Vart hos läkaren idag

Har vart hos gyn idag.

Idag är det 1 månad sedan jag skrapades och opererade bort äggledare... tiden går fort.
Tagit prog. prov och så fort det är klart ringer gyn dr mig, enligt vul så såg det ut på slemhinnan att ja kunnat haft ägglossning.
(kommer ni ihåg ett tidigare inlägg om läkaren som sa att jag skulle ha mensen vilken dag som helst?! Ja sa till henne att de känns inte alls osm någon mens är på väg och inte har någon mens kommit och mensen brukar inte komma förens 4-6 veckor efter en skrapning så där var hon ute och cyklade och 1-0 till MIG!! J*vla inkompetenta läkare!)
visar det högt värde (prog.värdet) anser han inte att jag ska ta pergo, då det är större risk för missfall med dessa tabletterna bla.
Om ja inte blivit gravid om 6 månader kanke vi bör tänka på ivf som har 40% chans att lyckas, men som han sa du ligger runt den gränsen själv att kunna bli gravid.
Men som han sa det är en ekonomisk fråga vad vi själva har råd med.

Patalogerna var inte klara med min äggledare det dem tog bort, för att ta reda på vad som orsakade mitt utomkveds.
Men han sa att de kan ju bero på att de är brist på pataloger och att det vart sommar...
Proverna bör väl komma snart.

Åh vad jag innerligt önskar att jag blev gravid nu direkt. *drömma kan man ju alltid göra*


***Saknar min graviditet så innerligt***

Saknaden

Längtat har jag

så länge till dig

Somnar i stillsamt behag

I varje dröm

så finns du hos mig

Du bor i mitt hjärtas slag

****

För du är det barn som jag inte har

men varje minut finns du här

Jag känner dig väl

fast du inte finns

Jag älskar och håller dig kär

i min dröm

****

Livet är tungt

men hoppet består

Smärtan får inte ta vid

Tomheten drar

men lämnar ett spår

av sorg i min längtan till dig

****

För du är det barn som jag inte har

men varje minut finns du här

Jag känner dig väl

fast du inte finns

Jag älskar och håller dig kär

i min dröm

****

För du är det barn som jag inte har

men varje minut finns du här

Jag känner dig väl

fast du inte finns

Jag älskar och håller dig kär

i min dröm

i min dröm

Läkaren

Var hos en läkare igår hon sa att jag hade en slemhinna på 16 mm och att ja skulle få mensen vilken dag som helst.. (vilket ja inte tror) ja tror mer på att jag haft äl. var igår på dag 18/19 efter skrapningen och operation.

Har vart illamående i 12 dagar nu och mår dåligt fysiskt och önkar att jag kan få må helt bra igen.
Läkaren skrev igår en remiss till kirurgen på akuten (där ja var) men var på akuten innan 19 och då klockan var 23.30 var de flera före mig, var jätte trött av tabletterna mot illamåendet. Min man skulle upp på jobb 05.30. dottern skulle upp dagis. Ja åkte hem fast ja hade ont utan att bli undersökt. (de sa till oss då kl var 20.00 att de skulle ta ca 2 timmar! när kl är 22.00 får jag lämna blodprov. de är fan inte klokt att de bara finns 1 enda jävla kirurg på akutmottagningen som även ka ha hand om operation samt avdelningar!!!


Ska under nästa vecka till min kurator på MVC då är hon tillbaka ifrån sin semester.

Lördag

Lördagens test 9/8 -08 Negativt 2 veckor efter operationen.

Vilket är skönt, på väg framåt nu.

Fredag

Har under ett par dagar haft ont på höger sida minns inte om de var lite redan från början. Men ibland hugger det till på något konstigt sätt. kanske är de normalt, men ja är lite orolig och jag är en orolig själ.
Och då ja ska tex sova så drar det, svider hm vet inte rätta känslan som går från höger sida ner en bit ner till könsorganet (ej i)
Ringde idag gyn mottagningen och vägrade prata med den kärringen som sa att ja inte alls hade ett X fast ja hade de. har inget förtroende för henne kvar utan frågade rakt av om Dr X jobbar idag.. Och han skulle finnas i huset. Jag vill höra en läkares ord på att det är normalt/bra.
Vill även höra om mitt illamående som jag haft i flera dagar.

