Nedräkning

Rubriken var väl inte så, som man hade önskat.. Som om det, vore snart man skulle få sitt mirakel.

Nej de är om 2 veckor som jag ligger på operations bordet.
Kom på idag att jag har glömt att skicka in hälso deklarationen, fråge formuläret.
De skulle skickas in så fort som möjligt.

Jaja, mycket har inte hunnit att förändrats sen sist.
Men ska skicka in.

Mitt inre skriker NEJ jag vill inte!!
Jag känner mig tvungen,
samtidigt som mycket känns meningslöst, med livet runt, utanför önskan och längtan om
ett barn till.

Jag kommer på mig själv genom att sitta i mina drömmar till och från under dagarna.
Önskan om att bara få "Vakna upp", och att allt som hänt, händer och sker bara var en sån sak
som kändes, var så obehaglig mardröm.
Men då man kommer ikapp verkligheten, så trycker de så över bröstet.
Inre ilska och frustration, vill bara skrika ut alla de fulaste, elakaste orden, skulle vilja slå på alla "djävlar" som inte trott, som på ett eller annat sätt gjort mig ont. Som inte funnits för mig.
Jag är så bitter emellan åt.

Men jag vet ju själv hur och vad jag tänkte för några år sen: "Det där kan/kommer inte hända mig"
Men när man väl sitter i denna situationen, då motgång efter motgång med mycket i livet.
Så är nästan allt i stort sett så fruktansvärt ensamt och tomt.

Men då min kvinnlighet nu tagits i från mig; Då mina barnsdrömmar, som liten bara gått till spillo.

Minns som 8:a åring, så stod vi alla barn framför alla föräldrarna efter vårt tema med oss själva, drömmar och mål i livet.
Hade målat av mig själv på ett stort papper som uppgiften var, skrivit ner vad jag skulle vilja jobba med då jag blev stor.
Och att jag önskade mig 3 eller 4:a barn.


De har i Planera-Vänta-Föda barn fronten vart otroligt mycket,
så att jag slutar inte förundras, vem-vilka som nu kommer, är gravida.

I krisens tider skaffas och föds det barn, på löpande band.
Oavsett om det är finanskris eller inte, så kan vi inga barn få som vi vill.



Har även idag fått ringa Medicin mottagningen då de glömt bort mig igen.
Om det var något, så skulle man träffa läkare.
Men jag tycker att de skulle höra av sig, någon ifrån medicin mottagningen om mina prover, utredning som jag gjort där var bra eller inte.

Så då jag ringde idag, så sa en där att; du får en tid till läkaren i Juli.
Hon sa: Du har väl fått svaren på dina tester?
Nej, det har jag inte. Vet ingenting.
Så de bokade in en telefon tid till läkaren i juni nu så jag får mina svar.

Blir så trött på att bli bortglömd.
Min remiss "försvann"/ "glömdes" ju bort med.
först efter att kontaktat sjukhus chefen började de hända saker.
Ifråga satte deras vård garanti. och 6 månader var att ta i.
Dagen efter ringde ju chefen upp på medicin mottagningen.

Detta inlägg har tagit tid att skriva, men känner att jag får fortsätta i morgon.
Ska ha möte i morgon med hab. så gäller att jag får sova något.





Jag är så missnöjd med min kropp, känner mig så fet och äcklig, allt dallrar, bristningar sen jag var kraftigt överviktig, sen jag var gravid, alla operations ärr. All hud som är över.