Från att ha pratat med Sjukhuset igår (Måndag 21/9-09),
om väntetiden till en PET-röntgen,
Till att idag kl: 14:22 bli inkallad på röntgen redan på Fredag den 25/9-09.
Försöker få tag på min man, signalerna bara går fram och har sökt han nu 4 gånger.
Vad ska jag göra av mitt barn?!
Tar 1 timme att köra dit, sen då jag kommer dit ska de,
sätta en nål, sen spruta in radioaktivt.
Sen måste jag vila, inte prata, inte läsa, bara ta de lugnt.
Sen görs röntgen.
De beräknar att allt ska ta 2 timmar.
Sen köra en timme bilfärd hem..
Får se om jag skulle lyckas få någon som kan ut och gå med hunden en snabbis, om det behövs.
Men de 4 timmar klarar han egentligen.
Jag måste få bort oron vart mitt barn ska vara,
Har sån ÅNGEST nu........
tisdag 22 september 2009
måndag 21 september 2009
väntar
Dagens samtal med Sjukhuset fick mig att tappa all energi.
Alla steg som jag tagit idag, har vart så oerhört tunga.
Jag blir förbannad på denna sjukvård som inte har mer resurser och utrustningar inom tumör/cancer området.
Jag ska snart in på en ny undersökning/röntgen som kostar uppmot 20.000kr
De på detta sjukhus, har mellan 2-4 veckors väntetid. I Alla fall 14dagar som man får vänta.
Enligt hon jag pratade med idag, sa att undersökningstiden tar ca 3 timmar. Men inte på någon sida står det att det ska ta så lång tid..
Och i vårt underbara land, verkar det som om det endast finns 6 st sådana här apparater i hela Sverige!
Ska även bli kallad till läkare..
Lusten, orken Kraften att bry mig om vissa saker *poff bortblåsta*
Men försöker att klara av vissa av sakerna, för att få tiden att gå.
Men att i morgon på morgonens kurs, komma dit och knappt kunnat träna något med hunden, och inte förstått all teori i boken, gör att jag får mer ångest,
att inte orka, att inte klara av, att inte förstå, att vara så fruktansvärt trött som jag är..
Sen att inte kanske klara av uppgifterna med hunden, och bara se alla mina mislyckanden..
Jag får inte ge upp de nu. Jag ska försöka göra mitt bästa i att orka, och klara av 7 månaders killen..
Idag har han i stort sett bara skällt för allt då vi är inne, men bättre då vi vart ute på promenader.
Varje skall, är ett tecken bekräftelse på ett jävla misslyckande..
har vart arg, irriterad och en j*vla ragata har jag vart idag.
Alla steg som jag tagit idag, har vart så oerhört tunga.
Jag blir förbannad på denna sjukvård som inte har mer resurser och utrustningar inom tumör/cancer området.
Jag ska snart in på en ny undersökning/röntgen som kostar uppmot 20.000kr
De på detta sjukhus, har mellan 2-4 veckors väntetid. I Alla fall 14dagar som man får vänta.
Enligt hon jag pratade med idag, sa att undersökningstiden tar ca 3 timmar. Men inte på någon sida står det att det ska ta så lång tid..
Och i vårt underbara land, verkar det som om det endast finns 6 st sådana här apparater i hela Sverige!
Ska även bli kallad till läkare..
Lusten, orken Kraften att bry mig om vissa saker *poff bortblåsta*
Men försöker att klara av vissa av sakerna, för att få tiden att gå.
Men att i morgon på morgonens kurs, komma dit och knappt kunnat träna något med hunden, och inte förstått all teori i boken, gör att jag får mer ångest,
att inte orka, att inte klara av, att inte förstå, att vara så fruktansvärt trött som jag är..
Sen att inte kanske klara av uppgifterna med hunden, och bara se alla mina mislyckanden..
Jag får inte ge upp de nu. Jag ska försöka göra mitt bästa i att orka, och klara av 7 månaders killen..
Idag har han i stort sett bara skällt för allt då vi är inne, men bättre då vi vart ute på promenader.
Varje skall, är ett tecken bekräftelse på ett jävla misslyckande..
har vart arg, irriterad och en j*vla ragata har jag vart idag.
tisdag 15 september 2009
To much
Somnade med relativ ro i kroppen natten till idag.
Vid 02:20 tiden vaknar jag över att det börjar göra ont i ryggen.
sen vaknar jag till att det gör så djävulskt ont i hela ryggen och kändes som om, rör jag mig så kommer ryggen att gå av!
Jag kunde knappt prata, och varje mening var en stor ansträngning, för de blev sånt trycköver bröstet, och på höger sida vid revbenet.
Dottern vaknade, klappade mig och höll mig i handen. Hon försökte väcka pappa, min man. Han mumlade bara -var har du ont någonstans?!
Men han vaknade nog inte Jag var så nära på att ringa efter ambulansen, men försökte härda ut längre så efter ca 1 ½ timme gav sig smärta och kramperna av de svåraste av.
Hela dagen har jag haft ont, tryck och illamående.
Men herre min gud vilka smärtor jag hade.
hade liknande nu innan jul då fick jag åka in akut och fick ett par omgångar morfin.
Vaknade sen på morgonen att mannen är kvar hemma, hallå eller!
han har försovit sig, och missat sin hälso undersökning på företagshälsovården.
Sen lämnar jag barnet på dagis, ut med hunden, mår så dåligt på alla sätt och vis.
Mycket som behövdes ordnas med försäkrings bolag, att jag skulle till Reumatologen.
Som för övrigt ringde 10.20 och sa att min dr inte kunde ta emot mig kl 13. pga akut möte ang svininfluensan. Sa till dem nu har jag ta mig tusan fixat barnomsorg så jag kan komma innan. så de fixade detta.
så jag kommer troligtvis bli remitterad till neurolog,
Min kärlvidgande samt neurologiska medicin får jag avvakta med tills kirurgteamet gjort bedömning av min binjure.
Ska skicka papper till arbets terapeuft för att se vilka hjälpmedel jag behöver för mig fibromyalgi bland annat.
