tiden har gått

Idag är det 1 år sedan som jag fick besked ifrån min Gyn läkare att mitt HCG halt hade ökat, och var uppe i mer än efter operationen i äggledaren.
Där jag fick besked om att jag skulle börja på cellgifts behandling.

Tiden har gått fort, mycket har hänt sen dess.
Jag är tacksam att jag inte har behövt att gå igenom
samma saker som jag behövde förra året.

Men jag har fått annat..

På måndag ska jag prata med min Läkare vad han tycker att jag ska göra.
Hjälpa mig att råda, då jag inte hittar rätt i tankar och känslor.

Idag ska jag försöka uppskatta att jag inte är där jag var för ett år sedan.
http://lillamini.blogspot.com/2008/11/varfr-varfr-varfr.html

Storm, Utskrivning och Besked

Jag har länge vetat,
jag har länge kämpat med att stå ut och försöka att klara av mer.
Men jag får erkänna att jag klarar inte mer ha mer stress,
jag kan inte ta på mig allt.
Min man vet hur stressad och hur lätt jag blir stressad.
Men likt förbannat kommer de press på mig från olika håll.
Och jag känner redan nu att de börjar snart brista
På någotsätt kommer jag behöva göra något så att alla berörda parter inser
Jag orkar inte mera, jag orkar inte all press och stress på mig.

BINJUREN
Förmiddagen började med att möta upp en person, som följde med till min Kirurg läkare,
för att hjälpa till att ställa frågor, och att jag uppfattar allt rätt, att läkaren uppför sig och bemöter mig så som en läkare ska göra.
Kortfattat:
*Jag har fått 2 st kontakt Sjuksköterskor som jag ska ringa om jag undrar något
*Jag ska ringa dem i mitten av Januari för att troligtvis kunna få en Operations tid.
*Under Januari ska jag in på en ny röntgen, så att man har färska bilder till den kirurg som kommer att operera mig.

*De hoppas att de kommer att kunna göra en Laparoskopi/ Titthåls Operation, man räknar att konvalescens för denna operationen kan bli 2 veckor.

*Om de under Operation inser att de är för mycket sammanväxningar, att de kommer att få öppna upp mig med ett stort snitt. Långt snitt snett över magen på vänstra sidan. Sker detta beräknar man att konvalescens tiden blir ca 1 månad!

*Då jag redan är såpass mycket bukopererad, är det Förhöjd risk att där är sammanväxning.
*Vid Operation tar de bort hela Binjuren.
*Binjuren skickas på analys, de räknas ta ca 2 veckor att få ett klart svar om det är Godartat eller inte.

Sen behöver jag nog inte berätta om alla risker operationen innebär!

Nu så här på natten, utan att berättat hälften för min man, dels för att tiden inte funnits, att jag inte orkat.
Funderar för mig själv om jag bara helt enkelt ska ge upp detta, inte bry mig.
Ställa in boken ibokhyllan igen, låta ödet avgöra.

Gå vidare sikta in mig på det vi längtar, Önskar och så innerligt vill nå.
Låta den (lilla) risk, Den risk det kan kanske vara, få kanske finnas.
Bara jag når dit vi vill.
Men är osäker på om min man kommer att gå med på detta.
Egentligen står vi båda lika i att; Kan de inte garantera mig/oss att det är godartat, så vill vi inte riskera.
Samtidig är det JAG som ska bli nedsövd, och ännu ett ingrepp, ännu ett organ som ska plockas bort ur min kropp. Om 11 dagar ska jag träffa min ena goe läkare, som innan har jobbat med Onkologi. Ta råd av honom, åter igen.

Men vilken hjälp kommer jag att kunna få om jag blir opererad?!

