Lite privat

I morgon är det dags att besöka läkaren.
Läkaren sa att jag hade tid hos honom kl.15.00
Idag fick jag ett sms på sen eftermiddagen ifrån sjukhuset att vara där kl: 08:40 !!!
Jag blir faktiskt lite grinig.
Då jag med så kort varsel ska ställa mig in att vara där jätte tidigt.


jag blir så ledsen inom mig, varje gång, då det på Tv reklamen visar små bebisar på Pampers blöjor, att 1 förpackning blöjor ger 1 vaccin till barn i annat land..
Vill bara fånga bebisen och önska den var MIN.

Har haft ont en hel del gånger idag på vänstra sidan, precis känslan som innan operationen,
kanske beror de onda på snittet i äggledaren, men ska bli intressant vad dr säger efter 6 dagar efter op om han säger att mitt onda beror på operationen...

Blöder som en gris till o från och min dotter ger mig pikar om att jag har blöja på mig :-(
Vilket jag inte har utan enorm binda ifrån gyn avdelningen som man får efter operation.
Så jag kanske inte borde oroa mig för att behöva skrapas.

Har börjat få tillbaka hosta, och små ont i halsen.
Är illamående varje dag och medicinerar för det.

jag och min man har börjat prata om IVF, eller rättare sagt vi började desperat att prata om det på Fredag kväll på akuten.
Och det lutar väldigt mycket åt att vi kommer sluta försöka bli gravida själva,
och satsa i första hand på 1 IVF försök än direkt, (då vi väl får börja försöka bli gravida), bli gravida av oss själva.
Men vi får se vad läkaren rekomenderar.

Kanske är det vår lott att inte få något mer barn.
Kanske är jag inte en tillräckligt bra och duktig mamma och gud visar att
det får vara stopp.

Det känns för j*vligt att behöva betala för att försöka bli gravid, då vissa kan ha sex och råkar bli gravida, då andra som så gärna vill ha ett barn får ta fram sparbufferten för att kunna försöka få ett barn/ett barn till.
Det är förjävligt att det är en klass fråga om VEM som har råd att "få barn"/försöka få barn.
Jag kanske inte har de pengar att överrösa mitt/mina barn med massa saker, men jag har Kärleken, tiden, viljan önskan och kärleken till ett barn..
Varför kan inte det få prioriteras?!

Jag är rädd för att känna mig mer "oduglig" än vad jag idags läget gör,
är så besviken på min kropp.
Varför har jag behövt haft så många cystor på mina äggstocker under flera års tid förr i tiden, som krävt punktioner, operationer och medicinering för att bli av med dem.
Varför behöver jag ha haft lite Endometrios, minns den stora "choklad cystan" som dem fick ta bort och skicka på analys, men fanns som tur var inga förändringar i den.

Jag är rädd för om vi inte lyckas att vi inte ska ha råd med mer försök, att vi skall komma till den punkt att vi inte anser längre det är värt alla pengarna för att uppnå ett nytt försök..

Önskar att det fanns någon som ringde, mailade mig, skrev till mig att jag/vi hade vunnit pengar, att någon ville skänka en slant till vårt försök.
Nu avslöjade jag många drömmar jag återkommande har haft.
Har även drömt och önskat att jag fick någons äggledare.
Någon som inte ville ha sina..

Som jag svamlar..

Jag har så många drömmar, önskningar och mål

Nu får jag sluta, nu har min febriga dotter vaknat 23.45
ska få lite vatten i sin flaska. Stackars liten är så varm ligger bredvid oss
sen ett par veckor tillbaka då hon vart sjuk i ett par veckor.

natti natt.
Och med mitt inlägg är inget illament mot någon
Frustration och avundsjuka och längtan, från en misslyckad själ.

Tack till er som orkar att lämna en komentar.
Det betyder mycket, även om ni inte har något direkt att skriva
men en vink om att du läst, betyder så mycket för mig!
God natt
och raport om läkar besöket kommer så fort jag har hunnit hem.


Jag vill även TACKA de som har hjälpt oss, som funnit vid vår sida, till dem som hört av sig, hjälpt oss med vår dotter, till alla som visar att medmänniskor finns som kan visa empati.
Ett stort tack till alla er som fått mig känna, att de faktist finns några som bryr sig om mig!
Det betyder oehört mycket för mig