Vad är det värt?!

Jag funderar mycket nu efter operationen och allt där till,
Hur mycket en ny graviditet är värt?,

Hur mycket är ett syskon värt att gå igenom och kämpa?!

Vad gör att jag vill ha ett barn till?!
Skulle ett syskon/ ett barn till "göra mig hel"?

Frågar en del hur långt de själva skulle vara beredda på att gå för att få ett barn till, få ett barn överhuvudtaget.
Vissa säger att de inte ens skulle gå hälften av det jag gjort, för de påstår att de "skulle få acceptera att man inte skulle bli fler".
Ger vissa människor upp så lätt?
Eller är vissa verkligen så "svaga".

Varför vill jag bli gravid igen?!
*Den stora glädjen då man får ett + på graviditets testet
(numera innebär de väl inte lika glädjande)
*Spännande och all förväntan
*Sin mage och kropp förändras till både för och nackdelar
*Få känna sparkar och rörelse i kroppen
*Få ha sitt barn i famn
*Att vår dotter får bli stora syster som hon så gärna vill
*Få möjligheten att uppleva att få vara gravid (En normal grav)
*Att få vara så där äckligt glad och lycklig som man är som gravid.

Frågor och funderingar till mig själv

*Skulle jag orka med?
*Kommer jag kunna ge min dotter lika mycket, och ge ett ev. kommande barn lika mycket kärlek, tid, saker, uppmärksamhet?!
*Kommer jag känna mig mer "hel"?
*Är det värt att riskera att bli gravid igen, är jag psykist och fysiskt stark att veta att jag mest troligt skulle få ett nytt utomveds och akut opereras och bli "steriliserad" dvs att inte kunna bli gravid på egenhand.
*Är ett barn värt att riskera mitt liv, att riskera att bli sövd, opererad, och såret i själen, sorgen, tomheten och verkligheten att vi aldrig mer kommer kunna bli gravida på egen hand?! (visst frågan kanske kommer, men "när" är jag redo att vara beredd att lägga mig på operationsbordet igen?! (för tron om att det skulle kunna gå bra finns inte i skrivande stund, fast hoppet om att ett under skulle kunna ske) (Kanske skulle jag vara redo då jag vet att alla pengar till 1 IVF försök finns)
*Är ett graviditet försök värt mer hormoner och behandlingar?
*Är 1 ynka försök värt minst 25.000 kr?!
*Skulle mitt barn ta stryk över att inte få ett syskon? kommer hon att känna sig halv? Hur tas ett barns avundsjuka och önskan "stryk" i deras inre, i deras psyke, av att inte kunna få eller få ett syskon?!


Skulle vi (och som jag tror att vi faktist kommer) försöka på nytt igen, och det värsta händer (igen) och man står där steriliserad.
Faktum vi inte KAN bli gravida.
JAG har förlorat en stor livsstor mening, och längtan och inre saknad.
Hur hantera, att vill jag få ett försök till graviditet ska få slänga ut så ofattbart mycket pengar för en 30% chans att lyckas på ett IVF. (jag har ungeför mig att oddsen ligger på dessa chanser då jag läst på någon sida, men hoppas det är fel uppgifter jag fått till mig)
Hur hanterar man att man blöder ut Livets dyraste i pengarvärde mens?! Man blöder ut 25.000 kr
Sorgens värde går inte att mäta, men då pengar är ett stort problem för många så är det nämnvärt.

Det jag har gjort kanske inte är så mycket, men för mig har det varit en oehört tuff resa..
Och hade det "bara" vart missfall (har tidigare i min blogg nämnt detta att jag vet hur ett missfall känns (dock inte sena!!! )
Så hade jag i alla fall haft alla möjligheter att lyckas nästa gång.

Jag har gjort/ genom gått följande för att uppnå en dröm:

* Gått ner 38 kilo
* Påbörjat Metformin behandling
* Tagit 18 Pergo Time behandlingar
* Hållt på att ta tempen i närmare 2 år varje dag samma tid
* En Titthålsoperation (där fel fanns okt 07.)
Med genom spolning i äggledarna.
* Skrapning för att ta bort Polyper i livmodern (dec 07).
* Gravid och få Missfall 3/2-08
* Gravid igen och få Missfall, men där de misstänkte ett Utomkvedshavandeskap då jag blev inlagd, ett X som själv läkte
ingen graviditet funnen i livmodern 16/3 -08.
* Gravid, Misstänkt MA/ofostrig graviditet
skrapades men inget funnet, så Operation gjordes och
höger äggledare försvann 26/7-08.
* Gravid och utomkvedshavandeskap, akut operation Nov -08 + den 1/11 -08)
* Cellgiftsbehandling för att ta död på moderkakas rester som fortsatt växa efter operationen (December -08)

Och väntan och längtan har vart sen i Maj 2005
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlorar jag min sista äggledare, så lämnar min man mig av någon anledning så kan han ju bara hur lätt som helst träffa en ny, möjligheterna öppnas för att bara med ett par ligg med sin nya kunna vara en ny blivande far till fler barn..

