen precis det som jag känner och tycker.


Han frågade mig, om han kunde ringa mig senare.
Sa de går bra, men mellan 18-19 tränar jag de minsta barnen.

Då sa han att, att han ringer mig senare som runt vid 20 tiden.
Vi får väl se om han ens ringer, och vad han vill.


Idag har det vart en riktigt gråtar dag, mycket känslor har kommit upp
de är underbart att få gråta men jag blir så trött och känner mig så svag och matt i kroppen efteråt.

Jag får se om jag orkar om jag hinner köra iväg och träna de små.
Dottern vill inte gå idag, då det har regnat (men uppehåll nu)
Jag måste laga middag, fixa mig i ordning
prata igenom saker med min man.
Ut och gå med grannen i kväll
med mera.


Det är inte lätt att vara anhörig till en som gör IVF,
de är inte alltid lätt för den som befinner sig i det.

Saknar

Saknar att få uppleva det lyckorus, ett speciellt sånt, sånt som man så få gånger i sitt liv får uppleva.
Förväntan, förhoppningar att kunna få se ett efterlängtat plus på graviditets testet.
Kunna få en ärlig chans att ens nå dit.

Vår väg dit är via Ivf.

Jag vill få uppleva med min man, i vår lilla familj att vi ska få vänta barn.
För vår dotters önskan efter att få ett syskon.

För 3 år sedan fanns inte IVF i våra tankar, för vi var inte drabbade
och inte alls insatta.
Vi hade lyxen att kunna få göra som så många andra par,
Krypa ner i säng och göra det som är så naturligt.

De skulle behövas att man kände någon mycket nära, eller som vi
-Hamna i den sits som vi aldrig trodde skulle ske.

Innan visste jag att missfall fanns, men att det skulle hända oss
var inget som fanns på kartan.
Men det fick vi uppleva.

Då jag fick utomkvedshavandeskap, Vad var det?
Innan man befinner sig i det, i något så främmande och något så ont,
Så var de inget som "fanns".

När man väl hamnar i Ivf svängarna
Så kommer många tankar och känslor upp.

Vi bär på en dröm