Liten börjar bli stor

Håller idag på att fixa med W´s kläder, och ska lägga undan vissa kläder i hans minnes låda.

Här är stl. 38 mot stl 50/56

Liten börjar bli stor!!

Öppnar min blogg igen!!

Jag har nu öppnat upp min blogg igen!

Jag har nu blivit mamma till en liten pojk som kom 7 veckor för tidigt och var 39% tillväxthämmad. vägde 1.5 kilo.
Jag hamnade på sjukhuset i vecka 25 då vattnet gick, blev liggande fram till v 33 då han behövde ut och kom ut med akut kejsarsnitt.

Vi har nu blivit utskrivna ifrån Neo och hemsjukvården, slipper sonden och han kan amma.
Han växer på bra utanför magen så det är nu i efterhand ett mycket bra beslut att ta ut honom i förtid även fast de var en mycket svår tid som vart.

Ultraljud

Idag har vi bokat till till ett 3D/4D ultraljud några veckor framöver.
Har tiden kvar så får man se om vi känner samma lust att gå på sånt.

Dock är det otroligt dyrt!
Så jag ska verkligen fundera på detta.
Innan jag blev gravid, sa vi att vi ska inte snåla en krona denna graviditeten.

RUL

I veckan har vi vart på Rutin ultraljudet,
allt såg bra ut med bebis, och könet har vi fått reda på.
Vi låter bara beskedet "smälta" här i familjen.

Och att jag ska börja (och våga) knyta an till vårt kommande barn.
Efter detta RUL, har det hjälpt mig att kunna glädja mig mer
och våga tro på att vi kommer få behålla vårt barn i magen.

Dottern är jätte glad för min mage, och mycket mån om mig och lill bebisen.
Hon älskar min mage och klappar den ofta och pussar den.
Frågar mycket om bebisen, som hur lång den är med mera.
Sen tycker hon att det är jätte roligt att höra om olika saker som bebisen kan göra i magen :-)

Jag har funderat lite på ett sånt gravid smycke,
får se om jag kommer iväg och hittar något.

Nu tycker jag att tiden kan gå undan, ge oss den härliga vår värmen
och gärna låta tiden gå fram till Juni!

Tiden går undan

Snart dags för Rutin Ultraljud,
känner ibland att bebis förflyttar sig i magen sån härlig känsla.
Har fortfarande kvar illamåendet och kräkningar fast jag är i vecka 18.

Just nu de senaste dagarna har jag åter igen fått jobbig huvudvärk.
Men denna huvudvärken är ny för mig.
Tar alvedon och den "vanliga" huvudvärken försvinner, men kvar är en huvudvärk på höger sida framme i huvudet.
Så fort jag reser mig tex så hugger det till med skarp smärta och kan även göra ont i ögat.
Något konstigt känns det.

Underbart!!

I morse var dottern och jag hos min behandlande gyn läkare.
Blev bestämt att jag skulle fortsätta med min Albyl minor till Nyår.
Nytt läkare besök den 13 januari.

Gjorde UL och dottern fick vara med och titta.
När bebisen "vinkade' så vinkade dottern tillbaka till lillasyster/lillebror.
När läkaren berättar att bebis har hicka började hon att skratta.

Åh de gjorde mig så glad att dottern fick se, att hon verkligen förstår de är en liten bebis i min mage.
När min man, hennes pappa kom hem från jobbet berättade hon och var så glad och de strålade i hennes ögon.

Angående Barnmorska, så ska läkaren byta BM för mig för ja tycker de är jobbigt!
Ja sa till läkaren att så som jag känner nu så kommer jag inte gå dit mer.
Då sa läkaren -då får du med mig att göra.
Sen erbjöd han sig att fixa till detta.

Bebisen fortsätter växa precis som den ska och döljer måtten.
Denna dagen, dnna upplevelsen var den mest vackraste och bästa "jul klapp"
Att dottern fick se sitt syskon, se dotterns glädje.
Få se vårt lilla mirakel på skärmen

Önskar mina lärare en God Jul!

22 December

22 DECEMBER


I dag hoppade jag in i vecka 15, oj tiden går verkligen undan!
Undra om jag upplever att veckorna går rätt fort, med tanke på jul stressen
och en del att stå i då vi ska ha julen hemma hos oss i år?!

Har tänkt visa upp en bild på magen idag, men vill nog ha hjälp av min man att ta.
Så en bild kommer nog senare.

Igår kräktes jag (igen), idag mådde jag illa istort sett från det att jag vaknade.
Blev att ta en Lergigan comp.
Börjar må bättre kroppsligt efter att vart lite dålig, med en väligt jobbig hosta som höll mig vaken på natten. Skönt då jag måste ha lite mer krafter.


Dock blev jag väckt i morse på ett sätt som fortfarande gör mig "irriterad".
Grannen ringer, pratar jätte högt jätte fort. Kändes som om hon gapade.
Sa att hon skulle vilja låna min mans bil, för han är väl hemma?!
För min bil startar inte sa hon.