Visst jag har ju också möjligheterna, men det naturliga kan aldrig bli det samma.
jag får visserligen gratis försök 2-3 st beroende på vart man bor.

Kommer mitt hjärta att kunna acceptera om allt går åt helvete, och vi inga pengar har mer, eller min man inga mer pengar vill spara och lägga på föer IVF, kommer då mitt hjärta och kropp klara av att stanna kvar?!
Hur mycket jag älskar min man?!
Vad är priset på ett barn?
Skrämmande att inte veta hur man kommer att hantera..
Min barndoms dröm har gått åt helvete redan, en dröm om "många barn".


Mitt i allt just nu;
Vi sätter inte barn till världen som vi inte har råd att ta hand om,
ge mat, saker, försäkra, ge KÄRLEK, tid med..

Jag är på ett sätt GLAD och tacksam nu att mitt i sorgen som (var) inte den sorg som är nu.
Att vi inte lyckades bli gravid, är att
vi hade ALDRIG kunnat ge vårt barn allt det där, även om vi är två, som vi skulle kunna göra om vi då hade haft ett barn till tidigare.
Vad vårt barn har och får kärlek, tid och uppmärksamhet.
Få och kunna ta plats.
Hade inte kunnat bli så bra som det är nu om ett barn hade kommit så fort som mitt inre ville innan.
Men NU då vårt barn närmar sig 4 års åldern börjar det kännas, NU är det dags, men sanningen är att där är det kört och kommer troligtvis vara minst 5 år innan och om hon ens kommer kunna få glädjen, turen att få bli en stolt stora syster....


Läkaren som jag numera går hos har ett par tillfällen påminnet mig om vad jag faktist har, att jag faktist tur i mitt liv, (visst är det så) och han pekar på vår dotter...

Idag var jag vid byn och handlade julklappar, betalat dem och är på väg ut, dottern vart och lekt med ägarparets valp som fanns i affären och pratat lite med dem. Hon skickar med en kalender ifrån "Pilgrims" varor och fick man 3 lika dana så hade man vunnit ett fint smycke där ifrån.
Jag sa spontant "-Tänk om man hade haft tur med något"..
Hon som inget vet säger;
Du har haft turen som fått en sådan otroligt vacker dotter..

Visst har hon så rätt, men jag kan inte se... Visst ser jag vår otroligt vackra dotter, jag känner henne
men kan inte se henne på något sätt, för saknaden och längtan efter ett nytt litet liv, suddar bort det otroligt vackra och fina jag har..
Hur grym kan man vara?!
Vad för jävla värdelös mamma är jag, som längtar så efter något, så att man ser men ändå inte ser
GUDS GÅVA?

Som min man säger; Hon är verkligen ett Mirakel.


Hur ställer sig min man till att vilja eller inte vilja ha fler barn?!

Han säger att han behöver inte ha fler barn, men visst hade det vart roligt, men det är inget som är nödvändigt.

Vad tycker jag och tror jag om det?! (det vet jag inte riktigt ännu) finns en del känslor och tankar kring detta.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~¨

Vart hos Gyn idag:

HCG fortsätter att sjunka och är nu nere i 30, och nytt b-hcg ska lämnas på Måndag.
Dr JOU ringer på Tisdag och lämnar resultat.
Ny läkartid får jag till Januari 09
Brunt/blödning slutat, tog 4 veckor att bli fri från det.
Slemhinnan var mindre.
Och som jag kännt så har jag kännt rätt en stor fin äggblåsa på Höger äggstock som skulle släppa inom de närmaste..

Självaste FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN att jag inte får försöka bli gravid..
Det gör så fruktansvärt ont inom mig..
Gapar och hojtar på min man ge mig ge mig.. men vet läkarens ord som ekar i mitt huvud
som han sa idag
"För att få den mest bästa optimala chansen så låt det gå nu någon månad"
(ska till honom i januari, ser allt bra ut då kommer nya pergo time tabletter skrivas ut..)
Får se OM jag kommer avslöja vilken månad han sagt (sa idag) att vi först får försöka.

Nu väntar förshoppningsvis lite medicinska behandlingar för mig att försöka bli så bra som möjlig psykist.


Vore väldigt trevligt att om du läst kunde skriva Något i komentarer..
Även om det är svårt att formulera, bara så jag vet om det ens är lönt att fortsätta skriva här.