Idag höll ja på att svimma hos veterinären blev helt varm i hela kroppen illamående, tryck på höger sida (gallområdet) svetten började rinna, fick ångest.

Jag bad han ringa upp mig på min mobil IDAG får väl se ringer han inte mig kommer jag att ringa direkt till Akutmottagningen idag och kräva att en läakre ringer upp mig.

Jag fick igår 7/8 2008 hemskickat på posten detta ifrån en vän, Chrisitina
*gulligt*

Vore VÄLDIGT trevligt om någon mer kunde orka att skriva en rad el. två i komentarer de betyder så mkt!

2 Veckor

Idag är det 2 veckor sedan vi fick vårt sorgliga besked.
Då alla drömmar gick i kras, Usch så hemskt det var.
Att vad vi trode vår bebis mådde bra, att lilla hjärtat slog.
Ja har redan skrivit ner allt tidigare
Men en jäkla upprepning att varje gång som vår Sopbil kommer och hämtar våra sopor blir de en upprepning att då har de gått ytterligare 2 veckor sen sist.

jag är bara så ledsen, besviken och så ARG

Jag vet att jag i kväll kommer att ta mig en stesolid att ja inte behöver må så dåligt på kvällen och att jag kan somna utan att vara allt som jag är, då min dotter lagt sig och allt få släppas fram.

En ljusning kanske i mitt liv för stunden är, och hoppas jag kommer att orka med detta ja kommer ge mig in på är;

Att i morgon Torsdag kommer jag att åka hämta en övergiven mager kattunge som mina svärföräldrar hittat och de kan inte ha den då svärmor är allergisk.

Att få något annat att tänka på att bry mig om och få tänka på och kanske kommer min tid gå lite fortare nu?! Vi har redan katter här hemma så vi får hoppas att allt kommer att gå bra. och att lilla kattungen kommer på fötter.

Har idag vart och köpt avmaskningsmedel, dyrt blötfoder för kattungar, ringt veterinären så jag ska vaccinera katten och veterinärs undersöka den, sen har jag tecknat en försäkring på den som kommer att börja gälla från och med i morgon. Bättre att jag försöker än att man avlivar.

Och så får vi hoppasa allt kommer att fungera här hemma.

Har idag, haft ont till o från vid sidan av livmoder på höger sida, får hoppas att allt är som det ska vara. Är väldigt trött och känner mig slö ..

Depp

Känner mig så deppad just nu, ledsen besviken, arg, lurad vill bara svära en hel fadderulla men vad hjälper det?! Är så arg..

varför jag?, om och om igen?!


Läkaren berättade även att vid nästa graviditet när fan det blir någon gång då jag börjar närma mig klimakteriet.

Så ska man ta blod hcg man ska kolla att de stiger som det ska, och ma kan även via blod hcg avläsa om graviditeten sitter "rätt"

och med de även ta tidigt vaginalt ultraljud.

Om någon bara kunde svara NÄR jag blev gravid nästa gång, vilken tröst det skulle vara...

Min mamma spådde ju att jag skulle få barn i slutet av maj/juni och då få en pojke.
Än är väl den spådomen inte ute, men varför skulle vi lyckas på direkten


Har även haft funderingar nu under dagen om jag skulle ta och byta läkare, men hur kommer de kännas att lägga upp sig för en ny då min nuvarande läkare vet exakt hur ja ser ut där nere.. Visst ja har väl inte så stora problem att "lägga upp mig" för gyn läkare,
Kommer jag vara Taskig, misstro/tvivla på min behandlande läkare?!

Min beh. dr brukar alltid ringa upp mig då jag söker honom, kommer jag iså fall ha samma trygghet med den nya?!

Hur skulle de kännas att träffa på min då fd beh. läkare?
Och hur kommer han vara emot mig då han fått kritik?

Hur kommer kärringen på gyn mottagningen bemöta mig i tele då hon väl vet vem ja är så att ja knappt behöver uppge mitt person nummer då även hon kommer att få ta emot kritik emot hur ja kännt mig behandlad, hur kommer de vara att se och träffa henne då man näst intill alltid träffar på henne på mottagningen då man går dit..

Vill bara ha tillbaka min graviditet, varför varför varför de är nog de orden och önskan som finns i mitt huvud just nu..

jag är tyvärr inte så stark nu, jag är ingen bra vän, och vissa behandlar jag som de behandlar & behandlat mig..

Är så jävla sur,

Så många säger till mig att jag ska vara glad över det barn jag har, ja visst fan är jag det, men inget kan hjälpa den saknad och önskan inne i hjärtat.
Men då kommer tankarna varför köpte vi inte en ny fin vagn, en ny fin bilbarnstol, varför njöt jag inte mer av att vara småbarns mamma, varför var jag (och familjen) ute och rände i så många affärer och på olika ställen?! Varför satt vi inte mer hemma och bara njöt och tittade på vårt lilla underverk. Visst ja kunde ju inte se riktigt på ett par veckor och missade mycket fina ögonblick med min dotter av Hornhinneinflammation som uppkom av min förlossning som troligtvis var för påfrestande för min kropp (enligt ögon läkaren) Hade på mig solglasögon, ner dragna perseienner men de lilla ljus som kom in gjorde så svidande ont bara ljuset i hemmet gjorde så ont och kunde knappt se mitt barn och fick kisa och känna med händerna, och hade då innan diagnos sådan ångest och rädsla att jag skulle bli blind! det är så många varför, och visst allt är väl inte bara materiella ting, men så ja känner just nu. Var de meningen att vi bara skulle få ett barn varför i hela norden inte satsa på de vi ville ha och de vi hade råd med?! Varför snåla.

(ja jag är glad för det barn vi har och de finns dem som inte har någon och de finns dem som har 13 eller fler!)


förlåt för mitt arga och negativa inlägg ibland behöver allt bara komma ut men de är skit allt behöver komma på natte tid och de är dags till att sova. 00.22

Vart hos läkaren idag

Idag har jag vart och träffat den tillfälliga chefs läkaren på BB.

Fått prata med en UNDERBAR läkare som började med att säga att han förstår vilket helvete vi har gått igenom och som vi har kämpat och han förstår hur ledsen jag var.
Och han förstår hur Ont jag har haft

Han kommer:
* ha ett samtal med den personen som svarade i tele den 24/7 ang mina svåra smärtor att det var Psykist fick ja ju till svar och att de var "normalt" men mensvärk (vilket ja inte hade utan rejäla smärtor) Hur man behandlar och bemöter personer och att man LYSSNAR på en patient som talar om att man har svåra smärtor.(På min fråga och oro om ja kunde ha ett X så sa hon, Att min dr borde sett om ja hade haft ett X, men vilket denna läkare sa att han INTE kunde göra så tidigt i grav)

* Ta upp i gruppen hur viktigt det är att en patient får prata i enrum

* Ta upp med min behandlande dr att han INTE får sätta någon press på mig att gå ner i vikt och att ja i stället ser till att bibehålla en vikt mellan 57-62 kilo, att han inte få pressa mig mer iom jag har gått ner i från 96 kilo, plus att jag har ätstörinings problematik.
(läkaren tyckte ju att ja skulle gå ner för att lättare få egen ÄL för att inte få dåliga ägg utav pergon)

* Ta upp med min beh. dr att det är så viktigt att man får sitta i enrum och att de är under mänskliga rättigheter att behöva sitta i samma rum som annan patient som sitter och hör om ens "privat liv", då man gått igenom sådan här saker.

* Ta upp med honom om RMC (ett spec ställe där dem är experter på infertilitet går att söka på nätet) Att remiss ska skickas till dem.



Läkaren berättade;

att min högra äggledare var tjock som en tjock ciggrar, full med blod, och han var "glad" att dem tog bort den för de hade inte blivit ett X om den inte var skadad äggledaren, och hade en ny graviditet tagits upp av den är de stor risk att att jag fått ett nytt X, de den var så skadad och blodfylld.

