Vilket förvånade min läkare lite och även mig själv.
När jag blivit opererad, och får till svar att man funnit "Brunt fett",
Så kom ångest upp, att hela jag är en fetma klump inom mig,
att jag endast är fet.
För ordet "brunt fett", kändes så oehört skamligt.
Och det var mycket ovanligt att stöta på detta hos vuxna.
Utan mest hos spädbarn, den första tiden i livet.
När jag var hos min läkare nu sist, så hade han kollat upp lite och berättade
de brukar sitta mellan skulderbladen.
Jag är väldigt impulsiv och började fråga och berätta vad
Kirurgen hade sagt åt mig om; Varför det fortsatt att växa?!
Var av Kirurgen sa att det kan bero på att du har gått upp i vikt!
Vilket även det fick mig att må dåligt, och sa åt honom
Att jag faktiskt inte har gjort, utan snarare gått ner i vikt!
(jo jag gick upp i vikt, 5 kilo från operations dagen, till var det andra dagen? efter operation
jag kunde med två personers hjälp att gå upp ifrån sängen och sätta mig på en våg. Jag höll på få en chock, Jag fick panik, hur i hela världen har jag kunnat gå upp så i vikt. Jag vet att de hade fått ge mig en hel del vätska på uppvaket, och andra mediciner för det inte blev riktigt bra med mina värden efter op.)
Men då jag pratade med min läkare, som har forskat, jobbat med mycket så är det mest troligt att detta vuxit med tanke på hur stressad jag är inom mig.
Och all den stress som finns runt om mig.
Som ingen kan se, men folk kan i vissa situationer lägga märke till det
och få en smak av det, tyvärr.
_______________________________________________
Att ha dolda handikapp, problem,
Ställer till det mycket i samhället.
Människor som predikar, som ser ner på en.
Som tror sig veta ett eller annat, om inte allt!
Att gör bara si eller så; Så klarar även du det!
Det är som någon skulle säga till
en person som har behov av något hjälpmedel
rullstol, rullator, kryckor ect.
-Börja med att träna ena benet, och sen det andra.
För på sikt kommer du kunna gå..
Men de var väl en urkorkad jämnförelse.
För troligtvis behöver de inte höra såna kommentarer,
HOPPAS JAG!
För har man ett "Synligt" handikapp/funktionshinder
så ifråga sätter inte samhället på samma sätt.
Men det du inte kan se,
Det dömmer du lätt!
Frågan är om du alltid ens vet hela sanningen?,
Om jag skulle berätta för dig,
vad det skulle vara med mig.
Så tror jag inte ens att du hälften hade förstått,
och knappast många hade lyssnat helhjärtat på mig,
tills dess att jag pratat till punkt.
Du kan se en reltativ ung, pigg, frisk, person som kan gå själv.
Ha en partner, barn, kanske djur.
Kunna köra bil, stundtals kunna vara ute en stund i trädgården på sommaren.
Du kan se personen le, kanske höra personen skratta
och verka vara helt bekymmers fri.
Och du kan aldrig i ditt liv förstå VARFÖR.
Vad menar nu hon med Varför?!
Om du träffar mig och frågar:
Vad studerar eller arbetar du med?!
-Inget.
Okej, Varför då? Arbetslös?
-Nej, För jag är sjuk.
Vad då sjuk? Du ser hur pigg och kry ut som helst.
Skulle jag säga att jag har funktionshinder,
Då skulle du syna mig ifrån topp till tå
Och fråga vart då?!
Även om jag försöker förklara är det så sällan
någon stannar kvar, eller kan förstå att
så ingen kan se på mig, varför jag inte kan.
Ibland får jag upp i ansiktet;
Men du har ju en man, barn, djur, hus
Varför skulle du inte klara göra ditten eller datten?!
Men hur jag än försöker förklara
Så ser jag ju ändå bara fel på allt,
eller så har någon en super smart människa lösning på,
hur jag ska ändra mig och på så sätt kunna bli "normal".
Det du inte ser, det dömmer du mig för.
Bara vetskapen av att veta, hur mycket folk tycker
om såna som mig,
Bara det är en stor stress
Viljan att få dig att förstå,
Försöka få dig att acceptera,
Våga berätta sanningen, utan att bli i fråga satt.
Bli respekterad för den jag är,
för vad jag inte kan och vad jag klarar av.
Vad jag har lyckats med,
Och det som inte gick så bra.
Samhället är alldeles för smarta,
för att klara av en person som mig.
Så hur jag än gör, så misslyckas jag även med detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar