Jag är så trött på ensamheten.
Tomhet känslan som är så stor.
Jag är så trött på ångesten,
som styr mitt liv.
Jag är så trött och ledsen över att vara så förlamande trött.
Känns som allt håller sakta men säkert på att rasa samman.
Jag vill bara lägga mig ner och ge upp, så får ödet välja.
Jag orkar inte vara livbojen, som håller andra flytande.
Jag kan inte i skrivande stund skriva alla känslorna inom mig
för då bryter nog helvetet loss.
2 kommentarer:
vi kan ta varann i hand du och jag....
tack för de du skrev till mig i bloggen. Du har nog rätt i det med andra aktiviteter...och varför inte göra de med våra älskade hundar. Jag har en 3 vägskorsning mellan border/springer spaniel/munsterländer. Hon är vårt allt nu och ajg verkligen uppskattar henne så nu i all sorg. Men jag har ingen energi att göra nått...den e som bortblåst...vill bara lägga mig i soffan och hoppas på en ny dag.
HUr ska man vända de mönstret?
Tänker ofta på dig och hoppas att det snart kommer en vändnig för oss två.
många kramar
Är rutten på att kommentera, verkligen ledsen för detta. Dina inlägg berör och jag blir rädd för att säga fel, för att skada mer än göra nytta. Din ledsenhet gör ont även i mig, men jag vet inte vad jag ska göra...
Vi snackade om att träffas men så blev jag sjuk, jag hoppas du fortfarande vill, för jag saknar dig, faktiskt. Du tror mig inte, det vet jag, men så är det.
Du är en fin vän. Önskar jag kunde ta tillvara på det bättre, men istället så stänger jag in mig här.
Förlåt räcker väl inte.
Skicka en kommentar