Om jag bara hade kraft

Har idag fått ringt ett rätt jobbigt samtal som jag inte vet vart det kommer att landa,
Jag har idag även fått ringa återbud till frisören, då ångesten satte stopp.
För jag är inte värd att få gå dit.
Jag är besviken på mig själv att inte klara av det som jag så gärna vill.
Jag vill gärna lyfta på locket och berätta mer om en del av mitt liv.
Men många är så dömande
Så kanske kommer jag att få mer skriva i gåtor,
kanske bara de som jobbar med vissa saker kan ana ett och annat.

Snart är dagen inne då jag ska till Specialist Kirurgen igen.
Och jag vet inte, jag kan inte reda ut i mitt huvud hur jag ska klara av att gå i ovisshet om
hur vida det är godartat eller elakartad.
jag vet inte hur jag ska kunna behålla mitt lugn inför det samtalet att inte få veta när en eventuell operation kan bli av.
Jag kommer inte att ta fler kommentarer som gör att jag mår sämre.
Jag kommer inte acceptera att få vänta i 1 år på en operation, där ingen kan ge mig garantier att det är godartat. Jag är för tusan inte ens fyllda 30år.

Imorgon bitti ska en komma hem på möte hos mig, (tösen kommer också vara hemma, tyvärr men de får man lösa på något sätt att aktivera henne så tidigt)
Hon kommer att följa med mig, försöka hjälpa mig att göra min talan hörd, finnas med. För jag klarar inte av att bli så bemött av vården som sist.

Nästa vecka är relativt fullbokat med förbannade sjukhus besök,
Själv har jag 2 st på Måndagen, På tisdag & Onsdag ska dottern till Sjukhuset, dock de närmsta, men ändå 8mil t/r.

Veckan där på är dagen, som stressar och pressar mitt innersta mest just nu. och de hinner bara att avklaras så står fler oro och väntande tryck på kö.

Hur i hela världen kunde min hälsa bli sån här..

och varför elaka och Onda Gud, varför behövde du utsätta mitt barn för de hon redan gått igenom för?! De är bättre du tar mig, men låt min älskade dotter få vara fri.

Idag satt jag och kollade i 2 st Hjälpmedels kataloger av hjälpmedel som jag behöver, och tårar kan bara rinna, för jag vet inte hur jag ska ha råd.
Jag har ingenting sagt till min man, han vet inte vad jag behöver, han har inte kollat ens i de 2 tjockare kataloger.
Ska se om jag orkar, hinner och vågar söka någon sort av fond.
Men energin är så låg, jag är så trött, så allt skjuts undan.

sov så gott, nu ska jag ner och lägga mig, värma vetekudden i mikro, ta på mig långärmat, långbyxor, strumpor, filt på underlakanet, En filt och ett täcke och sen försöka stoppa om mig själv för att inte bli kall.

Nu gör händerna för ont och orkar inte skriva mera.