För ett år sedan, fick jag ett plus.
Ett ultra svagt, som för varje dag blev starkare.
Ett år sedan, där man trodde
att vi hade fått vår beskärda del
av motgångar skulle få lov att vara över.
Jag vill inte minnas, för det gör så ont.
Det gör mig så arg.
Men jag ska låta mig ha mina tankar, funderingar och de tårar som kommer att falla.
Kanske får alla de tårar komma ur dessa dagar,
De tårar jag inte kunde fälla, då jag behövde vara stark och lugn mot min man den kvällen/natten den natten jag blev akut opererad.
Jag kommer inte för andras skull att vara tyst, hålla masken.
För det är inte bara den förbenade graviditeten, utöver de andra förra året, inte akut operationen, och inte cellgifts behandlingen, Hsg röntgen i våras, operationen i somras.
Som kommer vara orsaken till att jag gråter
För det tar ju aldrig slut!
Det är inte bara min hälsa, som inte är på topp
Dotterns alla besök, undersökningar tar på mig.
Mitt föräldra ansvar absolut och säger inget annat.
Men önskar av hela mitt hjärta att hon fått slippa det, hon under sin korta tid på vår jord
behövt genomgå och må.
Är sitt barns hälsa inte bra, Vad är föräldrarnas hjärta då?!
Det som väntar nu är ett besök hos barn kirurgen på Måndag,
och jag får ensam åka pågrund av denna svin influensan.
Veckan därpå väntas besök hos, Barn habiliteringen samt Läkar besök igen.
Idag var jag hos min gynekolog,
Där han berättade att Kirurgen hade ringt honom och pratat med honom
personligen, och bett om journaler.
Berättat för gyn läkaren; att de inte kan säga om det är god artad eller inte.
Tillväxten på min Binjure som skett.
Och de hade bestämt, om det blir operation och om Jag går med på det,
Att min beh. gynekolog skulle närvara under denna operationen,
då han inte vart med om Robot kirurgi.
När vi satt och pratade innan jag skulle gå så sa han;
"Detta var väldigt taskigt att du skulle få detta problem och bekymmer med binjuren,
Du hade och har redan haft tillräckligt med oro & bekymmer"
Det är skönt att han kan vara så "mänsklig" att ta några steg ur Läkar rollen.
Så, när jag hade fått operations tiden så skulle jag ringa läkaren direkt.
Jag vill få ruska av mig allt, låtsas att inget av det som sker verkligen händer.
jag vill in i min bubbla, i den värld vi befann oss i då jag började att skapa min blogg.
Men fick höra idag att: "Detta är prioritering nummer 1 nu, du måste bli bra och klar först"
Något jag undrar och funderar över mycket:
Gäller inte den så kallade "Vård garantin" i alla avseenden inom operation?!
Att som det står;
Från vilken tidpunkt börjar man räkna de 90 dagarna för behandling?
Garantitiden räknas från det datum då vårdgivaren i den specialiserade vården beslutat om behandling/operation fram till dess att behandlingen påbörjas.
Vad ska/kan jag som patient göra om inte Sjukhuset ger mig en operations tid inom 90 dagar?!