Att jag ska försöka vara positiv och tacksam.
Jag funderar och tänker en del på;
Vem äger rätten att säga till mig att inte få vara och säga det ena eller det andra?
Vem bestämmer om jag får sörja, vara bitter och allt det som jag känner?
Kan jag få genomföra min operation först, läka och återhämta mig ifrån den,
INNAN kraven kommer?
Låt min sorg få vara fri.
jag kämpar som en sate att hålla mitt huvud ovanför vattenytan.
Gör de flesta sakerna och handlingar, allt för att hitta mening, hitta något som kan trösta, något att finna en inre ro i.
Ska försöka få någon inre ro, och lyckas somna..
