Besked

Jag kom aldrig iväg idag, det kändes inte rätt..
Försökt att njuta av dagen med en nybekant och hennes dotter.
De är mycket som är rätt tungt runt om mig just nu,
livets mående skiftar fort..
De stunder jag får vara glad, känna mig pigg och allt fungerar eller "gick bra"
får jag vara mycket tacksam över.

Det har blivit en sämre period just nu, där jag bara vill stänga dörren och bara vara själv.
Fast jag vill inte vara själv.. Jag vill vara där jag slipper alla måsten, där de saker som är tunga lämnas utanför, de stunder jag njuter utav.
De finns saker jag egentligen skulle behöva få ur mig, men världen är för dömande
Det är för svårt att förklara och dra allt ifrån början.

Det är extra svårt att hantera vissa saker, då de är för mycket.

Jag har sen i förrgår, eller i går börjat få ont i magsäcken.
Ikväll gör det mer ont, så jag har vilat nu på sen kvällen och kommer att lägga mig så fort jag skrivit klart.

På det har vi även fått besked att en anhörig på min mans sida, har Cancer och måste opereras sen efter den operationen får man se om de behövs något mera..

När ens föräldrar inte finns där...

Jag sitter tyst, kryper längre och längre in i mitt skal..
Det är för tungt, och jag vet inte hur jag ska orka och hantera
hur ens föräldrar, förälder sviker så..

Utöver allt det som gör så ont i mitt bröst..

Jag avskyr att jag ska behöva ta hänsyn och bita mig så hårt i kinderna för
att hålla tillbaka tårarna.

Jag vill bara lämna allt, bara få vara ifred

vill kunna få någon att prata med, som klarar av de tunga..
Men det finns ingen.

Jag vill bara att någon befriar mig, ifrån mig själv stundvis.
Jag vill att någon kramar om mig och tröstar mig.

Ja vill inte behöva känner mig så ledsen, övergiven, sviken, arg
För att min pappa gång på gång sårar mig så.
Och gör mig så ledsen.

Var FAN är ens FÖRÄLDRAR då jag behöver dem som bäst?!

jag HATAR dig, för att du ska göra mig så förbannat ledsen och sårar mig gång på gång.
Och din sambo är ännu inte välkommer åter hem till vårt hem igen.

Fan ta dig!

jag förstår mig inte på dig, och kanske är det mening att jag aldrig kan lära känna dig..

Du ska finnas, stötta och hjälpa.

Du ska inte trycka ner mig mer, inte kritisera och ifråga satt allt jag är och inte är.

Jag verkar aldrig duga för dig, och det gör så ont.

Var ditt samtal även idag så nödvändigt?!

Varför gör du mig bara mer och mer ledsen?!

Jag gråter mig till sömns varje natt.

Och sitter även nu och gråter då jag behöver vara så stark som de bara går innan vi ska i väg idag..

Varför måste du göra mig så ledsen?!

IVF och frågorna som kom

Efter läkar besöket åkte vi förbi en butik,
Min pappa ringde mig, och frågade hur det var med mig
Fick ett rakt och ärligt svar.

Han frågar när vi ska göra nästa IVF, jag säger vi får se
Jag vet inte hur vi ska kunna få ihop allt ekonomiskt.
Jag har inte mer att sälja.

Han frågar mig om mina ägg..
Mina ägg frågade jag.
De blev inget till frysen, de var inte av bra kvalité.

Pappa frågar;
Är de spermierna de är fel på?
Eller är det äggen?

Mitt i butiken med folk runt omkring,
så sa jag bara
Då de satte samman, så visade de sig inte vara så bra så de kunde frysas.

Han undrar, men borde de inte kunna se sånt innan då?
-Nej.

Han tar upp, varför ska du ha mera barn för? du har ju ett, du har hund och katt.
Du ser din bror han har ju bara ett.

Men kära pappa, de är för att dem själva har VALT detta och ändrar de sig
så kommer de få de barn de vill ha.
Men jag kan inget göra, och du Pappa,

Du om någon borde veta vad jag har gjort,
vad jag har kämpat för att försöka.
Jag har gått ner i vikt, jag har fått de som mindre än 10% får
och dessutom dubbelt upp.
Jag vill ha ett barn till, men det är även klassfråga VEM som har råd.

Han frågar mig; Hur många gånger ska du försöka då?

Ja du Pappa,
tills den dagen jag bryter ihop totalt, eller inser att jag aldrig kommer kunna spara och få ihop pengar.
Men nu har jag inte mer att sälja, jag har gjort allt för att få ihop till det försöket vi gjorde.

Han mumlar något sen frågar han mig,
Vad kostar det?

Svarade honom, att denna gången är det fyratusen kronor billigare,
Så denna gånger kostar det 24.ooo kronor.

Då säger han; Kostar det bara 24.000 kronor?!

Mina känslor korsade nog rejält med varandra
Jag blev ARG jag blev helt gråtfärdig och sa de som jag så länge velat säga till honom.

-Om det är så lite pengar, så kan du faktiskt ta och betala och hjälpa till!!

Min "vett" rann över, jag sa de orden som man kanske inte borde säga.
Men djupet av mitt hjärta sa
Äntligen precis det som jag känner och tycker.


Han frågade mig, om han kunde ringa mig senare.
Sa de går bra, men mellan 18-19 tränar jag de minsta barnen.

Då sa han att, att han ringer mig senare som runt vid 20 tiden.
Vi får väl se om han ens ringer, och vad han vill.


Idag har det vart en riktigt gråtar dag, mycket känslor har kommit upp
de är underbart att få gråta men jag blir så trött och känner mig så svag och matt i kroppen efteråt.

Jag får se om jag orkar om jag hinner köra iväg och träna de små.
Dottern vill inte gå idag, då det har regnat (men uppehåll nu)
Jag måste laga middag, fixa mig i ordning
prata igenom saker med min man.
Ut och gå med grannen i kväll
med mera.


Det är inte lätt att vara anhörig till en som gör IVF,
de är inte alltid lätt för den som befinner sig i det.

Dottern till Läkaren

Idag var det åter igen dags att fara till läkaren med dottern.
Nu har hon blivit hela 101 cm.

Dottern har fått en salva utskrivet, kortison nässpray,
remiss till Öra näsa hals mottagningen.

Sen ska hon även in på röntgen, skulle nog inte ta så långtid att få en tid dit.

Nu är vi förhoppningsvis fria från kontroller fram till September månad
de får vi hålla tummarna för :)

Jag förlorade

Jag förlorade min älskade Gucci, alldeles förtidigt och alldeles för fort.

Fick inte ha min älskade katt i mitt liv länge, innan hon blev så sjuk och fick

akut somna in 18 Oktober 2009.

Saknar henne...

Igår ringde Gucci´s uppfödare upp mig, och berättade att de

hade en kattunge till salu.

Jag skulle lämna besked idag Torsdag..

Kanske kommer jag vädja om någon dag till,

kanske kommer jag säga ja,

Eller så säger hjärtat nej.

Behöver egentligen pengarna till annat,

annat som tar slut på en dag, eller på några dagar.

eller ett sällskap till som förhoppningsvis lever längre

och ger mer än något nöje.

LOST...

Besvikelse, IVF, förväntningar och Hopp.

Då jag känner mig totalt överkörd, och inte finner en mening att fortsätta känslan som ligger som tyngst då jag hamnat i en återvändsgränd.
Är så känslig, lätt manipulerad.
Egentligen är jag målmedveten, vad jag vill och vart jag vill nå.
Då jag ser vad det skulle kunna ge oss, så vad är tusentals kronor
om det bara gav oss det vi så gärna vill ha?
Är oddsen som ett lotteri?
Eller är det bättre, eller rent av sämre?

Från känslan och tanken vad gör det att vi har blivit tusentals kronor fattigare,
men att stå här som vi gör nu, utan något nytt utan något positivt ur det hela..
Är det värt?

En jämnårig tjej skrev för några år sedan till mig;
Varför vill du ha ett syskon?
Hon får samma fråga tillbaka,
Svaren var väl samma..