Efter besöket berättade den person som följde med mig, att min rehabilitering påbörjas redan i morgon. Jag ringde även till en på Kommunen om Barnomsorgen, men där var bara dubbla budskap. Känner att jag sliter snart av mig allt hår! Spelade in vårt samtal så har jag detta.
Vi tog farväl, och jag tackade för hjälpen.
Så var det dags för:

Utskrivnings samtalet:
Fick ett intyg där man ber om förståelse att vi behöver utökad barnomsorg en tid framöver och till den mest akuta tiden efteråt.
Jag fick kolla på resultat, och utlåtande om de som undersökts.


På vägen hem, så föll ett träd ner på vägen och tog båda vägbanorna på en 70-väg.
Jag fick köra ner på motsatt körbana i diket för att komma fram, och fick ringa efter hjälp.
Så här blåser det på enormt. Man har ibland en väldig tur.
Kom hem, ut med hunden.
Hem och sen äta och sen raka vägen till Dagis, hela familjen på utvecklings samtal.
Samtalet som bara skulle tagit max 30minuter tog över en timme.
Jag bad tösens Mentor om ursäkt, över att hon råkade bli den person som fick all skit.
Jag kände hur jag i slutet bara blev mer trött, stressad och frustrerad.
Spelade upp inspelningen av denna på kommunen idag, hur jag ska gå till väga för utökad barnomsorg.
Men Mentorn sa till mig, att hon inte alls tog det jag sa som kritik och upplevde inte det som hon fick ta all "skit".
Hon förstod nu hur rörigt och stressigt de verkligen är för mig att lyckas passa in dagisets hårda regler att inte kunna tillmötes gå en förälders behov att kanske behöva skjuta tiden, dvs lämna en timme senare för att hämta en timme senare, om de nu är så att de råkar krocka med ett inplanerat möte, behandling.

När vi kom hem gick jag & tösen och bäddade ner oss i sängen och läste en bok, kliade på ryggen, klappade.. Försöka få henne till att somna, men först vid 22 tiden somnar hon.

Men innan hon somnade ringde svärfar, frågade hur det hade gått idag.
Började ifråga sätta och tycka att de borde kunna veta om den är god artad.
Att det inte skulle väl vara så svårt att lämna in en skriftlig ansökan till kommunen om utökad barnomsorg.
Sa bestämt att: Jag har sen jag vaknade i morse vart på resande fot, haft möten, läkar besök utvecklings samtal. Jag har inte hunnit.
Och nu är klockan i skrivande stund 00:51 och inte orkat skriva ett JÄVLA INTYG!
Han sa åt mig att se höra av mig till han i morgon om hur det har gått.

sa till Mentorn ikväll: Jag ger snart upp, slutar med min planerade rehabilitering och blir det mer problem och skit med detta dagiset så tar vi henne ifrån detta dagis! Jag/Vi är bara mot arbetade. Och på detta fått höra av dotterns fd Mentor att Arbetslagledaren inte tycker om mig, gör allt bara svårare.

Ikväll blev även min man sur, för han inte fattade hur man skulle fylla i allt i dessa blanketter till Försäkringskassan, Så de ligger på min uppgift i morgon ta reda på allt, samt att få Dagis att intyga att vårt barn inte vart på dagis de dagar som jag var inlagd, frankera och posta iväg.

*Min uppgift ringa runt angående el avtal
*Kolla upp om de som min man bokat upp, en sk Rostskydds kontroll av vår bil i någon annan kommun, om den verkligen behövs att göras?! Samt att i så fall av boka.

*Söka reda på rätt personer inom dagis/kommun och prata med dem
*Skriva ansökan

*Ringa veterinären, boka Kastrerings operation av hunden
*Ringa tösens Kirurg mottagning om de vet om de har någon tid uppsatt till henne
*Åka iväg till Sjukgymnast i morgon, och tösens aktivitet i morgon
*Se till att hon på Fredag kommer iväg till sin habilitering.
*Ringa Sjukrese kontoret angående de resor min läkare skrivit på ang. permissions resorna.

Ja listan kan göras lång.
Men Jag orkar inte, är så stressad och önskar min man förstod hur stressande allt är för mig, hur stress känslig jag är.

Vilken klago blogg detta är.
Men så Underbart SKÖNT det är att jag får ha någonstans att vräka ur mig mina känslor och tankar.
Det avlastar min hjärna lite grand.

Nu är klockan slagen 01:08 och jag tackar för mig.
Kul att se besök statistiken, och rätt trevligt att kunna se vad folk söker på..

Men sorgligt att läsa att jag inte kunde få vara ensam om detta som rör min resa, om det barn, det syskon som aldrig blev av. Att andra ska behöva vandra de steg som jag gått i.
Tråkigt är att de är så få som lämnar en liten kommentar, som att de tex vart och besökt min sida.


OM DET ÄR SÅ ATT NÅGON VILL KOMMA I KONTAKT MED MIG,
LÄMNA EN KOMENTAR!
ÖNSKAR DU ATT DET ÄR ***PRIVAT*** SÅ SKRIVER DU DET I KOMENTAREN, OCH DET KOMMER INTE ATT BLI PUBLICERAT.
LÄMNA KONTAKT UPPGIFTER I SÅFALL!

Oj, nu hann klockan ticka iväg till 01:34

Måndag och dess dag

Måndag igen.
En vecka sen, de vände & blev sämre.

Idag får jag glatt berätta att jag kan röra mina fingrar, alla mina fingrar. Dock behövs mer träning i fingrarna, handen & armen.
Så jag har god tro att jag innan veckans slut kommer känna mig mer som människa igen.
Värken är ju kvar, liksom blåmärkena efter läkarna tryckt på mig.
(sen lyckades akuten göra sönder mitt ena örhänge, så ja har ännu inte lyckats få knäppt min "ring" örhänge :-( )

Men jag lever,
Har ingen blödning, Stroke eller tumör i huvudet, Jag ligger inte som ett kolli i sängen längre som inte minns, som stammar och tappar hur man uttalar med mera. Jag kan lyfta mina ben & armar..

Innan vi körde iväg till Sjukhuset ringde även Audiologmottagningen till mig, och frågade om jag kunde komma till dem idag kl:13
Så där var jag med, 2 timmar tog undersökningen samt att träffa den läkaren i ca 10 minuter, som verkligen inte brann för sitt jobb. Så behöver jag inte säga något mer om henne. (I och med att jag är så "negativt" inställd så frågade jag min man som följde med, Vad hade du för uppfattning om henne?! -Samma uppfattning.

Idag har jag haft ett möte med Kuratorn och 2 samtal med läkaren, som sa åt mig/oss att återkomma i morgon igen för utskrivnings samtal.
(Denna manlige läkaren samt kuratorn ger jag tummen Upp för!)

Men ärligt talat vet jag inte om jag ORKAR köra alla dessa milen IGEN.
Så förändras inte mitt mående tills tidigt i morgon bitti, så kommer jag låta gubben gå till jobbet och tösen till Dagis.
Kanske ringa & fråga om de skulle kunna gå bra om ja kom på Onsdag i stället.

På väg hem från Sjukhuset ringde jag lite samtal, och jag har fått en "akut" tid till min beh. läkare i slutet av månaden, han har bedömt detta som viktigt och ska då få journal kopia. Tack goe gubbe, du vet allt hur du ska bemöta mig!!

Ringde även de på Kommunen, försökte få tag på enhets chefen. Försökt få tag på Rektorn ett par gånger idag, men glöm de.

Innan vi körde hem passade jag på att Vaccinera mig, trots allt ja hade tänkt att avvakta tills efter ja hade vart hos Kirurgen.

Nu har ja suttit och tittat lite på tv i en timme, men tösen har inte somnat ännu.
Jag ska under morgon dagen leta upp mina gamla frågor, samt fundera ut om det är något nytt som jag undrar inför Besöket på Onsdag på samma sjukhus, var av därför jag inte orkar köra den långa vägen i morgon, men får se om jag måste.. Orkar.