Min smärta jag hade i natt trodde/sa han att det var något som heter Facettsyndrom, att det är mitt ena revben som är inblandat.
Ska be honom skriva ner och skicka till mig allt han sa idag.
Är inte mottaglig att ta in direkt mera.
Dagens kurs, var ja tveksam till om ja orkade psykiskt och fysiskt att åka iväg.. men tog mig iväg men kursen blir bara svårare och hårdare krav, och nya moment samtidigt som de gamla övningarna med hunden ska fortsätta att tränas in..
Jag vill så gärna bli godkänd i kursen.. Måste bli för att kunna fortsätta andra kurser. samtidigt inser jag att jag, vi har mycket kvar att träna och lära..
Nästa veckas tränings pass är få hunden stå/ligga på plats samtidigt jag går ifrån, och då jag kallar på hunden att i mitten av sträckan få hunden att stanna upp där för att sen komma till mig, och sen motsatt att gå i från mig.. sen är de förutom det sitt, ligg, inkallning med mera. och teori.
jag vill så gärna orka och klara av det hela, försöka hitta motivation, lusten och glädjen..
känner bara att det är FÖR mycket som händer och sker i livet just nu. Jag hinner inte med.
Känslor får tryckas undan så långt in i mitt innersta rum, och förtränga känslorna..
Vid 02:20 tiden vaknar jag över att det börjar göra ont i ryggen.
sen vaknar jag till att det gör så djävulskt ont i hela ryggen och kändes som om, rör jag mig så kommer ryggen att gå av!
Jag kunde knappt prata, och varje mening var en stor ansträngning, för de blev sånt trycköver bröstet, och på höger sida vid revbenet.
Dottern vaknade, klappade mig och höll mig i handen. Hon försökte väcka pappa, min man. Han mumlade bara -var har du ont någonstans?!
Men han vaknade nog inte Jag var så nära på att ringa efter ambulansen, men försökte härda ut längre så efter ca 1 ½ timme gav sig smärta och kramperna av de svåraste av.
Hela dagen har jag haft ont, tryck och illamående.
Men herre min gud vilka smärtor jag hade.
hade liknande nu innan jul då fick jag åka in akut och fick ett par omgångar morfin.
Vaknade sen på morgonen att mannen är kvar hemma, hallå eller!
han har försovit sig, och missat sin hälso undersökning på företagshälsovården.
Sen lämnar jag barnet på dagis, ut med hunden, mår så dåligt på alla sätt och vis.
Mycket som behövdes ordnas med försäkrings bolag, att jag skulle till Reumatologen.
Som för övrigt ringde 10.20 och sa att min dr inte kunde ta emot mig kl 13. pga akut möte ang svininfluensan. Sa till dem nu har jag ta mig tusan fixat barnomsorg så jag kan komma innan. så de fixade detta.
så jag kommer troligtvis bli remitterad till neurolog,
Min kärlvidgande samt neurologiska medicin får jag avvakta med tills kirurgteamet gjort bedömning av min binjure.
Ska skicka papper till arbets terapeuft för att se vilka hjälpmedel jag behöver för mig fibromyalgi bland annat.
Min smärta jag hade i natt trodde/sa han att det var något som heter Facettsyndrom, att det är mitt ena revben som är inblandat.
Ska be honom skriva ner och skicka till mig allt han sa idag.
Är inte mottaglig att ta in direkt mera.
Dagens kurs, var ja tveksam till om ja orkade psykiskt och fysiskt att åka iväg.. men tog mig iväg men kursen blir bara svårare och hårdare krav, och nya moment samtidigt som de gamla övningarna med hunden ska fortsätta att tränas in..
Jag vill så gärna bli godkänd i kursen.. Måste bli för att kunna fortsätta andra kurser. samtidigt inser jag att jag, vi har mycket kvar att träna och lära..
Nästa veckas tränings pass är få hunden stå/ligga på plats samtidigt jag går ifrån, och då jag kallar på hunden att i mitten av sträckan få hunden att stanna upp där för att sen komma till mig, och sen motsatt att gå i från mig.. sen är de förutom det sitt, ligg, inkallning med mera. och teori.
jag vill så gärna orka och klara av det hela, försöka hitta motivation, lusten och glädjen..
känner bara att det är FÖR mycket som händer och sker i livet just nu. Jag hinner inte med.
Känslor får tryckas undan så långt in i mitt innersta rum, och förtränga känslorna..
måndag 14 september 2009
Vila i frid
Helt akut, plötslig förändrades vårt liv idag.
Runt klockan 19 idag, fick vår ena katt somna in.
3 år och någon månad bara.
Tårarna sprutade på mig..
Hon slickade och höll på med munnen hela tiden, tittade på mig flera gånger, sen blir hon tröttare och tröttare och hon lämnar oss.
Vårt samvete fick nog idag,
har vart sjuk, sjukare till och från flertals gånger under dessa år,
och legat inne, medicinerats, special kost med mera.
Men hon blev aldrig bra.
Skygg och rädd för allt som rörde sig.
Idag på EM hade hon kissat, bajsat och spytt ner hundens bädd.
Kräkts ner på över 7 ställen till. Slö, spya runt munnen, diarré i pälsen.
Verkade ha rätt ont.
Vi valde att inte åka till Djursjukhus igen, att bli inläggning, mer mediciner och behandlingar..
Vi tog beslutet att hennes lidande skulle få vara över, och veterinären tog emot oss på kvällen.
Men jag ringde naturligtvis till han veterinären.
Förra gången bajsade hon ner dotterns säng, matta, vår säng med mera.
Har legat spyor flera gånger i månaden.
Katten har vissa gånger vad min man säger, skrikit då hon bajsat vissa gånger..
I morgon ska jag försöka hinna & orka ringa Försäkringsbolaget.
Struntar väl i Livförsäkringen, då vi valde att låta henne få somna in, då hon blev så akut sjuk igen.
Och prognosen att hon någonsin skulle bli en frisk katt, kunde inte vi, och inte veterinären heller se. Om man ser all den tid vi lagt ner på henne, behandlingar, special kost, mediciner.