Hon berättade att hon aldrig skulle gå så långt som vi (då) hade gjort,
aldrig tagit alla dessa hormoner och det som jag hade gjort,
utan accepterat mitt öde...

Att jag DÅ skulle ge upp, då jag nu med facit i handen
hade väl hade alla mina organ kvar, där de då fortfarande fanns en chans att
det skulle kunna gå att bli gravid.

Då tolkade jag hennes kommentar, att jag skulle gett upp..

Vi var på student för ca tre år sedan, och min mans faster kommer fram till mig och frågar - När är det dags för syskon?
Rätt paff, för frågan då jag enbart träffat kvinnan kanske 1-2 gånger innan..
Men innan hon gick, att vi borde se till att skaffa oss ett syskon.

När min svärfar fyllde jämt, så kom kvinnan igen.
Sa till mig att vi borde skaffa oss ett syskon,
ALLA barn vill och mår bra av att få ett syskon och leka med.
Så skulle vi inte skaffa oss ett, så var det egoistiskt gjort utav oss..

En människa antyder, jag tar det som om att hon tycker att jag är en EGOIST!

Jag har så många gånger i alla mina "sammanbrott" bara hört hennes ord, gång på gång.. Jag skriker rakt ut då jag gråter, då jag hör hennes röst när jag mår som sämst...
Jag skriker, för mitt hjärta och huvud orkar inte höra vad jag är för människa och alla mina måsten...

Om jag hade fått välja, och jag fick önska så hade jag önskat att jag slapp att behöva sitta här och skriva om det som är så tungt för mig.


Jag önskar jag hade mer stöd i detta.

När man är där längst ner i botten och simmar runt, söker efter vad man längst in i hjärtat vill och orkar.
Så står en känsla kvar; Ett barn

Det är målet...

Sen blir jag så arg, besviken; Dessa enorma summorna det kostar, alla hormoner rädsla, förhoppningar som jag byggde upp.

Jag gick in i IVF svängen, med så mycket positivitet, förhoppningar och tro.
Jag kände att jag måste ge allt, lika så göra allt som är trevligt sånt som jag och familjen mår bra utav då jag gjorde IVF. Positiva tankar.

Jag försöker att inte tänka på alla pengarna, Livets dyraste mens kostade oss...
Vetskapen gör för ont I mitt huvud kommer vårt lilla ägg upp som vi fick se.
Att det lilla, inte längre finns.
Vårt hopp, vår tro.

Jag har vart väldigt frågande om vi ens ska göra ett nytt försök.
Idag ringde kliniken mig, berättade vad de "nästa gång" ska förändra och göra nytt.
Nytt, annorlunda, ett besked om förändring och inte återupprepning, på det som inte gav mig något gott.
Fick en tid om information, ska få ett mail om det hon sa till mig i telefonen.

Ska suga på den karamellen och bära tanken med mig.
Så kanske....

Mitt lilla hjärta...

På Morsdag fick jag av mitt lilla hjärta,

detta som hon gjort alldeles själv.

Hon hade även slagit in det i present papper

en slags bok, med glitter färger inuti och prinsessor på framsidan av "boken".

Sen hade hon ävenmålat glitter på ett hjärta och satt Ariel på hjärtat,
Som underlag hade hon tagit en röd "filt duk" och satt glitter på.
(Ariel är flickan i från "Den lilla Sjöjungfrun")

Tack, älskade lilla ängel!

*älskar dig*

Nu är jag redo att berätta... Fast det gör ont

Nu ska jag berätta, för dig som orkar att läsa...

Den 17;e Mars 2010 blev jag friskförklarad,

att det var en godartad Tumör som de opererade bort.

Då bokade jag tid till min vanliga gynekolog för att få klar tecken i från honom att det är okej för att att vi ringer en IVF klinik, vilket det var.

Han fixade ut det viktigaste ur min tjocka journal ifrån gyn och skickade hem detta till mig.

Ringde och bokade tid till en IVF klinik, Privat klinik.