Har inte tid att avsluta mitt inlägg så
Ha en skön kväll
Nu väntar Grannfejden

Slut

Är hemma på permission ifrån neurologen,
har ont i huvudet, kroppen.
Bilder, minnen från dessa dagar har kommit upp lite mer & mer för varje dag,
Rädslan som jag kände, börjar ta på mitt psyke rätt rejält, livets sårbarhet har åter igen visat sig.
Ingen visste någonting, än mindre jag.
Jag låg som ett kolli, och har inte ens vetat vart jag var, vad mitt barn heter på rakarm, Min egna identitet var ingen självklarhet.
Jag låg i en säng, alla ord kunde jag inte säga, minnet svek mig, talet, kroppen.
Ja kunde förstå, att något var galet fast vissa på akuten vart otrevliga emot mig, och bara ville få de till att ja gjorde mig till.
Inre förtvivlan att på någotvis förstå att JAG var inte ja längre.
Skulle jag dö? Skulle jag bli ett kolli som aldrig skulle bli återställd igen?
Inre sorgen att veta/känna att min man nog aldrig skulle välja stanna kvar vid min sida.
Tisdagen tog jag mod till mig att ringa min granne, men tårarna bara föll
jag fattar inte varför jag förnedrade mig själv genom att ringa henne då hon sökt mig.
Varför lät jag henne få höra hur jag stammade och inte fick fram ord, eller rätta uttal o de problem som jag hade...
Jag är så oerhört ledsen, skäms ångrar det så mycket.


Jag fick börja på Trombyl i 3 dagar.
Jag gjorde ct röntgen på huvudet,
Vad jag tror det heter: Angiografi röntgen av nacken, sprutade in kontrast medel.
Sen gjordes Magnet röntgen av huvudet, samt
Magnet röntgen av nacken.
Citadon, Primperan
De tog ryggmärgsvätska, 2 bedövningar, och 3 försök att komma rätt.
De 2 första försöken gjorde så ont, och har fortfarande värk i ryggen.
De första nätterna o dagarna väckte de mig var 4.e timme tror jag de var,
Ekg, blodtryck, syresättning, lysa mig i ögonen, jag skulle "le" försöka lyfta mina armar och ben, vissa gånger försöka träffa näsan med fingret.
Blodprover med mera.

Jag har enligt läkaren ingen blödning ovanför hjärnan, som ena magnet röntgen kanske tydde på, då skulle de synts i vätskan i från ryggen.

Kan bara använda min vänster hand ännu, ont i huvudet, kroppen.
Upptäckt blåmärken som läkare åsakat mig.
Vissa ville tro, få de till att detta kunde bero på att jag skulle göra mig till, någon sa att ja skulle sluta upp och spela, larva mig, och dessa personer visste att ja visst kunde röra mig, och allt som de sa sig veta. En läkare sa till mig att hon visste jag mådde psykiskt dåligt, frågade mig vad som har hänt som har utlöst detta. En annan frågade mig om jag hade tagit överdos.

Jag skulle aldrig spela mig så sjuk och dålig som jag var.. Jag tror aldrig jag skulle kunna lyckas, jag skulle inte utsätta mitt barn för detta frivilligt
Jag orkar inte försvara mig, de är slut med över tramp..
Jag ska tillbaka till sjukhuset på söndag/måndag igen.
Prata, lägga upp en planering. Får se om jag blir kvar på sjukhuset.
Det kommer bli många samtal och kontakter med min kommun.
De måste in och hjälpa mig, oss nu.
För stunden.
Få hjälp med barnomsorg, så mitt barn kan få träffa kompisar.
Min man återkomma till sitt arbete
och jag få vård, rehabilitering att försöka bli återställd igen.

Jag har inte tid med detta, har inte ork.
Jag har NOG med problem och tillräckligt stressad och pressad.
Tillräckligt att göra.

