Om...

Har vart ute på 2 kortare promenader, passat på då solen väl vart framme och försök lura mitt huvud och försöka ge mig en spark i baken, om att det kommer bli ljusare igen.

I de stunder försökt, blicka tillbaka på de underbara stunderna jag och min hund hade i vår sommar och höst. Även de stunder hela familjen var med.
Fick emellan åt upp tron att, jag snart ska få tillbaka våren och veta att glädje, inre lycka, mysiga stunder med familjen och numera med två hundar snart är här.

Få vara , kunna vara utomhus.
Få se hur allt som vart snötäckt försvinner,
se hur de bruna svarta träden och grenar sakta men säkert börja spricka ut.
Och de glada färgerna äntligen ska börja träda fram,
Solen och vädret ska bli varmare och bättre.
Dofterna i från olika saker.
Allt vackert och fint och de värdefulla stunderna som jag, vi i familjen själva påverkar och kommer att uppleva.

Jag längtar.

Men tron är inte hos mig så länge.
Det gör mig ledsen

Efter ha hämtat hem dottern ifrån dagis, kommit hem
så börjar det dagliga tjatet ifrån henne om syskon.
Idag sa jag: Ja men kanske då du fyller sexår, då kanske.
Hon blev sur för det är alldeles förlänge tills dess.
Men en bebis ska bo länge i magen.
Hon avbröt och sa: Men mamma du är ju inte bra ännu...

Hon hör ju mig klaga på att det gör ont på vänster sida av magen och bära/lyfta henne gör ont.

Sen åter kom allt då jag hörde hur brevlådans lock smälldes igen och post bilens motor lät.
Snabbt ut, men ingen kallelse.
Men varför skulle de gå fort för?!

Igår kväll då dottern äntligen somnat, sa jag till min man
kan vi inte göra ivf nu innan de stänger för sommaren?! till svar:
-Du måste få reda på om du är frisk först.