Gud har övergivit oss

I fredags fick ja nog med denna difusa små onda känslan på vänstra sidan
(den sidan som jag bara har en äggledare kvar på)
Jag ringer kl 10 och ber min dr ringa upp mig Omgående.
ingen ringt så 11.55 ringer jag igen.
och inom en halvtimme ringer dr B upp mig.
Han sa ja förstår din oro med din bakgrund och ej säkert vi kan se med än vad din dr såg i måndags.
Kommer dit och ser bara samma som sist typ.
Försäkerhets skull så bestämmer dr B att man ska följa upp mig igen med blod hcg prov vilket min beh. dr inte ansåg behövdes då allt såg "bra" ut i måndags.
Dr B lovade att ringa mig så fort resultatet kom. Kl 15.55 ringer dr B, jag hör redan då han nämner sitt namn att det är något som är fel.
Allt brister för mig.
Berättar att mitt hcg var i Måndag på 400, idag (fredag) på 2000.
Och vid 1500-2000 i värde så ska man se en grav i livmodern.
Så han sa att jag vill att ni kommer in i kväll till akuten för nytt nogrant vul.
Han ser ju denna svarta prick som bara var 1.4mm vilket inte är normalt för den hcg halt och utesluter en grav med mina värden.
Var klar på akuten 21.00.
Och blir inlagd direkt, kl 23.30 på fredag 14/11 så ligger jag på operations bordet.
Vi hade pratat noga min man, jag och dr B om konsekvenser och vad som kan hända och vad han hoppas på att klara av.
Allt slutar med att han kunde skära litet hål på min äggledare och suga ut.
(han hoppades på att allt kommit med ut) och han lykades behålla min äggledare då dem inte sydde igen den utan gav olika sorters medicin som drar ihop kärlen som skulle släppa blödningen.
Jag har idag söndag 16/11 tagit nytt blod hcg prov som sjunkit till 400 igen.
Och i morgon måste nytt prov lämnas..
De som är bra i dags läget är att de sänktes så mkt så man inte nu i första hand behöver om operera mig som var en risk.
Sjunker det inte tillräckligt bli de cellgifts tabletter.
Vi får inte försöka bli gravida på 2-3 månader för äggledaren måste hinna läka och inte minst min själ som han sa till mig.
Det har tagit hårt fysiskt och psykist att ha haft 2 missfall (var av de ena misstänker dem var ett X som självläkte) och 2 defentiva utomkvedshavandeskap bara i år!

Kommer att ta mig en funderare på om ett andra barn är så jätte viktig för mig, om det är värt att riskera och skada min hälsa.

Men sorgen & saknade i ens hjärta är något man får arbeta med och se vad som är bäst.
Så till er som väntar ert första barn, Lev som om det vore ert första och sista, man vet aldrig vad som kan hända.

Är på permision över natten, blir det för jobbigt är ja välkommen i kväll/natt om ja inte orkar med det.

Har ont i kroppen och är illamående. Tycker de mesta är pissigt då de gör ont och mår illa.
Har knappt gråtit, är nog för slut och trött i kropp och själ.

Är det någon som har några frågor är ni välkomna att fråga! sköt om er!