Jag har lust att ge upp allt som har med detta att göra, allt som rör läkar besök, hälsa överhuvudtaget.
Men då ja inte kan; knäppa byxor, knyta skor, ta på strumpor, sätta upp håret i en hårsnodd. Inte kunna öppna förpackningar, hälla upp tex. mjölk. Inte kan hålla bestick med min hand så kan jag inte ge upp allt.
Jag är arg över att en hand endast kan användas till att försöka skriva här. Lära mig borsta tändera med fel hand. Jag kan & vågar inte köra bil.

Förbannade jävla huvudvärk

Ligger på den akuta avdelningen.
Hade eget rum, med egen toa och även en tv.
Fick även lov att få special kost. Dvs önske kost.
Behöver jag bli kvar, så hoppas ja innerligt att "mitt" rum är kvar.
Vill inte dela någotrum med några, eller någon.

Jag hoppas på kunna få rätsida med mitt liv, med detta kapitel

Något som även stressar mig är att på onsdag är det tid att besöka Endokrin/sarkom
kirurgen, angående min Binjure.

Vad har jag gjort för ont?

Inlagd

skriver kort.
är inlagd sen i måndags em då ambulans hämtade mig.
kunde inte använda höger arm,
höger ben domnade bort, halva ansiktet bort domnat.
tappade talet.
pulsen hög, b socker lågt.

vart en del röntgen, och den som gjordes sist på huvudet mr.
visar blod på ena sidan, ovan på hjärnan.
men för att ute sluta att de faktiskt är en blödning
så har de idag stuckit i ryggen, men de fick sticka 3 ggr o lägga 2 bedövningar.
strax efter de, fick besked att åka ner på röntgen igen, en Mr på nacken och nedre del av rygg om ja förstått de rätt.

får besked imorgon. troligtvis utskriven, kanske permission. håll tummarna för att de är bra, att de sett fel på röntgen.
kan gå liten bit själv, höger hand gör inte som ja vill o klarar inte mig själv helt. rullstol får ja använda men kan dock inte styra mig själv tar lite fart med foten. ont i nacken, huvudvärk som kommer o går hela tiden.
idag först som mitt psyke börjar balla ur helt, visserligen brast de i tisdags då ja mer fattade hur illa jag pratade. men nu stammar ja bara ngn enstaka gång.
min lilla tös ser mig, fått se så mkt som hon visat upp till de som hjälper mig arbets terapeuft och sjukgymnast.

frustrationen vart hos mig så många gånger. nu börjar ja bli mer sur för att inte visa hur ont de gör att inte kunna använda, föra min kropp, kroppsdelar som jag vill.

de har goda förhoppningar att ja snart kommer att kunna använda min kropp mer. kanske träning o lite hjälp med övningar.



vill tacka evapinglan, för de fina armbandet som kommit i min brevlåda, som min man idag tog med sig hit till sjukhuset. tusen tack!! jätte vackert!!

Om jag bara hade kraft

Har idag fått ringt ett rätt jobbigt samtal som jag inte vet vart det kommer att landa,
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.

Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.

Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.

Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.

Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.

Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..

och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.

Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.

sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.

Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.

Hund

Har inte orkat innan, men här om dagen kom äntligen vårt diplom och intyg för vår Kurs som jag & hunden gick på.

"För genomförd allmänlydnads kurs och godkänd passkontroll"

Jag började då han precis hade blivit 6 månader, och vi var klara då han var 8 månader.

Nu är han hela 8½ månad

Nu kallar sängen.. Så godnatt

Hur kommer de då se ut om ca 10år?!

Om det kan se så här ut då hon är 4,

Hur kommer de då se ut om ca 10 år?!

Vill inte ens tänka tanken ;-)

Nu så ska jag försöka orka städa lite, ska försöka ta fram den tanken och sidan jag hade innan jag hann och se vad klockan var, innan dottern sa att hon råkat kissa i vår säng.

Ha en bra dag, så kanske jag skriver mera sen om orken och kraften finns.