Men vill de "sätta dit" mig på något sätt så var så god.
I vissa lägen får man inte vara så egoistisk mot djuren,
Vi är ledsna och saknar vår kisse.
Tomt, och känns skit att hon inte längre får finnas hos oss.
Nu orkar jag inte skriva mer, försöka sova för att orka med morgondagens läkarbesök och sen kursen/utbildningen på kvällen.
Runt klockan 19 idag, fick vår ena katt somna in.
3 år och någon månad bara.
Tårarna sprutade på mig..
Hon slickade och höll på med munnen hela tiden, tittade på mig flera gånger, sen blir hon tröttare och tröttare och hon lämnar oss.
Vårt samvete fick nog idag,
har vart sjuk, sjukare till och från flertals gånger under dessa år,
och legat inne, medicinerats, special kost med mera.
Men hon blev aldrig bra.
Skygg och rädd för allt som rörde sig.
Idag på EM hade hon kissat, bajsat och spytt ner hundens bädd.
Kräkts ner på över 7 ställen till. Slö, spya runt munnen, diarré i pälsen.
Verkade ha rätt ont.
Vi valde att inte åka till Djursjukhus igen, att bli inläggning, mer mediciner och behandlingar..
Vi tog beslutet att hennes lidande skulle få vara över, och veterinären tog emot oss på kvällen.
Men jag ringde naturligtvis till han veterinären.
Förra gången bajsade hon ner dotterns säng, matta, vår säng med mera.
Har legat spyor flera gånger i månaden.
Katten har vissa gånger vad min man säger, skrikit då hon bajsat vissa gånger..
I morgon ska jag försöka hinna & orka ringa Försäkringsbolaget.
Struntar väl i Livförsäkringen, då vi valde att låta henne få somna in, då hon blev så akut sjuk igen.
Och prognosen att hon någonsin skulle bli en frisk katt, kunde inte vi, och inte veterinären heller se. Om man ser all den tid vi lagt ner på henne, behandlingar, special kost, mediciner.
Men vill de "sätta dit" mig på något sätt så var så god.
I vissa lägen får man inte vara så egoistisk mot djuren,
Vi är ledsna och saknar vår kisse.
Tomt, och känns skit att hon inte längre får finnas hos oss.
Nu orkar jag inte skriva mer, försöka sova för att orka med morgondagens läkarbesök och sen kursen/utbildningen på kvällen.
kontakt
Så fick jag pratat med Kirurg mottagningen.
Så på Fredag kommer mitt ärende tas upp,
och då kommer de göra en bedömning och sammanställa allt.
Så får man se om de kommer att göra något eller inte.
Så antingen kommer jag få en telefontid, eller komma på besök.
Som den tanten sa.
Jag kunde även på Måndag ringa själv om jag ville för att få besked lite snabbare på ett speciellt nummer.
Suck en hel jekla vecka till..
Men hoppas det för med sig Positiva svar!
Nu måste jag åka iväg på ett möte.
Så på Fredag kommer mitt ärende tas upp,
och då kommer de göra en bedömning och sammanställa allt.
Så får man se om de kommer att göra något eller inte.
Så antingen kommer jag få en telefontid, eller komma på besök.
Som den tanten sa.
Jag kunde även på Måndag ringa själv om jag ville för att få besked lite snabbare på ett speciellt nummer.
Suck en hel jekla vecka till..
Men hoppas det för med sig Positiva svar!
Nu måste jag åka iväg på ett möte.
söndag 13 september 2009
Riktigt orolig i
I Fredags (11/9-09)
Vaknade och klockan var 11.00 på Förmiddagen,
och barnet hade inte vaknat..
(hon hade inte somnat sent, utan somnat innan 20.30 på kvällen innan)
Tänkte först att hon satt tyst på sitt rum & lekte,
men inte.
Jag satte mig och klappade henne, ingen respons.
började ruska om henne mer, flyttade ingen kroppsdel,
hunden gick in och slickade på henne, ena ögonlocket åkte upp för att sakta
falla ner igen.
Jag börjar gå ut ur hennes rum för att få tag på telefonen, då säger hon : mamma
Jag hämtade mobilen försökte få tag på min man men ingen mottagning där han jobbar.
När klockan är 11.20 går jag snabbt över till min granne som jobbar i ambulansen.
Som följer med mig direkt in i bara morgonrocken, tar tag på dotter på speciella ställen, först vid 11.40 vaknar hon mer till liv, men är så orkeslös att hon inte ens orkar gå in till min säng istället, och grannen bär henne in till mitt rum och sa åt mig att det är inte riktigt normalt och skulle kolla sen att hon inte har någon feber. Hon var "svettig" men på något sätt kall.
Och hon låg endå med långbyxor, strumpor t-shirt och vid sidan av sig sin mjuka stora filt och täcke.
Då grannen avvaktar jag lite och ser hur hon verkar, hon är som hon brukar vara då hon har feber, trött, orkeslös, så jag tar jag tempen och den stannar på 34.9 grader
Tänkte först att den går fel, och testar den själv, jag hade då 37.2 grader.
Jag tycker att detta är rätt obehagligt då hon beteer sig, upprepande tillfällen haft samma symptom som då hon kan ha en temp som ligger mellan 37.8-40 graders feber.
Att då jag vart helt säker på att hon måste ha feber så möts man av en temp (detta är det lägsta registrerade 34.9) men att mötas av en temp på 34.9-35.4 då vi verkligen tror hon är SJUK, Feber
Men jag vet att hon inte alltid har sån låg temperatur, då hon ligger ofta runt 36.3-36.4.
Något jag registrerat samt ett par gånger nämnt även då vi vart inneliggande att då hon vaknat och vi ska äta/hon ska äta frukost/lunch/middag att hon kan vara darrhänt.
Och något jag tagit upp med BVC att då vi vissa kvällar/nätter Lyfter upp henne på toaletten att hon vissa gånger skakar så, så att hon inte ens kan stödja på sina ben, medans en del gånger är skakningar men klarar av att stötta på sina egna ben då man ska dra ner byxorna och lyfta upp tröjan på henne men att man inte på samma sätt behöver hålla lika fast grepp/stadigt grepp om henne.
