På lördag kvällen, när vi skulle hämta hem dottern ifrån svärföräldrarna.
Så berättar de om vilken dag de ska fira svärmor.
Vi tar upp vilken helg vi skall fira dottern.
Men de passade sig inte, för den ena svägerskan inte kommit hem
ifrån de land hon ska studera i ett par veckor. (Jag ifråga satte, varför det var så noga. Då hon har väl inte vart närvarande i allafall 2 sista åren, varför just nu?! -Jo, hon hade bett om att få vara med.)
Så varken Lördagen eller söndagen gick inte, kunde vi inte ta.
Då sa jag, att vi eventuellt kunde byta det eventuella barnkalaset,
till den helgen. Dvs helgen efter den helgen som vi inte kunde ha vårt
planerade kalas för dottern.
Då säger svärfar, att han under lång tid bestämt med någon vän att de skulle
träffas, och som han sa;
"Jag kan fan i mig inte ändra ännu en helg, de går helt enkelt inte".
Svärmor ger honom "ögon", han säger surt; "Du behöver inte ge mig sådana ögon"
Hon säger åt honom att, hon skall firas när hon väl fyller år, inte flera veckor efteråt.
Han försöker få mig att förstå, att han inte kan omboka träffen med sin vän.
Sa till honom så här; De gör mig "inget",
jag är van.
Jag bjuder in mina föräldrar, men ingen av de kommer.
"Så jag bryr mig inte" För jag är van..
Men att "göra" så emot mitt barn, deras Barnbarn är för mig inte okej.
Det är ett sår i mitt hjärta.
Att min Pappa glömde min födelsedag, kändes.
Men att inte ens kunna skicka ett grattis kort till mitt barn på hennes
födelsedag är botten ner.
Min mamma, jag vet hennes sits på olika plan.
Men hon är alltid mån om att komma ihåg delvis mig,
men glömmer aldrig dottern!
Min man blev sur och svor.
Tog på dottern,
jag tog på mig en mask,
tackade för att de var snälla att ställa upp och passade
vårt barn i 6 timmar.
Väl i bilen kom mina utbrott, och jag och mannen var ense att
vi har Kalas för vårt barn, då vi vill.
I Fredags skrev svärmor till mig och frågade vad min man önskade sig.
Vet inte, då vi inte tänkt fira.
Sen liten stund senare frågar hon: Ska ni ha kalas för X på Lördag den 7.de?
-Nej det tror jag inte, jag orkar inte fixa något och mår inte bra. vet inte vad X orkar och mår.
Sen efter en stund skriver hon: Är det okej om vi kommer på Lördagen?! Ni behöver inte fixa något märkvärdigt, vi kunde kanske sjungit lite singstar eller så.
Skrev och försökte förtydliga ännu mer: VET INTE, för ingen av oss mår bra av denna situation så vi vet inte vad vi orkar, sen är de dagen innan jag blir inlagd.
Ibland står folk mig långt upp i halsen.
2 kommentarer:
Ja fyy:(
Ni ska ha kalas för ERT barn när ni vill.
Givetvis kan man alltid vara snäll & visa hänsyn till andra om att ta annan helg os.v (som NI gör) men de verkar ju ändå inte bli nöjda...:(
Tänker på dig...
MASSOR KRAMAR!
Skicka en kommentar