Lämnar över telefonen till min man som fortfarande sov.
Efter att han även blivit irriterad, och stressad av henne
så slängde han på sina kläder och går ut till hans bil.
Men hans bil startade inte heller!
De är helt enkelt för kallt, 22 minus grader här.
Vilket inte är jätte ovanligt här nere
Så grannen fick be sin man köra henne.

Jag blev utan bil, för min man behövde bilen till tandläkare tiden och sen köra till jobbet.
När man ringer ens grannar och de är mörktlagt i hela huset, kan man inte ha minsta vett att
inte "gapa" så i telefonen och stressa människor som ligger och sover?!
Efter detta kunde jag inte somna om, var irriterad och blev aningen sur.
Min dag hemma med dottern blev att vi blev helt instängda i huset.
Och kunde inte åka i väg och fixa lite.


I morgon bitti, redan vid 09 ska jag till Sjukhuset till min ansvarige läkare.
Får ta med mig dottern.
Och i morgon tar egoisten jag inte hänsyn till om min man behöver en bil för att komma till
sitt jobb.
Min hälsa och bebisens går i första rum, för det är om blodförtunnande medicinen bland annat vi ska parata igenom om hur och när jag ska sluta med den.

Ska se om jag kan vila lite i soffan, mår illa och lite små ont i magen.

Glömde de viktigaste i inlägget och det var att;Igår började jag känna av bebis och även idag.
UNDERBAR känsla

Barnmorske besök och Hjärtljud

Igår var jag hos Barnmorskan, men denna gången blev det inte heller den
som jag väntat på i dessa veckor!

Förstår faktiskt inte varför jag inte får denna BM som det är bestämt?!
Fick iaf lyssnat på hjärtljudet och de låg på 134 slag per minut.
Hon mätte magen, men glömde av att fråga vad de visade.
Blev uppsatt på vattengymnasten och skulle få börja redan i vecka 24.

Fick en extra tid uppsatt, så förutom rutin ultraljudet i januari, så ska jag till BM i vecka 20-21.

natten till idag har vart väldigt jobbig, med mycket jobbig hosta.
Knappt kunnat sova något. Ont då jag hostar så mycket.
Ute har de kommit mer snö, men jag orkar faktisikt inte ut och skotta.
Huvudet och tröttheten sätter stop för det idag.

Ledsen

Jag vet inte om det har börjat bli för mycket med alla negativa besked.
Loggade in på bloggen innan jag gick och la mig,
Där en läsare lämnar min blog, då dennes bebis dött i vecka 15.

Gick och la mig och grät...

I natt 04.20 sms:ar en 44 årig "vän" mig,
och säger att hon rasat samman
Som ska väl ha barn inom 3-4 veckor.
Som råkade bli gravid med sitt ex genom att vara otrogen mot sin nye.

Men då hon fått besked att den hon levde med inte hade en enda spermie.
Och den andra mannen och min vän bodde ihop i något år innan
och försökte attfå barn, blev gravida i samband då jag hade min sista gravidítet,
men deras gick fel med.
Så vi låg nästan samtidigt på operations bordet.
Sen fick hon besked att hon inga barn skulle kunna få,
för hon var för gamal.

De tidigare barnen hon hade fick hon med hjälp av hormoner.
Men detta barnet blev till på egen hand.
Den hon var otrogen mot lämnat henne.
"Pappan" till barnet (som min vän är 100% säker på att han är fadern)
Kommer inte ta något ansvar för ens faderskaps testets resultat kommit.

Nu sms:ade hon mig mitt i natten och jag höll på att sms:a tillbaka.
Det är svårt att inte kunna hjälpa på något bra sätt,
jag kan inte bosätta mig där hos henne och finnas där borta då
jag har ju barn, hund mm.

Jag hade gärna stöttat henne om jag kunnat på en förlossning.
Men hon vill inte föda utan vill ha snitt.
Hon vill inte gå igenom en förlossning själv.

Sen 04:50 Började min mans ena ringsignal att ringa.
Efter att klockan har ringt 8 gånger går han upp,
visste inte om jag skulle börja och dra av mig håret...


Allt börjar kännas som det äter upp mig,
Jag mår inte riktigt bra.

Min man säger åt mig -Sluta upp och gå till dina sidor.
Kanske är de det som jag får göra en tid fram över.
En tid tills jag kan få bli gratulerad att vi ska FÅ BARN,
och inte behöva höra att det faktiskt kan gå fel.
Men om jag tänker efter så finns de väl inte en endaste period
i en graviditet som kan kännas säker.

Man kan förlora sitt barn någon dag innan förlossning,
Man kan som en god vän till mig förlora sitt barn i vecka 21.
De finns dem som förlorar tidigt,
Ja man kan förlora när som.

Förbannade Barnmorska på KUB som sa
"Nu får vi hoppas att allt kommer gå bra"..