Brände sig

Natten till idag (onsdag) fick jag akut huvudvärk, nackvärk tog 2 st Citadon.
Ensidig huvudvärk, ont i ena/bakom ena ögat, kräktes 3 gånger, jag hade så förbenat ONT!
Försökte ringa sjukvårds rådgivningen men efter försökt ringa i 45 min och de bara kopplar bort mig för de är överbelastade ringde jag till Akut mottagningen, direkt numret.

Där fick jag frågor:
Kan du böja huvud så din haka når bröst korgen?
-Nej
Vart gör de ont?!
-Huvudet
Har du värk i kroppen?!
-Ja, och jag är trött, Men jag har Fibromyalgi med. Men jag har så djävulskt ONT i huvudet och ögat, vad ska jag göra?!
Har du feber?!
-Nej, har nu bara 36.3

Du får inte komma in, för du har troligtvis Svininfluensan, och då gör det lite ont i kroppen, huvudvärk och illamående och kräkningar.
Men får du feber eller mer andningsbesvär så får du väl komma in.
Så du får fortsätta att smärtbehandla dig på bästa sätt!
Vi kan inte ta in dig.


TACK så mycket, för hjälpen eller något.
Så alla som träffar mig Jag har visst Svininfluensan, för jag har ont i min kropp som alltid, och jag hade en Djävulsk ensides huvudvärk med kräkningar och ingen feber. Så Akta er!
Visst ja, jag har ju lite hosta på kvällarna vid läggdags.
Så de var ju bra jag då via telefon får en diagnos att jag har svininfluensan, då behöver jag nog inte vaccinera mig heller.

Så de var ju bra på annat sätt med, för då kan inte Endokrin Kirurgen säga till mig att de inte kommer kunna operera bort min växande Binjure, som de inte kan lova mig till 100% att den är godartad (2 röntgen säger Elak artad, 1 röntgen säger God. Sen hade min binjure vuxit halva sin storlek sen sist).
För de var en av anledningarna till varför de bland annat skulle ta ännu längre tid innan de skulle kunna operera mig, var om jag tog sprutan så skulle jag behöva ta spruta nr2. Och sen behövde man vänta viss antal veckor efter sista spruta innan de skulle operera mig.

Sen var den läkaren "spydig" nog att säga till mig att " Inom ett år kommer du iallafall bli opererad".
Jag kommer stöta på detta med 90 dagars vårdgaranti.
Sen är ju kruxet, att de finns för få kirurger som kan operera såpass komplicerade operationer,
för få sjukhus som har utrustning!

Över till annat:
Idag Onsdag 4/11
Brände sig tösen på ett element hemma, på handen 3.5cm* 2cm, Fick visa upp på Vårdcentralen och anmält till Försäkringsbolaget ifall att det kommer att bli ärr.
Så rese ersättning blir utbetalt inom en vecka.


Såg att jag fått kommentarer; förfrågningar om vad mitt barn kommer att bli opererad för;
Då hon blev inlagd akut i Juni var där 2 kirurger som sa att hon hade navel bråck, men de sjukhuset kan inte operera barn.
Då hon blev inlagd akut på ett stort sjukhus fick vi kontakt med en läkare, kirurger med mera.
Då jag undrade o hennes navel, så fick vi papper hem om att Kirurgerna kollat på de bilder som jag mailat in, och bedömt att vi skulle in på kontroll.
så Vi fick tid rätt omgående.
Då vi var där sa kirurgen att hon var nästan säker på att de inte var ett Navel bråck, utan som hon sa till mig "Buk håls bråck".
Att det inte har vuxit ihop i magen på henne, att där är ett hål rak igenom, så att de kommer öppna upp och kolla hur de ser ut och är det hål genom magen att de kommer få sy ihop inifrån.

Så ja, är det detta.. Så hoppas jag av hela mitt Hjärta att det är detta som orsakar alla hennes smärtor och problem med magen.

Nu kallar sängen, undrar ni något om vad som helst så fråga på!!

