Vi har beslutat att dottern kommer vara på dagis på måndag 06:30-17:00
och ca 4 ½ timme på Tisdagen.
Sen kommer min man vara hemma.
Fick även beslutet, avslaget ifrån kommunen i Onsdags som jag funderar på att lägga ut.
Att trots jag anser mig inte kunna tillgodo se barnets fysiska behov efter op. med mera så
anser han inte att barnet har rätt att få vara där mer.
Men jag trodde att de var för barnet han såg till.
har kräkts och har förbannad huvudvärk, och fått ta Migrän medicin.
Allt ja önskar ja skulle orka med under dagen, allt jag behöver fått gjort.
När jag inte orkar så vill ja inte ens att min man kommer hem och ser allt
jag inte orkat och kunnat.
Fast jag vet att han inte kräver något av mig.
Men mitt inre, odugliga sida kommer in.
Jag skulle även ha haft tjej kväll med min vän, men allt glidit ut ur sanden
och mår piss över detta.
Min äldsta syster, skrev igår att de var svårt att ha någon relation mellan oss då vi inte ses och knappt aldrig hörs.
Hon skulle kunna ringa med jobb mobilen ngn minut men
att ringa min mobil hem ifrån sånt fungerar inte.
Och att jag fick höra de var vi som valde stänga av hem tele.
svarade att: 99% av de få gånger de ringde någon, så var det bara försäljare.
Och betala Telias ocker priser är inget jag gör.
Jag fick åter igen ursäkta mig för att jag inte mår bra,
sen har jag även fått höra och läst att många personer bett mig att
inte kontakta skriva till dem, då de inte orkar med att jag mår dåligt.
Och då de inte är mycket som som är roligt eller krafter kvar
så är de ingen ide.
Jag kämpar nu med att orka vara mamma och en någorlunda fru.
Mitt inre sätter ett förbannat stop och tröttheten,
och ord som tidigare är sagda kommer upp och jag håller mig ifrån alla.
imorgon är de tänkt svärföräldrar och ena svägerskan ska komma hit och de ska bjudas på middag. Säger bara: Min man får ta skriva inköps lista, åka och handla mat och laga samt servera.
För mitt huvud är inte här och nu.
mitt huvud är där jag befinner mig på söndag kväll.
Mitt huvud upptas av allt jag måste hinna med att ordna, packa och fixa.
Jag vet inte hur jag ska göra då jag åter igen inte lyckats hålla det jag lovat min vän.
Som jag verkligen vill göra, träffa och umgås haft vår kväll.
Jag vet inte vilka ord, som kan ursäktas, eller om de kan förlåtas.
1 kommentar:
Skickar en STOOOOR bamsekram till dig!
Jag vet hur det är att inte må bra och det är inget du behöver be om ursäkt för.
*love ya!*
Skicka en kommentar