den bittra

Fick välbehövd Sovmorgon.
Gick ut med hunden på en tänkt kort morgon, förmiddags promenad.
Men hinner inte långt förens en stor hund kommer springandes mot mig och hunden.
I ren panik lyfter jag upp min hund.
Den stora hunden, som är runt min viktklass hoppar upp på mig flera gånger.
Jag ropar efter hjälp, och hör hur ägaren skäller på sin hund som vanligt.
Han kommer springandes mot mig och rycker tag på sin hund, han knappt kan hålla.
Då jag vågar lämna platsen, märker jag att det gör ont att gå, lite öm vid axlarna där han av alla ställena hoppade på mig.
De onda gick inte över, och försökte köra bil, men så fort jag skulle trycka ner kopplings pedalen gjorde det ont.
Strålade upp i rygg och ner en bit i benet, ont på vänster höft.
Ringde min man och berättade, min, vår hund har inte blivit biten eller skadad. Min Jacka är hel, men var lerig på höger armens baksida. Samt de gjorde ont att gå sätta sig.
Så blev ombedd att ringa VC.
Som bad mig komma in på koll.
Där konstateras endast Mjukdelsskador.
Men ska höra av mig om det fortsätter att smärta.
Sa åt mig att stoppa i mig värktabletter,
Men sa åt honom de gör jag ju redan för min bihåleinflammation.
Han sa åt mig att de sista man ska göra att lyfta upp sin hund, men min spontana tanke är lyft upp min lilla 7 kilos klump, då den stora hunden kommer.

Det är svårt att handla rätt alltid, och särskilt då man hamnar i situationer som gör en så rädd.
Läkaren tyckte att jag för övrigt skulle meddela att jag fått uppsöka läkare.
Det var lite genant att de råkade bli samma läkare som igår.

*****************

Idag har vi fått dammsugit, tvättat golvet, handlat hem gott att ha till julafton, fixat jul gröten.
Min man fick sluta tidigare och de var guldvärt!
Vi fick åka iväg och köpa syrsor, till min mans leopard gecko som är närmare 15år!! Vi pratade med affärsinnehavaren samma man som hade djuraffären då min man köpte ödlan.

**********
Tösen är inne i en lite perido som inte alltid är så snäll.
Och orden känns emellan åt hårt i hjärtat.

Idag är det årsdagen, skönt att skiten är över.

Bitterhet att vi inte ens hann igång med att starta upp eller påbörja ett IVF försök.
När kan vi starta upp det?!
Vill, orkar jag/vi det?

Istunder i tillvaron söker jag med ljus och lyckta efter något som får bort tankar, oro som äter upp mitt inre. Fann en sak, som fick mig under flera dagar.
Ibland kanske jag ser, kanske hör eller verkligheten bara kommer i kapp.

det är jobbigt då tårarna bara börja att falla.
När man känner att ångesten gör så ont,
som tar över mitt liv, tills något stryper tanken eller känslan.
Vill ha allt överstökat, men jag vill aldrig komma till den dagen.
Dumma, jobbiga tankar kommer.
Är rädd för att dö
är rädd för så mycket som väntas.
Vad jag misstänker så får man inte ha dessa tankar,
Finns säkert dem som sitter med många olika tankar och funderingar av det jag skriver och säger om min oro.
av de mycket FÅ personer som verkligen bryr sig om mig.
Och av dem som bara besöker mig som inte orkar skriva att de har vart här.
Som söker på google eller de ställen de söker på som råkar att hamna här.
Som inte bryr sig, som inte orkar skriva en kommentar.

Under mellandagarna ska jag och min man vara vittnen då Testament skall skrivas.
Vi ska även under dessa dagarna införskaffa oss något på rean.
Men vad det blir vet inte ännu..

Dan före dopparedagen, klockan är snart halvtio på kvällen dottern är vaken och munnen går i ett. Förväntasfull om Nissen har vart med något paket i strumpan tills i morgon.
Hoppas och undrar om Tomten kommer till henne i morgon.
Vi ska vara hos svärföräldrarna vid fjortontiden.
Hunden ska även följa med. Hoppas han lugnar ner sig efter en stund då han kommer bli uppe i varv då där bor en annan hund med.


Tänker reda på Nyårsafton, vad vi ska göra.
Jag är så förbannat trött på denna FYLLA
Varför måste man supa?!
Varför är det så viktigt för.
Jag och min man har en del att disskutera om inför denna dagen.
Och i år blir det mina regler.
Kommer vi inte överrens, så bye bye

Kommer inte fira in något nytt år med honom
om det är som det var förra och åter förra och återförra året.
Jag tar inte mer, jag mitt barn mina djur har de så mycket mer trevligare
av att bara vara hemma i så fall.
Eller fira med någon som är på samma plan som mig.
Nu har det vart hans vilja och "behov" och hur han vill ha det på nyår alla dessa nyårsaftnar
efter det året vi var bortbjudna utomlands i 2 veckor.

klaga läxa upp mig, berätta för mig vad jag är för människa, vad jag är för fru.
Duger det inte för min man så får vi ha ett delat liv.
och han får leva och dricka med sina vänner.
Men jag kommer inte stå bredvid och ta hand om vårt barn, vår hund och må dåligt över att se ett fullt as!


jaja..


God jul