Att han anser att ja ska forsätta på pergo time behandling (han anser att ja ska låta kroppen vila till Oktober) medans min beh. dr tycker ja får sätta igång efter ja fått min första mens.

Att de finns goda chanser till att kunna bli gravid igen (naturligtvis inte lika stora men jag är inte steriliserad som han sa)
Han berättade om kvinnor som tex förlorad högra äggstock och förlorat vänster äggledare som kunnat bli gravida för att äggledaren kan fånga upp ägg på motsatt sida. jag frågade honom vilket tidsperspektiv de kan tänkas ta innan man kan bli gravid. Och han sa jag kan ju bara gissa men åtmindstånde 8 månader


Han sa att ja kunde gå via min kurator och lämna frågor o medelande till honom, han sa även att om du vill kan du få telefontid med mig eller om du behöver prata med mig kan vi fixa att du får träffa mig, för de är de minsta jag kan göra.. Så snällt utav honom,

Vad de gäller att lyckas bli gravid vill jag inte hoppas på något, jag ska iaf leva på vad han sagt ett tag, och drömma mig bort en liten stund över "hopp ingivand" beskedet för att sen kanske komma ner på jorden o inse att den turen har nog inte vi.

Negativ, jag tyvärr de är ja.

1 Vecka

~S O R G ~

Idag är det exakt 1 vecka sedan som jag var inne på dagen som ställde till det i mitt inre ännu mer än vad det var dagen som vi fick beskedet att inget stämde. I skrivande stund för en vecka sedan fick vi beskedet att dem inte hade funnit någon moderkaka eller foster rester, och började då misstänka ett X.
Jag känner mig faktist relativt återhämtad i kroppen har lite små ont till och från och stygnen har ännu inte försvunnit av sig själv.
I det inre är det rätt så stor kaous, tvivlande känslor om allt och även äktenskapet (från min sida) har fått sig en törn många tankar om vad som vore bäst mitt i allt. Och vill låta min man gå, eller rättare sagt att det blir jag som iså fall kommer att gå, för att min man kan få träffa en annan kvinna som är mer duglig som inte har svårigheter att bli gravid, en ny fru som inte mår som jag gör. Samtidigt älskar jag ju honom av hela mitt hjärta. Men vad är bäst, de sitter jag ibland och funderar på.
Ja känner mig på något sätt "stympad" eller ska man skriva "Bestulen av min kroppsdel"? Vet inte vad de rätta orden är.

Idag är det en T U N G dag och vill inte att min man lämnar min sida idag!

Jag mår så dåligt på kvällarna, men tror de är då allt kan släppas loss då jag måste hålla mig i skinnet så för att min dotter inte ska behöva se en ledsen mamma, sorgsen och vilsen människa.

Orken finns inte riktigt ännu men dag för dag borde jag ju bli en gnutta starkare, snart tar väl tårarna slut, en dag inser jag väl att det är ett faktum att jag har förlorat så mycket på 7 månader.. Men ett missfall var bara en "skitsak" i jämnförelse med att förlora en äggledare och med de få ett X. Fast att få ett missfall var ett helvete och fy fan vad jag mådde då.

jag vill att graviditets test ska visa helt negativt för då vet jag att min kropp kan börjar försöka att bli gravid igen. Med minsta graviditets hormon kvar i kroppen kan man inte bli gravid.
Hur vida jag kommer att följa läkarens rekomendation att vänta en mens med att bli gravid (FÖRSÖKA) vet jag inte om jag kommer efter följa, har jag/vi sexlust kommer vi att ha sex. Råkar jag då ha ägglossning så får de väl så vara. Jag kommer inte slänga några pengar på dyra ägglossnings test ifrån CB innan jag fått min mens.

Dagens graviditets test 1 vecka efter skrapningen och operationen som tog bort mitt X och min Äggledare! 2/8 2008

Hade naturligtvis önskat att det inte skulle visa något alls, men tester igen om en vecka.

(samma test)

Detta blomster arragenmanget fick jag utav en bekant utav mig.



Jag fick även ett gulligt kort utav min vän J med familj för ett par dagar sedan som värmde mitt hjärta.