Jag måste komma upp och ur detta helvete att tänka och känna.
För jag kan ta mig tusan inte känna någon glädje!

Jag är inte så ofta glad,
jag känner mig mest ledsen orolig.
Jag är så van att ha sån otur,
så de känns att de bara väntas.....

Min man har till och med påpekat,
i samtal med mig.
Att jag trodde att jag skulle få vara mycket gladare.
Jag har mina små stunder, och de är en himla tur,
att min man och dotter får se att mamma kan le och ha framtids drömmar.
Hopp och tro emellanåt i hemmet..

Jag är så innerligt ledsen att jag inte kan få tillåta mig attVISA upp mig som gravid,
Våga vara glad utanför hemmets fyra väggar.
Ha en TRO på att det är vår tur nu.
Solen ska få lysa in i vårt liv, för en gångs skull.

Jag vet inte om jag är för skadad av allt som har hänt.
Får jag inte, och vågar jag snart inte"visa världen" så känns de som vad är det för mening.
Men jag är så otroligt rädd!

Min pappa och min syster vet om att jag är gravid,
sen är de ingen mer i våra familjer som vet om det!
Svärföräldrarna ska komma hit på julafton,
men jag börjar känna lite panik..
Jag vet inte om jag vill eller vågar visa upp mig och berätta.
Gör jag de, kommer jag be dem hålla de hemligt och inte berätta för någon.

I bland känner jag mig starkare och vill berätta för människor,
då känns det pirrigt i magen.
Och respekten kommer in att berätta för våra anhöriga först innan man gårut med de till andra.

Jag är så rädd att bli snnuvad på den glädje och framtids tron jag har.
Mitt osäkra jag tar ner mig, så fort jag får höra om andra som det går fel för.
Sen att jag tidigare fått en kommentar, att "då ökar vår chans att de faktiskt ska få gå vägen".
De orden har vart rätt tröstande i natt.

De gav mig mer hopp om allt.
Jag rycker väl upp mig snart, behövde bara få skriva av mig.
Kanske mår jag bättre om en stund, då det tunga fått komma ur.
Jag kanske kommer att kontakta Kuratorn på Gyn mottagningen,
som jag innan har gått hos.
Jag får se om jag reder upp mina tankar.
Men det gör jag säkert, men hon är en underbar person att prata med.
Jag kommer vara ibehov att prata med henne förr eller senare.









Min sorgsenhet släpper inte riktigt taget.
Jag vet inte om det kan bero på den sömnbristen,
sömnen som blev förstörd i natt.
Jag är jätte känslig med mina sov timmar.

ute snöar det som bara den,
Jag hade velat hälsa på min kompis P
men snön, och hur jag mår sätter käpparna i hjulet för att ens orka köra.
Känner mig instängd och bara så förbannat ledsen


Hade även behövt ta mig till Apotek men de är troligvis bara till att glömma,
men vad gör de om jag fortsätter och mår så illa.
Fick för en stund sedan reda på att min man är på väg hem,
pga snön.
Går inte att jobba.

Förbannad tur för mig idag, tror jag kommer att gå och lägga mig och hoppas på att få må bättre.



**Uppdaterad 21.00**
Min man fick ut mig idag, iväg till Apoteket för att hämta ut mina Lergigan Comp.
Men även köpa hem lite nödvändigheter och även lite gottis.
Har vart väldigt nere, sorgsen inom mig.
Jag hoppas och önskar att jag ska få vakna upp i morgon
och känna att de är en bättre dag på alla sätt och vis.
Önska kan jag alltid göra

Sämre dag

Känner väl mig lite nere idag..

Vart en del som jag har följt vars bebisar inte längre levde,
de tog mig ner.
Hade börjat ta lite avstånd att läsa, men kände mig lite starkare
och återvände sakta men säkert igår.
Men bara sen igår eftermiddag har beskedet om 2 personers gravidtet avslutats.
Den ena som igår skulle vart i 12 fulla veckor, var bebis dött i vecka 8.
En annan IVF vän skulle vart i vecka 11+6 vars bebis var död.

Jag måste hålla mig borta längre, de är för känsligt.
De är FÖR jobbigt.

Igår efter första beskedet, efter att ha badat och kräkts
så gick jag och la mig i sängen, tog fram min Angelsound
och letade upp lilla bebis och fick höra busen.
Det gjorde mig trygg, det gör mig trygg de gånger då det är jobbigt.
En Angelsond har hjälpt mig att slippa behöva
besvära sjukvården och den har främst hjälpt mig att "överleva".


Idag ville jag trotsa mitt mående, men nu när tiden gått känner jag bara
hur trött jag är. Och emellanåt känner jag mig spy färdig.
Det gjorde mig inte direkt gladare.
Visserligen kan de hjälpa med att komma ut, men idag är det för ensamt att köra ut.
idag hade det väl vart roligt att haft någon som hade velat följa med.
Men jag orkar inte fråga runt, för jag orkar inte få en massa nej!

Så jag struntar i allt, och mår dåligt för det.