Vatten över huvudet?!

Mina tankar de sista dagarna innan operationen hade jag tänkt att ta det så lugnt som jag bara kunde, vara hemma, njuta över att jag kan röra mig relativt bra utan att ha allt för ont.
Men nu ser jag att det börjar att bli tajt för mig,
Och med min stress känslighet är frågan om jag kommer att
orka med läkar besök och allt.
För att bara komma upp i tid för att försöka hinna i tid att lämna på Dagis vid 8:15 är en stor stress och press på mig.
Att minnas och vara i tid och hämta då tiden är ute.

Lördag: Imorgon skall vi iväg
Vecka 4: möte här hemma i ca 2 timmar. Försöka orka träna lite med hunden, de enklaste sakerna som lite vardags lydnad, samt att gå fint. (Som måste bli korta men oftare stunder så att han inte drar i mig för mycket då jag kommer hem och hämtat hem honom efter op).
*Gympan för dottern.
*Sjukhuset med dottern, till hennes beh. läkare.
Lördagen skall vi bort/ut.
Så har vi kommit in i Februari..
Vecka 5:
Måndag: Ska jag och dottern in till Kirurg mottagningen på stor sjukhuset för återbesök för dotterns operation. På kvällen är det gympa igen för dottern.
Tisdag: Troligtvis Dagis, sen på eftermiddagen ska
Jag till Sjukhuset där tanghygnisten är på kontroll.
Onsdag: är en hel dag på stor sjukhuset, och min man fyller år
Torsdag: Startar Barn rytmiken upp

På Fredagarna brukar jag vara helt slut och utmattade, men vet inte om det kan vara så att mina spänningar och krav på att klara av livet och allt som man måste göra, att då Fredagen kommer.
Tryggheten att veta att får jag ett migrän anfall så kan jag lägga mig, Är jag trött eller helt enkelt ledsen har jag möjligheter att kunna släppa ut det än att strypa allt inom mig, jag vet att trygghet finns då.


I går, Torsdag var dottern hemma ifrån dagis.
Jag orkade inte och fann ingen mening med att ringa och sjukanmäla eller meddela överhuvudtaget.
Så vid 15 tiden ringer dotterns mentor, och frågar om det har uppstått några missförstånd?!

Nä, det har det inte. Jag har helt enkelt inte orkat, haft tid eller någon som helst lust att lämna mitt barn hos er idag, och ingen som helst lust att meddela er om detta!
För vad spelar det för roll, då jag bara blir motarbetad gång på gång.

Hon sa att hon förstod mig.

Då tog jag även upp lite hur det går med mina, våra ansökningar. Samt det verkar omöjligt att få någon hjälp efteråt att jag kommit hem.
Och undrade om man inte under den första tiden, kunde göra så att jag kunde få ha henne där varje dag, fast i 3h/dag.

Hon skulle ta med sig detta, och prata med "spindeln i nätet" och återkomma.


Samma dag får jag även besked på en annan sak som gjorde mig ledsen och orolig för en vän till mig. Det handlar om den nya fina borgliga regeringen att göra. Och sättet att behandla de människor som är sjuka.