Vi får en tid, och det bestäms att jag ska köra den långa modellen,

Det vill säga att jag började att spraya i vardera näsa fyra gånger per dygn.

Klockan 06.00, 12.00, 18.00 samt 00.00

Tog Suprecur

Sen från Dag: 1 får man ta en Folacin tablett per dag under hela IVF behandlingen

Utav Sprayen fick ja en rätt "vass huvudvärk"
Det kändes precis som om Migrän huvudvärk skulle bryta ut vilken sekund som helst.

Men Suprecur starten, så ökade även hungern, suget
Länge sedan de kunde vara så gott med mat.

Jag hade ett "varannan dag mående"
Ena dagen kan jag vara super trött, som om jag hade blivit väckt flertals gånger per natt.
Och värre efter jag tagit nässprayen, kanske ren inbillning?!
Kan bli ledsen, känna mig ledsen och lite nerstämd.

Till att nästa dag vara så glad och förväntansfull
känna mig rätt pigg även om jag
känner mig jätte trött kan jag på något
sätt tackla tröttheten på
ett helt annat sätt än somliga dagar.
Men då kvällen kommer är jag mycket trött
och är väl rätt tacksam för detta
då jag annars har mycket svårt att komma till ro.

Min "Spray- blödning" kom som den skulle, jag åkte på kontroller.

(Här är några av mina mediciner till IVF försöket, dock inte allt)

SPRAYDAG 17:
var i dag på kontroll på IVF kliniken.
Hos Dr.F Blöder idag med, men det gick bra.
På ena äggstocken såg man ca 5 stycken blåsor.
På den andra såg man ca 4 st.

Sen gick jag och min man in till Sköterskan. C.

Där fick vi papper och även min man måste fylla i papper i från Socialstyrelsen.

Sen visade sköterskan mig sprutan, sen fick jag pröva att sticka i en sk. "anti stress" boll.

Sen greppade jag sprutan/pennan och greppade tag i min hud på magen, och stack.

Min man sa efter vi gått ut att han aldrig trodde att jag skulle sticka mig så "lätt".

Då han vet att jag har vart mycket sprut rädd.

Men känner mig så "taggad".

Huvudet gör ont och jag är trött.

Min dos i sprutan blir till Söndag kvällen 150 IE.

Så får vi se på nästa kontroll om dosen behövs höjas eller sänkas eller kanske bra dos för mig.
Så idag på Spray dag 17 ska jag även börja på GONAL- F,

Men ska även fortsätta med Suprecur Nässprayen, men då bara spraya i ena näsborren 4 gånger om dagen, samt ta Folacin tabletten.

FÖRSTA SPRUT KONTROLLEN;

Hade en slemhinna på 9mm.

5 äggblåsor på vänstra äggstock och 4 st på högra

precis som vid förra kontrollen.

Ev. en 10.e blåsa på väg.

Jag Fick lämna blodprov, och de bestämdes att de ska ringa samma dag som denna kontrollen, oavsett om jag behöver justera sprut dosen eller inte.
Nytt besök som planerat om 4 dagar.

Någon dag innan ÄP = Äggplock
hade min mage börjat svälla upp en del,
märkt även att jag har lagt på mig.
En dag är vi inne hos grannarna
där det påpekar att jag har gått upp i vikt,
Vilket jag tog rätt hårt

På dag 12 var det nu dags för
OVITRELLE sprutan

äggmognads sprutan
Jag var så nervös innan, och grät en skvätt.
Men då jag såg hur min stöttande man inte klarade av att titta på sprutan då jag
började föra den mot magen, så brast jag ut ur skratt

Och tyckte han var dö fånig,

De fick mig att sticka mig med denna sprutan direkt.

Nu kommer jag kopiera en text jag skrev och lägga in, som berättar om ÄP -Äggplock.

MÅNDAG..

Var fastande ifrån 00.00 i natt.
Var på kliniken redan 08.30 Var flera par där idag.
Så idag hade de 6 st par som gjorde ÄP.
Vi var par nummer 5.
närmare 09.30 fick vi komma till vårt rum.
Mannen fick lämna sin del, då han var klar fick han trycka på en röd knapp, och på mindre en minut kom personal ifrån labb.
Efter en stund kom A in och gav mig 10mg Stesolid = Lugnande,
och satte nål i armvecket på mig.