Men vissa nätter är de så mkt bättre att man inte reagerar lika mkt.
Mer än att hon kan sitta och skaka/darra på toaletten och behöver hjälp att bära in i sängen.
Hon kan vissa mornar ropa på mig/oss att komma för hon "kan inte gå själv" och då man håller i handen att ja kan känna att hon darrar.
(vissa av detta med skakningarna får mig att tänka på då hon var nyfödd och skakade på BB då blodsockret var på tok för lågt, och det blev bättre efter att läkaren gett ordinadition att ge henne ersättning varje halv timme för att försöka få upp blodsockret.
Dagen hon föddes var blodsockret på: 2.2
Dagen efter var blodsocker värderna på följande: 1,8 - 2,4 -2,9 & 2.9
Dagen efter det togs 1 test då var det 2.9
Var liten bebis och låg på -19 i viktgranskning.
födelsevikt på 2655 gram.
Då hon kom ut sa en personal "prematur",
hon skrek inte och skrek inte förens hon var 3 dagar gamal,
de enda som hon lät var ett slags "knorrande" ljud har det på film hur hon lät.
Så på de att hon inte skrek som vi trode bebisar skulle göra, ordet prematur, och att hon fick syrgas för hon var så slö, medtagen.
Till att sen forsätta vara slö, skaka
och sen den resa vi haft och har med olika bekymmer med hennes hälsa/kropp.
det är lite av det hela
Någon som vet om det är normalt att vara/ha det så här?!
Vaknade och klockan var 11.00 på Förmiddagen,
och barnet hade inte vaknat..
(hon hade inte somnat sent, utan somnat innan 20.30 på kvällen innan)
Tänkte först att hon satt tyst på sitt rum & lekte,
men inte.
Jag satte mig och klappade henne, ingen respons.
började ruska om henne mer, flyttade ingen kroppsdel,
hunden gick in och slickade på henne, ena ögonlocket åkte upp för att sakta
falla ner igen.
Jag börjar gå ut ur hennes rum för att få tag på telefonen, då säger hon : mamma
Jag hämtade mobilen försökte få tag på min man men ingen mottagning där han jobbar.
När klockan är 11.20 går jag snabbt över till min granne som jobbar i ambulansen.
Som följer med mig direkt in i bara morgonrocken, tar tag på dotter på speciella ställen, först vid 11.40 vaknar hon mer till liv, men är så orkeslös att hon inte ens orkar gå in till min säng istället, och grannen bär henne in till mitt rum och sa åt mig att det är inte riktigt normalt och skulle kolla sen att hon inte har någon feber. Hon var "svettig" men på något sätt kall.
Och hon låg endå med långbyxor, strumpor t-shirt och vid sidan av sig sin mjuka stora filt och täcke.
Då grannen avvaktar jag lite och ser hur hon verkar, hon är som hon brukar vara då hon har feber, trött, orkeslös, så jag tar jag tempen och den stannar på 34.9 grader
Tänkte först att den går fel, och testar den själv, jag hade då 37.2 grader.
Jag tycker att detta är rätt obehagligt då hon beteer sig, upprepande tillfällen haft samma symptom som då hon kan ha en temp som ligger mellan 37.8-40 graders feber.
Att då jag vart helt säker på att hon måste ha feber så möts man av en temp (detta är det lägsta registrerade 34.9) men att mötas av en temp på 34.9-35.4 då vi verkligen tror hon är SJUK, Feber
Men jag vet att hon inte alltid har sån låg temperatur, då hon ligger ofta runt 36.3-36.4.
Något jag registrerat samt ett par gånger nämnt även då vi vart inneliggande att då hon vaknat och vi ska äta/hon ska äta frukost/lunch/middag att hon kan vara darrhänt.
Och något jag tagit upp med BVC att då vi vissa kvällar/nätter Lyfter upp henne på toaletten att hon vissa gånger skakar så, så att hon inte ens kan stödja på sina ben, medans en del gånger är skakningar men klarar av att stötta på sina egna ben då man ska dra ner byxorna och lyfta upp tröjan på henne men att man inte på samma sätt behöver hålla lika fast grepp/stadigt grepp om henne.
Men vissa nätter är de så mkt bättre att man inte reagerar lika mkt.
Mer än att hon kan sitta och skaka/darra på toaletten och behöver hjälp att bära in i sängen.
Hon kan vissa mornar ropa på mig/oss att komma för hon "kan inte gå själv" och då man håller i handen att ja kan känna att hon darrar.
(vissa av detta med skakningarna får mig att tänka på då hon var nyfödd och skakade på BB då blodsockret var på tok för lågt, och det blev bättre efter att läkaren gett ordinadition att ge henne ersättning varje halv timme för att försöka få upp blodsockret.
Dagen hon föddes var blodsockret på: 2.2
Dagen efter var blodsocker värderna på följande: 1,8 - 2,4 -2,9 & 2.9
Dagen efter det togs 1 test då var det 2.9
Var liten bebis och låg på -19 i viktgranskning.
födelsevikt på 2655 gram.
Då hon kom ut sa en personal "prematur",
hon skrek inte och skrek inte förens hon var 3 dagar gamal,
de enda som hon lät var ett slags "knorrande" ljud har det på film hur hon lät.
Så på de att hon inte skrek som vi trode bebisar skulle göra, ordet prematur, och att hon fick syrgas för hon var så slö, medtagen.
Till att sen forsätta vara slö, skaka
och sen den resa vi haft och har med olika bekymmer med hennes hälsa/kropp.
det är lite av det hela
Någon som vet om det är normalt att vara/ha det så här?!
fredag 11 september 2009
Underbara SJUKVÅRD
*Ironi*
Idag ringde läkaren ifrån Medicin kliniken,
som aldrig träffat mig, som i början av sommaren
((efter att ha glömt av mig/min remiss ifrån Kirurgteamet i X, där de sett en avvikelse på min ena binjure var lite större än den andra, och skrev därför remiss till medicin mottagningen för uppföljning och provtagningar.
Efter 6 månader ringer jag Sjukhuschefen och ifråga sätter deras "Vård garanti",
han blir "förfärad" att höra.
Dagen efter ringer chefen för Medicin mottagningen upp mig, och är smått irriterad varför jag inte ringt honom, ringt Medicin mottagningen, och säger då hur lätt är det att komma fram?
Och samtalen bryts efter viss signal hade gått fram.
Han säger åt mig att jag inte ska vara orolig, och började diskutera hur vida liten risk de var att jag skulle vara sjuk, eller ha en växande binjure, men han skulle prata med personalen i morgon och gav en anledning till varför de kanske glömt bort mig var nog att ; Läkaren kanske blivit avbruten, upptagen med annat.
Sen togs de ett par veckor till så fick jag en tid,
tid att lämna blodprover och samla Urin i behållare under 48 timmar
Men ingen läkare fick jag träffa.
Via telefon samtal från läkaren A-S T-sson på Med. kliniken säger hon;
Dina hormon prover är bra,
Men vi gör en kontroll röntgen på din Binjure då de var ju ett år sen nu sen sist, för att kolla så att den inte har vuxit, vilket jag inte tror att den har gjort.
Jag frågar: Om den har vuxit vad betyder det?! Om den har vuxit hur mycket eller lite får den växa då?!
A-s T-sson svarar: Binjuren får inte växa, men säg att den skulle ha vuxit 2 millimeter så kommer de nog vilja operera bort den, då man inte gillar växande saker i kroppen,
Då jag frågar; Vad kan det vara då?!
Läkaren svarar: Ja de kan vara cancer. "men jag tror inte att den har vuxit".
Jag frågar när hon tänkte skicka remiss till röntgen och hur lång tid de skulle kanske ta att få tid, hon säger åt mig att det inte är akut, men jag skriver den nu så blir du kallad, så hörs vi av då du vart på röntgen.
Jag fick tid till rötgen den 13:e Augusti, 10 månader efter att remissen ifrån Kirurgteamet skickat remiss.
Den 20:e Augusti skriver A-s T-sson Brev till mig och kontaktar vad hon trodde att det sjukhuset skulle göra en bedömning av röntgen bilderna för att få ett utlåtande.
Men under A-s T-ssons Lediga Vecka, ringer jag till det sjukhus som hon kontaktat, och där får jag reda på de inte längre har hand om Endokrinologi kirurgi längre, utan ett annat sjukhus. Men Det sjukhuset hade inte skrivit till det "ansvariga" sjukhuset, utan skrivit tillbaka till Medicin mottagningen, och då ringer jag den mottagningen och får reda på att Läkaren är ledig, och då ber jag en annan läkare gå in och skicka till det Ansvariga sjukhuset för att de skulle kunna hinnas med att tas upp på deras konferanser som de har på Fredagar.
En sek. på Med. mottagningen ringer och bekräftar att en annan läkare då har skickat över till det sjukhuset.
(då jag hade i förra veckan bett om telefon tid till läkaren på Med. mottagningen för att kunna få lite mer svar på mina frågor)
Så ringde hon, säger att deras Röntgen läkare på sjukhuset anser att min Binjure har vuxit en aning sen sist.
Men det är så svårt, man måste ha alla bilderna framför sig bla bla bla.
Jag sa att jag vill ha RAKA SVAR på mina frågor, sa att jag är orolig och vill att de ska gå snabbt.
Hon säger att jag ska ha IS i magen, och om jag undrar något så får jag väl kontakta de andra sjukhuset då.
Hon gav så dubbla budskap..
Och Läkare och många inom sjukvården är så OTROLIGT bra på att försöka ta bort den Känsla, den RÄDSLA som jag som Patient kan känna/Känner.
Men en Bekräftelse på att min Binjure HAR VUXIT har jag.
För den Röntgen läkare som kollat på bilderna från den 13/8-2009 säger att den vuxit en aningen sen sist.
Men hur i hela världen kan man få något Jevla rakt och ÄRLIGT svar på
1) Hur stor är en Binjure på ett ungefär?
2) Kallas det nu för Tumör, då det är något i kroppen som har vuxit?!
Har mer frågor i mitt huvud som är en som en Torktumlare!
På Måndag så kommer jag aktivt och INTENSIVT försöka få tag på någon på det Sjukhus som nu ska kolla på mina bilder, göra en bedömning om min binjure har vuxit, och om de kommer göra något åt det. (då läkaren även idag nämnde att man brukar operera bort binjuren)
Så jag hoppas INNERLIGT att jag får tag på någon på Endokrinologiska Kirurgteamet kommer att svara och har något att komma med!
I min familj/släkt har vi en rad olika sjukdomar och cancer.
Och då man har förlorat anhöriga i cancer bland annat så kan jag inte ha is i magen.
Sen har jag haft
* Flertals cystor på äggstockarna, bla. sk. "Choklad cysta" och blivit opererad ett par gånger för detta.
* Polyper i Livmoder och blivit skrapad
Sen att min hälsa förövrigt inte vart bra och även inneburit flertals operationer och inläggningar så är jag inte den rätta Patient att säga åt mig vad jag ska vara och känna.
*Ljumskbråck 4år gammal opererad
*Blindtarmen bort opererad akut som 8-åring
*En operation som visade sig vara onödig då det bara var en förstorade lymfkörtlar, men läkaren som gjorde ultraljudet på min ljumske/ben såg ett inklämt bråck på samma sida som då jag var barn, men de var det inte.
*Gall operation, med inre blödningar, blödning som troligvis kom ifrån gall eller Lever artären fick 3 påsar blod. Blodvärdet sjönk till 70. Och Flertals inläggningar på det sjukhuset (som förövrigt nu "glömt av mig" opererade mig) så ett annat sjukhus fick gå in och försöka hjälpa mig satte in dränage, narkosläkare som kom och satte bedövnings sprut i revbens bågen "väg" längs rygg för att göra mig så smärtfri som möjligt, tabletter mot illamående så ja skulle sluta kräkas lika mycket. Smärt stillande, lugnande, kramp lösande mediciner för det tryck jag hade och har på höger sida, samma sida som min förstorade Binjure sitter på. (kan sen den operationen inte sova på annan sida än att ligga på höger sida som även orsakar mig smärtor i min höft mer än den smärta jag redan har i den) Jag blir illamånde, och det "drar inne" i magen på mig så de känns som något ska slitas sönder inuti. Kan nu först använda min högra arm bättre, nästan helt återställd som jag var innan operationen i armen)
Sen de andra operationerna som är angivna i bloggens historia..
