lördag 5 september 2009

Jag fick känna

I ett par minuter;
Fick jag känna,
lukta, hålla
mata ett litet liv,
och föll in i en dröm,
En enorm Önskan
att det var mitt barn
Vårt lilla barn som jag i famnen höll idag..



Känslan var så stark..
Sa till min man; Att det skall vara så svårt.
Kände hur tårarna var nära på att komma, men bar masken.
Ville inte visa, även om de flesta via skvaller redan vet...
Det var nog tur att jag idag var den som skulle filma, för annars hade de brustit för mig.

Jag vyssade han, tröstade han, bar runt honom en stund, jag fick känna på den saknad, önskan och den stora sorgen..

2 kommentarer:

Suzan sa...

Hej, det är med tårar i ögonen jag läser ditt inlägg.
Jag beklagar verkligen och jag hoppas att du inte avskyr mig för att jag som kvinna som KAN få barn väljer bort det i dagsläget.

Jag önskar er allt gott.
Kramar

mamman sa...

suzan. tack! jag ser ingen anledning till varför jag skulle hata dig av den anledningen. Hade du sett aborter som en metod mm så skulle ja väl vara mer nära kategorin att avsky dig. Det är väl bra av dig att välja bort de nu och satsa på dig själv, din vilja att komma i form vikt mässigt med mera. finns inte den där längtan & önskan efter ett barn så varför sätta ett barn till världen?!Kör ditt, ert race. En dag befinner du dig kanske i längtans land