Graviditet & Sorgarbete

I kväll fick jag reda på att en internet vän till mig blivit gravid efter att ha försökt under en längre tid..
Hur jag reagerade nu då sms:et kom?!.
Det var ; Glädje, Ledsamhet, sorg och avundsjuka.

Ledsamhet över vad jag inte har kvar, vad ja kunnat haft och vi kunnat haft delad glädje.

Avundsjuka av den glädjen, förväntningarna och drömmarna man har som gravid, som jag inte längre har kvar, som jag har förlorat

Sorg: Då jag inte vet om jag kommer att kunna få uppleva denna glädjen igen själv om jag kommer att kunna få bli gravid igen.

Glädje över att hon slipper att kämpa något mera.

"Det gud tar från någon annan bringar en annan människas glädje."

"Ens egna sorg, blir en annan människas glädje."

Så resornerar jag efter att förlorat mina 3 små änglar, och sen få reda på att någon i ens omgivning fått sin "lilla i magen". det känns både för jävligt och tröstligt att tänka så.

///////////

Natten till idag var riktigt tuff, alla hade somnat skulle bara gå på toaletten en sista gång innan jag skulle sova, och börjar bara stört gråta, fick panik, ångest, hat, oro, sorg, hopplöshets känslor, och känsla att bara vilja ge upp.

Ville inte tro på vad som har hänt, men operations ärren säger mig att det är nog verklighet.

Jag fick väcka min sovandes man och han höll om mig och kramade om mig och tröstade mig, sen fick ja dåligt samvete av att ja väkt honom och sa till honom att lägga sig igen och somna om, själv grät jag vidare.

Tankar kringt ett IVF försök de är ju så in i norden dåliga och låga resultat, är de värt de pengar? Ja OM jag var garanterad en gravidtet absolut.

Vad är mina resultat nu?

Har försökt att tyda och söka lite information om tidigare gyn journaler då jag ständigt och jämnt hade cystor på mina äggstockar. Kommer att skicka dem till min beh dr så får han ta del av de få papper som jag har ifrån 1998 och fram till 2000/2001

Jag LÄNGTAR tills denna sommaren är slut dvs tills min beh. läkare kommer tillbaka ifrån sin semester.

Vill prata om hur länge han anser vi ska försöka innan vi börjar ta upp detta med IVF.

Om han nu står kvar vid detta som ett alternativ.

Jag funderar på att banta ner mig ett par kilo kanske blir jag lättare gravid då.

Bantning som innebär att jag under 1 veckas tid kommer att sträva efter att minska min matsäck.

Började idag att ta 1 järntablett för att börja höja mitt blodvärde, tror de är lågt om jag minns allt rätt. Ringde VC idag och bad dem kolla i min journal om de stod något om det, hon sa är de på gyn du vart så får du ringa dit. Ja men de har inte öppet nu, nej men du får ringa mellan 10.00-12.00 i morgon. Tack för hjälpen!

Jag längtar så in i norden efter min MENS!

jag vill börja försöka NU!!

vi får inte för ens mensen kommit tillbaka,

men försöka fick vi göra direkt efter första mf som ledde till graviditet, som i sin tur ledde till missfall..

Men skulle ja bli gravid nu om jag får tillbaka min sexlust igen så får vi väl ta de som det blir.

Men som sagt jag har inga höga förväntningar på att lyckas bli gravid och vet inte om jag för att skydda mig själv att börja inse att vi inte kommer att bli 4 i vår familj.

Jag har alltid drömt om att få många barn i mitt liv.

Och har försökt att bli gravid sen jag var 18år dvs i 9 år med 3 partner och fått 1 barn.

Jag minns vad min läkare sa till mig i Oktober 2007 att det var ett Mirakel att vår J blivit till med tanke på hur det såg ut i min buk, livmoder och äggledare med sammanväxningar. Som uppkommit efter alla mina operationer och punktioner av cystor på äggstockarna.

Oddsen känns inte så höga innan och än värre nu

Jag funderar ofta; vad för ont har jag gjort för att bli straffad så här?