Så Tillit till Sjukhuset, läkare, Sjukvårdspersonal är väl inget som jag har.
Det är mycket mycket få personer som jag känner att jag har förtroende till, och de inom sjukvården som jag får ett förtroende för ska vara hedrade!
Idag ringde läkaren ifrån Medicin kliniken,
som aldrig träffat mig, som i början av sommaren
((efter att ha glömt av mig/min remiss ifrån Kirurgteamet i X, där de sett en avvikelse på min ena binjure var lite större än den andra, och skrev därför remiss till medicin mottagningen för uppföljning och provtagningar.
Efter 6 månader ringer jag Sjukhuschefen och ifråga sätter deras "Vård garanti",
han blir "förfärad" att höra.
Dagen efter ringer chefen för Medicin mottagningen upp mig, och är smått irriterad varför jag inte ringt honom, ringt Medicin mottagningen, och säger då hur lätt är det att komma fram?
Och samtalen bryts efter viss signal hade gått fram.
Han säger åt mig att jag inte ska vara orolig, och började diskutera hur vida liten risk de var att jag skulle vara sjuk, eller ha en växande binjure, men han skulle prata med personalen i morgon och gav en anledning till varför de kanske glömt bort mig var nog att ; Läkaren kanske blivit avbruten, upptagen med annat.
Sen togs de ett par veckor till så fick jag en tid,
tid att lämna blodprover och samla Urin i behållare under 48 timmar
Men ingen läkare fick jag träffa.
Via telefon samtal från läkaren A-S T-sson på Med. kliniken säger hon;
Dina hormon prover är bra,
Men vi gör en kontroll röntgen på din Binjure då de var ju ett år sen nu sen sist, för att kolla så att den inte har vuxit, vilket jag inte tror att den har gjort.
Jag frågar: Om den har vuxit vad betyder det?! Om den har vuxit hur mycket eller lite får den växa då?!
A-s T-sson svarar: Binjuren får inte växa, men säg att den skulle ha vuxit 2 millimeter så kommer de nog vilja operera bort den, då man inte gillar växande saker i kroppen,
Då jag frågar; Vad kan det vara då?!
Läkaren svarar: Ja de kan vara cancer. "men jag tror inte att den har vuxit".
Jag frågar när hon tänkte skicka remiss till röntgen och hur lång tid de skulle kanske ta att få tid, hon säger åt mig att det inte är akut, men jag skriver den nu så blir du kallad, så hörs vi av då du vart på röntgen.
Jag fick tid till rötgen den 13:e Augusti, 10 månader efter att remissen ifrån Kirurgteamet skickat remiss.
Den 20:e Augusti skriver A-s T-sson Brev till mig och kontaktar vad hon trodde att det sjukhuset skulle göra en bedömning av röntgen bilderna för att få ett utlåtande.
Men under A-s T-ssons Lediga Vecka, ringer jag till det sjukhus som hon kontaktat, och där får jag reda på de inte längre har hand om Endokrinologi kirurgi längre, utan ett annat sjukhus. Men Det sjukhuset hade inte skrivit till det "ansvariga" sjukhuset, utan skrivit tillbaka till Medicin mottagningen, och då ringer jag den mottagningen och får reda på att Läkaren är ledig, och då ber jag en annan läkare gå in och skicka till det Ansvariga sjukhuset för att de skulle kunna hinnas med att tas upp på deras konferanser som de har på Fredagar.
En sek. på Med. mottagningen ringer och bekräftar att en annan läkare då har skickat över till det sjukhuset.
(då jag hade i förra veckan bett om telefon tid till läkaren på Med. mottagningen för att kunna få lite mer svar på mina frågor)
Så ringde hon, säger att deras Röntgen läkare på sjukhuset anser att min Binjure har vuxit en aning sen sist.
Men det är så svårt, man måste ha alla bilderna framför sig bla bla bla.
Jag sa att jag vill ha RAKA SVAR på mina frågor, sa att jag är orolig och vill att de ska gå snabbt.
Hon säger att jag ska ha IS i magen, och om jag undrar något så får jag väl kontakta de andra sjukhuset då.
Hon gav så dubbla budskap..
Och Läkare och många inom sjukvården är så OTROLIGT bra på att försöka ta bort den Känsla, den RÄDSLA som jag som Patient kan känna/Känner.
Men en Bekräftelse på att min Binjure HAR VUXIT har jag.
För den Röntgen läkare som kollat på bilderna från den 13/8-2009 säger att den vuxit en aningen sen sist.
Men hur i hela världen kan man få något Jevla rakt och ÄRLIGT svar på
1) Hur stor är en Binjure på ett ungefär?
2) Kallas det nu för Tumör, då det är något i kroppen som har vuxit?!
Har mer frågor i mitt huvud som är en som en Torktumlare!
På Måndag så kommer jag aktivt och INTENSIVT försöka få tag på någon på det Sjukhus som nu ska kolla på mina bilder, göra en bedömning om min binjure har vuxit, och om de kommer göra något åt det. (då läkaren även idag nämnde att man brukar operera bort binjuren)
Så jag hoppas INNERLIGT att jag får tag på någon på Endokrinologiska Kirurgteamet kommer att svara och har något att komma med!
I min familj/släkt har vi en rad olika sjukdomar och cancer.
Och då man har förlorat anhöriga i cancer bland annat så kan jag inte ha is i magen.
Sen har jag haft
* Flertals cystor på äggstockarna, bla. sk. "Choklad cysta" och blivit opererad ett par gånger för detta.
* Polyper i Livmoder och blivit skrapad
Sen att min hälsa förövrigt inte vart bra och även inneburit flertals operationer och inläggningar så är jag inte den rätta Patient att säga åt mig vad jag ska vara och känna.
