varför varför varför?

Var ju hos dr den 23/7 efter undersökningen får ja så ont och vi kan inte lämna avd förens efter 30-40 min då ja fått smärtstillande, sitter kvar och frågar dr om de verkligen ska göra så där ont..
Han svarar får du ondare(!) och eller börjar blöda mycket ska du åka in akut.
Den 24:e ringer jag till gyn igen och säger att jag har så jävla ont till och från att ja skriker av smärtor. och är orolig om ja inte kan ha ett X ( X = utomkvedshavandeskap),
Nej då säger sköterskan, hade du haft det skulle din Dr se detta.
Man kan ha mensvärk man får "MF" (ofostrig grav)..
Ja förklarar att de är ingen jälva mensvärk, hon nämner att ja är så ledsen och mår psykist dåligt att de kan spela in varför ja upplever mina smärtor.
Jag frågar vad jag kan göra åt mina smärtor, till svar : vet inte men de var inte farligt.

Ja ger fan i att söka vård för ja är väl störd på ngt sätt.

Lördag den 26/7 kommer 06.30 ringer min väckarklocka, ångest och orolig, hoppar in i duschen och duschar med spec. svamp. Kl. 07.00 tar jag dessa 3 cytotec som ska hjälpa till att få ut min Ofostriga graviditet.
kl 09 ligger ja på op bordet och pratar med dr innan jag blir sövd han anser att ja skulle gå ner 3 kilo till har redan gått ner från att ha vägt 96 kilo till att nu ligga mellan 58-59 kilo, och är normal viktig (enligt BMI) bara för att få lättare ägglossning och att pergo kan orska missfall.
Jag säger att ja vill ha en utredning varför ja får missfall han säger att du är och din man är väl friska?! ja! han frågar om vårt barn är friskt, ja!
Han sa att han kunde ju skicka moderkakan för undersökning.
Sen berättar jag att ja haft rejäla smärtor i livmodern att ja är jätte öm bara ja nuddar och haft jätteont på höger sidan till o från sen jag var hos dr den 23/7.
Jag väcks och är skrapad.
Läkaren säger att han hittar ingen moderkaka, inga foster rester bara tjock slemhinna som var 16 mm.
Men de hade skickats på analys. Han säger att något inte stämmer och de kör mig ifrån IVA till BB där jag får göra ett VUL(VUL= Vaginalt ultraljud) inget syns men de gör ont då han undersöker mig och gapar till av smärta då han undersöker mig.
var där strax innan 14:00.
Han vill öppna mig för något är fel.
Jag körs ner på IVA igen och 14.30 ligger ja på operationsbordet igen, och vaknar upp och han berättar att jag hade utomkvedshavandeskap/ X och att dem fått operera bort högra äggledaren på mig..
Äggledaren skulle vara som en spagetti i storlek och där den sätts emot limodern skulle vara som en makaron i tjocklek och min äggledare var som ett tjockt pekfinger.


Så det var ingen ofostrig graviditet eller MA, det var ett X som innebar att jag förlorade min äggledare.

Jag har inte fått någon som helst hjälp att berabeta eller prata med någon kurator eller psykolog.
Min beh. läkare pratade ju med mig efter narkosen efter skrapningen och pratade lite med mig efter narkosen då dem opererarat mig. Sen satt han i ca 15-20 min i rummet där det låg en annan patient i samma rum och pratade lite.
Att när jag blir gravid nästa gång så kommer det vara hårdare kontroller på mig att jag redan 7 -10 dagar efter jag fått reda på jag är gravid ska ja in på ett VUL och se om graviditeten sitter där sen ska, annars kommer jag att börja behandlas med cellgifter direkt.

Han kunde inte heller utesluta att jag haft fler X då dem aldrig sett något i livmodern på mig de gånger som jag vart inne sa han.

Det har vart lite dubbla bud, Jag har ju behandlats för PCO och fått höra att vänster äggstock haft pco problem med blåsor.
Då den gjorde titthåls op på mig i Oktober 07 så brände han ju bort lite endometrios, men ville inte sätta diagnosen på mig. Men då han kom in och berättade om mitt X tog han ju upp detta att jag för flera årsen hade opererats för endometrios= Chokladcysta.

Doktorn tog även upp IVF
vilket vi får betala själva då vi har ett barn själva (men skulle jag träffa en ny man så skulle de visst vara gratis om jag fattat allt rätt)
Ett IVF försök går på mellan 24.500kr för själva ivf försöket, att komma till doktorn och träffa denna i 1 timme kostar 1800kr

Men dr berättade även att IVF är ökad risk för ett X då ägget kan "vandra tillbaka" upp i äggledaren, sen är ett ivf försök inga garantier för att man bli gravid eller får behålla barnet då man kan få missfall och andra saker som kan hända vid en "normal" graviditet.

Läkaren informerade mig att jag hade ökad risk för att få nya X.

Läkaren sa till mig att Vänstra äggledare kan flytta sig och hämta upp ett ägg vid höger äggstock om man har tur. Att det kan hända.
(för mig låter det som rena sagor för mig)

han nämnde något om att de var ca 40%chans att bli gravid med ivf, och de kanske var något lägre eller liknande siffra för mig att bli gravid själv (men inte högre)


Jag bad på lördagen den 26/7 att få prata med någon kurator innan jag opererades akut för andra gången på lördagen, och trode verkligen jag skulle få någon hjälp. Men fick reda på sedan att de inte har någon kurator eller samtals kontakt på helgerna där och att dem inte opererad folk på helgerna om det inte är jätte akut. Så först idag TISDAG 29/7 gick jag upp på gyn mottagningen och sa att ja måste få prata med någon men det var inte speciellt givande kändes som min sorg inte var något. (ja hade blivit erbjuden efter ja tjat samtal den 28/7 kl 15.00 samma dag som jag blev utskriven ifrån sjukhuset men då hade jag redan åkt hem vid 13 tiden på måndagen.

Jag mår väldigt dåligt psykist och bara gråter till och från så mycket känns så meningslöst och jag kommer att hålla mig borta ifrån allt som har med gravida och graviditet att göra tills jag känner mig starkare.
Jag såg att jag hade 2 grav test kvar som bara låg där och visade positivt i mitt nattduksbord, och jag började bara stor gråta varför varför varför????!
Vad har jag gjort för ont för att bli drabbad av all möjlig sorg.

Och med annat perspektiv ifrån allt just nu, så varför kunde det inte "BARA" vart ett missfall, MA, ofostrig graviditet? Varför ett X som krävdes att jag förlorade en bit av mig själv.

jag förlorade inte bara vårt "barn", jag förlorade en viktig del i min kropp, en viktig del då man vill nå till den punkt som jag och min man vill nå..

Det är sorgligt och tråkigt att så många håller sig ifrån mig, inte kan ringa mig..

Jag är väldigt trött men beror säkert på den psykiska utmattningen plus att mitt blodvärde ligger på 100

Svärföräldrarna säger att jag inte ska ge upp att de finns hjälp att få men vet dem att vården kostar en massa pengar?!

Jag är jävligt arg på den "BM" som svarade i tele då jag ringde om mina smärtor att det inte var någon fara.

Så otroligt besviken och ledsen att jag inte fick någon som helst hjälp eller stöd psykist under tiden som jag låg på sjukhuset i min stora sorg och tradegi


Jag vill tacka min vän P som verkligen har hjälpt till att passa vårt barn den 23 & 26/7 tusen hjärtligt tack, vänner hjälper till!