Jag hann att slumra till.

Dr L kom snabbt in och presenterade sig och sa att de snart var vår tur.

Strax därefter var det vår tur, vi gick in till OP salen.

En liten stel stol med kalla benhållare.

Fick besked att jag inte kommer att få smärt stillande i armen.

Utan jag fick 10 mg stesolid. Lokal bedövning i underlivet sen fick jag Domicum i armen.

Jag blev ARG, rädd och ledsen då de sa att jag inte fick smärt stillande pga jag är allergisk emot Ketogan.

VARFÖR kunde ingen vara ärligt emot mig och säga som de var?

alla de gånger som jag frågat mig för.

Minns inte så mycket inte mer än att jag grät och sa att det gjorde ont.

Jag minns inte ens att de var läkaren själv som följt med mig in till sängen.

Sen kom A in till vårt rum med en lapp,

berättade att de har fått ut 7 ägg.

Spermaprovet var bra.

Fick ordination att ta en halv Ovitrelle spruta då vi kom hem,

fick med mig 2st antibiotika tabletter som jag skulle ta idag.

Jag/vi ska vara på kliniken på Onsdag efter middag (efter 2 dagar efter ÄP).

Nu håller vi tummarna!

Är uppsvälld i magen och har Ont!

Har nu vid 22 tiden fått ta en Citodon,

då 1 gram Alvedon har inte gjort någon effekt de gånger som jag tagit det idag.

*****

ET Dagen, Dagen då ägget ska få flytta hem...

Onsdag...

Idag var det äntligen dags att åka till Kliniken igen.

När vi kommer dit kommer Dr.L in och informerar oss om att

När jag var inne i Måndags punkterades 9 folliklar

och 7 ägg togs ut.

Dessa befruktades samma dag,

och 6 st uppvisade ett dygn senare tecken på befruktning.

Igår Tisdag befanns sig 5 ha delat sig.

Av dessa har 1 ägg återförts idag Onsdag .

Men inget till frysen

Vi fick se ägget,

och det är helt otroligt.

Tyvärr hade jag lite svårt för att våga visa fulla känslor,

känns som jag inte riktigt orkar med att glädjas fullt ut,

inte efter att precis fått beskedet att mina övriga ägg inte var av den kvalitén

att kunna frysas ner.

Jag har fått i ordination att ta;

en halv Ovitrelle spruta idag och En Progesteron.

För att i morgon Torsdag ta 3 st progesteron

Fredag ska jag ta ytterligare en halv Ovitrelle spruta
samt ta 3 st Progesteronsen ska jag varje dag ta 3 st Progestron morgon, middag kväll.

Vad gällde mitt onda är det inget farlig, och är naturligt att vara så efter en punktion.

När vi kom hem ifrån kliniken låg en faktura

Denna dagen var nog en av det svåraste psykiskt,

man inser hur sårbart allt är.

Hur lätt det är att förlora,

Man får se på skärmen hur liten det jag ska få insatt.

Idet labila så måste jag försöka hitta styrkan i att våga tro,

tro att där finns hopp.

Jag känner idag att jag har svårt att ta mig till vårt lilla ägg.

För hag känner mig rätt överkörd känslomässigt

fast jag nyligen var sprudlande glad.

Oj så fort känslor och hoppet pendlar.

Även om jag har ett litet mirakel i livet,

även om jag fått den stora gåvan i livet som har ett barn,

Så finns det ingen som kan ta i från mig min, vår enorma längtan efter ett barn till,

ett syskon.

Ruvardagarna var till en börja lättare, men jag kände mig väldigt otålig.

Vi ville så gärna, så innerligt

Vi ville tro, vi ville hoppas...

Idag så står jag med detta;
Efter 46 dagar med hormoner

Vikt uppgång

Minus 28.000 kronor fattigare

Och...

Så i morse då jag tog testet, gav jag det till min man.