*Ljumskbråck 4år gammal opererad
*Blindtarmen bort opererad akut som 8-åring
*En operation som visade sig vara onödig då det bara var en förstorade lymfkörtlar, men läkaren som gjorde ultraljudet på min ljumske/ben såg ett inklämt bråck på samma sida som då jag var barn, men de var det inte.
*Gall operation, med inre blödningar, blödning som troligvis kom ifrån gall eller Lever artären fick 3 påsar blod. Blodvärdet sjönk till 70. Och Flertals inläggningar på det sjukhuset (som förövrigt nu "glömt av mig" opererade mig) så ett annat sjukhus fick gå in och försöka hjälpa mig satte in dränage, narkosläkare som kom och satte bedövnings sprut i revbens bågen "väg" längs rygg för att göra mig så smärtfri som möjligt, tabletter mot illamående så ja skulle sluta kräkas lika mycket. Smärt stillande, lugnande, kramp lösande mediciner för det tryck jag hade och har på höger sida, samma sida som min förstorade Binjure sitter på. (kan sen den operationen inte sova på annan sida än att ligga på höger sida som även orsakar mig smärtor i min höft mer än den smärta jag redan har i den) Jag blir illamånde, och det "drar inne" i magen på mig så de känns som något ska slitas sönder inuti. Kan nu först använda min högra arm bättre, nästan helt återställd som jag var innan operationen i armen)
Sen de andra operationerna som är angivna i bloggens historia..
Så Tillit till Sjukhuset, läkare, Sjukvårdspersonal är väl inget som jag har.
Det är mycket mycket få personer som jag känner att jag har förtroende till, och de inom sjukvården som jag får ett förtroende för ska vara hedrade!
måndag 7 september 2009
Jag önskar
Nu har jag vart på återbesök hos min gyn läkare, och där var en extra person med.
Det börjde inte jätte lysande,
tårarna började rinna bara så fort jag kom in på själva korridoren på gyn.
Och än mer föll tårarna då vi började prata.
Och nu i efterhand känner jag mig skamsen
och hade inte så mycket positivt att berätta.
Kunde inte komma på något roligt som hänt under sommaren då jag satt där.
Berättade sen att jag vart inne på kontroll röntgen, och visade upp brevet.
Han går in i journalen och läser lite, där det står att binjuren vuxit till XX millimeter.
(så där i den meningen kom bekräftelsen att den har vuxit)
Jag läste själv på datan lite, men han klickade tyvärr bort de snabbt då jag började läsa.
Men hur mycket den vuxit framgår inte sa han.
Jag han läsa bedömning, malignt sen X:ade han ner sidan.
Fan och åter fan.
Jag vill ha FAKTA.
Vad det gäller IVF så anser han:
1: Vi bör vänta, särskilt med tanke på väntan på svar från de som har hand om endokrinologi.
2: Hur jag mår, allt som vart omkring
3: Sen bör en ansvarig inom endokrinologi, göra en bedömning om hur vida vi "får"/ bör göra ett IVF, oavsett om det inte kommer bli en operation, fler undersökningar angående binjuren. Så att de ger mig/oss ett klartecken att det går bra.
Är allt bra med mig,
ingen operation,
och orken och viljan finns kan han sedan skriva remiss till privat klinik.
För det är endast till Privat vi får gå och inte genom landstinget, även om vi bekostar detta själva.
Sen pratade vi tiden efter operationen, och jag tog upp att jag har ont i min navel om man stöter emot magen, byxor som sitter åt, tar, rör på magen runt och i naveln.
Han kände, och sa att de skulle kunna åtgärda det, ta bort "kulan", han trodde inte de hade blivit något brock, men risken finns ju med tanke på alla laparskopier som jag har gjort.
Men nu måste vi prioritera, och det mest akuta är din binjure, sen får vi prata om din navel sa han åt mig.
Han sa till mig att han ville ha ett telefonsamtal med mig om en månad för att höra hur allt går, svar kring binjuren, naveln och kroppen.
Gyn undersökningen gick bra,
Hade en blåsa på vänster sida som var i aktiv fas, på andra äggstocken hade jag 2 st.
Frågade då direkt, det är väl inga cystor nu?!
-Nej, inte som det ser ut idag, de ser fina ut och ser inte ut som några cystor.
Så tackar tackar för det, kroppen!
Han sa: Rent Gynekologiskt, om vi bortser att du inte har dina äggledare kvar, så ser allt fint ut, och ser bra ut att kunna genomföra ett Ivf.
på vägen hem, så ringer jag medicin mottagningen och ber att få en telefontid till den läkaren som bett om hjälp. Så på Fredag kommer hon att ringa upp mig.
Jag vill prata med henne NU!!!
Prata med någon som vet något om detta NU,
rent allmänt vad det är som gäller.
Om saker inte är allvarliga/inte behöver åtgärdas, tänk vad bra om man riktigt snabbt kunde få svar och kunna få släppa det man går runt och inväntar svar på.
Nu står vårt öde i andras händer, och bedömning hur vida vi ska göra/ får göra ett IVF.
Andras Prioriterings ställningstagande.
Mer väntan.
Det börjde inte jätte lysande,
tårarna började rinna bara så fort jag kom in på själva korridoren på gyn.
Och än mer föll tårarna då vi började prata.
Och nu i efterhand känner jag mig skamsen
och hade inte så mycket positivt att berätta.
Kunde inte komma på något roligt som hänt under sommaren då jag satt där.
Berättade sen att jag vart inne på kontroll röntgen, och visade upp brevet.
Han går in i journalen och läser lite, där det står att binjuren vuxit till XX millimeter.
(så där i den meningen kom bekräftelsen att den har vuxit)
Jag läste själv på datan lite, men han klickade tyvärr bort de snabbt då jag började läsa.
Men hur mycket den vuxit framgår inte sa han.
Jag han läsa bedömning, malignt sen X:ade han ner sidan.
Fan och åter fan.
Jag vill ha FAKTA.
Vad det gäller IVF så anser han:
1: Vi bör vänta, särskilt med tanke på väntan på svar från de som har hand om endokrinologi.