SYNSAM Optiker SYNSAM´s Skämt?!

Jag gick in till Optiker företaget SYNSAM, för att höra om de på något sätt skulle kunna laga mina Glasögon bågar,

Kanske att det förhoppningsvis skulle kunna finnas dessa bågar kvar.

Jag lämnar in mina glasögon hos dem, och de skulle ringa mig. (vilket de inte gjorde)

Då jag lämnar in dem, säger en Kvinna där att de ska göra de bästa de kan i att hitta en LIKVÄRDIG "båge", vet inte vad rätta ordet heter, den raka som går vid örat.

Men att det inte var säkert att de hittade exakt likadan BLÅ färg, som den jag har.

Okej, tänkte jag.

Men en liten Nyans skillnad på blå kulör är nog inget man märker av så mycket, då jag inte använder de 24/7.

Jag tänkte att dels hur ja hade blivit bemött en gång innan (står längre ner i inlägget) Sen att kunde jag spara lite pengar så gör jag gärna detta.
Men jag frågade kvinnan i butiken om de kanske hade billiga bågar; Hon svarar mig; Om du nu har så dåligt med pengar, så är ju det här ett budget alternativ för dig!

Men döm av min förvåning och STORA besvikelse då jag kommer för att hämta ut, och betala för mina glas ögon och de ser ut så här:

****FY SKÄMS PÅ ER SYNSAM***********

NI HAR VART ETT FÖRETAG SOM JAG HAR TRIVTS MED, OCH DÄR JAG KÖPTE BÅGARNA I ANNAN STAD, BLEV JAG BEMÖTT SOM MÄNNISKA, ÄVEN FAST JAG INTE VILLE LÄGGA FLERA TUSEN PÅ MÄRKES BÅGAR, FÖR JAG ÄR INTE DEN TYP AV PERSON SOM BEHÖVER HÄVDA MIG, GENOM ATT GÅ OCH BETALA, FÖR ATT VARA EN GRATIS MARKNADSFÖRINGS PELAR, SOM VISAR UPP GRATIS REKLAM TILL ETT FÖRETAG. KANSKE JAG SKULLE KUNNA LÄGGA ETT PAR TUSEN PÅ ETT PAR BÅGAR, MEN DET ÄR INGET SOM JAG PRIORITERAR SOM SMÅBARNS MAMMA OCH DJURÄGARE.

Allt började att jag först tänkte gå in och köpa mig helt nya bågar, med glas. Då börjar killen visa mig diverse märkes bågar, sa till honom vänligt men bestämt: Jag är inte ute efter märkesbågar, och jag är inte den typ av människa som behöver sånt, till svar får jag: Vi är ett företag som bara säljer märkesbågar! Ja, men jag är faktiskt inte ute efter att bära såna bågar, så jag undrar har ni några bågar som kostar kanske högst 1500kr, han gick bort till ett hörn, öppnar en låda och börjar rota.

Var är sådana trevliga personer som den man på Västkusten som hjälpte mig att finna ett par bågar i en prisklass som jag tycker är okej, som jag blir FIN i?!

Droppen var då jag skulle hämta ut mina glasögonen, och det första min 4 åriga dotter utbrister:

Men Mamma Vad FULA GLASÖGON de är, Vad har de gjort?!

jag svarade henne: Ja, vad de har gjort med Mammas glasögon vet jag faktiskt inte, Kanske sitter det någon på Synsam´s butik, som kanske är halvt blind,

Rättare sagt F Ä R G B L I N D!!

Jag har inte HÄLSAN på olika sätt att orka med att bli bemött på sådant bemötande, Jag vill inte känna mig som den FATTIGLAPPEN som inte kan/vill bära runt på märkesbågar. Jag har faktiskt inte klarat av att hämta hem mina glasögonen, och de gånger ja råkar vara i närheten av den butiken, så blir jag bara LEDSEN.. Den butiken fick mig känna så mindervärdig, fattig