Innan han körde sa han ett par meningar till mig,

En sak han sa, Du kände det hela tiden..

enda sedan i Söndags...

Han kramade om mig, pussade mig och sa; Jag älskar dig..

Tack Gud!

1 Juni 2010

Mina "måsten" börjar jag nu att reda ut, och sakta börja sortera upp.

Dags att vakna upp i från låtsas världen, där det i stort sett alltid var en låtsas/Köpt; Sol,
Som värmde mitt hjärta och gjorde mig glad på bekostnad.

Pengarna är slut och verkligheten börjar komma i kapp.

Så blir det då priset på köpt lycka blev för dyr och de visar sig att det inte gav med

något riktigt bra ur det hela.

Har ringt min Öron mottagning,
för att kolla upp min hörsel som bara blivit sämre på ena örat.
En koll så att de inte har blivit sämre. Detta skulle ha gjorts i Maj månad.
Har fått skydda örat i från höga ljud, från tv:n, skrik/gap, musik, fått säga till dottern att sänka sin volym då hon pratar med mera,

allt för att försöka slippa behöva vara i behov av en hörsel apparat.

Måste diskutera en snabb nedsövning och dra ut mitt rör i örat, som det vart tal om så länge.

För jag fick en rejäl varning sist.

Jag ska på Måndag den 7 Juni,

börja gå ner i vikt har ca 6-8 kilo som jag vill gå ner.

Tog mig hårt att få höra hur grannarna sa till mig om min vikt uppgång..

En av förklaringarna till min viktuppgång kommer jag att berätta snart, men inte nu.

För jag orkar inte, jag är inte redo ännu.

Jag mår dåligt över att vara så fet som jag är nu,
att det till och med svårt att komma i mina kläder.

Jag vill inte skämmas för dessa kilona, utöver de kilon jag redan kommer att ha..

Mitt skinn som jag får böra med mig efter min viktnedgång.

Ställde mig i förrgår på en pall för att nå upp till en spegel för att kolla på min kropp.

Jag ska försöka klara pressen, mitt inre att våga gå i bikini fast jag har alla mina ärr, och inte minst mina 4 nya LILA/RÖDA ärr på kroppen.

Dottern ska till sin läkare som vanligt i Juni

På kontroller.

Troligtvis be dem kolla upp hörseln på henne,

även se hur det nu ser ut i hennes öron..

I Slutet av Juni börjar dottern på "Lek & Plask",

Det ser hon mycket fram emot, och hoppas hon kommer kunna delta på

alla dagarna, så hon inte hamnar på sjukhus även i år.
Då måste jag även ha hunnit gå ner ett par utav de kilona!.

Har börjat planera lite vad jag skulle vilja göra under sommar lovet som börjar den 11 juni.

Kommer nog satsa lite pengar på att ta oss ut,
i alla fall jag och dottern i och med att min man jobbar fram till min födelsedag.

Vi ska gå på Lek och plask i alla fall,

Sen åka till en "By" i närheten där det har vatten land, där får man på entrebiljetten bada hur mycket man vill, Åka fritt de olika karusellerna, träffa djuren. Grillar så man kan bara ta med sig sin mat och grilla där.
Man får köra Gocart, Klätterställningar, Ja det finns en hel del att göra och en hel dag går åt fort. Man har väldigt roligt där och sen sover man mycket gott på natten :-)

Dock kostar entrén för dottern 200 kronor, men kommer köpa ett 10 gånger kort till henne och det kostar 800 kronor.

Jag går in för billigare peng tack och lov!

Sen ska vi köra upp till min Pappa till hans nya sommar hus,

Där ska vi få åka med ut i hans nya båt då den kommer..
Han beställde den på Båtmässan i Februari.
Ska bli spännande och se vad de blir för någon.

Kommer även då passa på att besöka Liseberg då man väl kört så långt.

Kanske även åka hälsa på min mamma och syskonen där men de får vi se...

Annars så vet jag inte vad vi ska göra, mer än vara hemma och fixa med huset som vanligt.

Och även se om jag kan bli hel inom mig och komma fram till vad jag vill i livet.

Svår uppgift!