sorg

Vill bara att de ska bli lördag. Men samtidigt vill jag inte.
Jag är så RÄDD för att få ont.. rädd för att bli sövd fast jag blivit de flertals gånger.
Men vill inte att de ska vara som det i dags läget är, ja vill ha vår bebis imagen, men allt som finns inom mig ska bara sugas ut..
Så svårt att få till, men på 5 minuter försvinner allt, allt man kämpat för slitit för och utsatt sin kropp för, på ynkla jävla 5 minuter och man vaknar upp till bara tomhet.


Jag var så himla glad att vi skulle få ett barn till, och att de skulle få komma i den fina månaden mars.
Usch så långt man hann att fara iväg i tiden i sina tankar och drömmar.
När blir ja gravid igen?
Igår var man så otroligt glad och på ett ögonblick så blev allt bara så nattsvart
Allt känns så overkligt

Hur kunde de bli så här?