Äntligen är dotterns röntgen undersökning avklarad.
Hoppas på besked snart, och bra sådana.
Passade på att skjuta upp min röntgen undersökning till nästa vecka, jag pallar helt enkelt inte
Jag känner mig totalt slut körd, och har blivit helt sjukskriven i två månader.
Men kom på att jag måste senast i väg och lämna blodprov för att kolla upp mina njurar, en vecka innan röntgen undersökningen.
Men var har jag lagt remissen?!
Igår lättade jag på locket för min läkare,
idag har vi alarmerat ut, rådfrågat och bett vissa om olika sorters av hjälp.
En hjälp som känns förjävlig, men nödvändig.
Om bara för ett par veckor, kanske för alltid vi vet inte.
Vi är kluvna, vi önskar vi visste svaren, vilket som var det rätta.
Jag känner mig totalt sönder stressad och min man har nu fått vara hemma 1 ½ dag för vab för jag orkar inte bära allt ansvar, börda och jämnt vara den som jämnt ska köra till sjukhus med dottern, medicinera. Ha fajterna, och denna brist på sömnbehov och överaktiviet.
Visserligen somnade hon strax innan 22 idag, så jag får väl vara glad och tacksam att de blev så "tidigt".
Så snälla rara låt röntgen svaren visa Positivt.
Får man som mamma falla emellanåt?!
Då man känner att ens kraft inte alltid finns till.
Jag vet att ja kommer resa mig upp igen, jag söker efter de positiva stunderna, bitarna allt för att man inte bara ska se svart på allt.
det finns ljusglimtar i mitt liv, och dem värderar jag högt.
***VARFÖR?!!!!!!!?!?!?!?!?! så vaknar dottern nu, precis då jag skulle gå och lägga mig, jag sliter snart av mig håret 23.19****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar