Är nervös, vill att det ska bli morgondag, samtidigt som tanken om att prata om vad som är bäst så är frågan om jag kommer ta allt som "de var det bästa" även då man vaknade upp efter operationen...
Jag har svårt med sanningen, fakta i vissa situationer.
Kan ta ett exempel;
Efter det vul som gjordes i somras, där det inte såg ut som de skulle,
då försökte jag i mitt inre bara försöka "vakna upp" och ville inte tro att det
var som det var. Det var inte verklighet..
Tankar på vad ja skulle göra för att få min läkare och oss själv att vakna upp, för
jag hade visst bebis i magen..
men sanningen var något annat.
sen att efter den operationen vakna upp, och få reda på att äggledaren är borta!
Även om jag somnade in med vetskapen att kanske, så hann jag inte i huvudet förberedas på fakta..
Mitt Barns längtan och önskan om ett syskon.
Det är ofta som mitt barn kommer med frågor tankar om syskon.
Önskan om att få ett syskon nu.
lite tankar och meningar mitt barn har haft:
"Att snart får E ett syskon till, då kan ju vi ta lilla e, för då får de ju ändå en ny"
"Men varför får K 3 barn och jag bara ett? (hon sa "jag" till sig själv)"
"Men K har E sen lilla bebis som är under året, och snart ny bebis kommer.
Varför har K så många barn? och varför får hon så många barn för?"
"Mamma varför kan du inte få bebis?"
"Mamma, har doktorn inte opererat K ?"
"Men varför har dem opererat dig då?"
"Mamma ät mat så blir du tjock om magen, då får du bebis"
"Mamma när du slutar att blöda, då får du bebis i magen"
Nu senast var igår Söndag,
"Mamma kan vi inte få en bebis? -Nej jag kanske inte kan J (sa jag till mitt barn)
Var av hon svarar mig och tittar på Pappa, och säger Men kan inte pappa få en bebis då?"
Hur hanterar man situationen, då jag knappt är vän med sanningen.
Kommer önskan, saknaden hos mitt barn försvinna med tiden?
Hon skulle bli en sådan duktig o snäll stora syster.
Så fort hon är bland bebisar så vill hon gärna klappa, ber att få hjälpa till att mata dem, ta på dem kläder, passar dem och försöker trösta dem
*Älskade dotter, om jag bra kunde......*
*ledsen*
7 kommentarer:
Åhhh älskade vän, jag önskar & hoppas att det blir er tur nu, snart!!!!! Att det ordnar sig, åh vad jag önskar. massa varma kramar till fina dig...
åh va det skär i hjärtat när man läser det din fina dotter sagt...
Hoppas så att du en dag snart kan säga till henne att -nu, gumman, nu e det en liten bebis i mammas mage. Massor med kramar Jenny
Det här är så svårt så det finns inga ord som kan trösta, tror jag... Så jag vet inte vad jag ska säga, men jag hoppas för din skull att allt kommer att ordna sig till det bästa.
Morgondagen kommer bli tuff för er, främst för dig. Jag kommer ju inte vara med dig på plats, men du ska veta att du finns i mina tankar hela tiden!
Förlåt jag inte hört av mig eller så, men jag ligger sjuk... Hoppas verkligen vi hörs snart.
Stor kram till dig! (Och en till din underbara lilla dotter också!)
ÅÅå jag hoppas att det verkligen blir er tur!
Och jag hoppas cverkligen att er dotter en dag får säga, här får ni se min lillasyster/lillebror!
Lycka till i dag, hoppas att allt går bra!
Kram
Ja, J. du skriver så fint om det svåra..
Jag hoppas precis som alla andra att det blir er tur nu,att du fåt säga till lílla J att nu sparkar det i mammas mage.
åhh vännen min. Jag hoppas och önskar att du snart få en bebis och att J blir storasyster.
stora kramar!
Mitt hjärta gråter med dig/er! Jag hoppas att ni får ert efterlängtade barn och att lillan får bli en STOLT storasyster snart.
Skicka en kommentar