2: Hur jag mår, allt som vart omkring
3: Sen bör en ansvarig inom endokrinologi, göra en bedömning om hur vida vi "får"/ bör göra ett IVF, oavsett om det inte kommer bli en operation, fler undersökningar angående binjuren. Så att de ger mig/oss ett klartecken att det går bra.
Är allt bra med mig,
ingen operation,
och orken och viljan finns kan han sedan skriva remiss till privat klinik.
För det är endast till Privat vi får gå och inte genom landstinget, även om vi bekostar detta själva.
Sen pratade vi tiden efter operationen, och jag tog upp att jag har ont i min navel om man stöter emot magen, byxor som sitter åt, tar, rör på magen runt och i naveln.
Han kände, och sa att de skulle kunna åtgärda det, ta bort "kulan", han trodde inte de hade blivit något brock, men risken finns ju med tanke på alla laparskopier som jag har gjort.
Men nu måste vi prioritera, och det mest akuta är din binjure, sen får vi prata om din navel sa han åt mig.
Han sa till mig att han ville ha ett telefonsamtal med mig om en månad för att höra hur allt går, svar kring binjuren, naveln och kroppen.
Gyn undersökningen gick bra,
Hade en blåsa på vänster sida som var i aktiv fas, på andra äggstocken hade jag 2 st.
Frågade då direkt, det är väl inga cystor nu?!
-Nej, inte som det ser ut idag, de ser fina ut och ser inte ut som några cystor.
Så tackar tackar för det, kroppen!
Han sa: Rent Gynekologiskt, om vi bortser att du inte har dina äggledare kvar, så ser allt fint ut, och ser bra ut att kunna genomföra ett Ivf.
på vägen hem, så ringer jag medicin mottagningen och ber att få en telefontid till den läkaren som bett om hjälp. Så på Fredag kommer hon att ringa upp mig.
Jag vill prata med henne NU!!!
Prata med någon som vet något om detta NU,
rent allmänt vad det är som gäller.
Om saker inte är allvarliga/inte behöver åtgärdas, tänk vad bra om man riktigt snabbt kunde få svar och kunna få släppa det man går runt och inväntar svar på.
Nu står vårt öde i andras händer, och bedömning hur vida vi ska göra/ får göra ett IVF.
Andras Prioriterings ställningstagande.
Mer väntan.
lördag 5 september 2009
Jag fick känna
I ett par minuter;
Fick jag känna,
lukta, hålla
mata ett litet liv,
och föll in i en dröm,
En enorm Önskan
att det var mitt barn
Vårt lilla barn som jag i famnen höll idag..
Känslan var så stark..
Sa till min man; Att det skall vara så svårt.
Kände hur tårarna var nära på att komma, men bar masken.
Ville inte visa, även om de flesta via skvaller redan vet...
Det var nog tur att jag idag var den som skulle filma, för annars hade de brustit för mig.
Jag vyssade han, tröstade han, bar runt honom en stund, jag fick känna på den saknad, önskan och den stora sorgen..
fredag 4 september 2009
stress
Efter senaste inlägg angående min hälsa,
Då ringde jag universitet sjukhuset och fick där reda på att ingen journal inkommit till dem,
Så jag ringer Sjukhuset nr.2 där får jag reda på att de skrivit tillbaka till sjukhus nr1, : att det är U-sjukhuset som har hand om dessa ställningstagande.
Så då ringde jag upp sjukhuset som hade röntgat mig dvs nr 1,
sa åt dem att någon annan läkare får faktiskt gå in och se till att skriva till universitet Sjukhuset, för att de skulle ha konferens om patienter, och då i dags läget fanns platser kvar i deras scheman.
Sen ringer en Sekreterar från sjukhuset nr 1 upp mig berättar att en läkare skrivit till dem, men att bilderna fick U-sjukhuset hämta hem själva från systemet.
Jag vill få klarhet i min hälsa, få ett svar.
Och hoppas att den inte har vuxit, få kunna komma vidare med detta och förhoppningsvis kunna, få möjligheten att göra ett IVF om vi är där, då tiden är kommen.
Sitter uppe långt in mot natten, för att bara försöka hinna med allt de som jag inte hunnit med under dagen med alla de måsten här hemma och ändå lyckas jag inte endå.
Ond spiral..
Sen vet jag att om 3 veckor får vi besök, och vill för en gångs skull fått ordning i vårt hus. Frågade min man igår om oddsen att lyckats tills dess.
-Nej!
Då ringde jag universitet sjukhuset och fick där reda på att ingen journal inkommit till dem,
Så jag ringer Sjukhuset nr.2 där får jag reda på att de skrivit tillbaka till sjukhus nr1, : att det är U-sjukhuset som har hand om dessa ställningstagande.
Så då ringde jag upp sjukhuset som hade röntgat mig dvs nr 1,
sa åt dem att någon annan läkare får faktiskt gå in och se till att skriva till universitet Sjukhuset, för att de skulle ha konferens om patienter, och då i dags läget fanns platser kvar i deras scheman.
Sen ringer en Sekreterar från sjukhuset nr 1 upp mig berättar att en läkare skrivit till dem, men att bilderna fick U-sjukhuset hämta hem själva från systemet.
Jag vill få klarhet i min hälsa, få ett svar.
Och hoppas att den inte har vuxit, få kunna komma vidare med detta och förhoppningsvis kunna, få möjligheten att göra ett IVF om vi är där, då tiden är kommen.
Jag vill inte gå runt och vara orolig, tro och tänka att det ska vara något. Vill inte ha någon tillväxt i min kropp. De som känner mig vet lite mer närmare om hur jag "fungerar" och vad som hänt mer privat.
Sitter uppe långt in mot natten, för att bara försöka hinna med allt de som jag inte hunnit med under dagen med alla de måsten här hemma och ändå lyckas jag inte endå.
Ond spiral..
Sen vet jag att om 3 veckor får vi besök, och vill för en gångs skull fått ordning i vårt hus. Frågade min man igår om oddsen att lyckats tills dess.
-Nej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)